Matt Baker var en tidig amerikansk serietecknare, känd för att ha tecknat seriehjältinnor från mitten av 40-talet till slutet av 50-talet. Många av de kvinnliga seriefigurerna var ofta minimalt klädda, som Phantom Lady. Inte helt PK idag, men han är beundransvärd ändå för den talang och skicklighet han visade som illustratör för sin tid.
Clarence Matthew Baker (1921-59) var en av de tidigaste afroamerikanska serietecknarna och illustratörerna, aktiv under 40-talets guldålder för serietidningar, och på 50-talet. Han var kanske den allra första framgångsrike afroamerikanska serietecknaren.
Det i sig var en betydande prestation, med tanke på den tid han verkade i. Men det var inte färgen på hans hud som gjorde honom till en så betydelsefull figur i mediets historia – det var hans medfödda förmåga att rita vackra, spännande kvinnor och stiliga, dynamiska män i en ledig, graciös stil.
Innehåll
Baker är alltså viktig också med anledning av sin teckningsstil. Han inte bara illustrerade serien, utan höll igång handlingen med varierade vinklar, övertygande kompositioner och uttrycksfulla kroppspositioner.
Och han hade, som sagt, sin speciella talang för att teckna kvinnor. The Matt Baker Girl framgår inte minst av omslagen till Phantom Lady.
Unga år
Strax efter examen från gymnasiet, omkring 1940, lämnade han Pittsburgh och flyttade till Washington, DC, där han fick jobb för regeringen. Många av hans samtida blev inkallade i militären under andra världskriget. Men Baker kunde inte göra militärtjänst eftersom han led av en hjärtsjukdom som en följd av reumatisk feber i barndomen.
Istället flyttade han till New York City för att studera konst vid Cooper Union School of Engineering, Art, and Design, en privatfinansierad högskola i East Village.
Bakers hjärttillstånd hindrade honom också från att utöva sport och andra fysiska aktiviteter. Istället fann han sig ofta vid ritbordet, vilket gav honom en karriär som serietecknare och illustratör.
Clarence använde aldrig sitt förnamn, utan föredrog sitt mellannamn, Matt. I telefonkatalogerna var han angiven som C. Matthew Baker. Som ivrig tecknare hittade han inspiration från många av sina konstnärliga hjältar. Sådana som tidskriftsillustratören Andrew Loomis och serietecknarna Will Eisner, Reed Crandall, Alex Blum och Lou Fine.
Även om han aldrig fick tillfälle att arbeta tillsammans med de sistnämnda, började Baker sin seriekarriär i studion som drevs av mannen som hade varit Eisners partner, såväl som medarbetare till Crandall och Fine, Samuel Maxwell (”Jerry”) Iger.
Iger Studio
Matt Baker inledde sin serietecknarkarriär som bakgrundstecknare för S. M. Iger Studio 1944. Iger Studio var en av 40-talets ”förpackare” av serietidningar (som efterföljare av Eisner & Iger Studio) till förlag som lanserade det nya seriemediet. Tecknarstudion låg på 250 West Broadway, NY, och kreerade och producerade tryckfärdigt material för olika serietidningsförlag. Studion var nära sin höjdpunkt när Baker blev anställd 1944.
Många begåvade serieskapare passerade genom förpackningsateljéer som Iger Studio genom åren. En av dem var Matt Baker, som skissade och tuschade för Jerry Iger från 1944 till c:a 1952.
Mycket av Bakers arbete var från början att skissa bakgrunder såväl som kvinnliga figurer. Hans roll var att vara assistent till andra serietecknare, och det mesta av hans arbete har blivit tuschat av andra, där möjligen tuscharen fick ett erkännande för serien.
Under den här tidsperioden, som kallas ”serietidningarnas guldålder”, arbetade Baker (genom Iger Studio) för nystartade serieförlag. Några av dem var Fox Comics, Fiction House, Quality Comics och St. John Publications.
Good Girl-tecknare
Iger Studio blev särskilt förknippad med serier med minimalt klädda hjältinnor, med plutande läppar och fyllig byst. Det var medarbetare som Matt Baker och John Forte som levererade teckningarna till Fiction House och Fox Feature.
Baker var särskilt duktig på att teckna vackra damer. Och han tecknade serier med den kostymklädda brottskämparen Phantom Lady, djungelhjältinnan Tiger Girl och serien South Sea Girl för Fiction House.
Baker fick tidigt ett rykte om att vara en av de bästa Good Girl-tecknarna i branschen. Han var en mästare på att teckna den kvinnliga formen. Och när han tecknade kvinnor kunde han teckna dem på frihand i vilken position som helst, sensuella och passionerade. Han använde han sig alltså inte av modeller.
En Good Girl-illustration visar en attraktiv ung kvinna, vanligtvis i smala eller formsydda kläder, med en erotisk kittling. Baker uppmärksammade mindre detaljer som gjorde att hans seriehjältinnor fick mer liv och karaktär.
Sky Girl
1944 tog Baker över som huvudtecknare, både som skissare och tuschare, på Sky Girl (1944-48), ett regelbundet inslag i Jumbo Comics från Fiction House. Sky Girl handlade om en rödhårig irländska som var pilot i Stilla havet under andra världskriget och slogs mot japanerna. Han tecknade denna serie fram till dess sista nummer i augusti 1948.
Serien skildrade de högtflygande äventyren för den rödhårig piloten Ginger Maguire. Titelfiguren sägs vara baserad på skådespelerskan Ann Sheridan (1915-67).
Ann Sheridan (c:a 1942).
Utvecklingen av Bakers stil från hans tidiga fas till en mer personlig stil efter kriget gick parallellt med utvecklingen av Sky Girl. I Jumbo Comics #87 (1946) blir Ginger Maguire civil och får, istället för att själv flyga, servera piloter på en kafeteria på flygplatsen. Seriens illa dolda syfte var nu att framhäva hennes långa ben, till glädje för manliga läsare.
Baker kunde teckna Gingers ben ur alla tänkbara vinklar och i alla positioner. Och Bakers sätt att teckna Ginger var enormt framgångsrikt. Bakers sista Sky Girl-serie blev publicerad i Jumbo Comics #130 (december 1949).
Djungelhjältinnor
Sheena, Queen of the Jungle
Ett av Bakers första uppdrag för Iger var att assistera som skissare och tuschare på Sheena, Queen of the Jungle (1944-46) för Jumbo Comics från Fiction House. Bakers tidigast dokumenterade serie dök upp i Jumbo Comics #69 (november 1944).
Alex Blum och Robert Hayward (Bob) Webb var huvudtecknare på serien om Sheena. Men rollen att teckna den kvinnliga titelfiguren (eller bara hennes ansikte) var ofta vikt för någon annan tecknare med talang för att teckna vackra damer, som Matt Baker.
Den äldre Alex Blum var Art Director på Iger Studio och en tidig inspiration för Baker. Baker samarbetade ibland med Blum även på Wambi the Jungle Boy, som också blev publicerad i Jungle Comics.
Tiger Girl
Ungefär samtidigt med Sky Girl blev Baker tilldelad djungeläventyrsserien Tiger Girl (1945-48) för Fight Comics från Fiction House. Till en början agerade Alex Blum som skissare innan Baker tog över helt. Tiger Girl var ett blont bombnedslag med en magisk amulett och ett ordförråd värdigt Shakespeare, som ett alternativ till Sheena, Queen of the Jungle.
Tiger Girl var en av få serier som Baker då och då fick signera för Iger Studio, exempelvis i Fight Comics #39 (1945) och #43 (1946). Baker tecknade serien i tre år.
Camilla
En annan Sheena-kopia som var Camilla, huvudsakligen skriven av Ruth Ann Roche, en serie som medverkade i Jungle Comics, som Iger Studio producerade för Fiction House. Camilla började 1940 som vikingadrottning med förlorat kungarike.
I Jungle Comics #27 (1942) blev Camilla förvandlad till djungelhjältinna med bikini av zebraskinn. Baker tecknade serien i Jungle Comics #69 (1945), och på nytt i #100-115 (1948-49) när han som frilansare skissade hennes senare berättelser.
Voodah
Nästan alla hjältar och hjältinnor i djungelserierna var vita: Sheena, Rulah, Kaänga. Ett undantag var Voodah, den första svarta hjälten som fick sitt eget inslag i en vit serietidning.
Voodah gjorde sitt första framträdande i Crown Comics #3 (1945), tecknad av Matt Baker. Det rasistiska omslaget visar en ung vit pojke med hund som attackerar en svart infödd med ett spjut. Men i sista serien i inlagan debuterar den mörkhyade Voodah där han räddar en svart kvinna som hålls fången.
Andra tecknare tog sedan över serien, som inte varade länge, och snart var Voodah vit, först på omslaget, och sedan även i inlagan.
Fler serier för Iger
- Baker tecknade The Skull Squad (”av Ace Atkins”) för Wings Comics (1944–45).
- Och han tecknade boxningsserien Kayo Kirby (efter manus av Ruth Roche under pseudonymen Chuck Walker) för Fight Comics (1946–48).
- Han tecknade Glory Forbes i Rangers Comics om en charmig, om än inte fullt så klipsk, tjej. Serien var signerad ”Bob Hickock” men Baker tecknade serien under 1947.
- Mitzi of the Movies (senare känd som Mitzi in Hollywood), var en utfyllnadsserie tecknad av Baker i Movie Comics #2–4 (1947) om en fyllig bimbo som ville bli filmstjärna.
Illustrerade klassiker
För Gilberton tecknade Baker Classic Comics #32 (1946), om den populära figuren Lorna Doone, efter manus av Ruth A. Roche. På svenska blev den publicerad i Illustrerade klassiker nr 107, som Fredlös (1960).
Även om Matt Baker bara tecknade ett nummer för Gilberton, gjorde han ett fantastiskt jobb med att visualisera romanen Lorna Doone (1869), av Richard D. Blackmore, som utspelar sig på 1680-talets sydvästra England och kretsar kring kärleksaffären mellan en bonde och en fredlös dotter.
Denna 48-sidiga serie blev först publicerad i december 1946 och sedan ofta omtryckt av Gilberton fram till 1968.
Lorna Doone var den enda serie Baker gjorde för Iger Studio där han fick ett officiellt erkännande (”Illustrerad av Matt Baker” stod tydligt på den inledande sidan). Serien var samtidigt Bakers första utflykt i romantikgenren, som han så småningom skulle bli en mästare på.
Sidan 36 ur inlagan till Classic Comics #32 (1946). ©Gilberton
Motsvarande första serieruta i original, där John Ridd och Lorna Doone säger adjö. ©Baker
South Sea Girl
Serien South Sea Girl blev publicerad i Seven Seas Comics som utkom med sex nummer (1946-47) på Jerry Igers eget förlag Universal Phoenix (även känd som Leader Enterprises). Baker tecknade alla äventyr av huvudserien, South Sea Girl, efter manus av Manning lee Stokes (1911–1976) under pseudonymen Thorne Stevenson. Titelfigurens egentliga namn var Alani – en exotisk skönhet med blommor i sitt mörka hår, och som bodde på en avlägsen ö.
Phantom Lady
Matt Bakers mest kända seriefigur var Phantom Lady (1947-49) för Fox Feature.
Phantom Lady var skapad av Arthur Peddy (1941) på Iger Studio som en serie i Police Comics #1-23 (1941-43) för Quality Comics. Joe Kubert tecknade serien i #14-16 och Frank Borth tog över från #17.
Den ursprungliga Phantom Lady var ungefär som alla andra kvinnliga seriehjältar på den tiden. Hon hette Sandra Knight, och var en rik kvinna i societeten som ville bekämpa brottslighet. Hon designade en superhjältinnekostym och använde en Blackout Ray (”medvetslöshetsstråle”) som en vän till hennes far uppfunnit.
Phantom Lady från Quality upphörde efter Police Comics #23 (1943) och förblev vilande tills Iger bestämde sig för att återuppliva serien för sin nya kund, Fox Features Syndicate, 1947. Titeln dök upp igen i Phantom Lady #13 (1947), från Fox. Det var en tid när superhjälteserier som genre var på väg ut, samtidigt som serier med lättklädda kvinnor blomstrade.
Barngenerationen som läst serier under andra världskriget började växa upp, och deras äldre bröder hade återvänt från militärtjänsten. Tidigare superhjältar fick ge vika för serier som tilltalade ungdomar med serieläsarnas lite vuxnare intresse av våld och sex. Därför blev det ett uppsving av genrer som kriminalitet, djungel och romantik.
Baker tar över
När Fox bad Iger Studio att förse dem med en sexig kvinnlig hjälte, fick de Phantom Lady, och Jerry Iger tilldelade Baker rollen som serietecknare.
Alex Blum verkar dock ha tecknat det mesta av den första berättelsen, med hjälp av Matt Baker, efter manus av Ruth Roche under pseudonymen Gregory Page. Och det kan möjligen ha varit Blum som ändrade kostymen till Phantom Lady. Hon fick blå shorts med slitsar på sidorna och en matchande topp som generöst avslöjade den kvinnliga kroppen. Hon fick ett bälte framtill och en dramatiskt låg urringning tillsammans med en röd cape.
Den här looken blev den mest populära versionen av figuren och hade premiär i Fox’s Phantom Lady #13 i augusti 1947. Nummer 13 var premiärnumret efter att ha tagit över numreringen av den nerlagda serietidningen Wotalife Comics. Baker tecknade serien till och med #23 (1949), och använde sig av oregelbundna serierutor vilket gav dynamik till varje sida.
Phantom Lady av Baker förekom också i All Top Comics #8-17 (1948-49) från Fox.
Phantom Lady #17
Baker avbildade också seriefiguren på sju omslag, varav det mest minnesvärda är Phantom Lady #17 (1948). Omslaget visade den lättklädda hjältinnan i färd med att befria sig från rep på en brygga. Och det efterliknar något Jane Russells hållning på filmaffischen för The Outlaw (1943).
Filmaffisch för Den laglöse (The Outlaw, 1943) med Jane Russel. ©RKO
Samma serietidningsomslag förekom i Dr. Fredric Wertham i sin bok från 1954, Seduction of the Innocent. Han beskrev det som ”sexuell stimulans genom fokuseringen på sadistens dröm om att binda en kvinna” (min översättning).
Baker tecknade Phantom Lady i All-Top Comics #9–13 (1948) med hjälp av andra anställda på Iger Studio som John Forte och Jack Kamen. Och Baker var bara en av bidragsgivarna till Phantom Lady #13–17 (1948). Det är också tveksamt om Baker i de efterföljande numren av All-Top Comics (#14, 16 och 17) och Phantom Lady (#18–20) överhuvudtaget medverkade alls.
Rulah
Omslag till Rulah Jungle Goddess #23 (1949), som vissa källor uppger som tecknat av Matt Baker. ©Fox
I All Top Comics förekom serien Rulah, som även fick en egen serietidning, Rulah, Jungle Goddess #17–27 (1948-49) från Fox. Vissa källor anger Baker som tecknaren, men serierna är tecknade av andra som efterliknade Bakers stil. Jerry Iger försökte få Fox att tro att de fick serier av Baker.
Teckningsstil
Den teckningsstil Baker hade var unik, och skiljde sig från stilen många andra hade. Många var inspirerade av Alex Raymond, Hal Foster, eller Milton Caniff. I de bättre serierna med Phantom Lady, Sky Girl och Tiger Girl kan man urskilja typiska kännetecknen för Baker. Hans kvinnor har framträdande kindben, hans män har breda ansikten – och ögonen sitter alltid ganska långt ifrån varandra.
Ändå kan det vara svårt att veta vilka serier från Iger Studio som Baker verkligen tecknade och inte. I slutet av 40-talet blev de ledande tecknarna som skissade hos Iger (d.v.s. Matt Baker, Jack Kamen och Hayward Webb) imiterade av andra i studion. Dessutom kunde olika skissare ibland vara tecknare på samma serie, och samma tuschare kunde arbeta tillsammans med olika skissare, vilket fick deras stilar att likna varandra.
Frilans
1947 lämnade Matt Baker Iger Studio och blev frilansare, men fortsatte arbeta för Fiction House. Under 1948–49 var han den sjätte serietecknaren som arbetade på sci-fi-serien Mysta of the Moon (”av Ross Gallun”) i Planet Comics.
St. John Publications
Baker’s omslag till Giant Comics Editions #15 (1950). ©St. John
Han började arbeta för St. John Publications 1948 och blev snart förlagets huvudtecknare. Tillsammans med Joe Kubert och Norman Maurer kom Matt Baker där att ingå i ett kraftfullt kreativt team.
Den tidigaste serien Baker gjorde för St. John var Rose o’ the Yukon i Northwest Mounties #1 (1948), om en orädd äventyrare i Alaska.
Samtidigt tecknade Baker sitt första omslag för St. John, för Crime Reporter #2 (1948), signerad Baker.
Omslag Crime Reporter #2 (1948) tecknat av Matt Baker (skiss) och Ray Osrin (tusch). ©St. John
Romantik
Även om Baker tecknade i olika genrer för St. John fick han mest teckna romantiska serier. Han tecknade för en lång rad tidningar med flickserier, som Teen-Age Romances, Teen-Age Temptations, Pictorial Romances, Diary Secrets, Wartime Romances, True Love Pictorial och Cinderella Love, många av dem efter manus av Dana Dutch.
Det exceptionella omslaget till Cinderella Love #25 (1954) med en vacker, exotisk kvinna i förgrunden, och scener ur en karneval i bakgrunden. ©St. John
Med åren kom några av dem att bli de mest populära och eftertraktade titlarna med Baker-teckningar.
Teen-Age Romances var den första titeln han bidrog till, med början i #1 (1949), för vilken han tecknade och den åttasidiga serien They Called Me a Wayward Girl.
Inledande serieruta (Splash Panel) av ’They Called Me a Wayward Girl’ från Teen-Age Romances #1 (1949) av Matt Baker. ©St. John
Omslag till flickserier
Efter att i flera år ha tecknat mer hud än plagg kunde han nu visa sig duktig på att teckna kläder i nästan varje serieruta. Hans omslag var i allmänhet bättre än serierna i inlagorna, eftersom han vanligtvis tuschade omslaget själv.
Inledande sida med “Second Best Beau” ur Hi-School Romance #75 (1958). ©Harvey
Motsvarande inledande serieruta (Splash Panel) i original. ©Baker
Bästa tuscharen
Ray Osrin var annars den tuschare som bäst ”tolkade” Bakers skisser. En gång lyckades de till och med smyga in sina namn i en serie. I den andra serierutan på den andra sidan av Fast Company i Pictorial Romances #7 (1951), återpublicerad i Teen-Age Temptations #9 (1953), kan man hitta ”Matt’s Bar” och ”Ray’s Rugs” som två butiksnamn i bakgrunden.
När St. John lanserade kriminaltidningen Manhunt i januari 1953, var varje illustration tecknad av Matt Baker. Det här var en ny Baker: lösare linjer, mer realistisk, och mer vuxen. Serietidningar skulle därefter komma att vara en mindre del för Baker.
It Rhymes with Lust
Matt Baker tecknade den 126 sidor långa serien It Rhymes with Lust (1950). Hal Weber, en stilig, nergången journalist, anländer till Copper City för att ta ett jobb som erbjuds av en före detta älskare, en rödhårig femme fatale vid namn Rust Masson.
Serien var efter manus av Arnold Drake och Leslie Waller, under pseudonymen ”Drake Waller”. Många anser att det vara den tidigaste moderna serieromanen (den första realistiska, för att vara exakt). Termen inte var myntad vid den tiden, men frågan om vilken serieroman som var först är diskutabel.
Serieroman eller serietidning?
Baker använde en speciell papperstyp, duotone eller något liknande, för att teckna berättelsen. Den gav olika skuggningar när speciella kemikalier penslades över ytan.
Canteen Kate
Baker fortsatte att arbeta med andra seriefigurer som han populariserade under det kommande decenniet. En av hans första serier för St. John var Canteen Kate. Serien handlade om en smått galen men vacker rödhårig kvinna från tiden för Koreakriget, om hennes humoristiska upptåg i moralhöjande syfte. Serien blev publicerad i Fightin’ Marines (1951–52), Canteen Kate (1952) och Anchors Andrews (1953).
Kate, som drev en matsal på en marinbas i Japan, var i princip en uppdaterad version av Sky Girl, Ginger Maguire. Det var en militär humorserie, och Baker fick den att se vacker ut.
Bakers insatser på St John gjorde att han fick rollen som Art Director på förlaget.
Comics Code
Bakers sätt att teckna sexiga kvinnor väckte dock konservativa organisationers ilska på 50-talet. Dr Fredric Wertham, avbildade Bakers omslag till Phantom Lady #17 i sin bok Seduction of the Innocent (1954). Boken bidrog till att serieindustrin inrättade Comics Code som frivillig självcensur av serietidningar.
St. John och andra förlag drog ner på antalet titlar, och några förlag upphörde, som Fiction House och Fawcett Comics. Baker övergick 1954 till att frilansa på nytt. Under andra halvan av 1954 tecknade han MGM:s Lassie #20–22 (1955) för Dell/Western. Ray Osrin tuschade.
Baker tecknade även Four Color #588 (1954) King Richard and the Crusaders för Dell/Western. Det var en vacker 34-sidig serieadaption av filmen Rikard Lejonhjärta från samma år, med Rex Harrison och Virginia Mayo i huvudrollerna.
St. John lanserade herrtidningen Nugget (1955) som en kopia av populära Playboy. Nuggets premiärnummer innehöll flera Baker-illustrationer, inklusive en helsida med nakenbilder. Förlagets ägare Archer St. John dog i slutet av 1955 och sent 1957 slutade förlaget St. John ge ut serietidningar.
Atlas Comics et al
Atlas Comics
Huvuddelen av Bakers arbeten under senare hälften av 50-talet var för Atlas Comics (ett förlag som så småningom skulle utvecklas till Marvel Comics), Quality och Harvey.
Marvel-mogulen Stan Lee lät Baker teckna bland annat några westernserier (oftast skrivna av Lee själv), i titlar som Gunsmoke Western och Quick-Trigger Western.
Hans första uppdrag för Atlas var femsidiga Showdown at Sunup för Gunsmoke Western #32 (1955, titelns första nummer: fortsatt numrering från Western Tales of Black Rider), som han tecknade efter ett manus möjligen av Lee.
Inledande sida med ”Across the Badlands” ur Gunsmoke Western #34 (1956), tecknad av Matt Baker efter manus av Stan Lee. ©Marvel
Han skulle fortsätta att teckna western under denna period och tecknade serier i Western Outlaws, Quick Trigger Action, Frontier Western och Wild Western för Atlas.
Quality
För Quality Publications tecknade Baker huvudsakligen romantiska serier och omslag (1954-56), för Love Confessions, Love Secrets, Brides Romances med flera. Ett trevligt undantag var några serier för serietidningen Robin Hood Tales (1956), dock inte med seriefiguren Robin Hood.
Harvey
För Harvey Comics tecknade Baker (1957-58) en hel del flickserier. Det var titlar som First Love Illustrated, Hi-School Romance, Romance Stories of True Love och True Bride-to-Be Romances.
Inledande sida med “A Love for a Life” ur First Love Illustrated #90 (1963). ©Harvey
Motsvarande inledande serieruta (Splash Panel) i original. ©Baker
Han skissade också en femsidigt mysterieserie, Half Man… Half What? för Alarming Tales #5 (1958), tuschad av Al Williamson.
Även Angelo Torres tuschade tre flickserier som Baker ritade för Harvey.
Matt Baker tecknade science fiction för Strange Tales, World of Fantasy och serien I Fell to the Center of the Earth! i Tales to Astonish #2 (1959).
I slutet av femtiotalet gav han sig på illustrationsarbete, bland annat för General Motors. Baker producerade flera streckteckningar, antingen i svartvitt eller med enfärgad bakgrund, för detektiv- och mysterietidningen Manhunt, från Flying Eagle Publishing (ett annat namn för St. John). Och Baker tecknade några kvinnliga nakenbilder för Nugget magazine (en tidig Playboy-imitation, 1955) från St. John/Flying Eagle.
Vooda
Voodoo
Voodoo var en serietidning från Ajax/Farrell som utkom med 19 nummer 1952–55, som publicerade både nya serier med återtryck. Bland de sistnämnda fanns några av de South Sea Girl-serier som Matt Baker hade tecknat för Seven Seas Comics. Några av serierna hade små justeringar i dialog och teckningar, medan andra var kraftigt förändrade. Voodoo #2, som återgav Bakers serie från Seven Seas #2, hade hjältinnans namn ändrats från Alani till El’nee.
Ny titel: Vooda
Från och med #20 (1955) blev tidningens titeln Vooda, och i tre nummer kämpade en ljushyad djungelprinsessa mot vilda djur och skyddade inföddingar i Kongo. Vooda var en omarbetad version av South Sea Girl! Dialogen var omarbetad (inklusive alla Alani ändrade till Vooda) och några justeringar i Bakers teckningar.
Mellan 1966 och 1978 publicerade Eerie Publications flera svart-vita skräcktidningar som förutom nya serier innehöll återtryck av material från Iger Studio från 40- och 50-talen, inklusive några serier av Matt Baker.
Dagspresserier
Förutom att producera och paketera serier för serietidningar, skapade Jerry Iger serier för dagspress. Så tidigt som 1936 hade han och Will Eisner etablerat seriesyndikatet Phoenix Features, som producerade olika serier som dagsstrippar.
Flera av dessa serier blev återpublicerade i Jumbo Comics (från 1938) från Fiction House, även om Hawks of the Seas tidigare blivit publicerade i Feature Funnies från Everett M. Arnolds förlag. Efter att Eisner upplöste sitt partnerskap med Iger i slutet av 1939, fortsatte Iger med dagspresserier till och med mitten av 40-talet, om än i mindre skala.
South Sea Girl-strippar
År 1947 började Jerry Iger låta publicera dagspresserier av existerande serietidningsserier, där serieskaparna tilläts signera serierna. Den första som släpptes, från årsskiftet 1947-48 till 1950, var South Sea Girl, skriven av Manning lee Stokes under pseudonymen Thorne Stevenson och tecknad av Matt Baker de första veckorna.
Efter ett uppehåll var Phoenix-serierna tillbaka i början av 1952 med inte mindre än fyra titlar: The Hawk av skriven av Ruth Roche under pseudonymen Rod Maxwell, tecknad av Bob Webb, Bobby and Pee Wee av Jerry Iger (en så kallad ”panel”), och Flamingo tecknad av Matt Baker.
Flamingo
Baker tecknade Flamingo (1952), som var dagsstrippar efter manus av Ruth Ann Roche, för Phoenix Features.
Flamingo var Bakers officiella debut med en dagspresserie (han hade inte signerat sina South Sea Girl-strippar), såväl som starten på hans andra samarbete med Iger – som frilansare den här gången.
Original till första serierutan ur dagsstripp #63 med Flamingo från 22 april 1952. ©Phoenix
Det var en mycket ovanlig serie, eftersom titelfiguren var en vacker dansös av romskt ursprung (zigenare). Manusförfattaren Ruth Roche hade forskat om zigenare för att serien skulle vara så trovärdig som möjligt. Flamingo erbjöd en blandning av äventyr, mystik och romantik (ofta kryddat med undertoner av kalla kriget).
Tredje äventyret
Den tredje episoden (stripparna #71–132, från 1 maj till 11 juli 1952) är den mest intressanta av de Matt Baker tecknade. Inom ramen för denna episod skedde en förändring i teckningsstilen – till det bättre.
Från och med den 23 juni 1952 ser det ut som att Baker både skissade och tuschade serien, och även textningen av pratbubblor ändrades.
Dessförinnan hade serien till stor del varit en Iger Studio-produkt, med Baker som skissare och David Heames som tuschare.
Baker skulle dock inte stanna med serien mycket längre. Han tecknade den första veckan av den efterföljande episoden, och hans sista dagsstripp var den 19 juli 1952.
Det blev också en söndagsserie med Flamingo som startade sommaren 1952. Den första strippen tecknades av Matt Baker, även om den är signerad ”Ruth Roche och John Thornton”. Baker lämnade dock Flamingo efter ett halvår, och Thornton tog över.
Omslag
Police Cases #33 (1954) och Amazing Ghost Stories #16 (1955). ©St. John
Hos St. John blev Baker den föredragna omslagsillustratören, och fram till mitten av 1955 hade han tecknat totalt 219 omslag av vilka mer än hälften var signerade (för Iger Studio hade han bara tecknat 16 omslag).
Många av omslaget var för förlagets romantiktitlar, men Baker tecknade också flera omslag i andra genrer: naturtrogna pistoler på omslag för Authentic Police Cases (1949–55), revolvermän och -kvinnor (The Texan, 1949–51; The Hawk, 1954–55) och krigsscener (Fightin’ Marines, 1951–53).
Omslag till Authentic Police Cases #35 (1954). ©St. John
Motsvarande omslagsteckning i original visar ett konstnärlig känsla. ©Baker
Han gjorde också några enastående omslag till Nightmare, som senare blev Amazing Ghost Stories.
Privatliv
Bakers privatliv var något av ett mysterium, med vissa beskrev honom som en kvinnokarl och andra antydde att han var homosexuell, den typiske ungkarlen. Vad som är känt om honom är att han bodde i en femvåningsbyggnad på Manhattan, där han ofta arbetade om natten. Han brände ljuset i båda ändar, arbetade ibland flera dagar i sträck innan han föll ihop och sov i dagar.
Baker arbetade hårt som en av de mest produktiva tecknarna i serietidningsbranschen, där det gällde att kunna arbeta snabbt i en växande industri.
Baker beskrivs som tillbakadragen och tystlåten. Han pratade inte öppet om sig som svart man i en industri nästan helt dominerad av vita män, utan lät istället sin talang tala för honom. Han var extremt begåvad, och hans teckningar övervann eventuella rasfördomar.
Matt Baker beskrevs av alla som en mycket stilig man, 178 cm lång, och en av de coolast, hippast klädda männen i hela New York City, som spenderade en stor del av sin inkomst på moderna kläder. Och han åkte runt i stan i en kanariegul Oldsmobile Cabriolet (1949) med inredning i rött läder.
Han njöt av sitt liv i staden, och lyssnade på jazzmusik.
Var omslaget till Negro Romance #4 baserat på Matt Baker? Det kan mycket väl ha varit det. ©Charlton
Slutet av 50-talet
I slutet av 50-talet arbetade han tillsammans med bland andra Jon D’Agostino som tuschare, för Charlton Comics, och signerade serier med pseudonymen Matt Bakerino.
En annan av hans pseudonymer var Curt Davis.
En sida ur ”Time Waits for No Man” som Matt Baker skissade för serietidningen Tales of the Mysterious Traveler #13 (sida 19 ur inlagan), tuschad av Jon D’Agostino (signerad Matt Bakerino). Serien gick i SerieNytt med titeln Den mystiske mannen (1959-60). ©Charlton
Bakers sista bekräftade serie var en sexsidig berättelse med titeln I Gave Up the Man I Love! i My Own Romance #73 (januari 1960) från Atlas/Marvel.
Sidan 7 från “Redemption by Robots” ur Strange Suspense Stories #47 (1960). ©Charlton
Hans sista publicerade serie för Charlton var en åttasidig historia i Strange Suspense Stories #47 (maj 1960), tuschad av Vince Colletta. Det mesta Colletta tuschade såg ut som det hade tecknats av Colletta själv, vem som än skissade. Och han tuschade det mesta Baker tecknade för Atlas/Marvel i slutet av 50-talet, varför seriekännare tidigare trodde Baker avlidit i mitten av 50-talet.
Bakers sista kända verk, allmänt erkänd men obekräftat, är första sidan i den sexsidiga berättelsen Happily Ever After i Love Romances #90 (1960) från Marvel.
Svagt hjärta
Tyvärr hade han genom livet ett försvagat hjärta, som gjorde ont när han var tvungen att ta trappan till lägenheten om hissen strejkade, eller ta en rask promenad på gatan, vilket gjorde att han andades tungt och blev lätt utmattad.
Till slut skulle Bakers försvagade hjärta svika honom. Efter att ha drabbats av en stroke 1957 som påverkade hans konstnärliga förmågor. Matt Baker dog den 11 augusti 1959 i New York City, efter en hjärtattack (det finns också uppgifter som säger att han ska ha dött i ett knivslagsmål på ett danspalats i Harlem).
Som en av de första svarta serieskaparna, om inte den första, var mycket av Bakers karriär och liv utanför strålkastarljuset. Hans förmåga att gå från att teckna seriehjältinnor, till serier med krigstema, till romantik, till cowboys, visade en konstnärlig bredd och vilja att anta utmaningar.
Han är numera väl sedd som serietecknare, och man kan fråga sig vilka framgångar han kunde ha haft om han varit vit, och inte lidit av dåligt hjärta.
Utmärkelser
Matt Baker blev invald i Will Eisner Comic Book Hall of Fame (2009).
Läs mer här
- Eisner & Iger Studio
- Comic Book ”Shops”
- Sheena, Queen of the Jungle
- The Spirit
- Will Eisner
- Jerry Iger
- It Rhymes with Lust
Matt Baker: The Art of Glamour (2012). ©TwoMorrows
Ett urval källor:
Matt Baker: The Art of Glamour (2012), redaktörer Jim Amash och Eric Nolen-Weathington, TwoMorrows Publishing, ISBN: 978-1-60549-032-8
Comic Book Legal Defense Fund
Don Markstein’s Toonopedia
Comic Book Plus
Grand Comics Database
Great Black Heroes
Who’s Who of American Comic Books
Lambiek Comiclopedia
Wikipedia