Från Kilroy till Dylan, har tidigare varit publicerad i det stora jubileumsnumret av Seriemagasinet nr 5, 1998, tillsammans med faksimilutgåvan av Seriemagasinet, nr 1, 1948.
Vilken äventyrsserietidning har kommit ut med flest nummer? Jo, Seriemagasinet. Vilken serietidning har innehållit flest olika tecknare och genrer? Jo, Seriemagasinet.
Ja, Seriemagasinet kom inte varje vecka i början utan startade som månadstidning i oktober 1948. Det är det numret ni fått som faksimil i den här tidningen. Den såg nästan ut att heta Seriemagasinet Kilroy när den kom.
Serien Drago kom från USA och tecknades av Burne Hogarth, klassisk mästare på Tarzan, som tagit paus från att producera sin ordinarie djungelhjälte, för att visa vad en pampasgaucho kunde uträtta.
Den här blandningen av serier från Europa och USA har kommit att bli väldigt typisk för Seriemagasinet under alla år. Redan när tidningen förändras första gången, med sitt fjärde nummer, 1/1949, och Kerry Drake börjar, så balanseras den syndikatserien från USA av en spaghettivästern från Italien, Tex Willer.
Maggan går upp i sidantal och börjar komma ut varannan vecka. Drago upphör under året och Major Lane av tecknerskan Dale Ulrey kommer tillfälligt istället.
En del italienska avslutade serier som Panterflickan av Enzo Magni, och Miss Diabolo av Tacconi är med och de första franska, Kriminalreporterns dagbok av Christian Mathellot, tas in.
Med 1/1950 blir Maggan veckotidning och det går åt mera serier. Från Fiction House, ett serietidningsförlag i USA, hämtas djungelserier, krigsserier, deckar- och flygserier.
Jocke – en vanlig kille, den serien gick som följetong vid mitten av 50-talet. Jocke hade en häst som hette Rollo och de upplevde gripande äventyr från Stockholm till Latinamerika. Huvudpersonerna hade mycket svenska namn men serien var fransk.
Runt 1956 börjar tidningen ändra karaktär. Materialet från ME och Fiction House försvinner, det franska likaså. In kommer seriefilmerna, stillbilder ur olika spelfilmer som redigeras till berättelser.
Förlaget Atlas, senare Marvel Comics, börjar fylla sidorna med krig, deckare, science-fiction, men framförallt kommer det mängder av västernserier därifrån, Ringo Kid, Kid Colt, Wyatt Earp och andra.
Tecknarnamnen är många och stora, Jack Kirby, John Severin, Gene Colan, Al Williamson. Västernserier från Charlton Comics, som Davy Crockett, Texas Rangers och Cheyenne Kid får mycket utrymme framöver.
Davy Crockett
Ett inledande uppslag med Davy Crockett av den spanska byrån Selecciones Illustradas, ur Nya Seriemagasinet nr 4, 1963.
Efter att ha haft Seriemagasinets förlag och sedan Press & Publicity som utgivare under åren blir nu Center-Förlaget ansvarigt för tidningen – olika namn, samma ägare. Det svenska syns mest på omslagen, men Rolf Gohs gjorde även följetongen Mannen från Claa, Bomben och andra kortserier.
I slutet av 1958 börjar SM publicera engelska serier. Det är de som kommer att utgöra det stora europeiska inslaget under årtiondena framöver. Då hette dom Jeff Jackson, Dynamit på hjul, Johnny Pilot, Ragnar Viking och Scotland Yard griper in.
Tex Willer slutar 1961 och följetongerna Kerry Drake och Steve Roper går vidare tillsammans med det engelska, en minskande mängd Marvel och en hel del spanskt, som Sinbad sjöfararen och mycket västern. Under Seriemagsinets sista år som veckotidning, 1962, börjar serier återigen på själva framsidan, en cirkel sluts.
Nya Seriemagasinet, som tidningen kallas de närmaste sju åren, var i början månadsbaserad och knappt det. Upplageproblem drev fram en nästan ny produkt med långa avslutade episoder av de serier som nu definitivt blir de dominerande, Kerry Drake och Steve Roper. De får vartannat nummer och som utfyllnad läggs det in engelskt krig, sport och skämt från IPC eller rysare från USA.
Greppet fungerar, upplagan vänder och under 1967 inleds tvåveckorsutgivning. Nu behövs mera serier igen. Engelska Barracuda och Johnny Nero blir huvudserier emellanåt och det dyker upp repriser av till att börja med Kerry Drake.
Några år senare blir det ägarbyte – Centerförlaget upphör och en del av dess tidningar, bland annat Seriemagasinet, hamnar hos Semic Press. Övergången är relativt omärklig, men så småningom blir omslagen bättre, Thord Lindblom får göra många under början av 70-talet.
Tarzan kommer tillbaks ett tag, dykaren Davy Jones är med ett par år, boxaren Ben Bolt finns med i rätt många år, Toppreportrarna (Dateline: Danger!) publiceras runt mitten av 70-talet och Buzz Cooper får en sejour från 1973 till -87.
Det engelska kan representeras av den syndikerade fotbollsserien Lagledaren eller från IPC; John Steel, Robin Hood, James Pond, Dogfight Dixon, Sexton Slake, Mike Hardy, Mark Danger, Mördarhajen, Dredger och Polarna.
Franska eller fransk-belgiska serier återkommer i Seriemagasinet under 70-talet. Bruno Brazil, Bob Morane, Marc Dacier, Yalek och Jeremiah. Kelly Green är producerad i Europa men gjord av två amerikaner, Leonard Starr och Stan Drake.
Under åren händer det saker med tidningens två huvudnummer. Kerry Drake upphör i USA 1993, men licenstecknas åt Seriemagasinet. Kerrys lillebror Lefty får så också en egen serie. Titeln blir Steve Roper och Mike Nomad med en tyngdpunkt på den senares bravader.
Det sker författar- och tecknarbyten och till slut blir avsnitten sämre och otympligt långa så SM slutar publicera serien. Mike Nomad får väl sägas ha ersatts av Mike Danger.
Svenskt på 90-talet; Lukas av Mats Svensson (idag Mats Källblad).
Under 1992 går publiceringen ner från två-veckors till månadsutgivning och från 1995 till varannan månad, men Maggan hänger med och har till och med fått uppleva ett nytt ägarbyte, till Egmont förra året.
Cirklar sluts. Kilroy var det första huvudnumret och nu är det en annan italiensk serie som är tung, Dylan. Och Rolf Gohs är tillbaks som omslagstecknare.
