Burne Hogarth var en amerikansk tecknare, illustratör, pedagog, författare och teoretiker, mest känd som tecknare av söndagsserien Tarzan (Tarzan of the Apes) och sina anatomiböcker för illustratörer. Hogarth specialiserade sig på att teckna den dynamiska anatomin hos människor och djur, vilket inte minst kan ses i hans version av Tarzan.
Innehåll
Unga år
Porträttfoto av Burne Hogarth.
Burne Hogarth (1911-96), född Spinoza Bernard Ginsburg i Chicago, visade tidigt talang för att teckna. Vid 12 års ålder antogs Hogarth för utbildning vid Chicago Art Institute, där många kända serietecknare studerat, sedan hans far visat upp några av hans teckningar. Han utbildade sig sedan vid Crane College och Northwestern University i Chicago, och Columbia University i New York – där han studerade såväl konst som vetenskap.
Hogarth började arbeta vid 15 års ålder, som assistent på Associated Editors Syndicate där han illustrerade en serie som hette Famous Churches of the World (“Världens berömda kyrkor”). Dessutom fick han fungera som sporttecknare.
Han arbetade därefter i flera år som redaktör och reklamtecknare, ett arbete som gav stadig sysselsättning (något som vid börskraschen 1929 var av avgörande betydelse).
År 1929 tecknade han sin första serie, Ivy Hemmanhaw, för Barnet Brown Company. Och han tecknade Odd Occupations and Strange Accidents (“Udda yrken och märkliga olyckor”, 1930) för Ledd Features Syndicate.
När den stora depressionen förvärrades flyttade Hogarth till New York City och han fick anställning hos King Features Syndicate 1934.
Sedan gick han till McNaught Syndicate där han tecknade bildberättelsen Pieces of Eight (1935) efter manus av Charles Driscoll. Montfort Amory var dessförinnan serietecknaren av piratäventyrsserien.
Tarzan
År 1936 kom uppdraget som skulle göra Hogarth berömd, när United Feature Syndicate anställde honom för att teckna söndagsserien Tarzan (Tarzan of the Apes) baserad på romanerna av Edgar Rice Burroughs. Av ett dussin aspirerande tecknare blev han, tack vare sina arbetsprover, utvald som efterträdare till Hal Foster som tecknat söndagsversionen av Tarzan sedan 1931.
Söndagen den 9 maj 1937 blev den första Tarzan-sidan publicerad, tecknad av Hogarth, efter manus av Don Garden.
Liksom Hal Foster hade Hogarth aldrig pratbubblor i sina serier, utan istället beledsagande text intill bilderna.
Med tiden utvecklade han sin egen teckningsstil, där han förenade konstens klassicism och expressionism med en berättarteknik som skapade en dynamiskt tecknad serie på ett sätt som ingen annan.
Hogarth utvecklade bildkompositionerna, från att ha varit ett statiskt antal bildrutor, till att erbjuda dramatisk action med spännande diagonalkompositioner. Med färre och större serierutor, där några av dem visade ett ”filmiskt” perspektiv, illustrerande han ofta våldsam rörelse med spända muskler. I kontrasten mellan tunna linjer i bakgrunden och djupa svarta skuggor fördjupade han spänningen.
Burne Hogarth tecknade Tarzan-söndagsserien i tolv år (1937–45 och 1947–50). Och 1943 började han dessutom skriva manus själv.
Drago
Åren 1945-47, när han inte tecknade Tarzan på grund av en dispyt med seriesyndikatet, skapade Hogarth serien Drago för Robert Hall Syndicate. Serien handlade om en ung argentinsk adelsman som efter kriget kämpade mot nazister i Sydamerika.
United Features Syndicate ville dock ha tillbaka Hogarth på Tarzan och Hogarth förhandlade till sig betydligt bättre villkor, som att han på egen hand skulle få skriva Tarzan-historierna.
Den 10 augusti 1947 tog Hogarth över Tarzan från Ruben Moreira och avslutade avsnittet som pågick, “Tarzan på Ka-Gors ö” (Tarzan on the Isle of Ka-Gor). Därefter, den 14 december, kunde han publicera en Tarzan-serie som till fullo var en produkt av hans egna idéer, fantasi och ideal. Från 1948 hade han Ross Andru som tecknarassistent.
Hogarth var mycket intresserad av anatomi. Han kunde överdriva proportioner och rörelser för att skapa dramatik och effekt. Även den omgivande naturen blev överdriven, och allt är knotigt, väldigt och skräckinjagande. De vindpinade landskapen såg ut att vara inspirerade av japanska träsnitt, med förvridna trädstammar och spetsiga berg.
Söndagssida #894 med Tarzan från 25 april 1948, med motsvarande original. ©ERB
Under sin andra session med Tarzan skapade han även Miracle Jones för United Features, hans första och enda humorserie.
Teckningsläraren
Nästan lika länge som han var professionell serietecknare var Hogarth också teckningslärare. Han började som teckningslärare på Manhattan Academy of Newspaper Art, som 1947 omvandlades till Cartoonists and Illustrators School.
1950 övergav han helt sin egen karriär som serietecknare, för att ägna all sin tid åt att undervisa vid Cartoonists and Illustrators School som han grundat tillsammans med Silas Rhodes.
Denna akademi fortsatte att växa och fick 1956 namnet School of Visual Arts (SVA), som kom att bli en av världens ledande konstskolor. Hogarth skapade läroplanen, arbetade som administratör och undervisade i teckning, författande och konsthistoria. Bland framtida serietecknare som han utbildade var Al Williamson och Wallace Wood.
Hogarth undervisade vid denna skola fram till 1970 då han pensionerade sig från SVA. Han fortsatte dock att undervisa vid Parsons School of Design och, efter flytt till Los Angeles, vid Otis School and Art Center College of Design i Pasadena.
Under åren som lärare skrev Hogarth ett antal instruktiva handböcker i teckning och anatomi (Dynamic Anatomy 1958, Drawing the Human Head 1965, Dynamic Figure Drawing 1970, med flera) från Watson-Guptill Publications, om hur man tecknar människokroppen.
Som inspirerande talare var han känd för att ta upp vilket ämne som helst, från franska revolutionen och nöjesparker till postmodernism, graffitikonst, till ekonomi och globalisering.
Tarzan, apornas son
Efter tjugo års frånvaro återvände Hogarth till serietecknandet 1972 med en ny serieroman, Tarzan, apornas son (Edgar Rice Burroughs’ Tarzan of the Apes), där han adapterade Burroughs första roman. Det var en inbunden bok publicerad av Watson Guptill på elva språk, däribland på svenska från Williams förlag. Boken utkom i ny upplaga 2014 från Dark Horse, med titeln Edgar Rice Burroughs’ Tarzan: Burne Hogarth’s Lord of the Jungle.
Omslag till ’Tarzan’of the Apes’ (1972). ©Watson-Guptill/ERB
Han följde upp med Jungle Tales of Tarzan (1976), som innehöll en samling av fyra nya Tarzan-berättelser av Hogarth. Där integrerade han tidigare oprövade tekniker som dolda och negativa bilder med olika färgteman.
Omslag till ’Jungle Tales of Tarzan’ (1976). ©Watson-Guptill/ERB
På 90-talet återvände än en gång till serietecknande med miniserien Morphos the Shapechanger med Harry Hurwitz, utgiven av Dark Horse Comics. Hogarth avslutade dock bara ett nummer.
Omslag till ’Morphos the Shapechanger’ (1996). ©ERB
Burne Hogarth avled på ett hotell i Paris 1996, efter att ha drabbats av en hjärtattack.
Utmärkelser
Hogarth blev tilldelad Advertising and Illustration Award (1975), Magazine and Book Illustration Award (1992), och Special Features Award (1974) av National Cartoonist Society.
År 2010 blev han tilldelad Will Eisner Award Hall of Fame.
Ett urval källor:
Horn, Maurice (redaktör): The world encyclopedia of comics, ISBN 0-87754-030-6, 2:a uppl. 1976
Hegerfors, Sture: PratBubblan! En bok om serier, Bokförlaget Bra Böcker, 1978, ISBN 9171603352
BurneHogarth.com
Hogarth Sundays (ERBzine)
Burne Hogarth (ERBzine)
Pieces of Eight Part I (Strippers Guide)
Pieces of Eight Part II (Strippers Guide)
Lambiek Comiclopedia
Seriewikin
Wikipedia