Hopalong Cassidy

Hopalong Cassidy är en amerikansk västernserie baserad på de populära filmerna om romanfiguren med samma namn av Clarence Edward Mulford (1883-1956).

Hopalong Cassidy med hästen Topper i filmversionen
Hopalong Cassidy med hästen Topper i filmversionen. ©Paramount

Romanfiguren

Mulford skapade Bill ”Hopalong” Cassidy 1904 medan han bodde i Fryeburg, Maine (han satte aldrig sin fot i vilda västern). Det blev många noveller och 28 romaner, vilka adapterades för radio, spelfilm, radio, tv och serietidningar, ofta avsevärt avvikande från de ursprungliga berättelserna.

Hopalong Cassidy av Clarence E. Mulford i en utgåva från 1910
Hopalong Cassidy av Clarence E. Mulford i en utgåva från 1910.

I de tidiga berättelserna var Hopalong en orakad, snusande och svärande bifigur. Han hade träben efter att ha blivit skjuten i benet, vilket gav honom en gångstil som gav honom smeknamnet Hopalong (eller ”Hop-a-long”, ung. ”Halta fram”).

Filmerna

I filmerna spelades Hopalong av skådespelaren William Boyd från 1935.

William Boyd var filmstjärnan som spelade Hopalong Cassidy
William Boyd var filmstjärnan som spelade Hopalong Cassidy.

Totalt blev det 66 filmer, varav endast ett fåtal var löst baserade på Mulfords berättelser. Den allra första filmen i serien är den enda filmen där Hopalong haltar.

Filmposters med Hopalong Cassidy till de tre första filmerna, från 1935
Filmposters till de tre första filmerna, från 1935. ©Paramount

I filmerna var den vithårige Hopalong vanligen klädd helt i svart (inklusive hatten – annars var det bara filmskurkar som bar svart hatt). Han var en reserverad, nobel och välrakad, men rättrådig, välartikulerad och elegant klädd hjälte som varken röker eller svär.

”Hoppy” och hans vita häst, Topper, färdades vanligtvis i västern med två följeslagare – en yngre olycksfågel med svaghet för kvinnor i nöd, i många filmer var det Lucky Jenkins (oftast spelad av Russel Hayden); och en äldre, lite udda och frispråkig herre, där den bäste var Windy Halliday (spelad av ”Gabby” Hayes).

De första 41 filmerna producerade Harry Sherman för Paramount Pictures (1935-41). Därefter gjorde Sherman ytterligare 13 filmer för United Artists (1942-44).

Boyd tar över

Och när han slutade så tog William Boyd själv över rättigheterna och producerade de sista filmerna för United Artists, den sista 1948.

Framtiden låg i TV, och Boyd inledde ett samarbete med NBC. De ursprungliga sändningarna var så framgångsrika att NBC ville ha en serie. Spelfilmerna klipptes om och redigerades som TV-serie. När Hopalong Cassidy lanserades som TV-serie 24 juni 1949 blev det den första västernserien på TV. Den sändes i 52 avsnitt, 1952–54, där de 12 första episoderna var nedklippta versioner av de 12 senaste filmerna.

Hopalong Cassidy var den första västernserien på TV
Hopalong Cassidy var den första västernserien på TV.

Boyd gjorde också ett antal halvtimmesfilmer med Hopalong direkt för TV i början av 50-talet. Totalt 40 avsnitt spelades in speciellt för TV-serien. Totalt sett var Boyd mycket framgångsrik i sin satsning, och han blev också mångmiljonär, inte minst tack vare alla Hoppy-prylar (”merchandise”) som producerades.

Amerikanska serietidningar

En av de mest långlivade och populära serietidningarna med västernserier var Hopalong Cassidy. William Boyd, som spelade rollfiguren på film, kom att bli så intensivt förknippad med figuren att han i serietidningen fick Boyds utseende. 

I slutet av 1942 introducerades Hoppy-serien i den populära serietidningen Master Comics från Fawcett Comics där Captain Marvel var huvudserie. Captain Marvel var Fawcetts mest sålda seriefigur. Hoppy började som ett inslag i tidningen i #33 (december 1942) och fortsatte till #49 (april 1944). 

Hopalong Cassidy började som serie på sidan 60 i Master Comics #33
Hopalong Cassidy började som serie på sidan 60 i Master Comics #33. ©Fawcett

Hoppy var sheriff i Twin River och hade med sig sin ställföreträdare Mesquite Jenkins (som liknar skådespelaren Andy Clyde).

Hoppy dyker också upp 1943 på omslaget till en engångspublikation (One-Shot) med Captain Marvel från Fawcett.

Omslag till Hopalong Cassidy One-Shot, med Captain Marvel från ©Fawcett
Omslag till Hopalong Cassidy One-Shot, med Captain Marvel. ©Fawcett

Serien skrevs av Otto Binder och tecknades vanligtvis av tidigare tidnings- och bokillustratören Harry V. Parkhurst (1876-1962)*. 

Egen serietidning

Det dröjde sedan två år innan Fawcett gav ut Hopalong Cassidy som en egen serietidning som startade med nr 2 sommaren 1946, 68 sidor tjock.  

Precis som i Master Comics ritade Parkhurst de första numren (#1-5). Under de totalt 85 nummer som Fawcett producerade bidrog många tecknare med serier, och de allra bästa ritades i början av 50-talet av Carl Pfeufer (1910-80), en mexikanskfödd tecknare som immigrerade till USA 1913.

Omslag till Hopalong Cassidy #2, #3 och #4 från ©Fawcett Comics
Omslag till Hopalong Cassidy #2, #3 och #4. ©Fawcett

Pfeufer bidrog med många berättelser till och med #79 men på 50-talet anlitades mindre begåvade tuschare som färdigställde hans teckningar. Även färgläggningen blev slarvigare.  

En övervägande del av berättelserna från 1946 till 1953 ritades av Irvin Steinberg (1916-93). Till exempel är #58 helt och hållet tecknat av Steinberg.  

Efter att Fawcett blev nedlagt arbetade Steinberg senare för Quality, innan han slutade som serietecknare.  

Andra tecknare som arbetat med Hopalong Cassidy inkluderar Harry Fisk (1887-1974) på ​​några av de tidiga utgåvorna, Ed Waldman, Paul Gattuso, Pete Costanza (1913-84), Ruben Moreira och den mindre begåvade Max Elkan från #79.

Tidigt tecknade omslag avbildade Hoppy med vit, blå eller röd skjorta …även fotomslag visade honom klädd i färgglada skjortor. Men från #33 (nr 7, 1949) bytte Fawcett till Hoppys ikoniskt svarta kläder. 

Hopalong Cassidy #32 och #33 från ©Fawcett Publications
Hopalong Cassidy #32 och #33. ©Fawcett

Medverkan i andra serietidningar

Fawcett producerade också tidningen Real West Hero (även känd som Western Hero) där medverkade Hoppy varje månad tillsammans med Tom MixMonte Hale och Gabby Hayes från och med #70 (nr 9, 1948) till och med #86 (nr 1, 1950).

Och dessutom i Six Gun Heroes, från #1 (nr 3, 1950) till #24 (nr 1, 1954, utgivet av Charton).

Six Gun Heroes #1 och #2
Six Gun Heroes #1 och #2. ©Fawcett

Tidningen Hopalong Cassidy kom först ut kvartalsvis, men tack vare försäljningsframgångar kom serietidningen ut varje månad från och med #5 (nr 3, 1947). Utgivningstakten förblev sedan densamma under en sjuårsperiod till och med #85 i november 1953. Därefter slutade Fawcett publicera serietidningar eftersom luften hade börjat gå ur marknaden.  

Utgivningsrättigheterna för Hopalong Cassidy övergick till National Comics, som sedermera bytte namn till DC Comics. DC fortsatte publicera serietidningen till och med #135 (1959).

Från 1952 till 1955 skrevs serien av Royal King Cole.

Dagspresserien

Dan Spiegle började 1949 teckna en syndikerad dagspresserie, dagsstrippar och söndagsserie, om Hopalong Cassidy efter manus av Royal K. Cole.

En dagsstripp av Dan Spiegle från 8 april 1953 från ©KFS
En dagsstripp av Dan Spiegle från 8 april 1953. ©KFS

Mirror Enterprises Syndicate distribuerade serien från januari 1950. Rättigheterna köptes sedan av King Features 1951, som fortsatte distribuera serien till 1955. 

En söndagssida från 12 augusti 1951 från ©KFS
En söndagssida från 12 augusti 1951 – i ett något udda format. ©KFS

Redigering av söndagsserier

Svenska serietidningar

Serieförlaget gav ut serietidningen Hopalong Cassidy 1952-53 (format 17×26 cm, 32-36 sidor i färg) med totalt 21 utgåvor.

Hopalong Cassidy nr 1 och 4, 1952, och nr 1, 1953 från ©Serieförlaget
Hopalong Cassidy nr 1 och 4, 1952, och nr 1, 1953. ©Serieförlaget

Center-Förlaget gav ett decennium senare också ut en serietidning med namnet Hopalong Cassidy, år 1964-65 (format 17×25 cm, 52 sidor med svart/vit inlaga) i totalt 8 nummer.

Hopalong Cassidy nr 1 och 2, 1964, och nr 1, 1965. Från ©Center-förlaget
Hopalong Cassidy nr 1 och 2, 1964, och nr 1, 1965. ©Center-förlaget

Dessförinnan, åren 1962-63, hade Formatic Press gett ut en serietidning med namnet Hoppy (format 16×22 cm, 36 sidor med svart/vit inlaga), totalt 18 nummer innehållande serien Hopalong Cassidy.

Hoppy nr 1, 2 och 3 från ©Formatic Press
Hoppy nr 1, 2 och 3. ©Formatic

De sista två numren, nr 11-12, 1963, var i storformat (21×31 cm, 68 sidor).

Hoppy nr 11 och 12
Hoppy nr 11 och 12. ©Formatic

Andra serietidningar som publicerat serien är:

  • Tomahawk från nr 8, 1963 till nr 10, 1970
  • Buffalo Bill, nr 25, 1979, nr 7, 8, 10 och 18, 1980, nr 12 och 21, 1981 och nr 7, 1982 publicerade serien tecknad av Gene Colan
Hopalong Cassidy förekom som serie i serietidningen Fantomen nr 1, 1950
Hopalong Cassidy förekom som serie i serietidningen Fantomen nr 1, 1950. ©Fawcett

Ett antal tidningar publicerade dagspresserien av Dan Spiegle:

  • Western med TV-serier 1962-63 publicerade 14 nummer
  • TV-serier med Western och Hopalong, nr 3-13, 1963
  • Westernserier nr 2, 3, 6, 8, 1976, nr 2, 4, 6, 8, 12, 13, 1977, nr 2, 3, 5, 7, 9, 11, 1978, nr 1, 3, 5, 9, 12, 1979, och nr 1 1984
  • Seriebiblioteket nr 6 (1977) publicerade dagspresserien från 1952-54
  • Seriepocket med Western, nr 116 (1982), 129 (1983), 144 (1984), 156 (1985)
Seriebiblioteket nr 6 (1977) från ©Hemmets Journal
Seriebiblioteket nr 6 (1977). ©Hemmets Journal

Fler serietidningar och andra seriepublikationer

Ett urval källor:
Officiell Hopalong Cassidy-webbplats
* Harry Parkhurst
Western Clippings
Comic Book +
Western Comics
Lista över Hopalong Cassidy-filmer
Fawcett Companion – The Best of FCA: Carl Pfeufer
Dast
Seriesam
Seriewikin
Wikipedia

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.