I januari 1946 började serietidningen Karl-Alfred (1946-53) komma ut. Karl-Alfred var en av våra tidigaste svenska serietidningar, och den blev något av en institution i svensk seriekultur.
Beräknad läsningstid: 45 minuter
Tidningen hade en dansk förlaga och systertidning i Skipper Skræk som började utkomma redan den 22 november 1938, och som inte upphörde med sin utgivning förrän 1963. Både Skipper Skræk och Karl-Alfred blev utgivna av Aller förlag, som har sitt ursprung i Danmark.
Karl-Alfred var en serietidning i stort format, stor som en veckotidning (lite mindre än tabloid), som utkom en gång i veckan. Innehållet bestod av en blandning av humorserier och äventyrsserier. Varje serie som ingick hade en helsida eller halvsida varför innehållet hade både mångfald och variation. På så sätt kan serietidningen Karl-Alfred liknas vid seriebilagan i amerikanska dagstidningar om söndagarna, Sunday Comic Section (eller Sunday Funnies). Många av de ingående serierna hade också i original varit publicerade som amerikanska söndagssidor.
Medverkande äventyrsserier i serietidningen Karl-Alfred var med andra ord fortsättningsserier, och när fler serietidningar började dyka upp på den svenska marknaden i slutet av 40-talet och början av 50-talet, med äventyr som var avslutade i varje utgåva, blev Karl-Alfred utsatt för hård konkurrens och fick svårt att hävda sig.
Nytt format
Det sista året, 1953, bytte tidningen också format till vanligt serietidningsstorlek med utökat sidantal, men behöll upplägget med högst en helsida eller halvsida per serie. Många serier fick nu dock hela uppslag, för att inte krympas ner alltför mycket från originalstorlek. På det sättet fick några av dem till och med större serierutor än i det föregående formatet. Även ”modertidningen” Skipper Skræk ändrade format från och med nummer 11, 1953.
Bland serierna som ingick fanns, förutom titelserien, välkända dagspresserier (dagsstrippar eller söndagsserier) som Rip Kirby, Mandrake, Garth och Blixt Gordon. Några serier återkom varje vecka och medverkade i varje nummer, och utöver Karl-Alfred var det Ensamma Vargen, Mästerdetektiven X-9 , Lilla familjen, Pär och Polly, och Prins Valiant. Dessutom var Potterby och hertiginnan och Ludde på Luffen ständigt återkommande serier, om än de saknades i ett par enstaka nummer.
Totalt utkom 409 nummer av tidningen (363 i stort format och 46 nummer i ”normal” storlek).
Ett nytryck av Karl-Alfred 1/1946 medföljde Knasen nr 1, 2006, dock krympt till vanligt serietidningsformat.
Fakta
- Utgivare: Allers förlag
- Format: 25 x 34 cm (1946-52), 17 x 25 cm (1953)
- Omfång: 16 sidor (1946-52), 32 sidor (1953)
- Tryck: svart-vit/svart-röd, delvis fyrfärg
Ingående titlar
Titlar som börjar på bokstaven A-F | G-L | M-P | R-Y
A-F
- Alis äventyr (nr 1/46-16/48) av Tage Sahlin
- Barney Baxter (Barney Baxter in the Air) av Frank Miller (nr 13/50-32/51 och 5-31/52), och Bob Naylor (nr 33/51-4/52)
- Ben Bolt (Big Ben Bolt, nr 21-46/53) med manus av Elliot Caplin och teckningar av John Cullen Murphy
- Blixt Gordon (Flash Gordon, nr 32/52-46/53) med manus av Don Moore och teckningar av Mac Raboy
- Cirkus-Tom (Tommy of the Big Top, nr 34/48-39/53) av John Lehti
- Ekarna (Egene, nr 17/48-46/53) av Willy Nielsen under det försvenskade namnet Willy Nelson
- Ensamma Vargen (Lone Ranger, nr 1/46-46/53) med manus av Fran Striker eller Paul S. Newman, och teckningar av Charles Flanders
- Fatso (nr 9/49-38/51) av Clyde Lewis
- Flygar-Jenny (Flyin’ Jenny, nr 10/48-12/49) med manus av Russell Keaton och Glenn Chaffin, och teckningar av Marc Swayze
G-L
- Garth (nr 1-38/46) med manus av Don Freeman, och teckningar av Steve Dowling och John Allard
- Gäckande Skuggan (The Shadow, nr 1/46-9/48) men manus av Walter B. Gibson och teckningar av Vernon Greene
- Hasse (Henry, nr 26/46-46/53) av Carl Anderson och Don Trachte
- Ibis (Ibis the Invincible, nr 41/46-38/47) av Kurt Schaffenberger (skapad av Bill Parker)
- Jane (nr 1-33/46) av Norman Pett
- Jimmy (Little Jimmy, nr 12/50-46/53, med undantag av nr 20/53) av Jimmy Swinnerton
- Karl-Alfred (Thimble Theatre, nr 1/46-46/53) med manus av Tom Sims och teckningar av Bela Zaboly
- Lasse (Skippy, nr 1-25/46) av Percy Crosby
- Lilla familjen (Toots and Casper, nr 1/46-46/53) av Jimmy Murphy
- Lille kungen (Little King, nr 9/49-46/53, med undantag av nr 20/53) av Otto Soglow
- Lingonkvist (Dinglehoofer and his Dog, nr 1/46-35/47) av H. H. Knerr
- Ludde på Luffen (Pete the Tramp, nr 1/46-46/53 med undantag av nr 39/46 och nr 17/48) av Clarence D. Russell
- Löjtnant Winge (Wings Wendall, nr 1-38/46) av Vern Henkel
M-P
- Mandrake (Mandrake the Magician, nr 37/47-46/53) med manus av Lee Falk och teckningar av Phil Davis
- Mirakelflickan Mary Marvel (Mary Marvel, nr 39/46-33/48) av Otto Binder och Marc Swayze
- Mirakelpojken John Marvel (Captain Marvel Jr., nr 39/46-36/47) med manus av av Otto Binder eller France Herron och teckningar av Mac Raboy
- Mästerdetektiven X-9 (Secret Agent X-9) med manus av Max Trell under pseudonymen Robert Storm, och teckningar av Austin Briggs (nr 1-9/46), resp. Mel Graff (nr 10/46-20/53)
- Peggy Lett (Etta Kett, nr 36/47-46/53) av Paul Robinson
- Pelle Piccolo (Elmer Squee, nr 13/49- 24/50) av Dick Brooks
- Potterby och hertiginnan (Colonel Potterby and the Duchess, nr 1/46-45/53, med undantag av nr 21/53) av Chic Young
- Prins Valiant (Prince Valiant, nr 1/46-46/53) av Hal Foster
- Pär och Polly (Polly and Her Pals, nr 1/46-46/53) av Cliff Sterrett assisterad av bl.a. Paul Fung och Vernon Greene
R-Y
- Rip Kirby (nr 34/46-46/53) med manus av Ward Greene och teckningar av Alex Raymond
- Spud och Tim (Tim Tyler’s Luck, nr 12/50-46/53) av Lyman Young
- Steve Canyon (nr 39/47-11/50) av Milton Caniff
- Stålmormor (Grandma, nr 39/51-45/53 med undantag av nr 21/53) av Chas Kuhn
- Tamerlan den grymme (nr 40-46/53) av Philip Cole
- Tusen och en natt (nr 1/46-5/46) av Tage Sahlin
- Yarko (Yarko the Great, nr 1-40/46) av Will Eisner
Alis äventyr
Alis äventyr var en tecknad serie i Karl-Alfred av Tage Sahlin. Titeln på serien i Karl-Alfred var från början Tusen och en natt, men den blev efter de första fem numren ändrad till Alis äventyr.
- Alis äventyr gick i Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 16, 1948. I Danmark hette serien hela tiden Tusind og en Nat och gick i Skipper Skræk från nr 48, 1945 till nr 6, 1948.
Tage Sahlin
Tage Sahlin var en svensk teckningslärare som tecknade en serieadaption av Tusen och en natt.
Ett urval källor:
Olle Dahllöf: Karl-Alfred, vår första riktigt stora serietidning, Faksimilutgåva av Karl-Alfred nr 1, 1946
Seriewikin
Seriesam
Barney Baxter
Äventyrsserien Barney Baxter in the Air (1935-50) var en amerikansk flygarserie av Frank Miller. Serien började som dagsstripp måndag den 30 september 1935 i Denver’s Rocky Mountain News. Den blev därefter syndikerad av King Features från och med den 7 december 1936. Barney Baxter var en av många flygarserier som var populära på 30-talet.
Big Little Book
Barney Baxter in the Air blev adapterad till Big Little Book under 30-talet.
Frank Miller
Frank Miller (1898-1949) var en amerikansk serietecknare, mest känd för Barney Baxter in the Air. Miller tecknade serien fram till 1942* då han drog sig tillbaka efter en hjärtattack. Robert ”Bob” Naylor (f. 1910) tog över under frånvaron. 1943 blev titeln förkortad till enbart Barney Baxter.
Miller återvände till serien 1945*, och dog den 12 mars 1949, varefter King Features valde att lägga ner serien den 22 januari 1950.
- Barney Baxter gick i Karl-Alfred från nr 13, 1950 till nr 31, 1952
- Serien har även varit publicerad på svenska i albumserien Seriebiblioteket, nr 3 Barney Baxter, från Hemmets Journal, och i Comics 3, den stora serieboken, från Carlsen/if.
Ett urval källor:
Barney Baxter (Wikipedia)
Frank Miller (Wikipedia)
* Don Markstein’s Toonopedia
Seriewikin
Ben Bolt
Ben Bolt (Big Ben Bolt) var en amerikansk dagspresserie skapad av Elliot Caplin (manus) och John Cullen Murphy (teckningar), som handlade om boxaren och journalisten Ben Bolts äventyr.
- Ben Bolt gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 21 till nr 46, 1953 (sista numret).
Blixt Gordon
Serien Blixt Gordon (Flash Gordon, skapad av Alex Raymond) som gick i Karl-Alfred var med manus av Don Moore och teckningar av Mac Raboy.
- Blixt Gordon gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 32, 1952 till nr 46, 1953 (sista numret). Från att i den större tidningen haft en halvsida fick Blixt Gordon 1953 en helsida i den mindre tidningen.
Mac Raboy
Serietecknaren Mac Raboy.
Emanuel ”Mac” Raboy (1914-67) var en amerikansk serietecknare som bland annat tecknade söndagssidan med Blixt Gordon 1948-67. Han är också känd för sitt arbete med serien Mirakelpojken John Marvel (Captain Marvel Jr.) för Fawcett Comics.
På 40-talet började Raboy arbeta med Harry A. Chesler’s tecknarstudio. Senare tecknade han serier för olika förlag, bland annat Captain Marvel, Jr. för Fawcett och Green Lama för Spark Publications.
Raboy var en stor beundrare av Alex Raymond, och han hade en portfölj av Raymond’s Flash Gordon som inspiration när han arbetade. Våren 1948 valde King Features att anlita Raboy för att teckna söndagsserien Flash Gordon, som han fortsatte att arbeta med fram till sin död.
Ett urval källor:
NY Times
Wikipedia
Cirkus-Tom
Cirkus-Tom (Tommy of the Big Top, 1946-50), var en tecknad serie av John Lehti, om en pojke som rymde med cirkusen. Den blev aldrig publicerad i särskilt många tidningar och den upphörde 1950.
- Cirkus-Tom gick i Karl-Alfred från nr 34, 1948 till nr 46, 1953 (sista numret).
Ekarna
Serien Ekarna (den hade titeln Egene i det danska originalet) var en serie tydligt inspirerad av Prins Valiant. I Karl-Alfred blev upphovsmannen Willy Nielsen namngiven Willy Nelson.
Serien var en historisk krönika om det förhistoriska Danmark. Huvudpersonerna i serien, Eg och Gry ger sig ut på en större resa i sällskap med Arg, och de två pålitliga kamraterna Bow och Fro. Inom serien varar resan högst ett par år, men Nielsen höll sina läsare i spänning i 13 år. Under resan når de medelhavet och möter såväl kulturer från bronsålder och järnålder, som högre grekiska och romerska kulturer.
- Ekarna dök upp i svenska Karl-Alfred från nummer 17, 1948 och fortsatte till nr 46, 1953 (sista numret).
Willy Nelson
Willy Nielsen (f. 1899) tecknade Egene, som gick i den danska tidningen Skipper Skræk från nr 7, 1948 till och med nr 20, 1961.
Inte mycket är känt om tecknaren. Skipper Skræk-redaktionen hade inte annan kontakt med Nielsen än att han varje vecka överlämnade de färdiga sidorna till redaktionen och fick sin betalning vid samma tillfälle.
Ett urval källor:
Comicwiki.dk
FreddyMilton.dk
Ensamma Vargen
Ensamma Vargen (Lone Ranger) gick som dagspresserie, både som söndagsserie, från 11 september 1938 och dagsstrippar, från 12 september 1938, distribuerad av King Features till december 1971. Fran Striker skrev manus inledningsvis, och den ursprungliga serietecknaren var Ed Kressy, men han blev 1939 ersatt av Charles Flanders som tecknande serien fram till den blev nerlagd 1971.
- Ensamma vargen gick i alla nummer av Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 46, 1953 (sista numret).
Fatso
Fatso var en söndagsserie av Clyde Lewis. Serien var en söndagsserie för dagspress, och den förekom dessutom i serietidningen Family Funnies, från Harvey. Huvudfiguren i humorserien var en rundhylt figur kallad Fatso.
- Serien Fatso gick i Karl-Alfred från nr 9, 1949 till nr 38, 1951*
Clyde Lewis
Serietecknaren och skämttecknaren Clyde Lewis.
Clyde Lewis (1911-76) tecknade serier både för dagspress och serietidningar. Lewis började sin serietecknarbana som assistent för V. T. Hamlin på Alley Oop. Han stannade hos NEA-syndikatet och lanserade söndagsserien Herky (1935-38). Herky gick också i serietidningen The Funnies 1936-41, från Dell, och 1941 även i Crackajack Funnies från Kay Kamen Publications.
Lewis hade en förkärlek för s.k. cartoons, och han tecknade titeln Hold Everything, för NEA, och senare titeln Snickeroos, för King Features.
Den senare skämttiteln fick strax därpå titeln ändrad till Pvt. Buck (1941-46). Lewis fortsatte teckna denna militärt inspirerade titel medan han själv var i armén under andra världskriget. När kriget var över återvände skämttitelns huvudfigur till det civila och den ändrade titel till Private Life of Buck. Titeln upphörde i april 1952.
Lewis skapade dessutom serien Fatso (1947-51) och serien The Sacramentans på 70-talet.
Ett urval källor:
Who’s Who of American Comic Books
Grand Comics Database
Don Markstein’s Toonopedia
Comics Kingdom
Lambiek Comiclopedia
Flygar-Jenny
Flygar-Jenny (Flyin’ Jenny, 1939-46) som gick i Karl-Alfred var en tecknad serie med manus av Russell Keaton och Glenn Chaffin, och teckningar av Marc Swayze. Serien med huvudfiguren Jenny Dare startade den 2 oktober, 1939, och hon hade redan från början spännande äventyr i luften.
- Flygar-Jenny gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 10, 1948 till nr 12, 1949. Serien gick också i veckotidningen Vårt Hem under 40-talet som Flygarflickan.
Garth
Garth var en brittisk dagspresserie publicerad från 24 juli 1943 till 22 mars 1997. Serien gick i serietidningen Karl-Alfred nr 1-38, 1946, med manus av Don Freeman, och teckningar av Steve Dowling och John Allard.
- Materialet i Karl-Alfred var den fjärde Garth-episoden, Garths sju inkarnationer (The Seven Ages of Garth), stripparna C223-C310-D67, ursprungligen publicerade från 18 september 1944 till 16 mars 1945, som kom att bli något av hörnstenen i alla Garths tidsresor
Gäckande Skuggan
The Shadow blev adapterad som tecknad serie när dagsstripparna startade den 17 juni 1940, distribuerade av Ledger Syndicate. Walter B. Gibson skrev manus baserat på historier från Shadow-magasinet, och Vernon Greene tecknade. Serien omfattade fjorton berättelser och den gick fram till 20 juni 1942.
- Gäckande skuggan (dagsstripparna till The Shadow, med manus av Walter B. Gibson och teckningar av Vernon Greene) gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 9, 1948. Dagspressversionen har även varit publicerad i Veckans Serier 1942-43.
Hasse
Hasse (Henry) var en pantomimserie skapad 1932 av Carl Anderson. Titelfiguren är en ung skallig pojke som är stum (och ibland saknar mun i teckningarna). Med undantag av några tidiga serier kommunicerar han endast med pantomim-gester, något som kom att ändras när Henry flyttade in i serietidningar.
- Hasse gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 26, 1946 till nr 46, 1953 (sista numret). Hasse har varit publicerad i ett flertal svenska dagstidningar genom åren. Söndagssidan gick även i tidningen Unga Örnars tidning Småfolket under namnet Små-Folke.
Ibis
Ibis (Ibis the Invincible) var en serie skapad av Bill Parker (manus) med teckningar av C. C. Beck. Seriefiguren Ibis var en superhjälte i serietidningar från Fawcett Comics på 40-talet och senare på nytt i tidningar från DC Comics på 70-talet. Ibis är en trollkarl, men de flesta av hans krafter kommer från Ibisstick, en trollstav som gör de möjligt för honom att göra nästan vad som helst.
- Ibis gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 41, 1946 till nr 38, 1947. Han har också ingått som en del av innehållet i Alla Tiders Seriejournal.
Jane
Jane var en humorserie skapad och tecknad av Norman Pett för den brittiska dagstidningen The Daily Mirror, som publicerade serien från 5 december 1932 till 10 oktober 1959. Från början hade den titeln Jane’s Journal, or the Diary of a Bright Young Thing. Ständig följeslagare var taxen Fritz.
- Jane gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1 till nr 33, 1946. Jane var publicerad även i Top-hat under senare delen av 40-talet.
Jimmy
Little Jimmy, ursprungligen med titeln Jimmy, var en tecknad serie skapad av Jimmy Swinnerton. Serien startade som söndagsserie redan den 14 februari 1904, och upphörde inte (med undantag för ett uppehåll 1941-45) förrän 27 april 1958. Little Jimmy hade en av de första fasta seriefigurerna med en av de längsta publiceringarna.
Titelfiguren Jimmy var en liten pojke som ständigt glömde vad det var meningen att han skulle göra och därför hamnade i trubbel. Han var också ofta på fel plats vid fel tidpunkt. Ständiga följeslagare var den mindre vännen Pinkey och hunden Beans. En kompis till tillkom några år senare, Li’l Ol ’Bear.
Serien förekom först sporadiskt i The New York Journal. Den blev snart en vanlig söndagsserie och andra tidningar inom Hearst-koncernen började publicera serien. När King Features Syndicate plockade upp serien 1915 fick Little Jimmy landsomfattande spridning. 1920 tillkom en dagsstripp som KFS distribuerade till slutet av 30-talet. Swinnerton fortsatte efter 1945 att teckna söndagssidan tills han gick i pension 1958 efter en handskada som förhindrade fortsatt ritande.
- Jimmy gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 12, 1950 till nr 46, 1953 (sista numret), med undantag av nr 20, 1953*
Ett urval källor:
Little Jimmy (Don Markstein’s Toonopedia)
Wikipedia
Karl-Alfred (serien)
Karl-Alfred (Thimble Theatre) skapades 1919 av E. C. Segar, men seriefiguren Karl-Alfred dök inte upp i serien förrän 1929. Den tecknade serien Karl-Alfred är en av de allra äldsta serierna som fortfarande är i produktion (äldst är Gasoline Alley, skapad 1918). Den version av serien som förekom i serietidningen Karl-Alfred var med manus av Tom Sims och teckningar av Bela Zaboly.
- Karl-Alfred gick i alla nummer av serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 46, 1953 (sista numret).
Lasse
Lasse (Skippy) var en amerikansk tecknad serie skriven och tecknad av Percy Crosby som blev publicerad mellan 1923 och 1945. Det var en mycket populär serie om den oregerlige Skippy Skinner med vänner (och fiender). Utmärkande för Skippy var att han inte hade några pupiller utan endast ögonvitor.
- Lasse gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1 till nr 25, 1946. Skippy var också publicerad under originaltiteln i Dagens Nyheter 1934-39, och i Veckans serier 1942-43
Lilla familjen
Långköraren Lilla familjen (Toots and Casper) var en serie av Jimmy Murphy, distribuerad i 37 år av King Features Syndicate, från 17 december 1918 till 30 december 1956. Serien gav upphov till en mängd merchandise, som böcker, dockor, klippdockor, pins, etc.
- Lilla familjen gick i alla nummer av serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 46, 1953 (sista numret). Serien har dessförinnan varit publicerad Veckans serier 1942-43
Lille kungen
Lille kungen (The Little King) var en amerikansk skämtserie skapad av Otto Soglow, som berättade sina skämt med bilder och mycket få ord, som en pantomim. Seriefiguren hade premiär den 7 juni 1930 i The New Yorker. Serien dök sedan inte upp igen förrän nästa år, den 14 mars 1931. Därefter återkom den nästan varannan vecka under resten av året, och visade snart tecken på att bli en framgångsrik serie.
- Lille kungen gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 9, 1949 till nr 46, 1953 (sista numret), med undantag av nr 20, 1953*
- Serien har också varit publicerad i Comics 4, den stora serieboken, och i Veckans serier (1942-43)
Lingonkvist
Söndagsserien Lingonkvist (Dinglehoofer und His Dog) av H. H. Knerr gick som s.k. ”topper” tillsammans med Knoll och Tott (The Katzenjammer Kids). Den 16 maj 1926 startade Knerr serien Dinglehoofer und His Dog, ibland med titeln Dinglehoofer und His Dog Adolph under början av 30-talet. År 1936 blev för övrigt hunden Adolph utbytt med en tax vid namn Schnappsy, för att undvika association till Adolf Hitler.
Dinglehoofer och Adolph var tillräckligt populära för att också hamna i en Big Little Book i början av 30-talet. Och under 40-talet dök serien upp i serietidningen Magic Comics, tillsammans med andra King Feature-seriefigurer, som Hasse (Henry) och Mandrake.
Dinglehoofer-serien hade det gemensamt med huvudserien att den skojade med tyska invandrare, inte minst språkligt, på ett sätt som förmodligen inte skulle vara passande idag. Huvudfiguren, en ungkarl i sen medelålder, talade helt begriplig engelska, men hade tysk brytning.
- Lingonkvist gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 35, 1947.
Ett urval källor:
Don Markstein’s Toonopedia
Wikipedia
Ludde på Luffen
Ludde på luffen (Pete the Tramp) var en amerikansk tecknad serie av Clarence D. Russell distribuerad av King Features i mer än tre decennier, från 10 januari 1932 till 22 december 1963. Söndagssidan var först ut och fick sällskap av dagsstrippar mellan februari 1934 och juni 1937.
- Ludde på luffen gick i nästa alla nummer av serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till 46, 1953. Enda undantag var nr 39, 1946 och nr 17, 1948.
- Serien gick också i tidningen Tidsfördrif, och i En rolig halvtimma som Lurviga Laban.
Löjtnant Winge
Löjtnant Winge (Wings Wendall) var en flygarserie (1939-42) skapad av Vern Henkel för serietidningen Smash Comics, från förlaget Quality Comics. Wings Wendall var därmed en av de första äventyrsserier som inte kom från dagspress, utan från det då relativt nya mediet serietidningar.
- Löjtnant Winge gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1 till 38, 1946.
- Den har också varit publicerad i Veckans Serier (1942-43), en tidning utgiven av Alga.
Mandrake
Mandrake (Mandrake the Magician) är en tecknad serie skapad av amerikanen Lee Falk (1911-99) med teckningar av Phil Davis (1906-64). Efter att serietidningen Karl-Alfred först publicerat Yarko av Will Eisner (nr 1-40, 1946) och därefter Ibis av Kurt Schaffenberger (nr 41/46-38/47) var turen kommen till den främste magikern av dem alla, Mandrake.
- Mandrake gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 37, 1947 till nr 46, 1953 (sista numret).
Mirakelflickan Mary Marvel
Mirakelflickan Mary Marvel är en tecknad superhjälte med superkrafter som ursprungligen publicerades av Fawcett Comics och nu ägd av DC Comics. Serien är skapad av Otto Binder och Marc Swayze, och dök först upp i Captain Marvel Adventures #18 (december 1942). Mary Marvel är medlem i Marvel/Shazam-familjen.
- Mirakelflickan Mary Marvel gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 39, 1946 till nr 33, 1948.
Otto Binder
Otto Oscar Binder (1911-74) var en amerikansk författare av science-fiction med mera som skrev såväl böcker som serietidningar. Han är mest känd som medskapare av Stålflickan (Supergirl) och för sina många manus för Marvel-familjen i Captain Marvel Adventures.
Binder var enormt produktiv som manusförfattare av tecknade serier och är krediterad med att ha skrivit över 4400 berättelser för olika förlag under eget namn, och ytterligare mer än 160 berättelser under namnet Eando Binder, en pseudonym som han på 30-talet hade tillsammans med sin bror Earl Binder (E and O) men efter 1936 använde ensam.
Bland de mest kända serierna han skrev manus för är Mary Marvel, Stålpojken (Superboy), Stålmannen (Superman), Stålflickan (Supergirl), till tidningar som Action Comics, Adventure Comics, Captain Marvel Adventures. Binder arbetade för flera förlag, förutom Fawcett Comics även Timely/Marvel Comics, Quality Comics, National/DC Comics, Harvey Comics, med flera.
Mirakelpojken John Marvel
Mirakelpojken John Marvel (Captain Marvel Jr., även känd som Shazam Jr.) är en superhjälteserie ursprungligen publicerad av Fawcett Comics och nu ägd av DC Comics. Serien var skapad av France Herron (manus) och Mac Raboy (teckningar) och hade premiär i Whiz Comics #25, december 1941.
- Mirakelpojken John Marvel gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 39, 1946 till nr 36, 1947.
Mästerdetektiven X-9
Mästerdetektiven X-9 (Secret Agent X-9) var en amerikansk dagspresserie skapad av deckarförfattaren Dashiell Hammett och tecknaren Alex Raymond och gjorde sin debut i dagspressen den 22 januari 1934. Serien som gick i Karl-Alfred var med manus av Max Trell under pseudonymen Robert Storm, och med teckningar av Austin Briggs (nr 1-9/46), resp. Mel Graff (nr 10/46-20/53). Den tecknade serien var från början (till nr 15, 1947) omarbetad till bildberättelse.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 20, 1953
- Den har också varit publicerad i bl.a. dagstidningen Svenska Dagbladet, veckotidningar som Hemmets Veckotidning och Lektyr, och serietidningar som Detektiväventyr, Fantomen, och Agent X9 med sidotitlar som Seriepocket.
Peggy Lett
Peggy Lett (Etta Kett) var i original en långkörare till dagspresserie, publicerad från 7 december 1925 till 24 november* 1974, skapad av Paul Robinson. Serien var en humorserie, men som titeln antyder (en lek med ordet etikett), var dess ursprungliga syfte inte bara att underhålla, utan att lära ungdomar korrekt beteende.
- På svenska gick Peggy Lett i serietidningen Karl-Alfred från nr 36, 1947 till 46, 1953.
Pelle Piccolo
Pelle Piccolo (Elmer Squee) var en söndagsserie i dagspress av Dick Brooks (kanske mest känd för The Jackson Twins). Elmer Squee debuterade den 8 september 1946. Några dagsstrippar blev inte producerade.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 13, 1949 till nr 24, 1950.
Pelle var, som titeln säger, piccolo på ett hotell, och det var en vältecknad serie som handlade om en ung mans romantiska upplevelser – på ett humoristiskt sätt, kan tilläggas. Pelle uppvaktar receptionisten Sally, och är kompis med den knubbige kollegan Potten (Pottsie). Serien slutar med att Pelle och Sally gifter sig, och öppnar eget hotell tillsammans med Potten.
Trots dålig försäljning fortsatte serien till 28 augusti 1949.
Ett urval källor:
Strippers Guide
Virginia Brooks Art
Potterby och hertiginnan
Potterby och hertiginnan (Colonel Potterby and the Duchess) var från 1935 till 1963 den övre delen av söndagssidan med Blondie, d.v.s. en s.k. ”topper strip”, skapad av Chic Young. Serien, som oftast var pantomim (på samma sätt som Lille kungen och Hasse), debuterade den 27 januari 1935.
Huvudfigurerna i humorserien var dels Potterby, en kort, gammal och skallig man i frack och hög hatt, dels Hertiginnan, en medelålders dam i gammaldags klänning med pluffsiga överärmar och fedorahatt, en hatt som förr i tiden var symbol för lantlig överklass. Men istället för att vara högdragna och pompösa agerade de tämligen omoget och irrationellt.
Potterby var toffelhjälten, så betagen av hertiginnan att han ofta friade, men om än hon uppskattade uppvaktningen skulle hon aldrig ha tackat Ja. Serien blev inte nedlagd förrän 1963 och överlevde därmed alla andra ”topper”-strippar.
År 1950, när Harvey Comics började ge ut Blondie som egen serietidning, medverkade Colonel Potterby and the Duchess i varje nummer. Serien fortsatte sedan att vara en del av innehållet även efter att licensen blev överförd till King Comics 1966 och till Charlton Comics 1969. Den amerikanska serietidningen Blondie upphörd först 1976.
- Potterby och hertiginnan gick i serietidningen Karl-Alfred i alla nummer från nr 1, 1946 till nr 46, 1953, så när som på två nummer 1953, nr 21 och 46 (sista numret). Serien blev därefter publicerad i den svenska serietidningen Blondie 1954-57.
Ett urval källor:
Comics Kingdom
Don Markstein’s Toonopedia
Prins Valiant
Prins Valiant (Prince Valiant in the Days of King Arthur) var en historisk tecknad serie som tilldrog sig under tiden för den legendariska Kung Arthur-myten, dvs. under 400-talet. Serien som var skapad av Hal Foster (1892-1982) var intelligent och välgjord, historiskt trovärdig och ibland humoristisk.
- Serien gick i alla nummer av serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 46, 1953 (sista numret). I de flesta nummer gick serien med en söndagssida i resp. nummer, men från nr 26/46 till nr 31/47 var det en och en halv söndagsstripp i varje nummer. Anledningen var att Prince Valiant i original mellan 23 april 1944 och 24 november 1945 var reducerad till 2/3 helsida.
Pär och Polly
Pär och Polly (Polly and Her Pals) var en tecknad humorserie publicerad 1912-58. Serien var skapad av Cliff Sterrett assisterad av bl.a. Paul Fung och Vernon Greene. På svenska är serien även kallad Polly och Pär, Polly och polarna, Polly och hennes vänner, eller bara Polly.
Paul Fung
Paul Fung (1897–1944) var en amerikansk serietecknare mest känd för Dumb Dora, från början tecknad av Chic Young. Fung tecknade några kortlivade egna serier på 20-talet, men gick 1930 över till att teckna Dumb Dora efter att Young gått över till att teckna Blondie. Bil Dwyer tog över Dora 1932, men den upphörde 1936. Fung tecknade sedan serien igen i början av 40-talet som en del av en reklamkampanj för spannmål.
Fung arbetade också som assistent till andra serietecknare. Redan i början av 20-talet var han assistent till Billy DeBeck på Tjalle Tvärvigg (Barney Google and Snuffy Smith). Och under slutet av 30-talet var Fung assistent till Cliff Sterrett på Pär och Polly (Polly and Her Pals). Paul Fung var bara 47 år när han dog. Han var far till Paul Fung Jr. som tecknade Blondie i serietidningen Blondie i 40 år.
- Serien gick i alla nummer av serietidningen Karl-Alfred från nr 1, 1946 till nr 46, 1953 (sista numret).
Ett urval källor:
Wikivisually
Wikipedia
Rip Kirby
Rip Kirby var en amerikansk tecknad serie skapad av Alex Raymond med en privatdetektiv i huvudrollen. Serien hade premiär 4 mars 1946 med manus av Ward Greene och teckningar av Raymond.
Fred Dickenson tog över som manusförfattare när Ward Greene dog i januari 1956, och John Prentice tog över som tecknare när Raymond omkom 1956. Prentice tecknade sedan serien (och skrev även manus från 80-talet) till 1999 då den upphörde.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 34, 1946 till nr 46, 1953.
Spud och Tim
Spud och Tim (Tim Tyler’s Luck) var en av de äldsta äventyrsserierna, skapad av Lyman Young, äldre bror till Chic Young. Han lanserade dagsstrippen den 13 augusti 1928, som därefter blev publicerad i nästan 70 år.
Sonen Bob tog över på 50-talet och ritade serien till den 24 augusti 1996. En söndagsserie blev introducerad den 19 juli 1931.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 12, 1950 till nr 46, 1953 (sista numret).
Steve Canyon
Steve Canyon var en amerikansk äventyrsserie skapad av Milton Caniff. Serien startade den 13 januari 1947, kort efter att Caniff slutade med sin tidigare serie, Terry och piraterna (Terry and the Pirates). Caniff var då så populär att inte mindre än 168 tidningar publicerade den nya serien redan vid premiären.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 39, 1947 till nr 11, 1950
Den har också varit publicerad på svenska i:
- Stjärnbragder nr 3, 4, 11 och 12 (1953)
- Comics 4 (1973) och Comics 7 (1974) den stora serieboken
- Agent X-9 nr 10, 1982 och nr 8, 1985
- Seriemagasinet Specialalbum nr 6 och 7, 1985
- Magnum Comics nr 3, 4 och 8, 1988 och nr 1, 5, 6, 14, 17 och 18, 1989
- Comix Pocket nr 10 (1990).
Steve Canyon var en äventyrare, ursprungligen veteran från andra världskriget, som drev sitt eget lufttransportföretag. Seriefiguren återvände till det amerikanska flygvapnet under Korea-kriget och stannade sedan kvar i militären. På senare år var han involverad i flygvapnets underrättelsetjänst. Den militära inriktningen av serien, med tydlig amerikansk politisk vinkling, gjorde att den endast blev sporadiskt publicerad i Sverige.
Steve Canyon var publicerad fram till 4 juni 1988, strax efter Caniff dog.
Menimonee FaLls Gazette
Serien blev publicerad i Menomonee Falls Gazette #52-223 (1972-76) med dagsstrippar från 27 november 1972 till 13 mars 1974. En dagsstripp från 14 januari 1947 var med i MFG #67.
Dessutom var söndagsserien publicerad i MFG #96-223, från 30 september 1973 till 7 mars 1976, och dessförinnan i #62.
Ett urval källor:
Janne Lundström: Milton Caniff, Thud 23 (nr 1, 1974)
Seriesam
Wikipedia
Stålmormor
Stålmormor (Grandma) var en humorserie av Chas Kuhn. I de första fjorton* numren i Karl-Alfred hade serien titeln Mormor. Grandma började den 14 april 1947, distribuerad av Richardson Feature Service. Ett år senare övertog King Features distributionen från 28 juni 1948 till 28 juni 1969.
Söndagssidan började den 20 november, 1949. Serien var i färg med undantag av en ruta i mitten, avsedd för unga läsare att själva färglägga med kritor.
Serien skildrade humoristiska händelser i livet för en vänlig och rolig kvinna som var känd för sina vänner och grannar bara som mormor. Men några egna barn eller barnbarn förekom inte i serien.
Chas Kuhn
Charles Kuhn (1892–1989), som kallades Doc, var en serietecknare som är mest känd som skaparen av Grandma. Han signerade vanligtvis sina teckningar och serier Chas. Kuhn.
Kuhn studerade teckning vid Chicago Academy of Fine Arts (1913–14), där han blev undervisad av Frank King. Under första världskriget var Kuhn i flottan, och därefter skämttecknare ett par år för en tidning i Denver. Han övergick därefter till att teckna för ledarsidan i Indianapolis News de kommande 26 åren.
Kuhn var 55 år när han beslutade sig för att byta karriär. Han skapade Grandma, en serie där han hämtade inspiration från sin mor.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från 39, 1951* till nr 45, 1953 med undantag av nr 21, 1953
Ett urval källor:
Charles Kuhn (Wikipedia)
Wikipedia
Tamerlan den grymme
Tamerlan den grymme är en tecknad serie om Timur Lenk av Philip Cole.
Serien börjar med att det lilla landet Transoxanien blir invaderat av vilda tatarhorder, kalmuckerna, och bud går till Tamerlan i Samarkand om räddning. Tamerlan är besatt av en idé om att bli världserövrare, men han blir först tillfångatagen. Han lyckas dock fly, besegrar tartarerna i strid, och befriar Samarkand. Därefter lägger han stad för stad och hela länder under sig, med en här som växer sig allt större.
Timur Lenk, som på 1300-talet var en mycket framgångsrik och extremt brutal fältherre, är i litteraturen även känd som Tamburlaine och Tamerlan. Han skapade ett imperium som sträckte sig från Indien till Anatolien och innefattade hela Centralasien, Iran, Afghanistan, Pakistan delar av Indien och Kaukasus. Han hade också uppskattningsvis 17 till 20 miljoner liv på sitt samvete.
Philip Cole
Philip William Cole (1884-1964) var en brittisk konstnär och porträttmålare, landskapsmålare, akvarellmålare, etc. Som serietecknare arbetade han främst för Mercury Features på 50-talet och illustrerade serieadaptioner av Tusen och en natt, The Story of Gulnare of the Sea och Mr Midshipman Easy. Cole var också rektor vid Hastings School of Art.
- Serien gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 40-46, 1953 (sista numret).
Ett urval källor:
Art UK
Lambiek Comiclopedia
Wikia La BD de Journal au Québec
Yarko
Yarko (Yarko the Great) var en tecknad serie skapad av den legendariska Will Eisner. Serien handlade om en begåvad scenmagiker som reste över hela världen, och i hemlighet också kunde utöva riktig magi. Med hjälp av sina enorma magiska krafter bekämpade han brottslighet och orättvisa, såväl som övernaturliga hot, vart han än åkte.
- Yarko gick i serietidningen Karl-Alfred från nr 1-40, 1946. Serien gick dessförinnan i Veckans serier från nr 1, 1942 (första numret) till nr 29, 1943.
Yarko utförde magi med gester och trollformler (ibland uttalade baklänges) och han kunde projicera kraftfält, duplicera, ändra på former, skapa osynlighet, upplösa materia, utöva exorcism, telekineseri, levitation och allt annat som äventyren krävde. Men han hade en svaghet – han kunde inte använda sin magi om han inte kunde se. När hans ögon var täckta var han maktlös.
Yarko The Great dök först ut i Wonder Comics #2 (juni 1939) från Fox Publications. Wonder Comics ändrade titel till Wonderworld Comics från nummer #3, och Yarko medverkade i alla de kommande numren (till #33). Eisner skrev manus till de tre första episoderna och tecknade de två första själv. Manusförfattare som följde var bland andra Toni Blum, och tecknare som Bob Powell och Larry Antoinette. Joe Simon kunde vara både manusförfattare och tecknare, och ofta förekom pseudonymen Anthony Brooks. Serien medverkade också i ett par andra titlar.
Ett urval källor:
Wonderworld Comics
Wonder Comics #1
Yarko The Great (Comic Book +)
Läs mer här:
Fler serietidningar och andra seriepublikationer
Ett urval källor:
* Med tack till Olle Dahllöf
Digital Comic Museum
Internet Archive
Newspaper Comic Strips
Karl-Alfreds julkalender, del 17
Strippers Guide
Seriesam
Seriewikin
Jerry Bail’s ’The Who’s Who of American Comic Books’ site
Wikipedia