Jeff Cobb av Pete Hoffman startade den 28 juni 1954, och handlade om en hjältemodig undersökande reportern. Serien startade som dagsstripp publicerad dagligen, måndag till lördag, och hade ganska korta avsnitt som varade vanligen mellan 10 och 14 veckor.
En söndagssida tillkom 1955, men då fick Hoffman svårt att hålla sina deadlines, särskilt eftersom söndagarna hade en egen handling separat från vardagarna. Hoffman lade ner söndagsversionen redan efter ett par år.
Hoffman arbetar här med omsorgsfullt tecknade detaljer och många linjer. ©General Features Syndicate
I likhet med Steve Roper, som Hoffman dessförinnan spöktecknade i nio år, var Cobb en attraktiv, snygg reporter med två hårda nävar. ”Jeff Cobb” är en kriminalserie men inte en detektivserie. Dess huvudperson utför i allmänhet inte något privatblomkvisteri som kollegan Steve Roper.
Cobb blir inblandad i olika fall i egenskap av kriminalreporter för dagstidningen ”The Daily Guardian”. Men han försvarade sina normer, bekämpade brottslighet och klarade sig undan nära nog dödshot.
Pete Hoffman både skrev och tecknade sin serie. Det innebar att intrig och teckning var väl sammanflätade och att berättelsen huvudsakligen berättades i bild.
Hoffman använder ofta glasdörrar med en spegelvänd, upplysande text. Därigenom slipper han teckna byggnaden ifråga och kan avbilda personen framifrån. I det här exemplet har den svenske textaren glömt att spegelvända S:et (inringad). ©General Features Syndicate
Några av seriens ständigt återkommande bifigurer finns också på ”The Daily Guardian”. Det är chefredaktören Holliday, kollegan Flip och sekreteraren Jonesy. Poliskaptenen Neilson tillhör också seriens persongalleri.
Två av seriens ständigt återkommande bifigurer: Den bistre chefredaktören Holliday och den klurige kollegan Flip. ©General Features Syndicate
Alf Thorsjö på Semics tecknarateljé gjorde ofta fill-in-teckningar på 70-talet i Jeff Cobb, dvs oftast omkring pratbubblorna för att anpassa serierutorna till tidningen Veckans serier. Han berättar att det var svårt att med Rapidograph-penna efterlikna Hoffmans sirliga tuschlinjer.
Alf Thorsjö: Kolla sista makalösa bilden i strippen från 1954 (ovan). Imponerande!
Ögonlappen
I mitten av 60-talet ådrog sig Jeff Cobb den skada som kom att förknippas med hans utseende. Han sållade igenom askan från en brunnen byggnad och letade efter ledtrådar om att den hade förstörts av mordbrand, när taket plötsligt rasade in och han miste sitt högra öga.
Jeff Cobb med karaktäristisk ögonlapp. ©General Features Syndicate
Trots att redaktörer på syndikatet motsatte sig det behöll Hoffman en svart ögonlapp permanent, vilket gav Jeff Cobb sitt distinkta utseende.
Jeff Cobb var inte en lika stor succé som många andra framgångsrika efterkrigstida äventyrsserier, men den lyckades. I nästan ett kvarts sekel levererade den stadigt spänning till läsare av omkring hundra dagstidningar runt om i USA.
Publicering
Jeff Cobb var en av äventyrsserierna publicerade i Menomonee Falls Gazette (1971-75) från start till och med #201.
Publicering på svenska
Jeff Cobb i Veckans serier nr 2, 1972. ©Semic
Serien Jeff Cobb har bland annat blivit publicerad i serietidningar som:
- Eddie (1962-63)
- Paul Temple (nr 3-7/1971)
- Veckans serier (nr 2, 6, 10, 14, 16, 20, 25, 31, 34, 39 och 43, 1972, och nr 1, 1973)
- Serie-Nytt (nr 9/1973-2/1979)
- James Bond (nr 8/1983-6/1985)
Dessutom har serien förekommit i dagstidningar som Expressen (från 26 oktober 1954), Göteborgs-Posten, och i veckotidningen Året Runt.
Fler serietidningar och andra seriepublikationer
Ett urval källor:
Karl Arne Blom: Seriedetektiven – ett fall för sig, Thud #18 (nr 4, 1972)
Janne Lundström: Pete Hoffman, Thud #28 (nr 2, 1975)
Seriesam
Freddy Milton
University of Toledo
Don Markstein’s Toonopedia
Seriewikin