När 30-talet övergick i 40-talet började det komma ut mängder med serietidningar i USA. Det var The Golden Age of Comic Books, en era med de första serietidningarna från 1938 till 1956.
Beräknad läsningstid: 25 minuter
Innehåll
Det var då superhjälten blev skapad och många välkända seriefigurer blev introducerade, som Stålmannen (Superman), Läderlappen (Batman), Captain Marvel, Captain America och Mirakelkvinnan (Wonder Woman), och många fler.
De första seriehjältarna
Det fanns på 30-talet slående likheter mellan amerikanska radioföljetonger och de första serietidningarna. Hjältarna var desamma (ofta med samma namn), skurkarna var liknande, orientaliska spioner, urtidsmonster, boskapstjuvar – men upplevelsen var annorlunda. Läsningen av de nya serietidningarna gav ett annat utrymme för fantasin.
De första serietidningarna på 30-talet återtryckte serier från dagspressen. Famous Funnies (1934) från Eastern Color var först, och är kanske den mest kända.
Andra liknande var Popular Comics (1936) från Dell, King Comics (1936) från David McKay, med flera.
Det återtryckta innehållet var från början söndagsserier, men med tiden blev även dagsstrippar återpublicerade.
Till skillnad mot de svartvita stripparna i dagspressen var serierna i serietidningarna färglagda. Läsupplevelsen blev därmed en annan. Äventyrsserierna i varje nummer avbröts dessutom alltid med forts. följ. (To Be Continued), liksom söndagsserierna i dagspress.
Serietidningar med originalserier
Det började snart även komma ut serietidningar som innehöll nyproducerade originalserier, som inte dessförinnan förekommit i dagspress. New Fun (1935) från National Allied Publications var den första, med blandat innehåll, både humor och äventyr.
Varje serie hade i början endast varsin sida att disponera.
Något som underlättade tillväxten av serietidningsmarknaden var att flera tecknarstudior uppstod, så kallade Comic Book ”Shops”, som levererade material till serietidningar, eller helt skapade serietidningar åt intresserade förlag.
Avslutade äventyrsserier
Med Detective Comics (1937) tillkom en ny dimension i läsupplevelsen. Innehållet var baserat på ett gemensamt tema, brottsbekämpning.
Och bildkompositionen försökte inte längre efterlikna dagspresserierna, varför tidningarna fick färre och större rutor per sida. Serierna hade dessutom avslutade episoder, utan det förhatliga ”forts. följ.”.
De duktigaste serietecknarna vid den tiden var knutna till seriesyndikat och skapade dagspresserier. Det relativt nya mediet serietidningar fylldes därför med enklare produktioner av förhållandevis nya, mindre duktiga serieskapare. Men de blev bättre, både serieskaparna och serietidningarna.
Hjälten i serietidningarna var ofta någon slags detektiv, eller lycksökare, och en och annan magiker. Många liknade antingen Pat Ryan i Terry och piraterna (Terry and the Pirates), eller Blixt Gordon (Flash Gordon). Utom magikerna, som alla liknade Mandrake (Mandrake the Magician).
De flesta seriehjältarna var dock betydligt mer utslätade jämfört med de fantasifulla skurkarna. Det vill säga, tills Stålmannen (Superman, 1938) dök upp. Superhjälten var född.
Superhjältarna
Superman
Superman var annorlunda jämfört med sina efterföljare, och skillnaden var Clark Kent. Kent var hans alter ego, medan Superman var hans rätta identitet. För andra superhjältar var det tvärtom, superhjälten var seriefigurens alter ego.
Joe Shuster tecknade Superman i en grov, oförfinad stil, som det var lätt för unga läsare att läsa av. Läsarna fick också möjlighet att identifiera sig med Clark Kent, eftersom han var så alldaglig.
Superman hade ett komplext förhållande till Lois Lane. Hon åtrådde honom, och han räddade henne ofta, men besvarade aldrig hennes känslor. Ändå, som Clark Kent, försökte han vinna Lois uppskattning. Förklara det, den som kan.
Superman av Siegel och Shuster, assisterad av Wayne Boring, blev publicerad i Menomonee Falls Gazette #10-232 (1972-78, med undantag av #209) med dagsstrippar från 13 maj 1940 till 21 oktober 1944 (stripp 1808). MFG #7 hade två söndagsstrippar av Boring.
Captain Marvel
Marknaden svämmade över av fantasifulla supermän, många sprungna ur ett laboratorium. Att få superkrafter genom att härstamma från en annan planet var ju redan upptaget. Kapten Marvel (Captain Marvel, 1940) var annorlunda genom att han fick superkrafter bara genom att säga det magiska ordet Shazam.
Serietecknaren C. C. Beck och manusförfattaren Bill Parker skapade seriefiguren 1939. Captain Marvel uppträdde första gången i Whiz Comics #2 (februari 1940), publicerad av Fawcett Comics.
Även om seriefigurer från National/DC Comics och Timely/Marvel Comics är välkända idag, så var Captain Marvel från Fawcett Comics den då bästsäljande superhjälten.
Captain Marvel var en så pass potentiell rival till Superman att förlaget stämde kaptenen (National Comics Publications, Inc. vs Fawcett Publications, Inc.) för varumärkesintrång.
Den rättsliga striden pågick i tolv år, men den avgjordes 1951 till Supermans fördel. Tvisten resulterade i att Fawcett Publications 1953 upphörde med alla sina superhjältar, inklusive serietidningar med Captain Marvel och relaterade seriefigurer. Captain Marvel och hela Marvel-familjen gick i graven.
Senare, på 70-talet, återupprättade National (nu som DC Comics) licensen till Captain Marvel och återupplivade karaktären. DC Comics köpte sedermera rättigheterna helt 1991, senare publicerad under varumärket Shazam! Dessutom har Marvel Comics utgivit ett flertal publikationer, med jämna mellanrum, med olika editioner av Captain Marvel.
Frimärken med Marvel-superhjältar
Batman
Batman, så som han presenterades i serietidningen Batman #1 (1940). ©Detective Comics
Läderlappen (Batman, 1939) uppstod ett år efter Superman, och var en rik societetsperson som maskerade sig för att bekämpa brott. I det följde han traditionen från mediafigurer som Röda nejlikan (Scarlet Pimpernel), Zorro och The Green Hornet.
Batman blev skapad av serietecknaren Bob Kane och manusförfattaren Bill Finger och debuterade i Detective Comics #27 (maj 1939) i en sexsidig serie med titeln “The Case of the Chemical Syndicate.”
Batmans medverkan i Detective Comics #27 visade sig vara så populär den rike rättsskiparen fick sin egen serietidning bara ett år senare, Batman #1 (våren 1940).
Batman var dock inte en äkta superhjälte som Superman. Han hade inga superkrafter och han kunde skadas av skurkarna. Men han kom alltid tillbaka och vann i slutänden.
Om Superman var oövervinnlig, och något humorlös, så var Batman istället uppfinningsrik och fantasifull i en skrämmande värld. Batman hade likt Dick Tracy ikoniska skurkar, som The Joker, Pingvinen (The Penguin), Kattkvinnan (The Catwoman) med flera.
Bob Kane, som tecknade Batman, hade också en tilltalande filminspirerad teckningsstil, liknande den Milton Caniff utvecklade för Terry och piraterna.
Fler superhjältar
Både Superman och Batman ingick i utbudet från DC Comics/National, som hade ett starkt grepp om marknaden. Andra populära seriefigurer från National var Blixten (The Flash), Gröna Lyktan (Green Lantern), Atom (The Atom), Falken (Hawkman), Gröna Pilen (Green Arrow) and Vattenmannen (Aquaman).
Timely Comics, 40-talets föregångare till Marvel Comics, sålde miljontals exemplar av serietidningar med Facklan (Human Torch), Undervattensmannen (Sub-Mariner) och Captain America.
Sub-Mariner av Bill Everett hade dessförinnan debuterat i Motion Picture Funnies Weekly #1 (1939) från First Funnies Inc. Namnet till trots utkom tidningen endast med ett nummer.
Fler förlag
I den andre änden av marknaden fanns andra förlag som till exempel Fox Publications, som hade sämre tecknade serier i serietidningar med snygga omslag.
En av seriehjältarna från Fox var Blå Skalbaggen (The Blue Beetle, 1940) som på svenska gick i Veckans Äventyr. Chuck Cuidera tecknade under pseudonymen Charles Nicholas, efter manus möjligen av Will Eisner.
The Blue Beetle var en polis som på fritiden bekämpade brottslighet i en maskering liknande den Fantomen (The Phantom) hade. Hans alter ego och hans märke var ämnade att skrämma slag på skurkarna.
Ännu ett förlag var Fiction House, snäppet bättre än Fox, med titlar som Sheena, Queen of the Jungle (1937), som var stjärnan i Jungle Comics (1940) på 40-talet. Sheena var en yppig kvinnlig Tarzan som bekämpade vildar, vilda djur, och onda vita män i djungeln.
Dessförinnan förekom Sheena i Jumbo Comics (1938) från Fiction House. Jumbo Comics var, som namnet antyder, en serietidning i större format, som blandade originalserier med dagspresserier.
En annan serie av intresse i tidningen var piratserien Hawks of the Seas av Will Eisner under pseudonymen Willis Rensie.
Titeln startade i den brittiska serietidningen Wags (1937) och var något av en förövning till The Spirit som skulle komma senare.
Will Eisner
Eisner hade tecknat serier för Fiction House, men snart blev det Quality Comic Group som publicerade hans serier, The Doll Man, Black Hawk, Uncle Sam, The Black Condor, The Ray, Espionage – starring Black-X. Eisner tecknade några få episoder och lämnade sedan över till andra serietecknare i tecknarateljén Eisner & Iger Studio, som Lou Fine, Reed Crandall med flera.
Eisner nådde en ny nivå som serietecknare i och med lanseringen av The Spirit, som var huvudserien i en serietidningsbilaga, The Spirit Section, utgiven varje vecka, för dagspress.
The Spirit hade ingen särskild dräkt som andra seriehjältar, men var ändå igenkännbar i sin kostym, hatt, handskar och ögonmask.
Det var möjligt att identifiera sig med Spirit som vit kristen, men andra såg i honom en typisk jude, i den mån nu detta spelade roll.
Viktigt var dock att Spirit hade humor. Superman var humorlös, Batman kunde ordvitsa, men var annars även han humorlös, och Captain Marvel var mer parodi än humor.
The Spirit kunde knyta ihop trådarna på sista sidan, om än den tråden innebar att han inte alltid stod som segrare.
Eisner som serieskapare kunde skapa fabler med The Spirit, och teckna på ett sätt som gjorde att andra serietecknare försökte efterlikna honom.
WWII och senare
Andra världskriget gav serietidningarna nytt liv genom att tillföra skurkar närmare verkligheten än bankrånare, gangsterkungar och galna vetenskapsmän. Nu slogs seriehjältarna mot nazister och japaner istället. Men kriget gjorde också att många duktiga serieskapare blev inkallade, och blev ersatta av mindre erfarna serieskapare.
När serietidningar växte i popularitet började förläggare lansera titlar som utvidgades till en mängd olika genrer. Dell Comics hade seriefigurer som inte var superhjältar (till exempel serier på licens av Walt Disney-figurer).
Förlaget hade serier med Musse Pigg (Mickey Mouse) och Kalle Anka (Donald Duck), men också filmfigurer som Roy Rogers och Tarzan. Det var under denna tid som Donald Duck-skaparen Carl Barks började göra sig bemärkt.
Nya seriegenrer
Under slutet av 40-talet avtog populariteten för superhjälteserier. För att behålla läsarnas intresse diversifierade förlagen till andra seriegenrer, som krigsserier, västernserier, science fiction, romantik, kriminalserier och skräck.
Det var under denna period som långkörare med humorserier debuterade, inklusive Mad (1952) från EC Comics och farbror Joakim (Uncle Scrooge) av Carl Barks i Four Color Comics #386 (1952) från Dell.
1946 fick superhjältarna i More Fun Comics, från DC Comics, flytta över till Adventure Comics så att More Fun kunde fokusera på humor. På motsvarande sätt bytte andra seritidningstitlar innehåll eller ersattes med andra titlar.
De enda serietidningar med superhjältar som kontinuerligt blev publicerade under hela 50-talet var Action Comics, Adventure Comics, Batman, Detective Comics, Superboy, Superman, Wonder Woman och World’s Finest Comics.
Comics Code
Kritiken från vissa vuxna mot serietidningar kom under tiden att påverka seriemarknaden. Psykiatern Fredric Wertham, som skrev boken Seduction of the Innocent (1954), menade att serietidningar var fördärvliga för ungdomen, som istället borde läsa god litteratur. Serietidningar bidrog till ökad ungdomsbrottslighet, menade han, och därtill hade de potentiellt negativ påverkan på barns sexualitet och moral.
Seriekritiken kulminerade i senatutfrågningar som ledde till att branschen upprättade Comics Magazine Association of America, som upprättande ett självcensurerande organ för serietidningar, The Comics Code Authority 1954.
CMAA utarbetade egencensuren Comics Code det året, vilket innebar att alla serietidningar var tvungna att gå igenom en godkännandeprocess. Därmed var The Golden Age of Comics Books, en tid när de första moderna serietidningarna kom ut och snabbt ökade i popularitet, över.
Flera serietidningsförlag gick ur tiden, delvis också påskyndat av framväxten av det nya populära mediet tv. EC Comics upphörde med sina serietidningar med kriminalserier och skräck och fokuserade helt på Mad, nu som magasin för vuxna.
En ny era
En ny serietidningsera växte istället fram, The Silver Age of Comic Books, med DC Comics och Marvel Comics som dominerande förlag.
The Silver Age of Comic Books har av seriekännare ansetts börja med den första nya superhjälten som blev framgångsrik efter The Golden Age, den nya Flash (Barry Allen) skapad av Robert Kanigher (manus) och Carmine Infantino (teckningar). Serien blev lanserad i Showcase #4 (oktober 1956) utgiven av DC Comics.
Men det är förstås en helt annan historia, som jag får återkomma till en annan gång.
Ett urval källor:
Jules Feiffer: The Great Comic Book Heroes (2003), Fantagraphics, ISBN 1-56097-501-6
DC Database
Comic Book Plus
Grand Comics Database
Comics For All
Captain Marvel (Wikipedia)
Wikipedia