Texten ”Nya Seriemagasinet” har tidigare varit publicerad i Seriekatalogen 1992-93 från Alvglans, 1992, som ett kapitel i artikeln Seriemagasinet under fem decennier.
1963 förändrades Seriemagasinet. Tidningen fick tillägget Nya ovanför titeln och det skulle hänga med hela resten av 60-talet. Nytt var sidantalet, det gick från 36 till 68.
- Western
- Utökad utgivning
- Amerikanska syndikatserier
- Långkörarna förändras
- Serier från andra länder
- Amerikanska förlagsserier
- Mera Europa
Ny var dispositionen, tidningen fick en huvudserie. De gamla trotjänarna Kerry Drake och Steve Roper turades om med att ha hela avslutade episoder. Veckoutgivningen upphörde, nu var siktet inställt på att tidningen skulle komma ut en gång i månaden.
I de första numren ändrades inte innehållet i stort jämfört med de sista året innan. Big George av Virgil Partch var kvar, de spanska västernserierna, Lonely Rock, Nosy Parker, Vance Flanagan, likaså. Engelska IPC var med, i första fanns Geoff Campions söderhavsboxare Knockout. Krigsserier från IPC blev snart vanliga.
Western
En större förändring var att man började hämta serier från amerikanska förlaget Western (Dell, Gold Key). Dan Spiegle, Freedom Agent av Alberto Giolitti, rysare av Gerald McCann, George Evans och Frank Springer, Mike Shayne av Ed Ashe.
Utökad utgivning
1967 ökade Nya Seriemagasinets utgivningstakt. Med nummer 10 infördes den ännu gällande två-veckors-utgivningen. Det här fick konsekvenser. Huvudserierna Kerry Drake och Steve Roper räckte inte till.
Ett steg var att börja köra dessa i repris, ett annat att införa nya huvudserier. De engelska Barracuda och Johnny Nero fick några år den rollen. Det kom också ut nummer som inte hade någon uttalad huvudserie.
Amerikanska syndikatserier
Det ställdes också krav på innehållet i sin helhet, man måste hitta flera serier. Amerikanska syndikatserier var en väg.
Davy Jones
Grodmannen Davy Jones dök upp 1969 och plaskade runt ett par år, tecknad av Al McWilliams och Wayne Boring.
Tarzan kom igen 1971-72, tecknad av John Celardo och Bob Lubbers.
Skuggornas hus
Skuggornas hus, Dark Shadows av Ken Bald, var med ett tag från 1972.
Buzz Cooper
Flygaren Buzz Cooper inledde sin långvariga sejour 1973. Egentligen hette han Buz Sawyer men Cooper var inkört sedan många år på svenska seriesidor. Roy Crane skapade gestalten och det är han som stått för det mesta materialet i Seriemagasinet.
Efterträdarna Schlensker/Granberry och John Celardo har förekommit i tidningen sedan 80-talet. Några av Cranes äldsta episoder har körts under titeln Buzz Cooper och hans kompis Rosco Sweeney.
En annan serie av Al McWilliams hette Toppreportrarna, Dateline Danger, och publicerades runt mitten av 70-talet.
Deckaren Peter Scratch av Lou Fine snokade runt 1976.
Mitzi McCoy
Sommaren 1977 gästades Seriemagasinet av Mitzi McCoy, väl tecknad av Kreigh Collins.
Ben Bolt
John Cullen Murphys Ben Bolt uppträdde första gången 1976.
Vic Flint av Dean Miller kunde läsas runt 1980. Stjärnornas krig i Al Williamsons version ingick i innehållet 1983-84.
Terry och piraterna
De allra äldsta avsnitten av Milton Caniffs Terry och piraterna började publiceras 1988.
Journalisten Jeff Cobb av gamle Steve Roper-tecknaren Pete Hoffman har ingått några år i Seriemagasinets repertoir.
Långkörarna förändras
Långkörarserierna Kerry Drake och Steve Roper har inte undgått förändringar. Kerry Drake fick 1967 en bror i vuxen ålder, privatdeckaren Lefty. Familjen Drake växte också på mera naturlig väg, Kerry och Mindy fick fyrlingar.
Sururi Gümen gjorde mer och mer teckningsarbete på serien och Alfred Andriola lät honom så småningom vara med och signera. 1983 dog Andriola och syndikatet lade ner serien. Semic Press har fortsatt på egen hand med bland andra Brian Delaney som tecknare.
Serien om Steve Ropar heter sedan länge Steve Roper & Mike Nomad. Nomad har blivit den agerande huvudpersonen och Roper har anlagt skägg och dragit sig undan som förläggare. Overgard har lämnat över tecknandet till Fran Matera.
Serier från andra länder
Jim Hawk
Även andra länder har bidragit med syndikatserier. Från Australien kom Jim Hawk, som väl också får sägas ha varit en huvudserie periodvis sedan den började 1970. Air Hawk and the Flying Doctors hette den på hemmaplan och skaparen John Dixon tecknade dagsstripsversionen.
Från Australien kom också äldre avsnitt av Mike Steel av Larry Horak i det sena 80-talet.
Lagledaren
Engelska syndikatserier har varit fotbollsserien Lagledaren, The Boss, tecknad av Neville Colvin, som sedan gick över till Modesty Blaise. Den gick runt mitten av 70-talet.
Engelsk var också Uppdrag i rymden av Jeff Hawke-tecknaren Sydney Jordan.
Den sällsynta Carol Day av David Wright var med i 25/1981.
Carolina Yes av spanjoren Cueto var syndikatdistribuerad.
Engelska IPC
Men de serier som dominerat Seriemagasinet i stort sett ända från 1963 har kommit från det engelska serietidningsförlaget IPC. Krigsserierna i början. Astro Logan i några avsnitt. John Steel, Robin Hood och Skid Solo.
Skämtserierna Messy Schmidtt, Chimpans-Charlie och James Pond, den senare av Gordon Hogg. Stridsflygarna Paddy Payne och Dogfight Dixon. Silver Colt. Spökjägarna Max Hawk och Sexton Blake. ldrottsserier och historiska serier.
Don Lawrence serie om de vilda nordmännen kom tillbaka 1970, nu som Olaf Viking. Samtidigt kom serien om Londonskurken Simon Smart, Charlie Peace. Serien om Scotland Yard och om Rex-Gladiatorn hade också varit med i gamla Seriemagasinet.
Fler titlar: Mike Hardy, Teddy Track, Brad Nolan, Triton James, Mark Danger, Chris Carson och Dan Hunter.
I kölvattnet på filmen Hajen kom serien Mördarhajen vid mitten av 70-talet.
En viss förråning märktes också i Dredger och Dödsspelet.
På 80-talet har IPC till exempel stått för Larm i distrikt 94 och Polarna.
Amerikanska förlagsserier
De amerikanska serietidningsförlagen har inte haft någon stor roll i nya Seriemagasinets innehållsförteckning jämfört med de omfattande bidragen till gamla Seriemaggan.
Redan nämnda Western på 60-talet och början av 70-talet, mest rysare och en del Dan Spiegle.
Pussycat
Marvel gav ut Pussycat, som hämtats ur någon herrtidning. Året var 1969 och tecknarna Wally Wood, Bill Ward och Jim Mooney.
Några år senare kom Vaktarna av Gene Colan.
Otrevliga skräckisar från Skywald härjade i början av 70-talet. Warren bidrog med enstaka rysare, som en av Joe Orlando i nr 18/1972.
Jesse Bravo
Warren står också som ytterst ansvarig för Alex Toths Jesse Bravo i nr 14 och 15, 1983.
Från Archie kom Super Cops, Supersnutama. Ett avsnitt av Frank Thorne gick 1976 och ett av Gray Morrow gick 1982.
Mera Europa
Mera Europa. England är inte bara IPC. DC Thomson kommer också därifrån. Kamp för livet och Med fara i lasten är ett par av förlagets titlar.
De senaste 20 åren har det funnits ganska mycket franska serier i tidningen. Dan Lacombe, Bruno Brazil, tecknad av Vance, Yalek av Denayer, Harry Chase av Fahrer och Moliterni. Bob Morane, även den serien tecknad av Vance, Marc Dacier och Cliff Burton.
Kelly Green
Kelly Green har producerats i Frankrike även om upphovsmännen Drake och Starr är från USA.
Omslag till Seriemagasinet nr 22, 1987. ©Semic
Selecciones lllustradas
Det spanska Selecciones lllustradas var med de första åren. Förlaget Bardon var också spanskt. Javanesen och Kara den odödliga hette deras serier.
Norma är även det ett spanskt förlag och därifrån kommer Bogey och Morgan. Italien har bidragit med mycket få serier till Seriemagasinet på senare år. Chico & Basco hette en kortvarig, syndikatdistribuerad serie.
Men finns inget annat, så finns ändå Kilroy, som gick i repris kring mitten av 80-talet. Hairlock Shomes var ett nordiskt inslag som skrevs av svensken Magnus Knutsson och tecknades av dansken Freddy Milton.
- Serier från USA
- Förlagsserier från USA
- Nya Seriemagasinet
MER OM SERIEMAGASINET
- 50-talet i seriernas backspegel
- Seriemagasinet – 50-talets mesta serietidning
- Seriemagasinet under fem decennier
- Från Kilroy till Dylan
Ett urval källor:
Seriesam
Seriewikin