Publikationer

Serietidningar, seriealbum och serieböcker

Här kan du botanisera bland serietidningar och andra seriepublikationer från den tid när de var som bäst.

Ett urval källor

Tillbaka till sidans topp

---

Veckotidningar

• Allas veckotidning
• Levande livet
• Min tidning
• Vecko-Revyn

---

Barn- och ungdomsböcker

Tillbaka till sidans topp

---

Innehåll på webbsidan

---

Serietidningar

En serietidning är en publikation vars innehåll består av tecknade serier.

Amerikanska serietidningar är en av de tre största marknaderna för serietidningar världen över, tillsammans med japansk manga och fransk-belgiska serier. Japan är den största marknaden för serietidningar, och serietidningsmarknaden i Nordamerika är den därnäst största.

Tillbaka till innehållsförteckning

Amerikanska serietidningar

Serier på engelska
Amerikanska serieskapare

En amerikansk serietidning är vanligen en 32-sidig tunn häftad tidning med mjukt omslag.

Seriehistoriker har delat in den amerikanska serietidningsmarknaden i epoker. 

The Golden Age of Comic Books började i slutet av 30-talet, när serietidningarna började nå popularitet med nyligen introducerade superhjältar. 
De första serietidningarna

The Silver Age of Comic Books omfattade den framgångsrika återupplivandet av superhjältegenren. Utgivningen i oktober 1956 med Flash i Showcase #4 inledde epoken.

Epoken varade till slutet av 60-talet eller början av 70-talet. Under denna tid revolutionerade Marvel Comics mediet med självmedvetna superhjältar. Den nya epoken hade superhjältar som kunde ha mänskliga fel och brister, vara rädda eller brottas med inre demoner, och oroa sig för om det finns pengar till hyran.

Den epoken övergick i början av 70-talet till The Bronze Age of Comic Books som varade till mitten av 80-talet. 

The Modern Age of Comic Books är den epok vi är inne i nu, sedan mitten av 80-talet.

Tillbaka till innehållsförteckning

30-talet

Tunna serietidningar dök upp på 30-talet. Dell Publishing lanserade i USA 1933 den 36-sidiga Famous Funnies: A Carnival of Comics. Famous Funnies betraktas som den första moderna serietidningen. I början var tidningens innehåll en återutgivning av humorserier som tidigare publicerats i dagspress, men mot slutet av decenniet dominerade eget material innehållet. 

En annan tidig serietidning var Mickey Mouse Magazine som efter ett antal år fann sin form som Walt Disney’s Comics and Stories, en av världens mest framgångsrika serietidningar. 

Tillbaka till innehållsförteckning

40-talet

Framgången 1938 för Action Comics, och dess huvudhjälte Superman av Jerry Siegel och Joe Shuster, markerade början på The Golden Age of Comic Books, där superhjältegenren var särskilt framträdande.

Strax efter Action Comics tillkom Batman (Läderlappen), The Flash (Blixten), Green Arrow (Röda Pilen), Captain Marvel (Kapten Marvel), Green Lantern (Gröna Lyktan), etc. Denna boom av superhjältar varade till slutet av andra världskriget.

De första serietidningarna

Populariteten för superhjälteserier minskade i USA efter kriget. Dock tillkom ett flertal andra genrer, som till exempel romantik, science fiction, västern, skräck och deckarserier. Det gjorde att försäljningen av serietidningar fortsatte dock att öka.

Tillbaka till innehållsförteckning

50-talet

Förlaget EC Comics rönte framgång med ett flertal titlar inriktade på krigsserier, sf-serier, kriminalserier och skräckserier, som The Vault of Horror och Tales from the Crypt.

Förlaget lanserade i oktober 1952 även den satiriska serietidningen Mad.

På 50-talet minskade gradvis försäljningen av serietidningar, dels på grund av tillkomsten av TV som påverkade all tryckt media, dels effekterna av Comics Code. 

Tillbaka till innehållsförteckning

Comics Code

1954 publicerade psykiatern Fredric Werthams boken Seduction of the Innocent. Wertham hävdade att förekomsten av serietidningar bidrog till ökad ungdomsbrottslighet. Därtill menade han att serietidningar potentiellt hade en negativ påverkan på barns sexualitet och moral. 

Det fick den amerikanska senatens underkommitté för ungdomsbrottslighet att undersöka marknaden för serietidningar. Seriekritiken kulminerade i senatutfrågningar som ledde till att branschen upprättade Comics Magazine Association of America, som upprättande ett självcensurande organ för serietidningar, The Comics Code Authority 1954. 

CMAA utarbetade egencensuren Comics Code det året, vilket innebar att alla serietidningar var tvungna att gå igenom en godkännandeprocess.

Det var först på 70-talet som serietidningar kunde publiceras utan att gå igenom CMAA-inspektionen. 

Koden har anklagats för att ha hämmat tillväxten av amerikanska serier och bibehållit dess låga status i det amerikanska samhället under resten av seklet. Seriernas dåliga rykte i USA har sitt ursprung i att vara en del av masskulturen;  kultureliter såg ibland populärkultur som ett hot mot god kultur.

Koden gjordes formellt avstängd i november 2011.

Tillbaka till innehållsförteckning

60-talet

En ny generation serieskapare återupprättade superhjältar som den främsta serietidningsgenren i början av 60-talet. Nya serier som tillkom var t.ex. Spider-Man (Spindelmannen), X-Men, Iron Man (Järnmannen), Thor (Tor), Hulk (Hulken), The Fantastic Four, Daredevil (Demonen), med flera från Marvel Comics. Serieskaparna bakom serierna var manusförfattaren Stan Lee i samarbete med tecknare som Jack Kirby (Fantastic Four) och Steve Ditko (Spider-Man).  

Tillbaka till innehållsförteckning

70-talet

I slutet av 60-talet och början av 70-talet växte en ökning av kreativitet upp i det som blev känt som underjordiska serier, Comix. Underground Comix utmanade CC-koden och läsarna med ett vuxet innehåll. 

De underjordiska serierna var fria i sin stil, och kunde innehålla nakenhet, sex, svordomar och politik på ett sätt som inte förekom i vanliga serietidningar.  

Frank Stacks The Adventures of Jesus, publicerad under namnet Foolbert Sturgeon, har krediterats som den första underjordiska serien. Robert Crumb och andra serietecknare som arbetade på Zap Comix populariserade genren.

Skaparna av Underground Comix-serietidningar valde att producera och distribuera dem utanför den etablerade branschens kanaler. Seriernas innehåll återspeglade den aktuella ungdomens motkultur och drogkultur.  

Producenterna av underjordiska serier sålde nästan aldrig tidningarna bland vanliga serietidningar, utan snarare i butiker med ungdomar som målgrupp, som t.ex. skivbutiker, och via postorder. 

Tillbaka till innehållsförteckning

80-talet

Serieromanen – serier i bokform – vann uppmärksamhet efter att Will Eisner populariserade termen Graphic Novel med sin bok A Contract with God (1978). 

Termen blev allmänt känd bland allmänheten efter den kommersiella framgången för Maus, Watchmen, och The Dark Knight Returns, i mitten av 80-talet. 

Serieroman eller serietidning?

Tillbaka till innehållsförteckning

Fransk-Belgiska serietidningar

Tecknade serier från Fransk-Belgisk kultur
Fransk-Belgiska serieskapare

Frankrike och Belgien har producerat en stor mängd serier i förhållande till storleken på befolkningen. Många serier visas i tryck först som seriealbum, som en inbunden bok, vanligtvis med 48, 56 eller 64 sidor.

Efter framgången med Le Journal de Mickey (1934–44) blev särskilda serietidningar och serier i fyrfärg det primära sättet att publicera serier vid mitten av 1900-talet. 

En grupp franska serietecknare, inklusive René Goscinny och Albert Uderzo, grundade tidningen Pilote 1959 för att ge serieskaparna större frihet över sina verk.  

Från 1960 trotsade den satiriska och tabubrytande tidningen Hara-Kiri (föregångare till det som senare blev Charlie Hebdo) samtidens kultur och censur och bidrog på sitt sätt till studentprotesterna i Frankrike i maj 1968.

Claire Bretécher, Marcel Gotlib och Nikita Mandryka grundade 1972 L’Écho des savanes, för en vuxen publik, eftersom de var frustrerade över den censur och redaktionella kontroll de upplevde på Pilote.

Vuxenorienterade och experimentella serier blomstrade på 70-talet, till exempel i experimentell science fiction från Jean Giraud (signaturen Mœbius) och andra i Métal hurlant (1975-88).

Tillbaka till innehållsförteckning

Brittiska serietidningar

Serieskapare från Storbritannien

I början av 1900-talet utvecklades brittiska serietidningar från billiga veckotidningar under den viktorianska eran på 1800-talet.

I Storbritannien och dess spridningsområde blev serietidningar som The Dandy Comic (1937) populära, som använde pratbubblor istället för undertexter. Förlaget lanserade dessutom inom kort Beano (1938). Båda var framgångsrika humorbaserade titlar från förlaget DC Thomson, med en sammanlagd upplaga på över två miljoner exemplar på 50-talet.

1954 introducerade serietidningen Tiger (från IPC Magazines) den tecknade serien Roy of the Rovers, den oerhört populära fotbollsserien om Roy Race och laget han spelade för, Melchester Rovers.  

Brittiska fotbollskommentatorer och journalister kan säga “real ‘Roy of the Rovers’ stuff” på samma sätt som vi i Sverige använt fraser som ”som hämtat ur Rekord-Magasinet…” eller ”rena rama Åshöjden”. 

Andra serietidningar som Eagle, Valiant, Warrior, Viz och 2000 AD blomstrade också. 

Tillbaka till innehållsförteckning

Action

Innehållet i serietidningen Action, lanserad 1976, blev föremål för diskussion i det brittiska Underhuset. Det ledde till en nedtoning av våldsamt innehåll i brittiska serietidningar, om än det aldrig fick form av en Comics Code som i USA. Modereringen varade inte heller länge.  

På grund av debatten valde förlaget att dra tillbaka tidningen från försäljning den 16 oktober 1976. Den dök upp igen följande månad, i nedtonad form och publiceringen fortsatte till 12 november 1977, varefter den slogs samman med Battle Picture Weekly. Trots sin korta livslängd var Action mycket inflytelserik på den brittiska seriescenen och var en direkt föregångare till det långvariga 2000 AD.

På 80-talet blomstrade åter brittiska serier – i USA, en period som kallats “the British Invasion” i seriernas historia. Dess serieskapare förde med sig sina egna teman aktuella i brittiska medier. 

Storbritannien har också sin egen tradition av julalbum, med serier särskilt paketerade som inbundna böcker. Rupert är ett berömt exempel på brittiska julutgåvor, om än inte en renodlad tecknad serie (den saknar pratbubblor och har oftast endast två rutor). DC Thomson paketerar också The Broons och Oor Wullie-serier som sommaralbum inför semestern.

Tillbaka till innehållsförteckning

Svenska serietidningar

Tecknade serier på svenska
Svenska serieskapare

Bonniers förlag lät 1921 trycka det första julalbumet med Oscar Jacobssons Adamson. Utgivningformen julalbum kom snart att bli ett populärt medium för svenska serier.

Åhlén & Åkerlund gav 1937 ut det första numret av Musse Pigg-tidningen, en kortlivad publikation som förlaget gav ut i 23 nummer 1937-38. Tidningen kan anses vara den första egentliga svenska serietidningen.

Efter andra världskriget inleddes utgivningen av svenskspråkiga serietidningar, med i huvudsak översatt utländskt material. Allers förlag började 1946 publicera serietidningen Karl-Alfred.

Kalle Anka & Co och Seriemagasinet startade 1948, medan Stålmannen och Fantomen startade 1950.

Italienska västernserier

Tillbaka till innehållsförteckning

Barnserier

Den helsvenska serietidningen Tuff och Tuss och deras vänner, lanserades 1953, med Gösta Knutsson (känd som författare av bl.a. Pelle Svanslös) som redaktör. Varje nummer innehöll Tuff och Tuss med manus av Gösta Knutsson och illustrerad av Helga Henschen (ingen tecknad serie dock), Einar Norelius Jumbo i djungeln, Barna Hedenhös av Bertil Almqvist, Olli av Nils Egerbrandt, och Teddys äventyr av Rune Andréasson.

Åhlén & Åkerlund lanserade 1956 Rudolf Petterssons serie 91:an som en egen serietidning. Tidningen har under årens lopp publicerat mängder av svenska humorserier.

I början av 60-talet kom den satiriska humortidningen Svenska Mad (1960-2002) som hämtade innehåll och inspiration från amerikanska Mad, men som även innehöll svenska serier, bl.a. av B. O. ”Bowen” Wennerberg. Tidningen fick ett par år senare en systertidning, HJäLP! (1962–71) baserad på originalet HeLP!.

Tillbaka till innehållsförteckning

Seriealbum

På 70-talet utgavs också många svensktecknade serier i samma format som de fransk-belgiska albumserierna. 

Bland nya svenska seriealbum fanns t.ex. Jan Lööfs Felix, marknadsförd som “en svensk Tintin“.

Tillbaka till innehållsförteckning

Vuxenserietidningar

Tecknade serier för vuxna

På 80-talet lanserades också ett stort antal serietidningar och serieböcker för vuxna, som dock oftast blev kortlivade. Epix förlag med bl.a. tidningstiteln Epix (1984–92) kom att sätta sin prägel på utgivningen.

Andra titlar från förlaget var Pox (1984–93), Tung Metall (1986–90) med science fiction-serier baserade på franska Métal Hurlant, Elixir (1986–87) med satiriska serier, Casablanca (1987–88) med äventyrsserier, 2000+ (1991–1992) som var en efterföljare till Tung Metall, med flera.

Många av förlagets serietidningstitlar var kortlivade, inte minst på grund av distributionsproblem, varför förlaget satsade i huvudsak på serieböcker med vuxenserier.

Serieskaparna Magnus Knutsson och Ulf Jansson gav ut ett flertal titlar, bl.a. Ratte och Sveryda.

På 90-talet utkom den kortlivade serietidningen SeriePressen från Formatic Press, med delvis svenska serier som t.ex. Pyton och Himlens änglar av Jan Romare, och Hondjuret av Inger Edelfeldt.

Tillbaka till innehållsförteckning

Tillbaka till sidans topp

Ett urval källor:
Read Comics Online
British Comics
Brittiska serietidningar: lista
Amerikanska serietidningar: lista
Svenska serietidningar: lista
Wikipedia