De första serietidningarna

När 30-talet övergick i 40-talet började det komma ut mängder med serietidningar i USA. Det var The Golden Age of Comic Books, en era med de första serietidningarna från 1938 till 1956.

Beräknad läsningstid: 25 minuter

Ett urval källor

I slutet av 30-talet och början av 40-talet växte det fram en amerikansk serietidningsindustri, som kommit att kallas serietidningarnas guldålder. ©DC/National/Fawcett/Timely
I slutet av 30-talet och början av 40-talet växte det fram en amerikansk serietidningsindustri, som kommit att kallas serietidningarnas guldålder. ©DC/National/Fawcett/Timely

Det var då superhjälten blev skapad och många välkända seriefigurer blev introducerade, som Stålmannen (Superman), Läderlappen (Batman), Captain Marvel, Captain America och Mirakelkvinnan (Wonder Woman), och många fler.


De första seriehjältarna

Det fanns på 30-talet slående likheter mellan amerikanska radioföljetonger och de första serietidningarna. Hjältarna var desamma (ofta med samma namn), skurkarna var liknande, orientaliska spioner, urtidsmonster, boskapstjuvar – men upplevelsen var annorlunda. Läsningen av de nya serietidningarna gav ett annat utrymme för fantasin.

De första serietidningarna på 30-talet återtryckte serier från dagspressen. Famous Funnies (1934) från Eastern Color var först, och är kanske den mest kända.

Omslag till Famous Funnies #1-3 (1934). ©Eastern Color
Omslag till Famous Funnies #1-3 (1934). ©Eastern Color
Första uppslaget ur Famous Funnies #2 (1934). ©Eastern/McNaught/Bell
Första uppslaget ur Famous Funnies #2 (1934). ©Eastern/McNaught/Bell

Andra liknande var Popular Comics (1936) från Dell, King Comics (1936) från David McKay, med flera.

Omslag till Popular Comics #1-3 (1936). ©Dell
Omslag till Popular Comics #1-3 (1936). ©Dell
Första uppslaget ur Popular Comics #1 (1936). ©Dell
Första uppslaget ur Popular Comics #1 (1936). ©Dell/CTS
Omslag till King Comics #1-3 (1936). ©McKay
Omslag till King Comics #1-3 (1936). ©McKay
Ett uppslag med Fantomen av Lee Falk och Ray Moore, ur King Comics #78 (1942), ursprungligen publicerade som söndagssidor 6 och 13 juli 1941. ©KFS
Ett uppslag med Fantomen av Lee Falk och Ray Moore, ur King Comics #78 (1942), ursprungligen publicerade som söndagssidor 6 och 13 juli 1941. ©KFS

Det återtryckta innehållet var från början söndagsserier, men med tiden blev även dagsstrippar återpublicerade.

En sida med Mescal Ike ur Famous Funnies #12 (1935). ©Bell
En sida med Mescal Ike av S. L. Huntley ur Famous Funnies #12 (1935), ursprungligen publicerad som dagsstrippar. ©Bell

Till skillnad mot de svartvita stripparna i dagspressen var serierna i serietidningarna färglagda. Läsupplevelsen blev därmed en annan. Äventyrsserierna i varje nummer avbröts dessutom alltid med forts. följ. (To Be Continued), liksom söndagsserierna i dagspress.

Tillbaka till toppen av sidan


Serietidningar med originalserier

Det började snart även komma ut serietidningar som innehöll nyproducerade originalserier, som inte dessförinnan förekommit i dagspress. New Fun (1935) från National Allied Publications var den första, med blandat innehåll, både humor och äventyr.

Omslag till New Fun, The Big Comic Magazine #1-3 (1935). ©National
Omslag till New Fun, The Big Comic Magazine #1-3 (1935). ©National

Varje serie hade i början endast varsin sida att disponera.

Första uppslaget ur New Fun #2 (1935), med Sandra of the Secret Service av Charles Flanders. ©National

Något som underlättade tillväxten av serietidningsmarknaden var att flera tecknarstudior uppstod, så kallade Comic Book ”Shops”, som levererade material till serietidningar, eller helt skapade serietidningar åt intresserade förlag.

Tillbaka till toppen av sidan


Avslutade äventyrsserier

Med Detective Comics (1937) tillkom en ny dimension i läsupplevelsen. Innehållet var baserat på ett gemensamt tema, brottsbekämpning.

Omslag till Detective Comics #1-3 (1937). ©National

Och bildkompositionen försökte inte längre efterlikna dagspresserierna, varför tidningarna fick färre och större rutor per sida. Serierna hade dessutom avslutade episoder, utan det förhatliga ”forts. följ.”.

Inledande sidor till den första serien ur Detective Comics #3 (1937). ©National
Inledande sidor till den första serien ur Detective Comics #3 (1937). ©National

De duktigaste serietecknarna vid den tiden var knutna till seriesyndikat och skapade dagspresserier. Det relativt nya mediet serietidningar fylldes därför med enklare produktioner av förhållandevis nya, mindre duktiga serieskapare. Men de blev bättre, både serieskaparna och serietidningarna.

Hjälten i serietidningarna var ofta någon slags detektiv, eller lycksökare, och en och annan magiker. Många liknade antingen Pat Ryan i Terry och piraterna (Terry and the Pirates), eller Blixt Gordon (Flash Gordon). Utom magikerna, som alla liknade Mandrake (Mandrake the Magician).

En typisk Mandrake-kopia var Zatara Master Magician av Fred Guardineer, komplett med mörkhyad assistent, Tong. Han debuterade i Action Comics #1 (1938). ©DC/National
En typisk Mandrake-kopia var Zatara Master Magician av Fred Guardineer, komplett med mörkhyad assistent, Tong. Han debuterade i Action Comics #1 (1938). ©DC/National

De flesta seriehjältarna var dock betydligt mer utslätade jämfört med de fantasifulla skurkarna. Det vill säga, tills Stålmannen (Superman, 1938) dök upp. Superhjälten var född.

Superman debuterade i Action
 Comics #1 (1938). ©DC/National
Superman debuterade i Action Comics #1 (1938). ©DC/National
Inledande sidor ur den första Superman-serien, från Action
 Comics #1 (1938). ©DC/National
Inledande sidor från den första Superman-serien, ur Action Comics #1 (1938). ©DC/National

Tillbaka till toppen av sidan


Superhjältarna

Superman

Superman var annorlunda jämfört med sina efterföljare, och skillnaden var Clark Kent. Kent var hans alter ego, medan Superman var hans rätta identitet. För andra superhjältar var det tvärtom, superhjälten var seriefigurens alter ego.

Stålmannens alter ego var Clark Kent, ett uppslag ur Action
Comics #1 (1938). ©DC/National
Stålmannens alter ego var Clark Kent, ett uppslag ur Action Comics #1 (1938). ©DC/National

Joe Shuster tecknade Superman i en grov, oförfinad stil, som det var lätt för unga läsare att läsa av. Läsarna fick också möjlighet att identifiera sig med Clark Kent, eftersom han var så alldaglig.

Clark Kent söker uppskattning från Lois Lane utan att få det, ett uppslag ur Action Comics #1 (1938). ©DC/National
Clark Kent söker uppskattning från Lois Lane utan att lyckas, ett uppslag ur Action Comics #1 (1938). ©DC/National

Superman hade ett komplext förhållande till Lois Lane. Hon åtrådde honom, och han räddade henne ofta, men besvarade aldrig hennes känslor. Ändå, som Clark Kent, försökte han vinna Lois uppskattning. Förklara det, den som kan.

Stålmannen fick ofta rädda Lois Lane, och det redan i Action Comics #1 (1938). ©DC/National
Stålmannen fick ofta rädda Lois Lane, och det redan i Action Comics #1 (1938). ©DC/National

Superman av Siegel och Shuster, assisterad av Wayne Boring, blev publicerad i Menomonee Falls Gazette #10-232 (1972-78, med undantag av #209) med dagsstrippar från 13 maj 1940 till 21 oktober 1944 (stripp 1808). MFG #7 hade två söndagsstrippar av Boring.

Tillbaka till toppen av sidan


Captain Marvel
Omslag till Whiz Comics #2 (1940) och inledande sida med Captain Marvel. ©Fawcett
Omslag till Whiz Comics #2 (1940) och inledande sida med Captain Marvel. ©Fawcett

Marknaden svämmade över av fantasifulla supermän, många sprungna ur ett laboratorium. Att få superkrafter genom att härstamma från en annan planet var ju redan upptaget. Kapten Marvel (Captain Marvel, 1940) var annorlunda genom att han fick superkrafter bara genom att säga det magiska ordet Shazam.

Ett uppslag med Captain Marvel ur Whiz Comics #2 (1940). ©Fawcett
Ett uppslag med Captain Marvel ur Whiz Comics #2 (1940). ©Fawcett

Serietecknaren C. C. Beck och manusförfattaren Bill Parker skapade seriefiguren 1939. Captain Marvel uppträdde första gången i Whiz Comics #2 (februari 1940), publicerad av Fawcett Comics.

Ett till uppslag med Captain Marvel ur Whiz Comics #2 (1940). ©Fawcett
Ett till uppslag med Captain Marvel ur Whiz Comics #2 (1940). ©Fawcett

Även om seriefigurer från National/DC Comics och Timely/Marvel Comics är välkända idag, så var Captain Marvel från Fawcett Comics den då bästsäljande superhjälten.

Captain Marvel började snart synas i fler publikationer utanför Whiz Comics. ©Fawcett
Captain Marvel började snart synas i flera egna publikationer utanför Whiz Comics. ©Fawcett

Captain Marvel var en så pass potentiell rival till Superman att förlaget stämde kaptenen (National Comics Publications, Inc. vs Fawcett Publications, Inc.) för varumärkesintrång.

Och Marvel-familjen blev utökad med Captain Marvel Jr. (1942) och Mary Marvel (1945). ©Fawcett
Och Marvel-familjen blev utökad med Captain Marvel Jr. (1942) och Mary Marvel (1945). ©Fawcett

Den rättsliga striden pågick i tolv år, men den avgjordes 1951 till Supermans fördel. Tvisten resulterade i att Fawcett Publications 1953 upphörde med alla sina superhjältar, inklusive serietidningar med Captain Marvel och relaterade seriefigurer. Captain Marvel och hela Marvel-familjen gick i graven.

Senare, på 70-talet, återupprättade National (nu som DC Comics) licensen till Captain Marvel och återupplivade karaktären. DC Comics köpte sedermera rättigheterna helt 1991, senare publicerad under varumärket Shazam! Dessutom har Marvel Comics utgivit ett flertal publikationer, med jämna mellanrum, med olika editioner av Captain Marvel.

Frimärken med Marvel-superhjältar

Tillbaka till toppen av sidan


Batman

Batman, så som han presenterades i serietidningen Batman #1 (1940). ©Detective Comics

Läderlappen (Batman, 1939) uppstod ett år efter Superman, och var en rik societetsperson som maskerade sig för att bekämpa brott. I det följde han traditionen från mediafigurer som Röda nejlikan (Scarlet Pimpernel), Zorro och The Green Hornet.

Batman blev skapad av serietecknaren Bob Kane och manusförfattaren Bill Finger och debuterade i Detective Comics #27 (maj 1939) i en sexsidig serie med titeln ”The Case of the Chemical Syndicate.”

Omslag till Detective Comics #2 (1940) och inledande sida med Batman. ©Detective Comics
Omslag till Detective Comics #27 (1939) och inledande sida med Batman. ©Detective Comics

Batmans medverkan i Detective Comics #27 visade sig vara så populär den rike rättsskiparen fick sin egen serietidning bara ett år senare, Batman #1 (våren 1940).

Omslag till Batman #1 (1940) och inledande serie om hur Batman kom till. ©Detective Comics
Omslag till Batman #1 (1940) och inledande serie om hur Batman kom till. ©Detective Comics

Batman var dock inte en äkta superhjälte som Superman. Han hade inga superkrafter och han kunde skadas av skurkarna. Men han kom alltid tillbaka och vann i slutänden.

Om Superman var oövervinnlig, och något humorlös, så var Batman istället uppfinningsrik och fantasifull i en skrämmande värld. Batman hade likt Dick Tracy ikoniska skurkar, som The Joker, Pingvinen (The Penguin), Kattkvinnan (The Catwoman) med flera.

Inledande sidor till en serie med Joker ur Batman #1 (1940). ©Detective Comics
Inledande sidor till en serie med Joker ur Batman #1 (1940). ©Detective Comics
I Batman #1 (1940) träffar Batman och Robin också på The Cat, som senare kommer att kallas Catwoman. ©Detective Comics
I Batman #1 (1940) träffar Batman och Robin också på The Cat, som senare kommer att kallas Catwoman. ©Detective Comics

Bob Kane, som tecknade Batman, hade också en tilltalande filminspirerad teckningsstil, liknande den Milton Caniff utvecklade för Terry och piraterna.

Tillbaka till toppen av sidan


Fler superhjältar

Både Superman och Batman ingick i utbudet från DC Comics/National, som hade ett starkt grepp om marknaden. Andra populära seriefigurer från National var Blixten (The Flash), Gröna Lyktan (Green Lantern), Atom (The Atom), Falken (Hawkman), Gröna Pilen (Green Arrow) and Vattenmannen (Aquaman).

Både The Flash och The Hawkman debuterade i Flash Comics #1 (1940). ©DC/National
Både The Flash och The Hawkman debuterade i Flash Comics #1 (1940). ©DC/National
Green Lantern hade premiär i All-American Comics #16 (1940), Green Arrow var en del av innehållet i Leading Comics #1 (1941), och The Atom ingick i The Justice Society of America i All Star Comics #16. ©DC/National
Green Lantern hade premiär i All-American Comics #16 (1940), Green Arrow var en del av innehållet i Leading Comics #1 (1941), och The Atom ingick i The Justice Society of America i All Star Comics #16. ©DC/National
Aquaman debuterade i More Fun Comics #73 (1941). ©DC/National
Aquaman debuterade i More Fun Comics #73 (1941). ©DC/National

Timely Comics, 40-talets föregångare till Marvel Comics, sålde miljontals exemplar av serietidningar med Facklan (Human Torch), Undervattensmannen (Sub-Mariner) och Captain America.

Marvel Comics #1 (1939) innehöll bland annat The Human Torch av Carl Burgos, och Namor the Sub-Mariner av Bill Everett (ovan ett original av Everett). ©Timely
Omslag till Captain America Comics #1 (1941) och inledande sida till Captain America av Jack Kirby (skiss) och Joe Simon (tusch). ©Timely
Omslag till Captain America Comics #1 (1941) och inledande sida till Captain America av Jack Kirby (skiss) och Joe Simon (tusch). ©Timely
Inledande uppslag ur Captain America Comics #1 (1941). ©Timely
Inledande uppslag ur Captain America Comics #1 (1941). ©Timely

Sub-Mariner av Bill Everett hade dessförinnan debuterat i Motion Picture Funnies Weekly #1 (1939) från First Funnies Inc. Namnet till trots utkom tidningen endast med ett nummer.

Omslag till Motion Picture Funnies Weekly #1 (1939) och första uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies
Omslag till Motion Picture Funnies Weekly #1 (1939) och första uppslag med Sub-Mariner av Bill Everett. ©First Funnies
Ett till uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies
Ett till uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies
Ännu ett uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies
Ännu ett uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies
Avslutande uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies
Avslutande uppslag med Sub-Mariner. ©First Funnies

Tillbaka till toppen av sidan


Fler förlag

I den andre änden av marknaden fanns andra förlag som till exempel Fox Publications, som hade sämre tecknade serier i serietidningar med snygga omslag.

En av seriehjältarna från Fox var Blå Skalbaggen (The Blue Beetle, 1940) som på svenska gick i Veckans Äventyr. Chuck Cuidera tecknade under pseudonymen Charles Nicholas, efter manus möjligen av Will Eisner.

The Blue Beetle var en del av innehållet i Mystery Men Comics, redan från #1 (1939). ©Fox

The Blue Beetle var en polis som på fritiden bekämpade brottslighet i en maskering liknande den Fantomen (The Phantom) hade. Hans alter ego och hans märke var ämnade att skrämma slag på skurkarna.

Ännu ett förlag var Fiction House, snäppet bättre än Fox, med titlar som Sheena, Queen of the Jungle (1937), som var stjärnan i Jungle Comics (1940) på 40-talet. Sheena var en yppig kvinnlig Tarzan som bekämpade vildar, vilda djur, och onda vita män i djungeln.

Sheena, Queen of the Jungle. ©Fiction House
Sheena, Queen of the Jungle. ©Fiction House

Dessförinnan förekom Sheena i Jumbo Comics (1938) från Fiction House. Jumbo Comics var, som namnet antyder, en serietidning i större format, som blandade originalserier med dagspresserier.

En annan serie av intresse i tidningen var piratserien Hawks of the Seas av Will Eisner under pseudonymen Willis Rensie.

Omslag till Jumbo Comics #1 (1938), och inledande sida med Hawks of the Seas. ©Fiction House/RAP
Omslag till Jumbo Comics #1 (1938), och inledande sida med Hawks of the Seas. ©Fiction House/RAP
Ett uppslag med Hawks of the Seas ur Jumbo Comics #1 (1938). ©Fiction House/RAP
Ett uppslag med Hawks of the Seas ur Jumbo Comics #1 (1938). ©Fiction House/RAP

Titeln startade i den brittiska serietidningen Wags (1937) och var något av en förövning till The Spirit som skulle komma senare.

Avslutande uppslag med Hawks of the Seas ur Jumbo Comics #1 (1938). ©Fiction House/RAP
Avslutande uppslag med Hawks of the Seas ur Jumbo Comics #1 (1938). ©Fiction House/RAP

Tillbaka till toppen av sidan


Will Eisner

Eisner hade tecknat serier för Fiction House, men snart blev det Quality Comic Group som publicerade hans serier, The Doll Man, Black Hawk, Uncle Sam, The Black Condor, The Ray, Espionage – starring Black-X. Eisner tecknade några få episoder och lämnade sedan över till andra serietecknare i tecknarateljén Eisner & Iger Studio, som Lou Fine, Reed Crandall med flera.

The Spirit. ©Kitchen Sink/Eisner
The Spirit. ©Kitchen Sink/Eisner

Eisner nådde en ny nivå som serietecknare i och med lanseringen av The Spirit, som var huvudserien i en serietidningsbilaga, The Spirit Section, utgiven varje vecka, för dagspress.

Första sidan i The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune

The Spirit hade ingen särskild dräkt som andra seriehjältar, men var ändå igenkännbar i sin kostym, hatt, handskar och ögonmask.

Ett första uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune
Ett första uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune

Det var möjligt att identifiera sig med Spirit som vit kristen, men andra såg i honom en typisk jude, i den mån nu detta spelade roll.

Ett andra uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune
Ett andra uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune

Viktigt var dock att Spirit hade humor. Superman var humorlös, Batman kunde ordvitsa, men var annars även han humorlös, och Captain Marvel var mer parodi än humor.

Ett tredje uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune
Ett tredje uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune

The Spirit kunde knyta ihop trådarna på sista sidan, om än den tråden innebar att han inte alltid stod som segrare.

Ett avslutande uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune
Ett avslutande uppslag ur The Spirit Section, från 7 juli 1940. ©Register&Tribune

Eisner som serieskapare kunde skapa fabler med The Spirit, och teckna på ett sätt som gjorde att andra serietecknare försökte efterlikna honom.

Tillbaka till toppen av sidan


WWII och senare

Andra världskriget gav serietidningarna nytt liv genom att tillföra skurkar närmare verkligheten än bankrånare, gangsterkungar och galna vetenskapsmän. Nu slogs seriehjältarna mot nazister och japaner istället. Men kriget gjorde också att många duktiga serieskapare blev inkallade, och blev ersatta av mindre erfarna serieskapare.

Blackhawk (Höken) hade många krigsinspirerade serier, som denna episod ur Blackhawk #9 (1944). ©Quality/Comic Magazines
Blackhawk (Höken) hade många krigsinspirerade serier, som denna episod ur Blackhawk #9 (1944), möjligen skissad av Max Elkan och tuschad av Al Bryant. ©Quality/Comic Magazines

När serietidningar växte i popularitet började förläggare lansera titlar som utvidgades till en mängd olika genrer. Dell Comics hade seriefigurer som inte var superhjältar (till exempel serier på licens av Walt Disney-figurer).

Donald Duck Fiends Pirate Gold, FCC #9 (1942) och Mickey Mouse in the Riddle of the Red Hat, FCC #79 (1945). ©Dell
Donald Duck finds Pirate Gold, FCC #9 (1942) och Mickey Mouse in the Riddle of the Red Hat, FCC #79 (1945), båda med serier av Carl Barks. ©Dell

Förlaget hade serier med Musse Pigg (Mickey Mouse) och Kalle Anka (Donald Duck), men också filmfigurer som Roy Rogers och Tarzan. Det var under denna tid som Donald Duck-skaparen Carl Barks började göra sig bemärkt.

Large Feature Comic #5 (1939) med Tarzan-dagsstrippar av Hal Foster, och FCC #38 med en Roy Rogers-serie av Gaylord Du Bois (manus) och Burris Jenkins (teckningar). ©Dell

Tillbaka till toppen av sidan


Nya seriegenrer

Under slutet av 40-talet avtog populariteten för superhjälteserier. För att behålla läsarnas intresse diversifierade förlagen till andra seriegenrer, som krigsserier, västernserier, science fiction, romantik, kriminalserier och skräck.

Det var under denna period som långkörare med humorserier debuterade, inklusive Mad (1952) från EC Comics och farbror Joakim (Uncle Scrooge) av Carl Barks i Four Color Comics #386 (1952) från Dell.

Omslag till Mad #1 (1952) och Four Color Comic #385 (1952). ©EC/Dell
Omslag till Mad #1 (1952) och Four Color Comic #385 (1952). ©EC/Dell

1946 fick superhjältarna i More Fun Comics, från DC Comics, flytta över till Adventure Comics så att More Fun kunde fokusera på humor. På motsvarande sätt bytte andra seritidningstitlar innehåll eller ersattes med andra titlar.

När More Fun Comics #108 (1946) utkom saknades Green Arrow, Superboy och Aquaman som flyttat över till Adventure Comics #103. ©DC/National
När More Fun Comics #108 (mars 1946) utkom saknades Superboy, Green Arrow och Aquaman som flyttade över till Adventure Comics #103 (april 1946). ©DC/National

De enda serietidningar med superhjältar som kontinuerligt blev publicerade under hela 50-talet var Action Comics, Adventure Comics, Batman, Detective Comics, Superboy, Superman, Wonder Woman och World’s Finest Comics.

Tillbaka till toppen av sidan


Comics Code

Kritiken från vissa vuxna mot serietidningar kom under tiden att påverka seriemarknaden. Psykiatern Fredric Wertham, som skrev boken Seduction of the Innocent (1954), menade att serietidningar var fördärvliga för ungdomen, som istället borde läsa god litteratur. Serietidningar bidrog till ökad ungdomsbrottslighet, menade han, och därtill hade de potentiellt negativ påverkan på barns sexualitet och moral.

Seriekritiken kulminerade i senatutfrågningar som ledde till att branschen upprättade Comics Magazine Association of America, som upprättande ett självcensurerande organ för serietidningar, The Comics Code Authority 1954.

Serietidningar fick en liten märkning på omslaget, Approved by the Comics Code Authority
Serietidningar fick en liten märkning på omslaget, Approved by the Comics Code Authority.

CMAA utarbetade egencensuren Comics Code det året, vilket innebar att alla serietidningar var tvungna att gå igenom en godkännandeprocess. Därmed var The Golden Age of Comics Books, en tid när de första moderna serietidningarna kom ut och snabbt ökade i popularitet, över.

Flera serietidningsförlag gick ur tiden, delvis också påskyndat av framväxten av det nya populära mediet tv. EC Comics upphörde med sina serietidningar med kriminalserier och skräck och fokuserade helt på Mad, nu som magasin för vuxna.

Tillbaka till toppen av sidan


En ny era

En ny serietidningsera växte istället fram, The Silver Age of Comic Books, med DC Comics och Marvel Comics som dominerande förlag.

The Silver Age of Comic Books har av seriekännare ansetts börja med den första nya superhjälten som blev framgångsrik efter The Golden Age, den nya Flash (Barry Allen) skapad av Robert Kanigher (manus) och Carmine Infantino (teckningar). Serien blev lanserad i Showcase #4 (oktober 1956) utgiven av DC Comics.

Omslag till Showcase #4 (1956) och inledande sida med The Flash av Robert Kanigher (manus), Carmine Infantino (skiss) och Joe Kubert (tusch). ©DC/National
Omslag till Showcase #4 (1956) och inledande sida med The Flash av Robert Kanigher (manus), Carmine Infantino (skiss) och Joe Kubert (tusch). ©DC/National

Men det är förstås en helt annan historia, som jag får återkomma till en annan gång.

Ett uppslag med The Flash ur Showcase #4 (1956). ©DC/National
Ett uppslag med The Flash ur Showcase #4 (1956). ©DC/National

Tillbaka till toppen av sidan


Blogg

Ett urval källor:
Jules Feiffer: The Great Comic Book Heroes (2003), Fantagraphics, ISBN 1-56097-501-6
DC Database
Comic Book Plus
Grand Comics Database
Comics For All
Captain Marvel (Wikipedia)
Wikipedia

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.