Marten Toonder (1912-2005) var en legendarisk nederländsk serieskapare. Toonders mest kända serie är Tom Puss (Tom Poes) som han startade 1938 och producerade till 1986. Andra serier han skapat är Cappy (Kappie, på svenska även med titeln Lille kapten), Panda, Don Bolero (Don Sombrero) och Kung Urban (Koning Hollewijn).
Marten Toonder (1972). ©Hans Peters/Anefo
Innehåll
- Unga år
- Rotogravure
- Tom Puss
- Tom Puss 2.0
- Flytten till Irland
- Cappy
- Panda
- Kung Urban
- Marten Toonder Studios
- Animerad film
- Andra media
- Utmärkelser
Toonder var förmodligen den mest framgångsrike serietecknaren i Nederländerna. Toonder hade också ett stort inflytande på det holländska språket genom att han introducerade nya ord och uttryck.
Unga år
Som ung slukade Toonder klassiska romaner och diktsamlingar, men han läste också utländska serier som hans far, sjökaptenen i handelsflottan, tog med sig hem från sina långa resor över världen.
År 1931*, 19 år gammal efter avlagd examen, åkte Marten Toonder till Buenos Aires med sin far. Där blev han bekant med serier skapade av den argentinske animatören Dante Quinterno, som drev en studio som producerade serier. Quinternos skapelser imponerade så mycket på Toonder att han bestämde sig för att själv bli serietecknare.
Tillbaka i Nederländerna skrev han omedelbart in sig som elev på Rotterdams konstakademi, men hoppade av efter tre månader eftersom han var mest intresserad av serier. Missnöjd med undervisningsmetoderna kände Toonder att han kunde lära sig mer genom att studera redan framgångsrika serietecknare. Och han lärde sig grunderna i hur man tecknar serier från en korrespondenskurs.
1933 etablerade Toonder och några före detta skolkamrater sin egen reklambyrå, kallad Ibis Studio. Toonder fick omedelbart sin provserie Tobias (1933)** accepterad av förläggaren Helmond, för publicering i tidskriften Ideaal som behövde en tecknad serie.
För en pressagentur från Haag tecknade Toonder själv serien De vroolijke en griezelige avonturen van Bram Ibrahim (1933), ofta förkortad till Brams Avonturen (1933), efter manus av hans bror Jan Gerhard. Detta var en kort äventyrsserie om en ung arabisk pojke.
Rotogravure
I oktober samma år blev Toonder all-rond illustratör för Nederlandsche Rotogravure Maatschappij, ett tryckeri och förlag i Leiden. Hans första uppdrag var att ta över den tecknade serien Ukkie Wappie (1933) i Het Weekblad voor U (”Veckotidningen för dig”) och i flamländska magasinet ABC.
Serien i den holländska publikationen hade från början titeln Ukkie Wappie en Pukkie Waffie (1933-34), som sedan förkortades till Uk en Puk (1934-39). Den flamländska versionen hade titeln Fik en Fok (1933-37).
Under andra hälften av 30-talet och början av 40-talet dök Toonders serier och illustrationer upp i de flesta av Rotogravure-tidningarna.
Tidiga skapelser var en serie baserad på den Helan och Halvan (Laurel & Hardy, 1933), humorserien The New Nonsens Film Cy. (1933-35) och serie skämtteckningar med titeln Wat Er Ook Gebeur, Houd Je Goed Humeur’ (”Vad som än händer, behåll ditt goda humör”, 1934-35).
Han publicerade också en äventyrsserie, Bello (1939), om en antropomorf hund.
De Doodende Straal (”Den dödande strålen”, 1937-39) var en av Marten Toonders få realistiska serier.
En sida med De Doodende Straal ur veckotidningen ABC (1938). ©Toonder
Isbjörnen Thijs IJs
I samarbete med sin bror gjorde Toonder också 52 äventyr av isbjörnen Thijs IJs (1934-38), som gick från mars 1934 till oktober 1938 i dagstidningen Nieuwsblad van het Noorden (”Nordens tidning”) och några andra regionala tidningar. Tillsammans med sin bror Jan Gerhard (manus) producerar han 52 episoder med Thijs IJs.
Thijs Ijs har aldrig gått i Sverige.* ©Toonder
Serien ersatte en serie om en annan vit björn: Olle Brum (Rupert Bear) av Mary Tourtel.
Olle Brum på nederländska ur Algemeen Handelsblad, från 18 december 1929. Olle Brum blev publicerad på svenska bland annat i Dagens Nyheter (1947-62).
Rupert fungerade för övrigt som inspiration för Toonders egen björn Bumble och Tom Puss, som också är en smart liten vit varelse.
Toonder hade nu så mycket arbete att inkomsterna gjorde det möjligt att gifta sig med sin flickvän Phiny Dick 1935, som också var serietecknare. Och hon hjälpte honom med att skriva, skissa, och tuscha. En av Phinys egna serier, Doris en Daantje (1935), togs över kort av Toonder under de sista månaderna av hennes graviditet.
År 1940 tog han också över Willy Smits Tijs, de Torenwachter (”Tornväktaren Tijs”) under några veckor, när Smit blev sjuk.
Rotogravure hade sedan 1938 tillåtit Toonder att arbeta hemifrån, vilket gjorde det möjligt för honom att utveckla sin verksamhet.
Dikkie en Dunnie
För tidningen Paraat tecknade Toonder serier som Kareltje en Koolwit (1938), Puckie Pek en Pa Perzik (1938) och Dikkie en Dunnie (1938).
Rotogravure skapade en barnbilaga, Bravo (1940-42), till ett par av sina tidningar. Marten Toonder och Auke Tadema fyllde majoriteten sidorna, inklusive Toonder-produktioner som Jim en Soe (1940), Jopie en Joris (1940-42) och realistiska De Koning van het Oerwoud (”Djungelns kung”, 1941-42).
En av Toonders sista skapelser för Rotogravure var Slim en Sloom, Speurders (”Detektiverna Smart och Sävlig”, 1942-43).
Fabeldjur
De flesta av Toonders tidiga serier var sagoberättelser med barnfigurer eller antropomorfa djur. De var långt ifrån lika utvecklade som hans senare serier skulle bli, även om han senare skulle återanvända vissa figurer eller idéer i Tom Puss. Katten Dicky Dons och isbjörnen Thijs IJs är exempel som ger föraningar om Tom Puss och Olivier B. Bumble.
Dicky Dons och Thijs IJs (ca 1936). ©Toonder
Toonder och hans fru hade det trots mycket arbete svårt med ekonomin, eftersom lönerna inte var de bästa. Därför bestämde han sig 1939 för att bli fri konstnär för att få pengarna att hamna i egen ficka.
Toonder fick i uppdrag av den österrikiske agenturen Diana Edition, att spökteckna serier vars upphovsmän de förlorat kontakten med pga Tysklands annektering av Österrike (Anschluss, 1938). Toonder fick i uppdrag att spökteckna Der Chef (1938-40), Don Lino’ (1938-44) och Hannibal (1938-45), som var publicerade i den argentinska tidningen Leoplán och i ett par lokala nederländska tidningar.
1938 var också året när Toonder skapade de första Tom Puss-teckningarna, en ren skämtversion som blev publicerad i Argentina och Tjeckoslovakien.
Don Bolero
Don Bolero (Don Sombrero, 1940-45) blev publicerad i Arnhemse Courant (1940-41), som Don Bolero i svenska Göteborgs-Posten (10 december 1940–18 augusti 1945), och under titeln Pancho Sombrero i den argentinska tidskriften Leoplán (1943-44).
Stripp 157 med Don Sombrero. ©Toonder
Japie Makreel (”Jimmy Makrill”, 1940-42) hittade en plats i barntidningen Doe Mee!.
För att hålla jämna steg med den tunga arbetsbördan anställde Toonder Wim Lensen som sin första assistent (juli 1940).
År 1940 invaderade Tyskland även Nederländerna, varför agenturen Diana Editions ägare, som var jude, gick under jorden (och sedermera dog i koncentrationsläger 1945) och överlät driften av agenturen till Toonder.
Toonder hade därmed ett helt företag med anställda seriektecknare och en massa jobb eftersom nazisterna förbjöd importen av amerikanska och brittiska serier. Hans studio hade praktiskt taget monopol på,tecknade serier i Nederländerna. Toonder kunde nu äntligen få se den seriefigur han skapade 1938 i tryck.
Tom Puss
Toonders mest kända tecknade serie var Tom Puss (Tom Poes en Heer Bommel) och 177 berättelser (11 768 dagsstrippar) blev publicerade i Holland 1941-44 och 1947-86 med den lilla smarta vita katten Tom Puss och hans vän, den rike björnen och gentlemannen Olivier B. Bumble med eget slott.
Den 16 mars 1941 gjorde Tom Poes debut i sitt första äventyr i den holländska tidningen De Telegraaf.
Toonders serier är kända för hög kvalitet i såväl teckningar som berättande. Han arbetade inom en fantasy-genre med fabeldjur (människor i djurskepnad), och mer som fabulist än som barnberättare. Den började som en tecknad serie för barn, men blev gradvis allt mer intressant för vuxna. Han använde sig av social satir och karakteristiska figurer som arketyper av mänskliga personligheter.
Oliver B. Bumble och Tom Puss äventyr kan betraktas som samhällskritiska fabler om den moderna världens utveckling. Toonder skildrar en lugn, förfallen värld som hotas av modern ekonomisk och teknisk utveckling.
Bildberättelse
Serien har ett mycket karakteristiskt format. Som de flesta holländska serier på den tiden var det en bildberättelse, med texten skriven under bilderna. Varje vardag innehöll den tre teckningar och en beledsagande text. Toonder jobbade med ett minimum av vita ytor, vilket gav en förtätad och mystisk atmosfär.
Toonders fru Phiny skrev manus för de första sex avsnitten av Tom Poes ontdekt het geheim der blauwe aarde (”Tom Poes upptäcker hemligheten med den blå jorden”), men lämnade så småningom över manusarbetet till sin man.
Toonder stack ut för sitt mycket excentriska, föråldrade och färgstarka språkbruk. Vissa ord och uttryck har till och med kommit in i det holländska språket. Som ett resultat fick han ett mycket litterärt rykte, och Toonder fick flera litterära priser. Han uppfann många nya ord och uttryck och några av dem används nu flitigt på det holländska språket.
Många seriefigurer i hans serier har sin egen speciella dialekt på holländska, till exempel Prlwytzkofsky-språket av Professor Prlwytzkofsky, en innovativ blandning av holländska och tyska. Denna språklek gör Toonders serier svåra att översätta.
Toonders teckningsstil är mycket detaljerad och kan jämföras med Pogo, men med mer utrymme för bakgrunder, eftersom det inte finns några pratbubblor i bilderna.
Hösten 1944 avstannade allt. Både elektricitet och mat var en bristvara i Amsterdam, särskilt eftersom den norra delen av landet fortfarande var under nazistisk ockupation medan resten av landet då var befriat. Det blev en hungervinter.
Avbrottet
Den 20 november 1944 (stripp nr 1979) avbröt Toonder leveransen av Tom Puss innan berättelsen Den kinesiska solfjädern (De Chinese Waaier) var slut (sista stripp var 1084), eftersom De Telegraaf precis fått en ny chefredaktör som var SS-medlem. Toonder övertygade en läkare att sjukskriva honom som manodepressiv. Episoden Den kinesiska solfjädern blev senare publicerad i sin helhet i DN från 25 september 1951 till 9 januari 1952 (numrerad 1-89).
Toonder skapade också andra välkända serier som Capp (Kappie, 1945-72), Panda (1946-91) och Kung Urban (Koning Hollewijn, 1954-71).
Efter kriget blev Toonder ändå dömd för samarbete med fienden, eftersom De Telegraaf redan var nazistiskt kontrollerad i början av kriget, om än utan nazister som chefredaktörer. Så småningom kunde han två sitt namn eftersom han i hemlighet förfalskat dokument åt den holländska motståndsrörelsen, och producerat illustrationer och trycksaker åt oppositionen.
Tom Puss 2.0
Tom Puss blev ett populärkulturfenomen först när serien åter började publiceras den 10 mars 1947 (med ny strippnumrering från nr 1). Denna gång gick serien i två olika tidningar, Nieuwe Rotterdamsche Courant (numera NRC Handelsblad) och De Volkskrant.
Flera historier under åren var sinnrika satiriska sociala kommentarer om politik, krig, psykiatri och kvacksalveri, atomkraft,ekonomi, försäkringar, flyktingar, television, masshysteri, konsumtion, generationsgapet, förorening och miljö, sensationspressen, religion, FN etc. Toonder diskuterade också sociologiska och filosofiska frågor.
Vissa berättelser handlar om individen kontra massorna, om samhällsklasser och natur kontra teknik. Och Toonder sveper in sin samhällskritik i subtil humor.
Episoden The Upper Ten (De bovenbazen, 1963) har nämnts som Toonders mästerverk. Berättelsen handlar om tio affärsmän som lever isolerade på toppen av ett berg. De startar ett vad med Bumble, som han vinner vilket gör honom delaktig i deras exklusiva verksamhet.
Berättelsen utvecklar sig till en kommentar om ekonomi, affärsmonopol och förmögenhetsfördelning. Episoden introducerar Amos W. Steinhacker, och gick på svenska i DN från 8 februari till 10 juni 1964. Den finns även utgiven i Moderna fabler nr 1.
Fram till 1964 diskuterade Toonder story-idéer för Tom Puss-serien med Lo Hartog van Banda, medan Ben van Voorn, Ben van ‘t Klooster, Dick Matena, Fred Julsing och Piet Wijn tecknade och delvis färglade teckningarna i enlighet med manusen.
Flytten till Irland
I september 1965 flyttade Toonder till Greystones, Irland, där han kunde få såväl inspiration som lugn och ro. Han stannade i den irländska byn fram till 2001 och gjorde återbesök i Nederländerna då och då.
Toonder hade konstnärlig översyn av Cappy, Panda och Kung Urban, men från och med flytten till Irland valde han att skriva och tuscha Tom Puss själv, medan Piet Wijn stod för skissandet i blyerts.
Medan Toonder hade inte några problem med att överlåta sina serier i händerna på medarbetare (om än de alltid förblev okrediterade), men han fortsatte att tuscha den dagliga Tom Puss-serien fram till det sista avsnittet.
Bert Kroon blev chef för Toonder Studios i Nederländerna, och Andries Brandt blev chef för serieavdelningen som i huvudsak blev upplöst 1973. Endast studiotecknarna Richard Klokkers, Frits Godhelp och Jaap Lamberton var kvar till början av 90-talet.
Den sista nya serie som Marten Toonders direkt medverkade i att skapa var De Goeroe (1970-80). Denna dagspresserie angav pseudonymen Peter Abel. Toonder hade designat huvudfigurerna och hjälpte ofta sin son Eiso Toonder med att skriva skämt med filosofisk inriktning.
Den sista dagsstrippen med Tom Puss blev publicerad 20 januari 1986 i original (publicerad i DN 26 februari), när berättelsen Het Einde van Eindeloos (”Slutet på det oändliga”) slutade. Där gifte sig Olivier B. Bumble med sin älskling fröken Doddle och firade händelsen med en enorm bankett.
Tom Puss bestämde sig sedan för att lämna sin gode vän, packa ihop sin kappsäck och ströva runt på jorden.
Cappy
format med Kappie och episoden Kappie en het Neveleiland (”Cappy och de dimmiga öarna”, 1947). ©D.A.V.I.D/Toonder
Cappy (Kappie) var en dagspresserie som gjorde debut i de holländska tidningarna Het Vaderland och Algemeen Dagblad 27 december 1945. Serien var en bildberättelse, där texten löpte under bilderna, om en småväxt bogserbåtskapten med mustasch, Cappy (Anne Wobke, kallad Kappie), och hans något luggslitna bogserbåt Crasch (Kraak).
Bland seriefigurerna förekom också en alltför smarta men snälle ”Styrman” (Tjeerd Duizendschoon, kallad De Maat) och maskinisten ”Mäster” (Siep Tuitkan, kallad De Meester) som stod för det praktiska. Under de första åren förekom också en kinesisk kock, Ah Sing, och av och till en skeppsgosse.
Serieskaparna åstadkom med den enkla utgångspunkten en otrolig mängd äventyr. Bland annat erövrade Crasch Atlantens Blå Band, då någon halvfnoskig vetenskapsman hittade på att förse den med bärplan.
Toonder skrev ursprungligen Cappy själv, men så småningom tog Dirk Huizinga över detta jobb, med hjälp av Phiny Dick.
Under hela seriens liv har Lo Hartog van Banda, Harry van den Eerenbeemt, Andries Brandt och Eiso Toonder varit ofta förekommande manusförfattare.
Tecknare har varit Mary Oosterdijk, Frits Godhelp, Joop Hillenius, Ton Beek, Jan van Haasteren, Dick Vlottes, Fred Julsing, Terry Willers , den spanska byrån Selecciones Illustradas och så småningom tog Piet Wijn.
Serien blev publicerad på svenska dagligen åtminstone hela 50-talet i finska Hufvudstadsbladet, i Örebro-Kuriren och Morgontidningen på 50-talet och på 60-talet i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, med titeln Lille kapten.
Cappy blev producerad till 12 juli 1972.
Panda
Den längsta och mest sålda serien av Marten Toonder var Panda (1946-91), som var en barnserie med en antropomorf pandabjörn som huvudfigur. Liksom i Tom Puss utspelade sig serien i en fantasivärld bebodd av talande djur. Panda var snarlik Tom Puss i sin design, och han hade en betjänt Jollipop liknande Bumbles Josef.
Pandas nemesis, den sluge räven Joris Goedbloed (Bror Ärlig i Tom Puss), förekom dessutom i både Tom Puss och i Panda. Goedbloed är en spännande karaktär i Toonders berättelser. Även om han i grunden är en skurk vars ohederliga planer ofta orsakar problem för huvudfigurerna, har han ändå ett visst mått av anständighet. Om han inser att han gått för långt, kan han att hjälpa till att lösa problemet och reparera skadan.
Trots likheterna blev Panda en stor framgång, även översatt till flera språk som engelska, danska, svenska, norska, finska, franska och isländska.
LÅngkörare
Efter bildberättelsens debut den 23 december 1946 fortsatte den i 45 år. Den upphörde den 31 december 1991 som den sista Toonder-serien som fortfarande var i produktion.
Precis som med Cappy tog Toonder hand om de ursprungliga berättelserna själv, även om vissa källor krediterar dessa till Jan Gerhard Toonder och Phiny Dick.
Vanliga manusförfattare till serien har varit Dirk Huizinga, Lo Hartog van Banda, Harry van den Eerenbeemt, Eiso Toonder, Patty Klein, Harrie Geelen och Ruud Straatman, medan Piet Wijn (som också skrev manus från 70-talet). Tecknade gjorde Wim Lensen, Ben van Voorn, Harry Hargreaves, Terry Willers, Jan Steeman, Jan van Haasteren och Jaap Lamberton.
Publicering på svenska
Serien har blivit utgiven i några seriealbum på svenska från Carlsen Comics. De tre första innehåller vardera två äventyr och den fjärde tre äventyr
- Panda på upptäcktsresa, som även innehåller episoden Vattenmysteriet
- Panda och kalkonmobilen! tillsammans med episoden Panda och eremiten
- Panda och auto-betjänten, med episoden Panda och osynlighetsmaskinen
- Panda och handfisken, med episoderna Panda och rörmokeriet, och Panda och spökeriet
Dagspresserien Panda blev även publicerad i Dagens Nyheter på 50-talet, från 9 februari 1951 till 7 januari 1953.
Introduktion av Panda i DN, från 9 februari 1951. ©DN
Kung Urban
En serieruta ur strippen 3674 från den fjortonde samlingsvolymen med det viktigaste ur Koning Hollewijn. ©Toonder
Den 20 mars 1954 skapade Toonder ännu en långvarig bildberättelse: Kung Urban (Koning Hollewijn, 1954-71). Serien utspelade sig i en medeltida sagovärld där den vise och ädle monarken Urban styr landet från sitt palats Koudewater, assisterad av sin personliga rådgivare Wiebeline Wip.
Vid hovet förekommer dessutom premiärminister Dreutel, betjänten Pieter Plichtpleger, general Hoetentoeter, polisinspektör Kernslijper, detektiven Euvel, forskaren Dr Kerndrayer och hovmålaren Halbo Hoep.
När det uppstår problem beror det oftast på att den skarpsinnige affärsmannen Magnus D. Daalder, anarkisten Zwederik Loser, det kriminella paret Alexander och Troubelle Solouche och/eller häxsystrarna Anna och Cobra Mork hade ett finger med spelet.
Kung Urban blev publicerad i De Telegraaf och delade samma satiriska udd som Tom Puss, dock med mer betoning på politik. En annan noterbar skillnad var den grafiska stilen. Serien var mer ”halvrealistiskt” tecknad.
Toonder själv förblev involverad i såväl manus som teckningar under större delen av produktionen. Han skrev till en början berättelserna med Lo Hartog van Banda, som var avgörande i dess skapelse.
De sista åren tecknade Toonder berättelserna tillsammans med sonen Eiso.
För de tidiga berättelserna tuschade Marten Toonder de flesta av figurerna, medan Ben van ‘t Klooster och Ben van Voorn gjorde resten av tecknandet. När Toonder av denna roll tog Jan Wesseling över. År 1960 tog Piet Wijn över tecknarrollen tills serien upphörde 26 juni 1971.
Kung Urban blev översatt till franska, danska och svenska (publicerad i Sydsvenskan 1956-72).
Marten Toonder Studios
Toonder skapade en egen produktiv och framgångsrik studio, som specialiserade sig på både tecknade serier och animation. Den gav många unga författare och tecknare jobbmöjligheter.
Från andra världskriget och framåt blomstrade Toonder Studio. Under flera decennier var studion en språngbräda för unga talanger. Fram till 70-talet kom nya tecknare fram, även om de flesta av dem var anslutna till studion på frilansbas. Några utländska serietecknare blev också anlitade, liksom många manusförfattare.
Toonder-bildberättelser som Panda och Cappy blev omarbetade med pratbubblor av studiotecknare, med fokus på internationell spridning.
Animerad film
Toonder satsade tidigt på 40-talet på tecknad film, och startade en separat studio som producerade animerade kortfilmer för företag som de holländska järnvägen och Philips. Toonder bröt med sin kompanjon i filmproduktionsbolaget på grund av oenigheter, och den 21:a episoden av Tom Puss, Tom Poes en de Superfilmonderneming (”Tom Puss och Superfilm AB” 1944), där Tom Puss och Bumble engagerar sig i en filmproduktion, var en reaktion på det.
Toonders företag släppte vad som fortfarande är den enda holländska animerade långfilmen skapad på holländsk mark, Tom Puss och draken (Als Je Begrijpt Wat Ik Bedoel, 1983).
Andra media
Toonders seriefigurer, inte minst Tom Puss, har fått spridning utanför seriemediet, i reklamsammanhang som så kallad merchandise.
Populär och svår sak för holländska samlare – ett Tom Puss-pussel från Sverige!* ©Toonder
Utmärkelser
Toonder fick Adamson-priset (1997), guld-priset, för sitt livsverk med Tom Puss.
Läs mer här
- Serien Tom Puss (Tom Poes)
- Tom Puss i DN
- Tom Puss i söndags-DN
- Tom Puss äventyr 1
- Moderna fabler: Tom Puss
- Tom Puss (Carlsen/if)
- Tom Puss hjälper Vällingefäras
Ett urval källor:
* Tack till Magnus Magnusson för flera urklipp med källor
Pierre, Birgitta: Tom Puss fader tackar DN-läsarna, artikel i Dagens Nyheter, 24 mars 1971
Falk, Bertil: Tom Puss av Marten Toonder, artikel i Comics 8, den stora serieboken, 1975 Carlsen/if, ISBN 91-510-0589-1
Håwe: Tom Puss och äventyret med nivelleringslikaren, artikel i Bild och Bubbla nr 3, 1980, Seriefrämjandet, ISSN 0347-7096
Magnusson, Magnus: Tom Puss – klok katt i en ond värld, artikel i Bild & Bubbla 56 (nr 1, 1982), Seriefrämjandet, ISSN 0347-7096
Gyllander, Roland: Oliver B Bumble i hamn, artikel i Dagens Nyheter, 25 januari 1986
Stugart, Martin: Marten Toonder, trollkarlen från Amsterdam
Jacobsson, Cecilia: Tom Puss 50 år i DN, artikel i Dagens Nyheter, 21 juli 1996
Uitgeverij Cliché
Museum de Bommelzolder
Literatuurmuseum
Toondertijd
** Lambiek Comiclopedia
Seriewikin
* Wikipedia