Texten ”Omslagsfantomen — intervju med Rolf Gohs”, har tidigare varit publicerad i Fantomen – Den inbundna årgången 1957, del 2 av 3 (2008).
Av Olle Dahllöf och Anders Andersson
Vem har gjort flest framsidor till Fantomen? Vem har gjort flest framsidor överhuvudtaget till svenska serietidningar? Jo, Rolf Gohs under en snart 60-årig tecknargärning. 1957 kunde man hitta hans arbeten även hos Ungdomstidningarna på Åhlén & Åkerlund.
Vi — Åsa Dahllöf, Anders Andersson och jag gör ett besök hemma hos Rolf Gohs i Solna för att försöka fånga hans arbetsliv. Rolf möter oss och vi samlas i köket, som också är ateljé. Där är ljuset bäst för bilder. I ett fönster står en Adamson-statyett, belöningen från Svenska Serieakademin för hans insatser.
Vi pratar lite om statyetten och Rolf säger:
— Vänta ska ni få se. Och så hämtar han och visar en liten teckning. Den föreställer Adamson och under den står texten: Rolf. 2 jahre alt.
— Mina farföräldrar skickade albumen varje jul, och jag var nog väldigt liten när jag gjorde den här men knappast bara 2 år.
— Var bodde ni då?
— Jag växte upp i Tallinn. Vi var balttyskar, ja egentligen går rötterna tillbaks till Holland. Min far var musikdirektör och min farfar var direktör för en gummifabrik i S:t Petersburg. Farfar flydde under den ryska revolutionen och hamnade på gummifabriken Tretorn i Helsingborg.
Unga år
— Det måste ha varit oroliga tider. Du föddes 1933?
— Det stämmer. 1938 vi tvingades flytta till den då tyska delen av Polen, till Lodz. Och så kom kriget. Vi märkte hur ghettot tömdes.
1944 lyckades vi fly på en lastbil bara timmar innan ryssarna tog staden. Så fick vi ett ställe att bo i en förort till Berlin — tills bombplanen kom.
Vi drog vidare västerut i Tyskland och kriget tog så småningom slut. Det var eländiga år, men 1947 kom vi äntligen till mina farföräldrar i Helsingborg. Kort därpå flyttade vi till Stockholm.
— Och då blev serierna viktiga igen?
— Ja, nu började jag bli inspirerad av Burne Hogarth och hans Drago och senare Tarzan. Och av Alex Raymond — jag läste Rip Kirby i tidningen Karl-Alfred.
Här grundläggs en seriekarriär — unge Gohs läser serien Drago av Burne Hogarth i Vårt Hem i slutet av 40-talet.
Press & Publicity
— Jag kände att jag själv ville arbeta som tecknare. Jag gick upp till Armas Morby på Press & Publicity med några arbetsprover. Där fanns ju Seriemagasinet med Drago och Kilroy.
— Morby blev intresserad och sa att jag kunde komma igen när jag slutat skolan. Ja — då slutade jag skolan och blev tecknare när jag var 16 år. Det här var 1950.
Mer än 35 år senare — Rolf möter sin idol och inspiratör, Tarzantecknaren Burne Hogarth i Stockholm 1985. Hogarth var inbjuden av Seriefrämjandet.
Jag och Nisse, Nils Egerbrandt som också jobbade för Morbys Press & Publicity, gjorde allt möjligt. Mest ritade vi omslag efter bilder i serieavsnitten.
Kilroy
— Sen fick du överta självaste Kilroy.
— Ja, när originalmaterialet, som kom från Italien, tröt, fick jag rycka in. Men det blev inte bra.
För att motbevisa Rolf tar vi fram och börjar bläddra i medhavda tidningar.
— Jo, det blev det visst. Titta här. Kolla dramatiken och kontrasterna. Här finns filmrörelse.
— Har jag gjort det här? Det kanske inte var så dåligt. Får jag kopiera? Det är mycket Hogarth i stilen; se på revolverblixtarna.
Film har alltid betytt mycket för mig, speciellt de italienska neorealistiska filmarna som Rossellini och de Sica. Mycket svärta.
— Du jobbade med andra serietitlar också, som Texas, Cowboy och Mästerkatten.
— Ja, lite grann. Men mest var det Seriemagasinet.
Gåtfullhet, dramatik och mystik á la Rolf Gohs. På omslaget 1/1956 även en annan svensk i huvudrollen — Charlie Chan spelades av Verner Öhlund från Bjurholm i många filmer. ©Press&Publicity
— Fick du något betalt?
— Jadå, jag köpte en bil 1954, en DKW, och reste ner i Europa varje år — till Salzburg och till Italien.
Mannen från Claa
— Seriemagasinet, ja — i den fick du mer än bara omslag och Kilroy publicerat. Exempelvis längre berättelser som Mannen från Claa och Bomben.
— Mannen från Claa, säger Rolf dröjande. Det var mycket Rip Kirby i den — och Bomben var en förelöpare till Mystiska 2:an.
Under 1950-talet svarade Rolf Gohs för många läckra omslag till Serie-Magasinet. Var originalen finns idag har han ingen aning om.
— Men du var inte helt nöjd, du gick ju över till Fantomen så småningom?
— Att få jobba åt det stora förlaget, Åhlén & Åkerlund, var något man drömde om, det var status. Nisse hade gått över för länge sedan. Jag hade fått in en kort sagoberättelse i Tuff och Tuss redan 1954.
Levande Livet
— Två år senare gick jag upp till Åhlén & Åkerlund och träffade Rolf Janson och han frågade om jag ville teckna serier. Och så blev det Bill-illustrationer i 91:an, omslag och novellillustrationer i Fantomen — dessutom många illustrationer till Levande Livet.
— På Levande Livet satt Rolf Lindberg och han brukade alltid säga att ”här kommer Rolf Gohs med sina fula teckningar igen”, och log lite snett.
— Men de dög tydligen så länge Levande Livet var kvar, i cirka fem år. Kolla de här thrillerillustrationerna … och västernslagsmålet — det är ju Kirk Douglas och Randolph Scott.
— Jag tog mycket från filmens värld.
— Men du frilansade och jobbade även åt Centerförlaget?
— Det blev en överlappning på ett par år och en viss konkurrens mellan förlagen med betalning. Jag fick bra ekonomi och bytte till en ny DKW.
Fantomen
— Fantomentidningen och även Fantomens julalbum blev alltså ett stadigt arbete? De här julalbumen från 1958 och –59* är väl de första du gjorde. Tigern och elefanterna är välgjorda. Du är bra på djur. Och Fantomens ögon är tydliga.
— Ja, ögon är viktiga. Men oftast ser man ju inte Fantomens ögon.
— Hur är det med tekniken? Du arbetar med akvareller. Skissar du grundligt?
— Nej, inte mycket, ganska löst — sen målar jag.
— Du har tecknat Fantomenserien också. Det var en episod som hette Bankrånet.
”En tecknare på gränsen till sammanbrott!” — Rolf kommenterar sin första Fantomenserie ”Den Stora Bankkuppen” i FA 11/1966. Anders Andersson och Olle Dahllöf noterar. Foto: Åsa Dahllöf
— Ja, den ja, då fick jag nästan nervsammanbrott. Den var lång och tråkig, ett slitgöra. Jag gjorde en till några år senare, den flöt bättre.
— Du fick göra andra omslag också, bland annat till TV-serier, Flipper, Blixt Gordon, James Bond, Kapten Kloss. När tidningarna blev fler från mitten av 60-talet så fick du mycket att göra. Men du ville ändå vidare. Vad var lnterart för något?
InterArt
Rolf Gohs framför ”skyltfönstret” till sin ateljé i Gamla Stan i början av 1970-talet.
— Interart var ett förlag, som vi, några utbrytare från Semic, (Jan Brydner och Per-Anders Jonsson/Red anm.) startade runt 1970. Vi ville ha mera frihet.
— På Interart kom tidningen Kilroy och Mystiska 2:an. Gick det bra?
— Vi fick inte in betalning från försäljningen i tid, och sen så gnisslade samarbetet. Semic tog över Mystiska 2:an och det blev några nummer till.
— Mystiska 2:an är ju ett av dina huvudarbeten. Hade du tänkt på den serien länge?
— Jag såg Kullamannen på TV och ville göra liknande äventyr. Mystiska 2:an gick så småningom i Fantomen och senare gjorde jag album åt olika förlag.
— Visst gick Mystiska 2:an i Expressen och några andra tidningar också?
— Ja, ett par år i mitten av 70-talet. Då var jag tvungen att omarbeta serieavsnitten en del för att skapa spänning i varje stripp.
— Du hade gjort dagsserier tidigare?
— Ja, Pelle Svanslös ungefär tio år innan, också den gick i Expressen.
— Här ligger en bunt som det står Mystiska 2:an på. Vad är det?
— Det är ett filmmanus, rätt aktuellt, men vi får se om det blir något.
Barnkorstågen
— Annars har väl din serie om barnkorstågen på Medeltiden varit det som engagerat dig mest på senare år.
— Ja, det var hemskt — alla barn som drog iväg mot Jerusalem och gick under på vägen. Den jobbade jag med länge och till slut var det Fantomentidningen som tog in den också och publicerade den.
Vi har rört oss från köket in till vardagsrummet och Rolf börjar visa original och omslagssammanställningar från en trave längs en vägg. Pelle Svanslös, barnkorstågen, framsidor från Agent X9 och Seriemagasinet. Lustigt att Rolf kom att återvända till den tidning där han en gång började.
En vägg har hyllor fyllda med dvd och cd. Rolf spelar en ouvertyr av Beethoven för oss. Film och musik har alltid betytt mycket, säger han, och det syns också ofta i bilderna. Åsa tar ett foto av Rolf i en fåtölj där han ser ut att trona som Fantomen.
— Vet du hur många Fantomenomslag det blivit under åren?
— Nej, ingen aning faktiskt.
— Långt över 900 stycken.
”Är det möjligt? Har jag verkligen målat över 900 Fantomenomslag?” Foto: Åsa Dahllöf
Olle Dahllöf och Anders Andersson
Texten har tidigare varit publicerad i Fantomen – Den inbundna årgången 1957, del 2 av 3 (2008). ©Egmont
Mer om Gohs:
- Rolf Gohs
- Bomben av Rolf Gohs
- Bomben i Kilroy
- Världsrymdens erövrare (Seriemagasinet 50/51, 1955)
- Skräckserien Dödens fågel (nr 24/1958)
Olles hörna
Anders A
Fantomen den inbundna årgången
Ett urval källor:
Seriesam