Sagan om Vasa (1965) av Bertil Almqvist, skaparen av Barna Hedenhös, är en bilderbok om regalskeppet Vasa. Den beskriver hur skeppet blev byggt, sjönk, blev återfunnet och utställt på museum.
Beräknad läsningstid: 6 minuter
Almqvist stavar skeppets namn med enkelt V efter rekommendation från Svenska Akademins ordboksredaktion och Nämnden för Svensk Språkvård.
Titelsidan till Sagan om Vasa (1965). ©Bonniers/Almqvist
Handling
Boken börjar med att Gustav II Adolf (1594-1632), ihågkommen som krigarkungen som gjorde Sverige till en stormakt, behövde skepp för kommande krig. Som skeppsbyggare anlitade han den holländske skeppsbyggaren Henrik Hybertsson (d. 1627).
Stora element av ekvirke, utsågade med mycket enkla medel, användes till bygget av Vasa.
Vasa blev byggd på Skeppsgården (nuvarande Blasieholmen) och efter att skeppet halvfärdig blivit sjösatt fick det sedan master, akterkastell, galjonslejon och andra träskulpturer. Jungfruresan gick från Stadsgården.
På eftermiddagen den 10 augusti 1628 avseglade det ståtliga regalskeppet Vasa från Stadsgården på Södermalm, på väg mot Älvsnabben utanför Dalarö.
I höjd med Beckholmen, strax söder om Djurgården, mötte skeppet en kraftig vind som fick det att kränga och välta.
Det inströmmande vattnet gjorde att Vasa sjönk, tyngd av sina sextiofyra kanoner, och hamnade på botten på trettio meters djup.
Många av de värdefulla bronskanonerna blev bärgade 1663-64 av Hans Albrecht von Treileben (1625-90) och Anders (Andreas) Peckel som gjorde dykningar med hjälp av dykarklocka som det då var relativt ett nytt hjälpmedel. Men några av kanonerna blev kvar i djupet tillsammans med skeppet.
När Vasa legat nere på sjöbotten i 300 år hade skeppet svartnat och fallit sönder till stora delar. Andra skepp som kastat ankare hade också skadat skeppet, som sjunkit allt djupare i dyn.
Återupptäckten
I augusti 1956 lyckades dykarna Anders Franzén (1918-93) och Edvin Fälting (1911-95) hitta Vasa, och de började dyka ner till skeppet och göra grävningar under det inför en planerad bärgning.
Den 20 augusti 1959 lyckades lyftpontonerna Oden och Frigg lyfta Vasa ur leran, med hjälp av ett flertal vajrar som blivit placerade under skeppet genom grävda tunnlar.
Efter 333 år, den 24 april 1961, kom det historiska ögonblicket när Vasa bröt vattenytan och fick se dagens ljus igen. Skeppet blev placerat i en docka på Beckholmen där skeppet duschades dygnet runt, och där ett arbete blev påbörjat med att sätta ihop skeppet igen.
Wasavarvet, ett provisoriskt Vasamuseum på Djurgården, öppnade den 30 november 1961 och blev invigt året därpå, den 16 februari 1962. Det var dock bara en tillfällig provisorisk lösning och först den 15 juni 1990 blev det nya Vasamuseet officiellt invigt.
Avslutande sida ur Sagan om Vasa. ©Almqvist
Nya upplagor
- Sagan om Vasa har tryckts i nya upplagor i ett flertal omgångar, av Bonniers förlag (1974, 1976, 1983, 1990), Bonniers Juniorförlag (1979), En bok för alla (2010), och Bonnier Carlsen (1994, 1995, 1999, 2006, 2008, 2011, 2015, 2021).
- Boken finns även utgiven på engelska, The Vasa Saga, the story of a ship, utgiven av Bonniers (1966, 1974), Bonniers Juniorförlag (1979), och BonnierCarlsen (1994).
- Dessutom finns boken utgiven på tyska, Das Wasa-Märchen, av Bonniers (1974, 1976), Bonniers Juniorförlag (1983), och BonnierCarlsen (1994).
Fakta
- Titel: Sagan om Vasa
- Copyright: ©Almqvist
- Förlag: Bonniers
- Utgiven: 1965
- Format: 20,5×26 cm
- Omfång: 24 sidor exkl. omslag
- Tryck: fyrfärg
- Libris-ID: 8214061
Läs mer här
- Bertil Almqvist
- Barna Hedenhös
- Barna Hedenhös i Tuff och Tuss
- Tuff och Tuss och deras vänner
- Familjen i garaget
- Haren åkte på öronen
- Berättelsen om Lille Vigg
- Sagan om Grållen
- Tuff och Tuss – en svensk serietidning höjd över all kritik
Ett urval källor:
Libris
Vasamuseet