Serier och serietidningar har under årens lopp publicerats i en mängd olika format. Tidningsformatet varierar men vanliga format har varit:
Serietidningsformat
Serietidningar i sedvanligt format, t.ex. Kalle Anka & Co är vanligen c:a 17×26 cm (bxh).
Biblioteksformat
Serietidningar i pocketformat, t.ex. Seriebiblioteket är vanligen c:a 12×17 cm (bxh). Benämningen ”biblioteksformat” kommer sannolikt från brittiska Pocket Library-tidningar, t.ex. War Picture Library.
Checkhäftesformat
Dagsstrippar i dagspress har ett långsmalt format, vilket i sin tur har bidragit till utformningen av vissa tidningar som publicerat seriestrippar för dagspress eller motsvarande, t.ex. Bob och Frank (från 1954), Bronco (från 1961), Dick vid Radiopolisen (från 1953), Prärieserier (från 1953), Terry och Piraterna (från 1954), Tex Willer (från 1962), Trio-serier (från 1960), och Vilda Västern (från 1952). Dessa tidningar, vars format var c:a 17×8 cm (bxh), brukar benämnas checkhäftesformat. Nils Bejerot kallar det västficksformat i boken Barn-Serier-Samhälle (1954).
Kongo-Jim (1954-56) var ännu en titel, om än något kortare, c:a 15×8 cm.
Lägg därtill att även Hacke Hackspett (från 1954) och Teddy (1959-60), som båda var något mindre i höjd (formatet var c:a 17×6 cm), bör räknas till dessa tidningar.
Formatet har sitt ursprung i Italien där det efter andra världskrigets rådde pappersbrist, varför det vanliga serietidningsformatet för dåtidens småförlag var 17×8 cm. Vi kallar det checkhäftesformat, men i original hette det striscia – det italienska ordet för stripp – vilket är just så mycket som får plats per sida.
Storformat
Formatic Press introducerade 1962 ett antal tidningstitlar i storformat. De nya ”stortidningarna” höll formatet c:a 21×31 cm (de sista numren var något lägre, 21×30 cm) och innehöll i huvudsak ihopmonterade seriestrippar avsedda för dagspress, med titlar som Allan Kämpe, Ben Bolt, Blixt Gordon, Mandrake och Peter Falk.
Även serietidningar som tidigare publicerats i vanligare format utkom i storformat, som SerieNytt och Hoppy.
Formatics titlar följdes snart av fler tidningar i ännu större storformat (27×37 cm) från andra förlag, som t.ex. Gigant, Historiebiblioteket, Big och Kapten Miki från Centerförlaget.
Dubbelt biblioteksformat
Ytterligare ett format som dök upp i formatkonkurrensen 1964 var det dubbla biblioteksformatet (22×16 cm) med Bazooka, som var dubbelt så bred som t.ex. Seriebiblioteket.
Långshal
Tidningsformatet varierar, men en av de mer udda format som setts på serietidningar var ”långshalen” (12×31 cm) som Semic använde för serietidningen King, innehållande äventyrsserier, och romantikserietidningen Bel Ami. Långshal var en benämning som Anders Andersö, signaturen Tecknar-Anders, hade på sina kåserande högsmala teckningar.
Albumformat
Seriealbum, t.ex. Tintin och Asterix, är vanligen något lite större än A4, c:a 22×30 cm (bxh).
Ett urval källor:
Hans Sidén: Männen som talade med hästar. Bild & Bubbla nr 1. 2003. ISSN 0347-709
Seriesam
En tanke om ”Tidningsformatet varierar”