Scorchy Smith av Noel Sickles var en äventyrsserie som är uppmärksammad, inte så mycket för serien i sig, som för hur mycket den har inspirerat serietecknare av andra serier. Sickles tecknade Scorchy Smith en kort tid på 30-talet, och utvecklade teckningsstilen för äventyrsserier på ett revolutionerande sätt som fått många efterföljare.
Charles Lindberghs soloflygning över Atlanten 1927 skapade ett allmänt flygintresse, varför det snart uppstod flera flygrelaterade äventyrsserier.
Scorchy Smith, skapad av John Terry för AP Newsfeatures 1930, var en av dessa serier om äventyrliga flygare, som så ofta förekom i amerikanska tidningar på 30-talet. Serien blev publicerad till 1961.
Handling
Scorchy Smith var uthyrningspilot som i sina första äventyr tog honom runtom Amerika. Han var ung, blond och smal – ungefär som Lindbergh – kämpade mot brottslingar, löste mysterier, och hjälpte flickor i nöd. Senare kom Scorchy att resa världen runt för att bekämpa spioner och utländsk aggression.
Noel Sickles
Redan på 20-talet träffade Noel Sickles (1910-82) serietecknaren Milton Caniff i Ohio som han delade studio med. Sickles och Caniff följdes åt till New York 1933, där Caniff skapade serierna Dickie Dare och Terry och piraterna (Terry and the Pirates).
Båda männen arbetade till en början för Associated Press, och när John Terry, skaparen av Scorchy Smith, insjuknade i tbc 1933, fick Sickles i uppdrag att hoppa in och teckna serien.
Serien av Terry var från början starkt influerad av Wash Tubbs av Roy Crane, men outvecklad och föga spännande. När Sickles tog över hade han egna idéer om hur han skulle förnya serien. Han började med att efterlikna Terrys stil, men gjorde subtila stilistiska förändringar över tid för att inte irritera redaktörer eller läsare.
Med tiden förvandlade Sickles Scorchy Smith i en egen impressionistisk stil med filminspirerade kompositioner. Redan i mars 1934, var Sickles personliga stil tydlig. Handlingen var mer naturlig och han skapade skugga med många parallella linjer.
Sickles serierutor kunde driva på handlingen på ett sätt som efterliknade film. Han blandade olika storlekar på serierutor och perspektiv, han införde mer action, spännande atmosfär, och visualiserade mer med mindre mängd text. Och han visar sig duktig på att teckna såväl landskap som flygmaskiner.
Chiaroscuro-stilen
I april 1934, efter Terrys bortgång, får Sickles signera serien och en radikalt annorlunda riktning blir tydlig. Hans teckningsstil blir en övergång till chiaroscuro med användning av ljus och skugga. Skugga definierar bilden och mycket svart balanserar kompositionen, på ett sätt som var nytt för amerikanska serier vid den tiden.
I dagsstrippen från 18 maj 1934 är det visuell dramatik i den smala andra serierutan, när de beväpnade männen närmar sig den övergivna stugan.
Skugga och inramning berättar handlingen. Skillnad i perspektiv, och storlek i de fyra serierutorna för berättelsen framåt.
Sista bilden, uppförstorad. ©Associated Press
Dialogen är praktiskt taget överflödig, men accentuerar vad det visuella kommunicerar. Sickles leker till och med med bokstäverna för att skapa spänning mer visuellt än språkligt. Allt handlade om handlingen.
Experimenterande innovatör
Sickles sätt att i den svartvita serien frekvent använda områden med svart bläck och Zipatone-ytor, revolutionerade äventyrsserien, och skilde sig dramatiskt från serier med bara enkla konturer, det då vanliga sättet att teckna serier.
Sickles var en innovatör. Under de följande två åren experimenterade Sickles ofta med stilen i Scorchy Smith. I dagsstripparna från 15-16 maj 1935 leker Sickles med olika och lutande perspektiv.
Serien skulle gå igenom perioder där han använde sig av Ben Day och andra metoder för att lägga till skrafferingar.
Med Sickles vid rodret ökade populariteten för Scorchy Smith, som blev AP:s ledande serie.
Sickles och seriesyndikatet kom dock inte överens om arvodet, varför han snart lämnade seriebranschen för en karriär inom tidnings- och bokillustration.
Sista Scorchy Smith-strippen av Sickles blev publicerad 24 oktober 1936.
Bildade skola
Caniff och Sickles delade ateljé, och Caniff, som ibland bidrog med manus till Scorchy Smith, lärde sig mycket av Sickles stilexperiment. Caniff kom att låta chiaroscuro-stilen definiera sina serier Terry and the Pirates och Steve Canyon.
I slutet av sin tid på Scorchy Smith, var Sickles klart före andra serietecknare när det gällde att skapa en visuell äventyrsserie. Under den korta period Sickles tecknade serien fick den sin berömmelse, och tillsammans med Milton Caniff kom Sickles att bilda skola inom den realistiska äventyrsserien.
Noel Sickles konstnärliga gärning som serietecknare för 90 år sedan fick långtgående påverkan på andra serietecknare, och därmed på tecknade serier. Han verkade en kort tid men kastade en lång ”skugga”.
Sickles återvände en kort period 1939-40 till serietecknandet och spöktecknade dagspresserien The Adventures of Patsy för Mel Graff. Och han spöktecknade, liksom ibland tidigare, Terry and the Pirates för Caniff.
Scorchy Smith efter Sickles
Den 23 november 1936 blev den första Scorchy Smith-strippen publicerad av Bert Christman. År 1938 lämnade han i sin tur, och Howell Dodd tog över en kortare period.
Frank Robbins
Associated Press anlitade sedan Frank Robbins 1939 för att ta över flygserien Scorchy Smith, och Robbins blev kvar till 1944. Robbins började också producera en söndagssida med serien.
1944 skapade han istället ”Johnny Hazard”, från början nästintill en Scorchy Smith-kopia, för King Features Syndicate.
Scorchy Smith blev sedan i tur och ordning tecknad av Edmund Good (1944-46), Rodlow Willard (1946–53), Alvin Hollingsworth (1953-54), George Tuska (1954–59), och Milt Morris (1959–61).
Publicering
Det utkom två samlingsvolymer med Noel Sickles’ Scorchy Smith (1977) från Nostalgia Press:
- #1 Soldier of Fortune, dagsstrippar från 14 januari till 5 oktober 1933
- #2 Partners in Danger, från 7 oktober 1933 till 14 augusti 1934
- Scorchy Smith and the Art of Noel Sickles (2008) från Idea & Design Works (IDW) är en omfattande, överdimensionerad inbunden bok på 352 sidor
Volymen innehåller Sickles hela produktion av serien från december 1933 till november 1936. Dessutom innehåller boken massor med illustrationer och exempel på andra serier Sickles provade på under sin karriär.
Publicering på svenska
- Scorchy Smith av Rodlow Willard blev publicerad i Trelleborgstidningen med titeln ”Villy Viking” (10/10 1949–?)
- Expressen publicerade Tuskas version med titeln ”Tuffy Smith” (ca 1956–3/1 1957)
- Serien tecknad av Tuska blev publicerad i Fantomen nr 3/1962, 4/1962, 8/1962 och 3/1963 med titeln ”Äventyrens man”, och huvudpersonen fick heta Sandy Smith.
Ett urval källor:
Panels & Prose
Don Markstein’s Toonopedia
PhantomWiki
Butch Guice
Smurfswacker
Grand Comics Database
Seriewikin
Wikipedia