Bertil Almqvist är mest känd för sina bilderböcker med Barna Hedenhös, men han skapade också andra bilderböcker för barn, som Travaren Trallgöken (1929). Familjen i garaget (1932), Åsas ABC-bok (1935), Haren som åkte på öronen (1947), Berättelsen om Lille Vigg (1964) och Sagan om Vasa (1965).
Beräknad läsningstid: 7 minuter
Haren som åkte på öronen (1947) från Lindqvists förlag (nyutgåva utgiven 2015 från Urax förlag) var en bilderbok om djur med människoliknande karaktärer, som titelfiguren Pelle Harpalt, en hare som åkte slalom – utan skidor…
Handling
En dag någon gång strax efter jul fick Pelle Harpalt ett mycket vänligt och artigt brev, med en inbjudan om att delta i en slalomtävling i Schweiz.
Naturligtvis ska jag vara med, tänkte Pelle Harpalt. ©Almqvist
Han började förstås genast träna slalom. Men hur mycket han än åkte i backarna kände han att det var något som bromsade när han åkte.
Alla pälshåren pekade ju framåt när han åkte! Inte underligt då att det bromsade! ©Almqvist
På den tiden var det inte ovanligt att valla skidor med tjära. Så sjävklart måste Pelle Harpalt testa sådan valla.
Tjäran bromsade ännu värre! Redan vid första försöket trillade han på öronen! ©Almqvist
Hon åkte på öronen ett par tre gånger. Och plötsligt tyckte han att det gick riktigt bra att åka på öronen!
—I värsta fall kan man ju göra det om inget annat hjälper, tänkte han. ©Almqvist
Pelle Harpalt packade sin kappsäck och steg på tåget som gick till Schweiz. När han var framme på stationen mötte han andra som kommit för att tävla. Där var herr Pingvin, som var mästare från förra året, herr Sjölejon och herr Bäver.
Träning
Den första dagen gick Pelle Harpalt och tittade på när de andra djuren tränade i backen.
Herr Pingvin kom svepande i svängarna mellan de röda flaggorna! Vilken överdängare! ©Almqvist
Herr Bäver dansande på sin platta svans! ©Almqvist
Fru Känguru var den australiska slalommästarinnan!
Kängurubabyn är nästan lik mej, utropade Pelle Harpalt. Aldrig nånsin får jag väl åka lika fort som den ungen! ©Almqvist
Pelle Harpalt kände sig särskilt illa till mods när han såg Mickel Räv som såg illmarig ut i sina blå sportbyxor och rödgrön halsduk!
—Han ska vara domare vid tävlingen, sa Herr Pingvin.
—Min värsta fiende som domare, just trevligt! utropade Pelle Harpalt. ©Almqvist
Men snart gick Pelle Harpalt själv upp till startplatsen. Och för säkerhets skull har han smort in baktassarna med grönsåpa.
Jag ska allt lura rävrackarn, tänkte han. ©Almqvist
Tävling
Tävlingen är i full gång och herr Sköldpadda susar ner mot målet i en rasande fart!
Nu har tävlingen hunnit så långt att det bara är två kvar, som ska åka! Herr Gris ska just ge sig iväg – han är näst sist.
Där gav sig Herr Gris iväg! En sån fart! ©Almqvist
Pelle Harpalt är allra sist. Här ska åkas! tänkte Pelle. Men fettet från grisen flyter i banan så den blir hal och blank!
—Det här är ju som beställt för mej! tänkte Pelle Harpalt. Och så slog han ett par frivolter i luften och åkte på öronen! ©Almqvist
Pelle Harpalt åkte in under giraffens långa ben som överlägsen segrare – under djurpublikens öronbedövande hurrarop och jubel!
Efter tävlingen kom alla de andra djuren fram för att känna på Pelle Harpalts långa öron. ©Almqvist
Dagen därpå försökte förstås alla djuren åka på öronen.
Då var det Pelle Harpalts tur att skratta riktigt hjärtligt! ©Almqvist
Så en liten harpalt är ingenting att skratta åt inte! Och är han dessutom från Sverige klår man honom minsann inte i första taget!