Robinson Crusoe utkom 1954 som bilderbok från Åhlén & Åkerlunds förlag. Boken sammanfattar romanen (The life and strange surprising adventures of Robinson Crusoe) av Daniel Defoe från 1719, aktualiserad med anledning av lanseringen av Luis Buñuel-filmen 1954. Det som gör boken extra intressant är de femton helsidesplancherna i färg (plus omslag), målade av John M. Lindblom (f. 1896, d. slutet 50-talet), far till illustratören Thord Lindblom (1920-89).
John Mauritz Lindblom illustrerade på motsvarande sätt även Skattkammarön (Treasure Island, 1953) av Robert Louis Stevenson från samma förlag.
Omslag till Skattkammarön (1953). ©Åhlén&Åkerlund
Som serietecknare tecknade John Lindblom den svenska äventyrsserien ”Stig Fredlös”, under signaturen Mauritz, till manus av av Nils Holmberg. Serien blev publicerad i Arbetartidningen och Norrskensflamman på 40- och 50-talet.
I början av 50-talet illustrerade John Lindblom (som signaturen Mauritz) för övrigt även omslag till serietidningen Fantomen nr 23 och 25, 1951, nr 1 och nr 7, 1952.
Och i serietidningen Lasso tecknade Lindblom, under signaturen Mauritz, Speedwaybanans mystiska X (1953).
Handling
I Hull träffar Robinson en vän från York, som lockar med honom på en seglats till London. Äventyrslysten som han är låter han sig lätt övertalas.
Plansch 1
Redan efter ett par timmar ökade vinden och en storm som varade i dagar plågade alla ombord på skeppet. Innan förlisningen blev de dock räddade av en kolskuta som satt ut en räddningsbåt.
Därmed kunde de ta sig i land och resa vidare till London. I London träffade Robinson på ett skeppskontor en trevlig kapten som hade många spännande berättelser om sjöresor i fjärran länder. Kort sagt, Robinson följde med honom på dennes nästa resa, och de närmaste åren var lyckosamma. Robinson gjorde goda affärer och blev så småningom rik.
Men olyckan stod på lut. Utanför Kanarieöarna blev fartyget med Robinson överfallet av sjörövare. De blev tillfångatagna och Robinson blev piratkaptenens personliga slav, om än han vann kaptenens tillit.
En dag, när Robinson var ute i en liten segelbåt, och dimman låg tät, passade han på att fly ut till havs. Med tiden blev han räddad av ett portugisiskt handelsfartyg.
Plansch 2
Fartyget råkade dock ut för en storm som drev det västerut, bortom handelsrutterna. En dag närmade de sig land och gick på grund. De försökte ta sig i land med livbåten, men en ofantlig våg vräkte den över ända. Robinson försökte simmande ta sig i land.
Robinson hade ensam överlevt skeppsbrottet.
Plansch 3
Solen var på väg ner, och Robinson övernattade uppe i ett träd, någorlunda skyddad mot eventuella vilddjur.
Nästa dag såg han att fartyget stod på grund, och han förstod att där fanns förnödenheter han behövde. När tidvattnet sjönk undan kunde han simma ut den bit som var kvar, och ta sig ombord.
Robinson startade med att tillverka en primitiv flotte , som han lastade med mat, vapen, kläder och verktyg. Han fann även skeppshunden, som han tog med sig på flotten och flöt på den med tidvattnet iland.
Plansch 4
För att finna en lämplig plats att förvara tillhörigheterna började Robinson undersöka omgivningarna. Efter att ha bestigit ett berg upptäckte han att han befann sig på en tämligen ofruktbar obebodd ö.
Plansch 5
Robinson insåg att fartyget var hans största tillgång, och att han måste frakta över så mycket han kunde, innan nästa storm. Redan nästa dag förde han iland fler förnödenheter, och fortsatte så dag efter dag.
Efter två veckor kom så ännu en storm, och dagen efter var fartyget försvunnet.
Intill en klippvägg fann han en grotta, och han började han inreda förrådsrum och en bostad. Omkring bostaden reste han en palissad, som han behövde en stege för att ta sig över. Och den tog han alltid med sig in i bostaden, och var därmed väl skyddad.
Han inredde bostaden, tillverkade en almanacka med skåror i en påle. Och han gjorde utflykter runt ön. På ön fann han lamadjur, och han fångade en lama som hade två kalvar, tämjde den och använde den som lastdjur.
Plansch 6
Han använde veckor och månader till att tillverka det han behövde. Veckorna blev månader och månaderna blev år. Varje dag klättrade han upp på berget och spanade efter segel, men havet låg tomt.
En dag upptäckte han en skadad papegoja på marken, tog upp den och tog med den sig hem. Han tillverkade också en liten bur till fågeln.
Plansch 7
Av några få sädeskorn kunde Robinson med tiden odla fram utsäde, som med åren blev så rikligt att han kunde skörda och baka sitt första bröd. Och på västra sidan av ön fann han frukter som han kunde frakta hem.
Han hade nu vistats så länge på ön att kläderna han fört iland från fartyget blivit utnötta. Han hade husdjur, som lamadjur och getter, och av dessa hade han tagit vara på och torkat skinn. Varför inte göra kläder av skinn? Sagt och gjort, och därefter tillverkade han också ett parasoll.
Plansch 8
Robinson arbetade med att tillverka en kanot, som han till slut fick färdig. En dag när han seglade ut med kanoten, fördes han bort från ön av en kraftig ström. Strömmen avtog inte förrän ön var en avlägsen prick vid horisonten. Först då kunde han ta sig ur strömmen och söka sig tillbaka till ön.
Men en dag, vid middagstiden, på väg ner till båten, fick han se fotspår på stranden.
Plansch 9
Fotavtrycket var verkligt, men ingenstans stod en människa att upptäcka. De närmaste åren levde Robinson i ständig skräck för påhälsning av fiender.
En dag gjorde han en hemsk upptäckt; en offerplats på öns bortre strand. Den var översållad med människoben och dödskallar. Människoätare!
En ovädersnatt vaknade Robinson av ett kanonskott utifrån havet, av allt att döma från en båt i sjönöd. Morgonen efter såg han ett sönderslaget fartyg, men ingen människa.
Ett och ett halvt år senare kom vildarna – till Robinsons del av ön. De hade med sig två fångar. Medan vildarna slog ner den ene fången, passade den andre på att fly. Han var snabbare än förföljarna, simmade raskt över en vik och endast två vildar förföljde honom.
Plansch 10
Robinson tog en genväg och kastade sig mellan flyktingen och förföljarna. Han fällde den förste förföljaren med pistolkolven, och sköt den andre med bössan innan han hann använda sin pilbåge.
Flyktingen föll på knä, och satte Robinsons fot på sitt huvud, som ett tecken på att han nu var Robinsons slav.
När den förste förföljaren vaknade till, lånade Robinson sin huggare till flyktingen som dödade honom. Och som därefter begravde båda förföljarna.
Plansch 11
Robinson tog hem vilden, gav honom mat och lät honom sova ut. När han vaknade gav han honom namnet Fredag, eftersom det var på en fredag de träffades. Det var nu tjugofyra år sedan han senast kunde umgås med en annan människa.
På lördagen hade vildarna från dagen innan försvunnit.
Fredag var läraktig och kunde redan efter ett år tala engelska riktigt bra. Han lärde sig olika göromål, som baka, så, skörda och mycket annat. Och han visste att berätta att de klippor som syntes vid horisonten var fastlandet.
Tillsammans byggde de en ny, större båt som skulle klara seglatsen, men snart kom regnperioden, som de måste vänta ut. En morgon när vädret började bli vackert igen, upptäckte Fredag inkommande kanoter.
Plansch 12
Det var de människoätande infödingarna som var tillbaka, med två fångar varav den ene var dödad, och den andre var en vit man med skägg.
Robinson och Fredag lade sig i bakhåll, och sköt med hagelbössorna ner flera infödingar som närmade sig fången. Med fågelbössorna sköt de ytterligare ett par och rusade fram för att befria fången. Endast fyra infödingar lyckades fly, resten stupade.
I en av kanoterna hittade Fredag ännu en fånge, som visade sig vara hans far. Nu var de fyra invånare på ön.
En vite mannen var en spansk sjöman från det fartyg som Robinson tidigare hört avlossa kanonskott innan sitt skeppsbrott. Besättningen hade räddat sig i livbåtarna till fastlandet, och där tagits emot av Fredags folk där de sedan dess levt i deras by.
Men stammens dödsfiender hade anfallit byn och tillfångatagit Fredags far, sjömannen och en annan man.
Plansch 13
De beslutade att Fredags far och den spanske sjömannen skulle ta sig tillbaka till fastlandet med kanot. Där skulle de erbjuda fartygsbesättningen att komma till ön för att leva i fred där.
Efter åtta dar såg Robinson och Fredag en båt på väg mot ön, men inte en förväntad kanot utan en slup av typiskt engelskt ursprung. Ute på havet låg fartyget som slupen tillhörde. Åtta man hoppade i land med tre fångar.
Tidvattnet drog sig tillbaka varför slupen blev kvar på torra land. Sjömännen drog sig därför in i skogen för att sova, varpå Robinson gick fram till fångarna för att få veta vad som var på gång.
Robinson fick då veta att fångarna var befäl på fartyget till havs, och att besättningen gjort myteri. Två av de sovande sjömännen var upprorsmakare och resten medlöpare. Robinson befriade fångarna och tillsammans konfronterade de myteristerna.
De två mest skyldiga tog till vapen, men blev nerskjutna och föll döda till marken. Övriga svor att vara kaptenen trogen, men Robinson lät ändå binda dem och tog dem till grottan.
I kvällning kom en livbåt iland med fler sjömän från fartyget, i avsikt att undersöka vart de övriga tagit vägen. Samtliga lockades över att ta kaptenens parti. Kaptenen valde ut de mest trogna ur besättningen att tillsammans med honom ta sig tillbaka till fartyget. Robinson stannade dock kvar på ön för att bevaka de övriga.
Plansch 14
Kaptenen och styrmannen ledde sina mannar att ta över fartyget. De sköt dem som gjorde motstånd och tog övriga tillfånga. När fartyget var helt i kaptenens hand lät han avfyra sju kanonskott som signal till Robinson om det lyckade övertagandet.
När Robinson vaknade nästa morgon stod kaptenen på stranden, pekade på fartyget och sa: Där ligger ert fartyg, det är ert med man och allt.
Robinson kunde nu äntligen klä sig i riktiga kläder och förbereda sig för hemfärd. De fem mest förhärdade myteristerna vågade de inte ta med sig, utan Robinson föreslog att låta dem stanna på ön.
Han berättade för dem allt de behövde veta för att klara ett liv på ön. Och han berättade om den spanska besättningen på fastlandet som skulle kunna komma till ön.
Plansch 15
Nästa dag gick Robinson ombord, och dagen därpå lättade de ankar, efter tjugoåtta år, två månader och nitton dagar på ön. Med sig på resan hade han Fredag, som blev vid sin herres sida tills döden skiljde dem år.
Illustrerade klassiker
- Robinson Crusoe har även blivit skildrad som tecknad serie i Illustrerade klassiker nr 31 (1957) från Illustrerade klassikers förlag. En serieadaption tecknad av Sam Citron och/eller Charles Sultan
Fakta
- Titel: Robinson Crusoe
- Förlag: Åhlén & Åkerlunds förlag
- Illustratör: John M. Lindblom
- Utgivningsår: 1954
- Format: 22×28 mm
- Omfång: 32 sidor inkl. omslag
- Tryck: 15 helsidesplancher i färg
- Bindning: Inbunden
Ett urval källor:
Lambiek Comiclopedia
Seriesam
Wikipedia
Libris