Höken

På 50-talet fanns det en tecknad serie som hette Höken. Jag läste inte särskilt mycket av Höken, men den fastnade i minnet, inte minst på grund av Hökens suggestiva klädsel. Höken hade uniform med en stor höksymbol på bröstet. Seriefigurerna var annars stereotyper av olika nationaliteter, inklusive svenske Olle.

Beräknad läsningstid: 20 minuter

Omslag till Military Comics #13, och inledande sidor av en episod med Blackhawk. ©Quality/Comic Magazines
Omslag till Military Comics #13 (1942), och inledande sidor av en episod med Blackhawk, tecknad av Reed Crandall. ©Quality/Comic Magazines

Innehåll

I den första utgåvan av Military Comics (augusti 1941), från Quality Comics, introducerade Will Eisner och Bob Powell (manus) serien Höken (Blackhawk), med Charles Nicholas ”Chuck” Cuidera (1915-2001) som tecknare. Blackhawk skilde sig från vanliga superhjältar under det tidiga 40-talet. Majoriteten av serier vid den tiden var fantasifulla supermän med lika fantasifulla kostymer.

Redan i andra numret av Military Comics hade Blackhawk uniformen med höksymbolen på bröstet. ©Quality/Comic Magazines
Redan i andra numret av Military Comics (1941) hade Blackhawk uniformen med höksymbolen på bröstet, av Will Eisner (manus) och Charles Cuidera (teckningar). ©Quality/Comic Magazines

Blackhawk tillkom under andra världskriget, med bistra legosoldater som seriefigurer. Den enda skillnaden mellan de metoder som Blackhawk-gruppen och deras fiender använde var att Blackhawks kämpade för den goda sidan. Serien hade sin storhetstid åren fram till 1953, tecknad av Reed Crandall, men Höken på svenska var i huvudsak av senare datum, många med teckningar av Dick Dillin (skiss) och Chuck Cuidera (tusch).

Tillbaka till toppen av sidan


Figurgalleri

Serien och seriefigurerna förändrades en del i de tidiga utgåvorna av Military Comics. Från början var Hawks män inte en fast grupp. Ryssen Boris, polisen Zeg och engelsmannen Baker blev ersatta av en grupp om sju piloter som blev permanent från Military Comics #11 (augusti 1942).

Omslag till Military Comics #11 (1942) och en serieruta ur en sida med Blackhawk. ©Quality/Comic Magazines
Omslag till Military Comics #11 (1942), tecknat av Will Eisner, och en serieruta ur en sida med Blackhawk, av Chuck Cuidera. ©Quality/Comic Magazines
  • Hendrickson, också kallad ”Hendy”, en stereotyp tysk (eller holländsk) nazistmotståndare och vapenexpert
  • Chuck, en ung blond amerikansk kommunikationsexpert
  • André, en fransk kvinnotjusare och rivningsexpert
  • Olle (Olaf), dumsnäll svensk gymnast och stark man
  • Stan (Stanislaus), en kraftigt byggd polack som flydde landet efter den tyska invasionen 1939. Han är andre befälhavare i Blackhawks och gruppens akrobatiske starke man
  • Höken (Blackhawk), ledaren, en dyster, utlandsfödd amerikan
  • Chop-Chop, en kines med hästsvans, var med mer som humordetalj och fungerar som gruppens kock, svingande köttyxan

Hökarna var något av en privat främlingslegion. Typiskt för tidsandan är att Blackhawk-teamet innehöll stereotypa versioner av olika européer, för att inte tala om den rasistiskt avbildade kinesiske kocken Chop-Chop. Med tiden, många år senare, blev Chop-Chop också en skicklig pilot, och de stereotypa olikheterna mellan européerna i gruppen blev nertonade.

Tillbaka till toppen av sidan


Handling

Blackhawk handlar om det polsk-amerikanska flygarässet Bart Hawk (kallad Blackhawk) och hans egen privata flygskvadron, ett slags flygande medborgargarde med smeknamnet ”The Blackhawks”.

Under de tidiga åren var Blackhawk en våldsam serie med stor tonvikt på militära äventyr, och utomrättsliga metoder för att skapa rättvisa.

Titelfiguren var en polsk stridsflygare vars plan blev nerskjutet av tyskarna i inledningen av andra världskriget. Han själv undkom med livet, men hans familj blev dödad av tyska bomber, varför han svor att hämnas.

Den polske flygaren fick se sin bror och syster dödade av tyska bomber, ur Military Comics #1 (1941). ©Quality/Comic Magazines
Den polske flygaren fick se sin bror och syster bli dödade av tyska bomber, ur Military Comics #1 (1941), av Eisner och Powell (manus) och Cuidera (teckningar). ©Quality/Comic Magazines

Flygscener och realistiska manus var typiska för den första versionen av serien. Blackhawks blev vanligen avbildad som en paramilitär grupp, redo att när som helst hoppa in i sina flygplan och ge sig ut i strid. Vanligen slåss de man mot man med knytnävarna, med stridsropet HAWKAAAA…

En typisk stridsscen, ur Höken nr 22, 1957. ©Formatic/EuropaPress
En typisk stridsscen, ur episoden Hökens drottning (The Queen of Blackhawk Island) av Joe Millard (manus), Dick Dillin (skiss) och Chuck Cuidera (tusch), ur Höken nr 22, 1957 (ursprungligen ur Blackhawk #99, från april 1956). ©Formatic/EuropaPress

De arbetar från en hemlig armébas på en avlägsen ö, Hökön (Blackhawk’s Island). Och Blackhawk var en av få seriefigurer som bar pistol, och de använde även andra konventionella vapen.

Blackhawks utgick i sina flygräder från sin ö, Blackhawks Island, ur Military Comics #1 (1941). ©Quality/Comic Magazines
Blackhawks utgick i sina flygräder från sin ö, Blackhawk’s Island, ur Military Comics #1 (1941). ©Quality/Comic Magazines

I Höken förekom ofta av de mest fantastiska, osannolika maskiner som tänkas kan, som flygande tanks, en jätteskorpion av stål, en tunnelgrävande borr, helikopterliknande plattformar, etcetera.

Men oavsett all vapenanvändning i serien så slutade det vanligen med att skurkarna besegrades med knytnävarna.

En serieruta ur episoden Andernas konung från Höken nr 4, 1958.
En serieruta ur episoden Andernas konung från Höken nr 4, 1958 . ©Quality/Comic Magazines

Tillbaka till toppen av sidan


Tidig succé

Blackhawk blev en omedelbar succé. 1944 sålde Blackhawk lika mycket som Batman, Captain America och The Flash. Endast Superman sålde bättre.

Om än Charles ”Chuck” Cuidera (vanligen med signaturen Chas. Cuidera) tecknade de första episoderna, så blev de flesta serier på 40-talet och det tidiga 50-talet tecknade av Reed Crandall. När Cuidera blev inkallad 1942 tog Crandall över som tecknare från och Military Comics #12, och började ett långvarigt arbete med serien, som skulle pågå till 1953.

Ett uppslag ur Military Comics #13, när Reed Crandall tagit över som tecknare. ©Quality/Comic Magazines
Ett uppslag ur Military Comics #13 (1942), av Bill Woolfolk (manus), och Reed Crandall (teckningar) som tagit över som serieskapare. ©Quality/Comic Magazines

Cuidera återvände senare till serien som tuschare, ofta efter att Dick Dillin tecknat skisserna.

Under senare år har en del kontroverser uppstått om vem som var den verkliga skaparen av Blackhawk. Cuidera hävdade ofta att hans bidrag vida överträffade det från Eisner och Powell. Vad som är säkert är att Eisner utvecklade konceptet och seriefigurernas uniformer.

Serien hade sin storhetstid de första åren fram till 1953. Blackhawk var skapad för sin tid, mer trovärdig än dåtidens serier med superhjältar, om än dystra, våldsamma berättelser om krig och död.

I många år, framför allt med William ”Bill” Woolfolk (manus) och Reed Crandall (teckningar) som serieskapare, hade serien en realistisk grund.

Tillbaka till toppen av sidan


Egen serietidning

Vintern 1944 fick Blackhawk en egen serietidning, som kom att bli en riktig långkörare. Det numret, Blackhawk #9, fortsatte numreringen från Uncle Sam Quarterly, från Quality som därefter upphörde.

Uncle Sam Quarterly #8 blev i nästa nummer Blackhawk #9. ©Quality/Comic Magazines
Uncle Sam Quarterly #8 blev i nästa nummer Blackhawk #9 (1944), omslag av Alex Kotzky resp. Al Bryant. ©Quality/Comic Magazines

Under tiden fortsatte serien att ingå även i Military Comics – som vid slutet av andra världskriget ändrade titel till Modern Comics – tills tidningen upphörde efter #102 (oktober 1950).

Omslag till Modern Comics #102 (1950) och inledande sidor ur Blackhawk. ©Quality/Comic Magazines
Omslag till Modern Comics #102 (1950) och inledande sidor ur Blackhawk, möjligen av Gene Colan (skiss) och Chuck Cuidera (tusch). ©Quality/Comic Magazines

Chop-Chop fick också en egen serie, som en avknoppad humorserie, (1946-55), som utfyllnadsserie i varje nummer av Blackhawk.

Inledande uppslag med Chop Chop ur Blackhawk #13 (1946). ©Quality/Comic Magazines
Inledande uppslag med Chop Chop ur Blackhawk #13 (1946), av Paul Gustavson. ©Quality/Comic Magazines

Blackhawk överlevde de flesta seriehjältarna från ”The Golden Age of Comic Books”. Men efter slutet av Koreakriget hade Blackhawk inget krig kvar att strida i. Istället bekämpade gruppen revolutioner i bananrepubliker och stred mot ”den röda faran”, dvs. kommunism. Det var den typen av äventyr som började dyka upp i svenska serietidningar.

Quality Comics upphörde med sin utgivning av serietidningar 1956, och Blackhawk #107 blev den sista utgåvan publicerad av Quality.

Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #107 (1956) ©Quality/Comic Favorites
Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #107 (1956), av Robert Bernstein (manus), Dick Dillin (skiss) och Cuidera (tusch). ©Quality/Comic Favorites

Rättigheterna togs sedan över av National Periodical Publications (nu DC Comics). Den första DC-utgåvan var Blackhawk #108 (januari 1957), men nu fick Blackhawks slåss mot monster, utomjordingar och andra sci-fi-hot, galna forskare, galna superdjur och vanliga tjuvar.

Gruppen fick också en maskot, höken Blackie. Serier från DC började publiceras i svenska serietidningen Höken 1958.

Tillbaka till toppen av sidan


Kvinnor i Blackhawk

Blackhawks råkar under sina äventyr på ett flertal kvinnliga motståndare,som Lhala, Madam Cross, Madam Fury, Zera, och Hitlers dotter Hitla. De möter också kvinnor som hjälper dem i striden.

I Modern Comics #49 (maj 1946) blev Miss Fear introducerad. Hon var en ung kvinna skicklig i många stridstekniker. Hon och Blackhawk utvecklade ett platoniskt kärleksförhållande.

Omslag till Modern Comics #49 (1946) och inledande sida ur Blackhawk. ©Quality/Comic Magazines
Omslag till Modern Comics #49 (1946) och inledande sida ur Blackhawk, tecknad av Crandall (skiss) och Cuidera (tusch). ©Quality/Comic Magazines

I Military Comics #20 (juli 1943) försöker en namnlös kvinnlig seriefigur komma med i Blackhawks, men trots att han räddar Blackhawk får hon inte bli medlem i gruppen.

Omslag till Military Comics #20 (1943) och inledande sidor till Blackhawk. ©Quality/Comic Magazines
Omslag till Military Comics #20 (1943) och inledande sidor ur Blackhawk, av Woolfolk (manus), och Crandall (teckningar). ©Quality/Comic Magazines

I Blackhawk #133 (februari 1959) får samma seriefigur ett namn, Zinda Blake, även kallad Hökenflickan (Lady Blackhawk) och blir med tiden accepterad i gruppen.

En sida ur episoden Den kvinnliga höken (The Lady Blackhawk) från SerieNytt nr 44, 1959. ©Formatic/EuropaPress
En sida ur episoden Den kvinnliga höken (The Lady Blackhawk) från SerieNytt nr 44, 1959. ©Formatic/EuropaPress
Zinda dyker upp i Blackhawk #133 (1959). ©DC/National
Motsvarande sida ur Blackhawk #133 (1959), tecknad av Dick Dillin (skiss) och Charles Cuidera (tusch). ©DC/National

Tillbaka till toppen av sidan


Blackhawks förnyelse

Innovationer som ”Lady” Blackhawk, och maskoten Blackie, lyfte inte serien. DC gav gruppen nya uniformer i Blackhawk #197 (juni 1964).

Omslag och inledande sida ur Blackhawk #197 (1964). ©DC/National
Omslag och inledande sida ur Blackhawk #197 (1964), av Arnold Drake (manus), Dillin (skiss) och Cuidera (tusch). ©DC/National

DC utropade med Blackhawk #228 (januari 1967) början på ”The New Blackhawk Era” och serien blev drastiskt moderniserad. Teamet försågs med superkrafter och umgicks med andra superhjältar. Tonen blev mer fantasifull, där de kämpade mot monster och utomjordingar.

Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #228 (1967) ©DC/National
Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #228 (1967), av Bob Haney (manus), Dillin (skiss) och Cuidera (tusch). ©DC/National

Försäljningen fortsatte dock sjunka, och Blackhawks återgick till sitt ursprung i Blackhawk #242 (augusti 1968).

Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #242 (1968) ©DC/National
Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #242 (1968), av Marv Wolfman och Bob Haney (manus) och Pat Boyette (teckningar). ©DC/National

Det var dock för sent; serietidningen upphörde ett nummer senare.

Tillbaka till toppen av sidan


Blackhawk återuppstår

DC Comics återupplivade serien med Blackhawk #244 (januari 1976). Serien hade nu sin välbekanta realistiska ton. Hendrickson – vars nationalitet ofta växlat mellan holländska och tyska – blev nu permanent holländare. Chop-Chop fick ett nytt namn, ”Chopper”, och blev en kampsportexpert.

Omslag och inledande sida ur Blackhawk #244 (1976), av Steve Skeates (manus) och George Evans (teckningar). Omslag av Joe Kubert. ©DC/National
Omslag och inledande sida ur Blackhawk #244 (1976), av Steve Skeates (manus) och George Evans (teckningar). Omslag av Joe Kubert. ©DC/National

Versionen blev ingen större succé och försvann efter ett halvt dussin nummer.

Från 1982 återupplivade Mark Evanier (manus) och Dan Spiegle (teckningar) serien, som utspelade sig under andra världskriget (många omslag av Dave Cockrum). Chop-Chop fick nu heta Wu Cheng. Även den här versionen sålde marginellt, och den varade bara i två år.

Blackhawk av Mark Evanier (manus) och Dan Spiegle (teckningar) utkom med 23 nummer (1982-84). Omslag av Dave Cockrum,  Ernie Colón, Howard Chaykin, Dan Spiegle och Gil Kane. ©DC/National
Blackhawk av Mark Evanier (manus) och Dan Spiegle (teckningar) utkom med 23 nummer (1982-84). Omslag av Dave Cockrum, Ernie Colón, Howard Chaykin, Dan Spiegle och Gil Kane. ©DC/National

Utgivningen avbröts efter Blackhawk #273 (november 1984) som blev serietidningens sista nummer.

Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #273 (1984) ©DC/National
Omslag och inledande sidor ur Blackhawk #273 (1984), av Mark Evanier (manus) och Dan Spiegle (teckningar). Omslag av Gil Kane. ©DC/National

Efter en omstart 1988, med Howard Chaykin som tecknare, blev Olaf dansk, medan Chuck blev italienare-amerikan. Lady Blackhawk blev en mer framträdande teammedlem och blev presenterad som rysk-amerikanska.

Blackhawk, book one-three, skapad av Howard Chaykin. ©DC/National
Blackhawk, book one-three, skapad av Howard Chaykin. ©DC/National

År 1988-90 utkom ytterligare sexton nummer med ännu en Blackhawk-serietidning från DC. Serierna var skapade av Martin Pasko (manus #1-11), Doug Moench (manus #12-16) och Rick Burchett (teckningar). Burchett hade hjälp med skissandet av Stephen DeStefano (#3-4), Grant Miehm (#7-8) och Tom Artis (#12), i nummer där han själv stod för tuschandet.

Omslag till Blackhawk #1-16 (1988-90). ©DC/National
Omslag till Blackhawk #1-16 (1988-90), av Rick Burchett. ©DC/National

Tillbaka till toppen av sidan


Publicering på svenska

Höken-serietidningar

Höken utkom som egen serietidning med 91 nummer 1957-58 från Formatic Press. Blackhawk-episoderna var serier från mitten av 50-talet, de flesta med teckningar av Dick Dillin (skiss) och Chuck Cuidera (tusch). Manusförfattare var Robert Bernstein, Bill Finger, Joe Millard, Dick Wood, Dave Wood och Bill Woolfolk.

Omslag till det första dussinet nummer av Höken (1957). ©Formatic
Omslag till det första dussinet nummer av Höken (1957). ©Formatic

Serien återkom sedan som egen serietidning med 28 nummer 1964-68 från Centerförlaget.

Första året med Höken (1964) i den andra versionen. ©Centerförlaget
Första året med Höken (1964) i den andra versionen. ©Centerförlaget

Tillbaka till toppen av sidan


Andra serietidningar

Höken ingick också som en del av innehållet i flera andra serietidningar.

  • Fantomen nr 4, 1951 från Serieförlaget, debut på svenska, episoden Stridsplanssabotaget (Jets in Flames) tecknad av Bill Ward, ur Blackhawk #34 (1950)
Omslag till Fantomen nr 4, 1951, och inledande uppslag ur Höken. ©Alga/Serieförlaget/Egmont
Omslag till Fantomen nr 4, 1951, och inledande uppslag ur Höken. ©Alga/Serieförlaget/Egmont
Omslag och motsvarande inledning ur Blackhawk #34 (1950). ©Quality/Comic Magazines
Omslag och motsvarande inledning i original tecknad av Bill Ward, den första Blackhawk-episoden ur Blackhawk #34 (1950). ©Quality/Comic Magazines
  • Tarzan nr 3-20, nr 23-27, 1952, nr 1-3, 1953 med episoder tecknade av Reed Crandall, Chuck Cuidera, Bill Quackenbush, med flera
Inledande sidorutan episoden Flygande demoner, ur Tarzan nr 16, 1952. ©Serie-service
Inledande sidor med episoden Flygande demoner, ur Tarzan nr 16, 1952. ©Serie-service
Episoden gick också i SerieNytt nr 12, 1959. ©Formatic/EuropaPress
Episoden gick också i SerieNytt nr 12, 1959. ©Formatic/EuropaPress
Motsvarande inledning i original med episoden The Pirates in the Sky, tecknad av Bill Quackenbush, ur Blackhawk #38 (1951). ©Quality/Comic Magazines
Motsvarande inledning i original med episoden The Pirates in the Sky, tecknad av Bill Quackenbush, den fjärde Blackhawk-episoden ur Blackhawk #38 (1951). ©Quality/Comic Magazines
  • Tomahawk från nr 2, 1953 till nr 13, 1963 från Centerförlaget
  • Bob och Frank nr 16-24, 1954 från Serieförlaget. Episoden i nr 18 var tecknad av Reed Crandall
    Höken i Bob och Frank
Omslag till Bob och Frank nr 17, 1954, och inledande sidor ur episoden Elddraken med Höken. ©Serieförlaget/EuropaPress
Omslag till Bob och Frank nr 17, 1954 , och inledande sidor ur episoden Elddraken med Höken. ©Serieförlaget/EuropaPress
Motsvarande inledning i original med episoden The Fire Dragon of Grelhara, möjligen tecknad av Bill Ward, ur Blackhawk #56 (1952). ©Quality/Comic Magazines
Motsvarande inledning i original med episoden The Fire Dragon of Grelhara, möjligen tecknad av Bill Ward, den andra Blackhawk-episoden ur Blackhawk #56 (1952). ©Quality/Comic Magazines
  • SerieNytt från nr 44, 1958 (sista numret helt i färg) till nr 50, 1961, och därefter sporadiskt till nr 28, 1962, från Formatic Press
Omslag till SerieNytt nr 44, 1958, och inledande sidor ur episoden Jätteödlornas dal med Höken. ©Formatic/EuropaPress
Omslag till SerieNytt nr 44, 1958, och inledande sidor ur episoden Jätteödlornas dal med Höken. ©Formatic/EuropaPress
Motsvarande inledning i original med episoden The Valley KFS the Monsters, av Jack Schiff (manus) och Ruben Moreira (teckningar), ur Blackhawk #119 (1957). Omslag av Dick Dillin (skiss) och Sheldon Moldoff (tusch). ©DC/National
Motsvarande inledning i original med The Valley of the Monsters, av Jack Schiff (manus) och Ruben Moreira (teckningar), den tredje Blackhawk-episoden ur Blackhawk #119 (1957). Omslag av Dick Dillin (skiss) och Sheldon Moldoff (tusch). ©DC/National

Tillbaka till toppen av sidan


60-talet och senare
  • Atom nr 1, 1963 från Centerförlaget
Omslag till Atom nr 1, 1963, och ett uppslag med Höken, med motsvarande uppslag ur Blackhawk #188 (1963). ©Centerförlaget/DC/National
Omslag till Atom nr 1, 1963, och ett uppslag med Höken av Dave Wood (manus), Dick Dillin (skiss) och Charles Cuidera (teckningar), med motsvarande uppslag i original av Mr. Justice, the Blackhawks’ Ally, den första Blackhawk-episoden ur Blackhawk #188 (1963). ©Centerförlaget/EuropaPress/DC/National
  • Rymdmannen från nr 2, 1963 till nr 3, 1964 från Centerförlaget
  • Gigant nr 3, 1980, nr 10, 1985 från Semic, tecknad av Dan Spiegle. Blackhawk gästspelar i episod med ”Lagens Väktare” i nr 3/1980. Specialavsnittet ”Hökens julsaga” i nr 10/1985
  • Thriller nr 1-3, 1989 (under originaltiteln) från Satellitförlaget, med versionen tecknad av Howard Chaykin

Tillbaka till toppen av sidan


Serieskapare

En mängd serieskapare arbetade med Blackhawks för Quality Productions. Will Eisner och Bob Powell introducerade serien 1941, med ”Chuck” Cuidera som tecknare. Och Reed Crandall tog över som tecknare 1942-53. Andra serietecknare har varit Al Bryant, Bill Ward och Dick Dillin. Manusförfattare som varit involverade inkluderar Manly Wade Wellman, Bill Woolfolk, Bill Finger och Dick French.

French, som också var låtskrivare, sägs vara den som gav gruppen en sång som de sjöng när de flög till och från striden (ur Bob och Frank nr 16, 1954): ”Vi kämpar för frihet åt var man, vi hjälper alla som hjälpas kan, vi är Hökarna!”

Serieruta ur Military Comics #1 (1941). ©Quality/Comic Magazines

Serieruta ur Military Comics #1 (1941). ©Quality/Comic Magazines

  • ”Over land, over sea,
    We fight to make men free,
    of danger we don’t care…
    We’re Blackhawks!”

När DC tog över Blackhawks fortsatte Dick Dillin som skissare och Chuck Cuidera som tuschare, genom nästan hela den första DC-versionen. Från mitten av 70-talet bidrog serietecknare som Pat Boyette, Ric Estrada, George Evans med flera.

När DC återupplivade Blackhawk 1982 svarade Mark Evanier och Dan Spiegle för serien. Och när Blackhawks återuppstod igen 1988, med tre utgåvor, var serien skapad av Howard Chaykin. År 1988-90 skapade Martin Pasko, Doug Moench (manus) och Rick Burchett (teckningar) ännu en version.

Tillbaka till toppen av sidan


Andra media

Äventyren för denna militärgrupp var så populära att det inspirerade till en radioserie (1950), olika leksaker och en roman från 1982.

På höjden av seriens popularitet producerade Columbia episodfilmen The Miracolous Blackhawk, Freedoms Champion (eller Blackhawk: Fearless Champion of Freedom).

Filmaffisch för episoden The Miracolous Blackhawk, Freedoms Champion: In the Enemy’s Hideout (1952) med Kirk Alyn i titelrollen.
Filmaffisch för episoden The Miracolous Blackhawk, Freedoms Champion: In the Enemy’s Hideout (1952) med Kirk Alyn i titelrollen. ©Columbia

Harvey Kurtzman och Wally Wood gjorde en parodi på serien med titeln Black and Blue Hawks i Mad Magazine #5 (juni / juli 1953).

Inledande sidor med Black and Blue Hawks av Harvey Kurtzman och Wally Wood, ur Mad Magazine #5 (1953). ©EC
Inledande sidor med Black and Blue Hawks av Harvey Kurtzman och Wally Wood, ur Mad Magazine #5 (1953). ©EC Comics

Tillbaka till toppen av sidan


Läs mer här

Fler tecknade serier och titlar

Ett urval källor: 
Maurice Horn (redaktör): The world encyclopedia of comics, ISBN 0-87754-030-6, 2:a uppl. 1976 

Seriesam
Heroes of the Golden Age
Army and War Comics
Comic Book Plus
Digital Comic Museum
Grand Comics Database
Don Markstein’s Toonopedia
Lambiek Comiclopedia
Seriewikin
Wikipedia

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.