Som Olle Dahllöf skriver på annan plats på denna sajt, så är det gott om “oändliga omslag” (infinity covers, eller den s.k. Drosteeffekten) i seriehistorien. Men frågan är vilken serietidning som hade det första oändliga omslaget?
Som Dahllöf berättar så är ett “oändligt omslag” ett omslag där händelserna på omslaget teoretiskt sett ser ut att kunna fortsätta i evighet. Serietidningen med ett sådant omslag har vanligen seriefigurer på omslaget som läser samma nummer av serietidningen som de själva förekommer i. Med andra ord skapar det en slinga (loop) som i teorin borde pågå för alltid.
Action Comics #500 (1979) är ett typexempel på denna typ av omslag.
Men som sagt, detta har varit ett populärt omslagsmotiv i många år. Och det sannolikt före den första serietidningen. Det finns uppgifter om att tidskriften Judge hade ett sådant omslag i slutet av 1910-talet.
Idén landade i serietidningarna
Serietidningar var alltså kanske inte först med idén, med de tog den verkligen till sig. När den amerikanska serietidningsmarknaden exploderade på 1940-talet fylldes den med oändligt omslag.
Frågan är vilken serietidning som hade det första oändliga omslaget, men den frågan är kanske inte så lätt att besvara.
År 1938 utkom Little Giant Comics #1 för Centaur Publications. Det var en ny serietidning i ett mindre liggande format.
Omslaget, tecknat av har Martin Filchock, visar en ormtjusare som försöker locka fram ormen, men när den kommer ut håller den i ett exemplar av samma tidning, Little Giant Comics #1!
Nu är serien ganska grovt tecknad, där omslaget på tidningen i sista serierutan är i det närmaste endast antytt, men borde den ändå inte kunna räknas som ett oändligt omslag, eller?
Ett mer traditionellt oändligt omslag kom tre år senare, på omslaget till Batman #8 (1941-42), tecknat av Fred Ray (skiss) och Jerry Robinson (tusch).
Ett urval källor:
CBR.com
Grand Comics Database