Tuff och Tuss – en svensk serietidning höjd över all kritik, har tidigare varit publicerad i faksimilutgåvan av Tuff och Tuss nr 1, 1953, som medföljde den ordinarie utgåvan av Knasen nr 6, 2005.
Många talar om tidningen Tuff och Tuss med glitter i blick och beundran i röst, men för de flesta var det länge sedan någon höll ett exemplar i handen. Den anses vara en av de allra bästa serietidningar som gjorts i landet och här får ni se den.
Tuff och Tuss utgavs 1953 på en seriemarknaden som var i uppåtgående, men ifrågasatt. Serieförlaget, med den opinionskänsliga familjen Bonnier som ägare, ville ha en del av kakan, men så lite som möjligt av kritiken. Serier var dålig kultur, de kunde ha negativ inverkan på det uppväxande släktet, påverka språk, föda kriminalitet. Nu ville man skapa något som var höjt över all kritik, anlita författare och tecknare som var godkända av de tongivande förståsigpåarna.
Tuff och Tuss blev väl mottagen och väl köpt. De tidiga upplagorna låg inte långt under 100.000 och var resultatet av en intensiv marknadsföring, i främst dagstidningar. Många föräldrar nappade.
Första numret
Nr 1. Januarinumret: För att vara riktigt korrekt så heter tidningen Tuff och Tuss och deras vänner. Omslaget är tecknat av Fritjof Pedersén, som blev stadigt anlitad till uppgiften under i stort sett tidningens hela existens. På omslagets insidor finns ett ”alfabete”, a till ö, illustrerat med i första hand djurfigurer, pedagogik från första sidan.
Redaktionen presenterar sig på sidan 4, åtta män och kvinnor stark.
Innehållet
Tuff och Tuss
Den illustrerade berättelsen om taxen Tuff och katten Tuss börjar på sidan 5. Folkbildaren och lekfarbrorn Gösta Knutsson, som också var ansvarig utgivare för tidningen, skrev och Helga Henschen tecknade. Gestalterna var med om många vardagsäventyr de kommande åren och kan ha bott i Uppsala.
Inledande sida med bildberättelsen Tuff och Tuss ur barntidningen med samma namn nr 1, 1953. ©Knutsson/Henschen
Figurerna är inte exklusiva för tidningen, samma år kom en bok ut, men förmodligen är de uttänkta inte allt för långt tillbaka i tiden.
Omslaget till boken Tuff och Tuss på äventyr, från 1953. ©Bonniers
Per Plexiglas är ytterligare en illustrerad liten berättelse, ”en pippiföljetong av farbror Olle”, Olle Eksell. Sedan följer en kändare farbror, Sven, Sven Jerring, som fått en kåserisida.
Barna Hedenhös
Så börjar den första egentliga serien, Ur Barna Hedenhös liv och leverne, av Bertil Almqvist. Familjen Hedenhös hade funnits några år i album, men då inte som serie.
Ett album med Barna Hedenhös, från 1948. ©Bonniers
Nu får vi följa dem över åren i följetongsform.
Jumbo
Nästa serie är Jumbo, Einar Norelius lilla blå elefant, med rötter i 30-talet. Han bor i en indisk djungel och blir retad av apor, hotad av tigrar och undersökt av forskningsresande.
Inledande sida med Jumbo i djungeln ur Tuff och Tuss nr 1, 1953. ©Norelius
Bilderbok från 1938, med elefanten Jumbo. ©Bonniers
Teddy
Teddys äventyr är Rune Andréassons andra björn mellan Lille Brum och Bamse.
Den är inte heller ny för tidningen, den gavs ut som serie redan ett par år tidigare i ett eget album. Teddy och kumpanerna Skalman och Lasse fick färdas både runt jord och världsrymd.
Björnen Teddy i ett eget album 1950. ©Alga
Olli
Olli av Nils Egerbrandt är tidningens fjärde ständiga serie, inte heller den ny, den fanns som dagsstripp i Dagens Nyheter, och färgsida i Året Runt från året innan.
Grönlänningen Olli, grannflickan Pova och isbjörnen Bobo är huvudaktörer.
Farbröderna Olle och Sven försvann under första året. Istället kom nu berättelser av Karl-Aage Schwartzkopf, som de om familjen Tuff-Tuff. Åke Lewerth illustrerade. Det gjorde han också till Britt G Hallqvists historier om Farbror Fille och hans Ford.
Följa med sin tid
Att redaktionen ville vara alert och följa med utvecklingen visade man i julnumret första året, då ett par glasögon för att kunna se tredimensionellt medföljde tidningen. I ett utökat avsnitt reste Olli och Pova till månen, inte bara på höjden, utan även i djupet. 3-D var aktuellt i film och serier då och Egerbrandt bidrag var inte oävet.
Ett roligt gästspel var Inger och Lasse Sandbergs Landet med färg, illustrerad berättelse under 1955. Det året skrev Maria Gripe om detektiven Justus Kurr och maken Harald gjorde honom till klippdocka. Andra tillfälliga illustratörer var Ilon Wikland och Jan Afzelius.
Det var med småberättelser och illustrationer och pyssel det hände saker. Tuff och Tuss och serierna var en fast ryggrad och andra serier var sällsynta. Kalle Stropp av Thomas Funck och Nils Egerbrandt, gjorde dock sin seriedebut i nummer 5, 1955 igen svartvit bilaga. Den blev senare det året en av tidningen Blondies huvudnummer. Gunila Stierngranat hade ett gästspel med sin Ka och Kim i nr 1, 1955, den höll annars till i Vecko-Revyn.
Sandbergs återkom 1956 med några baksidesberättelser, som den om Den lilla flickan och den långa farbrorn. Mai Cederstrand gjorde en serie om tre katter och Jan Roswall om Fisken Fille.
Svårare tider
Det syns stora orosmoln för tidningen under 1958. Upplagorna hade gått ner från dryga 60.000 året innan, till strax över 40.000. Tidningen bar sig men det var inte mer heller. Vad som dock var allvarligare, var att lämningstider inte hölls, inhemskt material av mångsysselsatta tecknare och författare har oftast det inbyggda problemet. Gösta Knutsson som var chefredaktör, arbetade inte på plats och höll i det hela.
Cirkus
Det blir bokstavligt talat Cirkus med Tuff och Tuss, så heter den nya tidning som kommer ut i januari 1959. Gösta Knutsson är. Rota som ansvarig utgivare och har ersatts av Bibi Langer. Olli är inte med och inte heller Jumbo. Tillkommit har TV-kändisen Andy Pandy från England med en sida och ett tiotal sidor av Cirkus Crabato, med text av Kristina Sand och bild av Einar Lagerwall. Rune Andréasson har gjort en kort fotoserie om TV-Nalle och omslaget är av Thorvald Sundbaum.
En ny tidning, inspirerad av TV och öppen för Europa. I det andra numret kommer det in en serie från det franska förlaget Le Lombard, Max och Listig – hare och räv. Nummer 4 ger kompensation åt Gösta Knutsson, han får in sin igelkott Pigge Link, illustrerad av Helga Henschen. Dock bara på två sidor. En sida får Onkel Fabian från holländska Toonder Studio. Teddy är nu med för sista gången. Stilenligt med en liten cirkuselefant. Han får en egen tidning till hösten.
Efter elva nummer försvinner tidningen, upplagan hade fortsatt att sjunka.
Tuff och Tuss var den första helsvenska serietidningen, ett genomtänkt strategiskt projekt. Den var även den första riktigt marknadsförda serietidningen och lär också ha varit först med en riktig läsarundersökning. I den vann Teddy, tätt följd av Olli. Men tidningen speglar också svårigheterna med en inhemsk kvalité, den kostar och den kan låta vänta på sig. Tuff och Tuss gav dock heder åt Serieförlaget och dess efterträdare.
Olle Dahllöf
Faksimilutgåvan av Tuff och Tuss nr 1, 1953 medföljde Knasen nr 6, 2005. ©Egmont
Läs mer här
- Klassiska svenska serietidningar
- Karl-Alfred nr 1, 1946
- Seriemagasinet nr 1, 1948
- Kalle Anka & C:o nr 1, 1948
- Min Melodi nr 1, 1949
- Fantomen nr 1, 1950
- Blondie nr 1, 1951
- 91:an nr 1, 1956
- Lilla Fridolf nr 1, 1960
- X9 nr 1, 1969
- Knasen nr 1, 1970
- Bamse nr 1, 1973
- Larson! nr 1, 1988
Fler serietidningar och andra seriepublikationer
Ett urval källor:
Seriesam
Seriewikin
Wikipedia