Tidningsformatet varierar

Serier och serietidningar har under årens lopp publicerats i en mängd olika format. Tidningsformatet har varierat men några varianter har varit serietidningsformat, biblioteksformat, checkhäftesformat, storformat, tabloidformat, dubbelt-biblioteksformat, långshal och albumformat.

Ett urval källor


Serietidningsformat

Serietidningar i sedvanligt format, t.ex. Kalle Anka & Co är vanligen c:a 17×26 cm (bxh).

Serietidningar är är vanligen c:a 17x26 cm
Serietidningar är är vanligen c:a 17×26 cm. ©Disney/Semic

Biblioteksformat

Serietidningar i pocketformat, t.ex. Seriebiblioteket är vanligen c:a 12×17 cm (bxh), eller 13×17 cm. Benämningen ”biblioteksformat” kommer sannolikt från brittiska Pocket Library-tidningar, t.ex. War Picture Library.

Tidningsformatet varierar men pocketformat är vanligen c:a 12x17 cm
Serietidningar i pocketformat är vanligen c:a 12×17 cm. ©Centerförlaget

Välkända titlar i det här formatet är Cowboy (1951), Buffalo Bill (liggande i samma format 1952), Min melodi (1953), Texas (1953), Hjärtebiblioteket (namnändring 1959 på Min melodi), Vickybiblioteket (1959), Kommandoserien (1962), Historiebiblioteket (1963), Spion 13 (1964), Jet (1965), Pilot-22 (1965), Djungelserien (1967), Vilda västern (som bytte från checkhäftesformat 1968), Seriepocket (1972), SeriePressen Minialbum (1993), och många fler.

Tillbaka till sidans topp


Checkhäftesformat

På 50-talet förekom många små tidningar i checkhäftesformat. ©Centerförlaget/Serieförlaget/Alla tiders/Å&Å/Cirkelförlaget
På 50-talet förekom många små tidningar i checkhäftesformat. ©Centerförlaget/Serieförlaget/Alla tiders/Å&Å/Cirkelförlaget

Dagsstrippar i dagspress har ett långsmalt format, vilket i sin tur har bidragit till utformningen av vissa tidningar som publicerat seriestrippar för dagspress eller motsvarande, t.ex. Vilda Västern (1952-68), Prärieserier (1953-68), Bob och Frank (1954), Terry och Piraterna (1954), och Trio-serier (1960-63) med Bronco (Trio-serier 1961-62) och Tex Willer (Trio-serier 1962-63).

Serietidningar i checkhäftesformat är vanligen c:a 17x8 cm. ©Centerförlaget
Serietidningar i checkhäftesformat var vanligen c:a 17×8 cm. ©Centerförlaget

Dessa tidningar, vars format var c:a 17×8 cm (bxh), brukar benämnas checkhäftesformat. Nils Bejerot kallade det västficksformat i boken Barn-Serier-Samhälle (1954).

Terry och piraterna nr 3, 4 och 10 (1954). ©Triotidningarna
Terry och piraterna nr 3, 4 och 10 (1954). ©Triotidningarna
Första numret av Trio-serier, senare med Bronco resp. Tex Willer (1960-63). ©Rotopress/Centerförlaget
Första numret av Trio-serier, senare med Bronco resp. Tex Willer (1960-63). ©Rotopress/Centerförlaget

Tidningsformatet varierar också inom gruppen checkhäftesformat. Dick vid Radiopolisen (1953-54) var något högre än 17×8 cm, och Kongo-Jim (1954-56) var ännu en högre titel, men framförallt något kortare, c:a 15×8 cm.

Omslag till Dick vid Radiopolisen nr 1, 1953 och Kongo-Jim nr 41, 1955. ©Serieförlaget/Alla tiders
Omslag till Dick vid Radiopolisen nr 1, 1953 och Kongo-Jim nr 41, 1955. ©Serieförlaget/Alla tiders

Lägg därtill att även Hacke Hackspett (1954-61) och Teddy (1959-60), båda var något lägre i höjd (formatet var c:a 17×6 cm).

Omslag till första numret av Hacke Hackspett, nr 1, 1954. ©Centerförlaget
Omslag till första numret av Hacke Hackspett, nr 1, 1954. ©Centerförlaget

Hacke Hackspett nr 1, 1954

Omslag till första numret av Teddy, nr 1, 1959. ©Å&Å
Omslag till första numret av Teddy, nr 1, 1959. ©Å&Å

Och den lite längre Lilla Bävern (1954, 21×7 cm) bör också räknas till dessa tidningar.

Omslag till premiärnumret av Lilla Bävern, nr 1, 1954. ©Cirkelförlaget
Omslag till premiärnumret av Lilla Bävern, nr 1, 1954. ©Cirkelförlaget

Formatet har sitt ursprung i Italien där det efter andra världskrigets rådde pappersbrist, varför det vanliga serietidnings­formatet för dåtidens småförlag var 17×8 cm. Vi kallar det checkhäftesformat, men i original hette det striscia –  det italienska ordet för stripp – vilket är just så mycket som får plats per sida.

Tillbaka till sidans topp


Storformat

Formatic Press introducerade 1962 ett antal tidningstitlar i storformat. De nya “stortidningarna” höll formatet c:a 21×31 cm (de sista numren var något lägre, 21×30 cm) och innehöll i huvudsak ihopmonterade seriestrippar avsedda för dagspress, med titlar som Allan Kämpe, Ben Bolt, Blixt Gordon, Mandrake och Peter Falk.

Tidningsformatet varierar men Blixt Gordon, Mandrake och Peter Falk var tidningar i storformat
Blixt Gordon, Mandrake och Peter Falk var tidningar i storformat. ©Formatic

Även serietidningar som tidigare publicerats i vanligare format utkom i storformat, som SerieNytt och Hoppy.

Formatics titlar följdes snart av fler tidningar i ännu större storformat (27×37 cm) från andra förlag, som t.ex. Gigant, Historiebiblioteket, Big och Kapten Miki från Centerförlaget. Så även för storformat ser vi att tidningsformatet varierar.

Historiebiblioteket och Big utkom i extra stort storformat
Historiebiblioteket och Big utkom i extra stort storformat. ©Centerförlaget

Tillbaka till sidans topp


Tabloidformat

Det har även förekommit serietidningar i tabloidformat, stora som kvällstidningar. Bland dem finner vi till exempel Serie-Pressen (1971-72) från Saxon & Lindström, tidningsbilagan Seriepressen som utkom 1983, Tarzan Extra (1972), Sommarexpressen (1990) och ETC Comics (2004).

Tillbaka till sidans topp


Dubbelt biblioteksformat

Ytterligare ett format som dök upp i formatkonkurrensen 1964 var det dubbla biblioteksformatet (22×16 cm) med Bazooka, som var dubbelt så bred som t.ex. Seriebiblioteket.

Bazooka hade biblioteksformatets höjd, men var dubbelt så bred
Bazooka hade ungefär samma höjd som biblioteksformatet, men var dubbelt så bred. ©Centerförlaget

Tillbaka till sidans topp


Långshal

Tidningsformatet varierar, men en av de mer udda format som setts på serietidningar var ”långshalen” (12×31 cm) som Semic använde för serietidningen King, innehållande äventyrsserier, och romantikserietidningen Bel Ami. Långshal var en benämning som Anders Andersö, signaturen Tecknar-Anders, hade på sina kåserande högsmala teckningar.

King var en högsmal tidning, en s.k. långshal
King var en högsmal tidning, en s.k. långshal. ©Semic

Tillbaka till sidans topp


Albumformat

Seriealbum, t.ex. Tintin och Asterix, är vanligen något lite större än A4, c:a 22×30 cm (bxh).

Seriealbum är är vanligen c:a 22x30 cm
Seriealbum är är vanligen c:a 22×30 cm. ©Carlsen/Bonniers/Serieförlaget

Vanliga söndagsserieformat

Tillbaka till sidans topp


Blogg

Ett urval källor:
Hans Sidén: Männen som talade med hästar. Bild & Bubbla nr 1. 2003. ISSN 0347-709
Seriesam

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.