Serietecknare och andra serieskapare
Här kan du botanisera bland skämttecknare, serietecknare, manusförfattare och andra serieskapare från den tid när de var som bäst.
Serieskapare med efternamn som börjar på bokstaven A-B | C-E | F-G | H-J | K-L | M-O | P-R | S-T | U-Ö
A-B
- Lena Ackebo
- Stephen Addeo
- Nick Afonsky
- John Allard
- Bertil Almqvist
- Christina Alvner
- Amba
- Carlos Amorim
- Carl Anderson
- Oskar Andersson (OA)
- Rune Andréasson
- Alfred Andriola
- Mick Anglo
- Ares, se Hernandez, Aristides
- Martin Asbury
- Edd Ashe
- Dick Ayers
- Ramli Badrudin
- Matt Baker
- Ken Bald
- Carl Barks
- Dan Barry
- Sy Barry
- Brian Basset
- Ken Battefield
- José Beá
- Bruce Beattie
- Terry Beatty
- C. C. Beck
- Jean-Loïc Belhomme (”Bélom”)
- Frank Bellamy
- Olle Berg
- Charles Berger
- Gordon Bess
- Maurice de Bevere, Morris
- Otto Binder
- Bud Blake
- Alex Blum
- Enid Blyton
- Rog Bollen
- Maurice del Bourgo
- Bovil, se Bo Vilson
- Marvin Bradley
- Leonard Brandt Cole, se Cole, Leonard Brandt
- Ann Brewster
- Austin Briggs
- W. C. Brigham
- Dick Brooks
- Dik Browne
- K. Bruce, se Ken Bald
- Carl Buettner
- John Bulthuis
- John M. Burns
- Robert C. Burns
- Mabel Burwick, se Odin Burvik
- Odin Burvik
- Jenny Butterworth
C-E
- Lou Cameron
- Stan Campbell
- Milton Caniff
- Elliot Caplin
- Al Capp
- Mel Casson
- Dick Cavalli
- Sam Citron
- Glenn Chaffin
- Jean-Michel Charlier
- Lillian Chestney
- Bob Cohn
- Leonard Brandt (L. B.) Cole
- Philip Cole
- Kreigh Collins
- Neville Colvin
- Del Connell
- Bob Cordray
- Siegfried Cornelius
- Cosper, se Siegfried Cornelius
- Peter Costanza
- Reed Crandall
- Roy Crane
- George Crenshaw
- Richmal Crompton
- Percy Crosby
- Chuck Cuidera
- John Cullen Murphy, se Murphy, John Cullen
- Dal Curtis, se Nick Dallis
- Henning Dahl Mikkelsen, se Mikkelsen, Henning Dahl
- Nick Dallis
- Jonas Darnell
- Bob Darroch
- Fernando Da Silva
- Harry Daugherty
- Phil Davis
- Billy DeBeck
- Fred Dickenson
- Dick Dillin
- Tony DiPreta
- Rudolph Dirks
- Luis Dominguez
- Steve Dowling
- Charles Lutwidge Dodgson, se Lewis Carroll
- Lawrence Dresser
- Valentin Druzhinin
- Jerry Dumas
- Jim Edgar
- Frank Edgington
- Hy Eisman
- Will Eisner
- Max Elkan
- Will Ely
- Fred Eng
- EsseGesse
- Lars Esselius, se Amba
- George Evans
F-G
- Lee Falk
- Jules Feiffer
- Felix, se Puntarić, Srećko
- Sal Finocchiaro
- Harry Fisk
- Charles Flanders
- Homer Fleming
- Fonsky, se Nick Afonsky
- Hal Forrest
- Hal Foster
- Frank Frazetta
- Don Freeman
- August M. Froehlich
- Paul Fung
- Måns Gahrton
- Jan-Erik Garland, se Rit-Ola
- Paul Gattuso
- Frank Giacoia
- Walter B. Gibson
- Denis Gifford
- Dick Giordano
- Kurt Goetz
- Rolf Gohs
- Archie Goodwin
- Mel Graff
- Alex Graham
- Clarence Gray
- Harold Gray
- Ward Greene
- Vernon Greene
- Harley Griffiths
- Nat Greenwood, se George Crenshaw
- Gunna Grähs
- Sururi Gümen
- Göte Göransson
H-J
- Harry Hanan
- Pete Hansen
- Fred Harman
- Johnny Hart
- David Heames
- Jack Hearne
- Robert Hebberd
- Vern Henkel
- Hergé
- Aristides Hernandez (”Ares”)
- George Herriman
- France Herron
- Arnold Hicks
- Burne Hogarth
- Jim Holdaway
- Yaroslav Horak
- Mike Hubbard
- Johan Höjer
- Jerry Iger
- Graham Ingels
- Medio Iorio
- Oscar Jacobsson
- Benito Jacovitti
- Al Jaffee
- Lars Jansson
- Tove Jansson
- Ulf Jansson
- Daan Jippes
- W.E. Johns
- Frank B. Johnson
- Sydney Jordan
K-L
- Vladimir Kazanevsky
- Russell Keaton
- Walt Kelly
- Arturo Kemchs
- Henry Kiefer
- H. J. Kihl
- Malcolm Kildale
- Frank King
- Jack Kirby
- Rick Kirkman
- H. H. Knerr
- Magnus Knutsson
- Juriy Kosobukin
- Břetislav Kovařík
- Roy Krenkel
- Joe Kubert
- Chas Kuhn
- Pyotr Kulinich
- Konstantin Kuznetzow
- Helge Kühn-Nielsen
- Bob Lamme
- Fred Lasswell
- Joaquin Salvador Lavado (”Quino”)
- Jim Lawrence
- Mell Lazarus
- John Lehti
- Bob Lewis, se Bob Lubbers
- Clyde Lewis
- Roy Lichtenstein
- Erik Liebermann
- Norman Light
- Les Lilley
- Gunnel Linde
- Eva Lindström
- Lo Linkert
- Vivian Lipman
- Rolland H. Livingstone
- Bobby London
- Jorge Longarón
- Bob Lubbers
- Gunnar Lundkvist
- Ulf Lundkvist
- Charles Lutwidge Dodgson, se Lewis Carroll
- Stan Lynde
- Reinhold Löffler
- Jan Lööf
M-O
- Jeff MacNelly
- J. Caroll Mansfield
- Esteban Maroto
- Fran Matera
- Maurice de Bevere, Morris
- Stanley Maxwell
- Alfred Mazure
- Jim McArdle
- Gerald McCann
- Wilson McCoy
- John McLusky
- George McManus
- John McNamara
- Al McWilliams
- Fred Meagher
- Dale Messick
- Deng Coy Miel
- Henning Dahl Mikkelsen (”Mik”)
- Frank Miller
- J. Howard Miller
- Sidney Miller
- Moco, se Jørgen Mogensen och Siegfried Cornelius
- Jørgen Mogensen
- Don Moore
- Ray Moore
- Dick Moores
- Ruben Moreira
- Morris
- Gray Morrow
- Seymour Moskowitz
- Jimmy Murphy
- John Cullen Murphy
- Paul Murry
- Joe Musial
- Russell Myers
- Willy Nelson
- Vladimir Nenashev
- Charles Nicholas
- Paul Nicholas, se Nick Dallis
- Willy Nielsen, se Willy Nelson
- Norman Nodel
- Graham Nolan
- Paul Norris
- Patrik Norrman
- OA, se Oskar Andersson
- Peter O’Donnell
- Frank O’Neal
- Joe Orlando
P-R
- Rudolph (”Rudy”) Palais
- Walter Palais
- W. B. Park
- Bill Parker
- Brant Parker
- Gladys Parker
- Harry V. Parkhurst
- Virgil Partch
- Willie Patterson
- Don Perlin
- Norman Pett
- Carl Pfeufer
- Joakim Pirinen
- Tomás Porto
- Bruno Premiani
- John Prentice
- Srećko Puntarić (”Felix”)
- Quino, se Lavado, Joaquin Salvador
- Mac Raboy
- Ray Ramsey
- Alex Raymond
- Georges Remi, se Hergé
- Miguel Angel Repetto
- Don Rico
- Rit-Ola
- William Ritt
- Frank Robbins
- Jennifer Robertson
- Paul Robinson
- Luis Roca
- Ruth Roche
- Norman Rockwell
- Jan Romare
- Enrique Romero
- John Rose
- Aldo Rubano
- Clarence D. Russell
- Tom K. Ryan
S-T
- Bud Sagendorf
- Tage Sahlin
- José Luis Salinas
- Joaquin Salvador Lavado, se Lavado, Joaquin Salvador
- Allen Saunders
- John Saunders
- Kurt Schaffenberger
- Charlie Schmidt
- Gustav Schrotter
- Charles M Schulz
- Jerry Scott
- Wilson Scruggs
- Jim Seed
- E. C. Segar
- Mike Sekowsky
- Eugen Semitjov
- John Severin
- Tom Shephard
- Fernando Da Silva, se Da Silva, Fernando
- Allen Simon
- Tom Sims
- Alfred Sindall
- Jiří Slíva
- Reginald Smythe
- O. Soglow
- Soneson
- Jack Sparling
- Dan Spiegle
- Frank Springer
- Borislav Stanković (”Stabor”)
- Leonard Starr
- Ralph Stein
- Irvin Steinberg
- Cliff Sterrett
- Robert Storm, se Max Trell
- Lin Streeter
- Charles Sultan
- Torvald Sundbaum
- Marc Swayze
- Jimmy Swinnerton
- Tony Tallarico
- John Tartaglione
- Gustaf Tenggren
- Frank Thorne
- Marten Toonder
- Angelo Torres
- Pat Tourret
- Don Trachte
- Sal Trapani
- Max Trell
U-Ö
- Albert Uderzo
- Johan Unenge
- Jaime Vallvé
- Bo Vilson (signaturen Bovil)
- Morris Waldinger
- Ed Waldman
- Mort Walker
- Coulton Waugh
- Mabel Waugh, se Odin Burvik
- Robert Webb
- Bob Weber
- Werner Wejp-Olsen
- Ezra Whiteman
- Doug Wildey
- Al Williamson
- Woody Wilson
- Doc Winner
- George Woodbridge
- David Wright
- Pat Wright
- George Wunder
- Bill Yates
- Chic Young
- Dean Young
- Lyman Young
- Bela Zaboly
- Louis Zansky
- Stanley Zuckerberg
SerieteCknare och Serieskapare
En serietecknare/skapare är en bildkonstnär som specialiserat sig på att skapa tecknade serier. Resultatet av detta arbete kan användas för underhållning, politiska kommentarer, reklam, etc.
Serietecknare kan arbeta för många olika publika format, som serietidningar, seriestrippar, seriealbum, redaktionella teckningar, grafiska romaner, skämtteckningar, etc.
Tecknade serier är ofta en enda skapares verk, men arbetet med att göra dem kan också fördelas mellan ett antal specialister. Det kan finnas separata manusförfattare och tecknare, och tecknare kan specialisera sig i delar av verket såsom att teckna seriefigurer eller bakgrunder.
Amerikanska serieskapare
Richard F. Outcault (The Yellow Kid) skapade en söndagsserie som amerikaner har sett som seriernas ursprung, med premiär den 16 februari 1896.
Rudolph Dirks (The Katzenjammer Kids – svenska Knoll och Tott) utvecklade serieformen ytterligare 1898 när han införde pratbubblan.
Bud Fisher (A. Mutt, senare Mutt and Jeff – på svenska Stor-Klas och Lill-Klas) etablerade 1907 kortare, svartvita dagsstrippar som seriegenre i dagspress.
Syndikat
Tecknade serier fick utbredd distribution till vanliga dagstidningar av publiceringssyndikat som Universal Press Syndicate, United Media eller King Features. Söndagsserier färgläggs hos speciella företag som American Color innan de publiceras.
George McManus (Bringing up Father – Gyllenbom på svenska) skapade 1913 med sin serie en ny seriegenre: familjeserier.
Roy Crane (Wash Tubbs, som senare ändrade namn till Wash Tubbs and Captain Easy) började med sin serie 1924 också genren äventyrsserier, och även E. C. Segar (Thimble Theatre) bidrog, efter tillkomsten av Popeye (Karl-Alfred) 1929.
Hal Foster (Tarzan 1931), Chester Gould (Dick Tracy 1931), Milton Caniff (Terry and the Pirates 1934) och Alex Raymond (Flash Gordon 1934 – Blixt Gordon på svenska) bidrog till att förädla genren ytterligare.
Tidiga amerikanska serietidningar
Lee Falk (Mandrake 1934 och Fantomen 1936) var som serieskapare annorlunda, genom att han var manusförfattare och inte serietecknare.
The Golden Age of Comic Books
E.C. Comics
Comics Code
Charles M Shultz (Peanuts 1950 – Snobben), Mort Walker (Beetle Bailey 1950 – Knasen), och Johnny Hart (B.C. 1958) lanserade en ny generation humorserier på 50-talet.
60-talet
Stan Lee var manusförfattaren bakom många nya superhjälteserier på 60-talet, i samarbete med tecknare som Jack Kirby och Steve Ditko.
Inom serietidningsbranschen i Nordamerika har tecknarstudion blivit den viktigaste metoden för serieskapande. I branschen har rollerna delats upp och hanteringen av studion har blivit förlagets ansvar, med en redaktör som övergripande ansvarig. Redaktören samlar ett antal serieskapare och övervakar arbetet till publicering.
De stora serietidningsförlagen (som Marvel Comics eller DC Comics) använder team av serietecknare för att producera serierna. När man vill ha en konsekvent konstnärlig stil bland olika serietecknare, kan modellark användas som referens för hur seriefigurerna ska tecknas (som Archie Comics).
Olika serieskapare
Särskilt i amerikanska superhjälteserier, kan bildskapandet delas upp mellan
- en skissare (penciller) som skapar layouten för bilderna
- en tuschare (inker) som renritar teckningarna med bläck
- en färgläggare (colourist)
- en textare (letterer) som lägger till bildtexter och pratbubblor.
Som kontrast kan en tecknad serie vara en ensam skapares verk. En serietecknare och andra serieskapare kan använda assistenter, medan skämttecknare, politiska och redaktionella tecknare tenderar att arbeta ensamma.
Det är emellertid inte ovanligt att en serietecknare använder studiometoden, särskilt när en serie blir framgångsrik. Mort Walker skapade en studio, medan Bill Watterson och Charles Schulz inte gjorde det.
Underground Comix
Grafiska romaner
Brittiska Serietecknare och andra serieskapare
Frank Bellamy (Garth) var en brittisk serietecknare, som i Storbritannien är känd för sitt arbete på serietidningen Eagle. Han omarbetade serien Dan Dare, skapad av Frank Hampson, och är i Sverige känd för Garth som han ritade för Daily Mirror.
Peter O’Donnell och Jim Holdaway (Romeo Brown, Modesty Blaise) var manusförfattare respektive serietecknare på 60-talet för tidningar som Daily Mirror och The Evening Standard.
Pat Mills (2000 AD, Judge Dredd) var en flitig serieskapare från och med 70-talet, med serietidningen Action och många fler titlar.
Britter i Amerika
På 80-talet blomstrade åter brittiska serier, en period som kallats “the British Invasion” i seriernas historia. Benämningen syftar på den grupp brittiska serietecknare och andra serieskapare som ökade i amerikanska serietidningar i slutet av 80-talet. Dessa serieskapare förde med sig sina egna teman, aktuella i brittiska medier. Det kom att bana väg för mogna och “mörkare och kantigare” serietidningar.
Perioden inkluderade serieskapare som Alan Moore (V for Vendetta, From Hell, Watchmen, Swamp Thing), Neil Gaiman (The Sandman), Grant Morrison (Batman, 2000 AD), och Warren Ellis (Wanted, Kick-Ass).
Serietidningen John Constantine: Hellblazer, där historien till stor del utspelar sig i Storbritannien med magikern John Constantine i huvudrollen, banade vägen för brittiska författare som Jamie Delano och Peter Milligan.
Fransk-belgiska serieskapare
Fransk-Belgiska tecknade serier
Schweiziska Rodolphe Töpffer är känd för sina illustrerade böcker (littérature en estampes). I Europa skulle serietraditionen kunna anses börja med honom, redan från 1827.
Bandes dessinées (“tecknade serier” på franska), även kallade fransk-belgiska serier, är serier som vanligtvis ursprungligen är skapade på franska för läsare i Frankrike och Belgien. Dessa länder har en lång tradition av tecknade serier som är separat från engelskspråkiga serier.
Tintin
Georges Remi, signaturen Hergé (Tintin), publicerade det första äventyret med Tintin i Le Petit Vingtième från januari 1929 till maj 1930.
Bland de mest populära fransk-belgiska serier som uppnått internationell berömmelse, utöver Hergé, är serieskapare som Maurice De Bevere, signaturen Morris (Lucky Luke 1946), André Franquin (Gaston 1957), Pierre Culliford, signaturen Peyo (Les Schtroumpfs 1958 – Smurfarna), och René Goscinny & Albert Uderzo (Asterix 1959), alla skapare av humoristiska serier.
Framgångsrika serietecknare och andra serieskapare av realistiskt tecknade serier inkluderar Jean-Michel Charlier & Jean Giraud, alias “Moebius” (Blueberry 1963), Jean van Hamme & Grzegorz Rosiński (Thorgal 1977), William Vance (XIII 1984, tillsammans med van Hamme), och Hermann Huppen.
Serietidningar för vuxna
Pilote
Hara-Kiri och Charlie Hebdo
L’Écho des savanes och Métal hurlant
Holländska serieskapare
Holländaren Marten Toonder (Oliver B. Bommel en Tom Poes 1941 – på svenska Tom Puss), byggde upp en tecknarstudio, Toonder Studios, som nådde stor framgång med serier, animerade filmer och reklam.
Italienska serieskapare
Skapartrion EsseGesse (Kinowa 1950, Kapten Miki 1951 och Il grande Blek 1954 – Davy Crockett på svenska), och paret Giovanni (”Gian”) Luigi Bonelli och Aurelio (”Galep”) Galleppini (Tex Willer 1948) skapade italienska västernserier som var populära i Sverige och i flera andra europeiska länder.
Svenska serieskapare
Tecknade serier på svenska
Svenska serietidningar
Tidiga serietecknare och andra serieskapare i svenska skämttidningar som Söndags-Nisse, var Oscar Andersson (signaturen OA), och Oscar Jacobsson som hade stor framgång med Adamson.
I veckotidningar som Allt för Alla skapade Rudolf Petersson (91:an) och Elov Persson (Kronblom) traditionella svenska skämtserier på 30-talet.
Musse Pigg-tidningen var den första svenska serietidningen.
Eugen Semitjov (Allan Kämpe 1942) och Bo Vilson, signaturen Bovil (Tusen och en natt 1944), skapade äventyrsserier på svenska på 40-talet, och Rolf Gohs (Mystiska 2:an 1969) följde upp.
Barnserier
Rune Andréasson ritade barnserier och lanserade sin första serie, Brum, redan 1944 – publicerad i Allers Familj-Journal. På 50-talet ritade han Teddys äventyr i Tuff och Tuss och deras vänner, och i den egna serietidningen Teddy i checkhäftesformat. Men det var som skapare av Bamse 1966, som han rönte stor framgång och även blev publicerad i andra länder.
Under 50-talet tillkom nya skämtserier tecknade av Torsten Bjarre (Lilla Fridolf 1956) och Gösta Gummesson (Åsa-Nisse 1955).
Svenska Mad som tillkom på 60-talet innehöll, förutom material från amerikanska MAD, även svenska serier, bland andra av Bengt Olof Wennerberg (signaturen Bowen) och Torvald Sundbaum.
Seriealbum
Jan Lööf nådde stor framgång med Felix som tillkom 1967, en barnserie som anslöt sig till den fransk-belgiska seriestilen. Lööf tecknade också andra serier, som Bellman, och en mängd barnböcker.
Serieskaparna Magnus Knutsson och Ulf Jansson gav ut ett flertal komiska äventyrsserier, bl.a. Ratte och Sveryda, från 70-talet och framåt.
Cecilia Torudd tecknade serier sedan 70-talet och nådde stor framgång på 90-talet med Ensamma mamman som många svenska dagstidningar publicerade. En annan kvinnlig serieskapare i slutet av 1900-talet var Inger Edelfeldt med Hondjuret.
Joakim Pirinen (Socker-Conny) och Ulf Lundkvist (Assar) var på sitt sätt nyskapande med sina serier från 80-talet.
Serieskapande
Serietecknare skissar vanligtvis en teckning i blyerts innan de renritar teckningen med tusch (india ink), antingen med en tuschpenna eller en mårdhårspensel. Tecknare kan också använda sig av ett ljusbord för att skapa den slutliga bilden med bläck.
Vissa serietecknare och andra serieskapare, som till exempel Brian Bolland (tecknare av Judge Dredd) använder datorgrafik, där serierna finns fysiskt först när serierna är publicerade.
Ett urval källor:
Nisse Larsson: Svenska serietecknare. Alfabeta. 1992. Libris 7662759. ISBN 91-7712-331-X
Svenska serieskapare
Bandes dessinées
Lambiek Comiclopedia
Wikipedia