Will Eisner

Will Eisner var en amerikansk serietecknare, manusförfattare och entreprenör som inte minst är känd för dagspresserien The Spirit (1940-52). Som ung serieskapare var han med redan från början av serietidningarnas guldålder, när serietidningen blev ett eget nytt media med originalserier.

Will Eisner vid ritbordet.
Will Eisner vid ritbordet.

Innehåll på webbsidan


Livsgärning

William Erwin ”Will” Eisner (1917-2005) verkade under en lång livsgärning, utvecklade och förnyade seriemediet, och var med om att skapa den grafiska romanen – serier i bokform – när han publicerade boken A Contract with God. Han skapade dessutom utbildningsmaterial, och myntade begreppet sekventiell konst, om tecknade serier.

Will Eisner var kort sagt en av den tecknade seriens verkligt stora. Som den ena av initiativtagarna till Eisner & Iger Studio skapade han och skrev manus till många populära äventyrsserier från 30-talet och början av 40-talet, inklusive Sheena, Queen of the Jungle (1937) och Doll Man (1939). Han var verksam även under pseudonymerna Ford Davies, Will Erwin, Carl Heck, Willis, Willis Nerr, Willis Rensie, Willis B. Rensie, och W. Morgan Thomas.

Under andra världskriget var han med och skapade den långlivade flygserien Höken (Blackhawk, 1941) och kriminalserien Lady Luck (1941-1949).

Den serie han dock för alltid kommer att förknippas med är The Spirit (1940-52), detektivserien som rönt uppskattning för såväl de innovativa, oförutsägbara berättelserna som det visuella utförandet fyllt av atmosfär.

Den seriefigur Eisner framförallt förknippas med är The Spirit. ©DC
Den seriefigur Eisner framförallt förknippas med är The Spirit. ©DC

Under en stor del av sin karriär producerade Eisner många utbildningsserier för den amerikanska armén innan han blev pånyttfödd som serietecknare, och ”skapare av den grafiska romanen.” Bland de grafiska romanerna av Eisner utmärker sig inte minst trilogin A Contract with God (1978-1988-1995). Det är en fängslande, självbiografisk och djupt rörande saga om kärlek, levnad och överlevnad i staden New York.

Eisner fortsatte att skapa intressanta serier och grafiska romaner till sin död. Återkommande teman i hans verk var 30-talet och dess stadsliv, fördomar, familjeproblem, den judiska identiteten och den existentiella ångesten.

Eisner banade väg för andra skapare av grafiska romaner och han skrev även olika teoretiska böcker om tecknade serier, bland annat Comic & Sequential Art (1985).

Will Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


Tidiga år

William Erwin Eisner (1917-2005) blev född i Brooklyn, New York. Han var son till en konstnär/designer av österrikisk-ungersk-judisk härkomst. Familjen var fattig och ofta utsatta för antisemitism.

När Eisner var 13 år var han tvungen att börja sälja tidningar. Lönen var dålig, men det gav honom chansen att läsa de tecknade serierna. Serietecknare som influerat honom var J.C. Leyendecker, George Herriman, Cliff Sterrett, Burne Hogarth, Alex Raymond, Al Capp och Milton Caniff.

Eisner läste också litteratur, såväl romaner som så kallade pulp magazines. Och han var mycket påverkad av spelfilmer.

Eisner studerade vid DeWitt Clinton High School, och han fick några av sina första skämtteckningar och illustrationer publicerade i skoltidningen The Clinton News. En av hans medstudenter i high school var Bob Kane (som senare kom att bli berömd tecknare av Läderlappen, dvs. Batman).

Eisner tog aldrig examen i high school, men han studerade ett år på Art Students League i New York.

Han fick nattjobb på dagstidningen The New York American, där han arbetade som copywriter, illustratör och reklamtecknare. År 1936 föreslog Bob Kane att Eisner skulle försöka sälja tecknade serier till den nya serietidningen Wow, What a Magazine! från Henle Publications.

Det utkom fyra nummer av Wow, What a Magazine! (1936). ©Henle Publications
Det utkom fyra nummer av Wow, What a Magazine! (1936). ©Henle

Där träffade han redaktören för Wow, Jerry Iger, som köpte en äventyrsserie av Eisner. Och Eisner hade ytterligare ett par serier med i tidningen.

Wow kom ut i fyra nummer 1936. Efter det arbetade Eisner och Iger tillsammans för att producera och sälja originalserier till olika serietidningsförlag. De blev därmed en av de första tecknarstudior (Comic Book ”Shops”) som arbetade på det sättet.

Han illustrerade dessutom berättelser i s.k. pulp magazines.

Tillbaka till toppen av sidan


Tidiga serier

De första professionella tecknade serierna av Eisner kunde han, tack vare sin gamla skolkamrat Bob Kane, publicera i serietidningen Wow, What a Magazine! #1-4 (1936) från Henle Publications:

  • Harry Karry, en detektivserie i #2-4 (under pseudonymen Bill Rensie), ur Wow, What a Magazine #2 (1939). ©Henle
Eisner ändrade titeln på serien i Wow till Harry Karry. Dessförinnan hade den hetat Harry Carey.
Harry Karry i Wow hade tidigare titeln Harry Carey.
  • Captain Scott Dalton, en äventyrsserie i #1-3 (signerad Will. Eisner)
Andra episoden med Captain Scott Dalton, ur Wow, What a Magazine #2. ©Henle
Andra episoden med Captain Scott Dalton, ur Wow, What a Magazine #2 (1939). ©Henle
  • The Flame, en piratserie i #1-4
Andra episoden med The Flame, ur Wow, What a Magazine #2 (1939). ©Henle
Andra episoden med The Flame, ur Wow, What a Magazine #2 (1939). ©Henle

Serietidningen existerade bara i fyra nummer, men redaktören Jerry Iger (S. M. Iger) köpte Captain Scott Dalton för senare publicering. Iger och Eisner kom väl överens och inledde ett professionellt samarbete.

Tillbaka till toppen av sidan


Eisner & Iger Studio

Vid årsskiftet 1936/37 skapade Jerry Iger och Will Eisner en tecknarstudio, Eisner & Iger Studio, i New York, för att producera tecknade serier. Studion är populärt känd som Eisner & Iger. De erbjöd tecknade originalserier till den växande serietidningsmarknaden, färdigpaketerade att trycka som serietidningar.

Eisner var bara 19 år vid den tiden, men för att tas på allvar ljög han om åldern och sa att han var 25.

Eisner skrev och teckade serier på egen hand, medan Iger textade dem. Han använde olika pseudonymer som var anagram på sitt eget namn, inklusive Will Erwin, Willis Nerr, Willis Rensie (Eisner baklänges) och Willis B. Rensie, men även Carl Heck. Det var ett sätt att få det att verka som att ateljén hade fler tecknare än de faktiskt var.

Eisner-serier
  • The Flame för Wonderworld Comics från #3 (1939-40), och för den egna serietidningen The Flame #1 (1940), båda titlarna från Fox Publications. Eisner skrev manus under pseudonymen Basil Berold
Inledningen till The Flame, ur Wonder Comics #3 (1939), inte samma seriefigur som The Flame i Wow, What a Magazine. ©Fox
Inledningen till The Flame, ur Wonder Comics #3 (1939), inte samma seriefigur som The Flame i Wow, What a Magazine. ©Fox
  • Hawks of the Seas var en piratserie för den brittiska serietidningen Wags #17-84 (1937-38) från Editors Press Service, publicerad under pseudonymen Willis Rensie
  • Titeln blev också publicerad i Feature Funnies #3-12 (1937-38) från Quality Comics (1937)
  • Hawks of the Seas gick därefter i Jumbo Comics #1-8 (1938-39) från Fiction House, under pseudonymen Willis B. Rensie
Hawks of the Seas ur Jumbo Comics #8 (1938). ©Fiction House
Hawks of the Seas ur Jumbo Comics #8 (1938). ©Fiction House/RAP
  • Piratserien fortsatte sedan med ny titel, The Hawk, och blev publicerad i Jumbo Comics #9-43 (1938-42), under pseudonymen Willis Rensie
Inledningen till The Hawk ur Jumbo Comics #9 (1938), som var en direkt fortsättning av episoden i #8. ©Fiction House
Inledningen till The Hawk ur Jumbo Comics #9 (1938), som var en direkt fortsättning av episoden i #8. ©Fiction House/RAP
  • Eisner producerade också, under pseudonymen Carl Heck, humorserien Uncle Otto som blev publicerad i Jumbo Comics #1-41 (1938-42)
Uncle Otto ur Jumbo Comics #9 (1938). ©Fiction House
Uncle Otto ur Jumbo Comics #9 (1938). ©Fiction House/RAP
  • Flera av dessa tidiga serier har senare blivit samlade i boken The Lost Works of Will Eisner (2016), från Locust Moon Press.
Omslag och ett par sidor ur The Lost Works of Will Eisner (2016). ©Locust Moon
Omslag och ett par sidor ur The Lost Works of Will Eisner (2016). ©Locust Moon

Några Wags-serier blev sedan publicerade i andra publikationer under senare hälften av 30-talet, bland dem Harry Karry som gick i dagspress, och äventyrsserien Hawks of the Seas (under pseudonymen Willis B. Rensie).

En dagsstripp med Harry Karry från 16 juni 1938.
En dagsstripp med Harry Karry från 16 juni 1938.

Eisner lämnade partnerskapet 1940 för att ägna sig åt att teckna The Spirit, en innovativ seriebilaga till dagstidningar på söndagarna.

Tillbaka till toppen av sidan


Sheena, djungelns drottning

Den största succéserien från Eisner & Iger Studio var Sheena, Queen of the Jungle (1937), publicerad under deras gemensamma pseudonym W. Morgan Thomas. Den första serietecknaren var Mort Meskin.

Sheena, Queen of the Jungle.
Sheena, Queen of the Jungle.

Sheena blev en enorm bästsäljare och serien blev fortsatt publicerad till april 1953. En stor del av framgången berodde på att hon var en sexig blondin i pälsbikini.

Tillbaka till toppen av sidan


Wonder Man

År 1939 fick Eisner i uppdrag att skapa serien Wonder Man (en Superman-kopia) för Fox Publications, och Eisner & Iger Studio skrev och tecknade det första numret av Wonder Comics #1 (maj 1939). Eisner tecknade under pseudonymen Willis.

Omslag till Wonder Man #1 (1939), och en sida som visar hans superkrafter. ©Fox
Omslag till Wonder Man #1 (1939), och en sida som visar hans superkrafter. ©Fox

Wonder Man byggde vidare på en annan populär serie, Stålmannen (Superman, 1937) av Jerry Siegel och Joe Shuster. DC Comics stämde förlaget för upphovsrättsintrång. Rättegången slutade i en seger för DC, varför Wonder Man upphörde efter bara en utgåva.

Efter Wonder Comics #2 bytte tidningen titel till Wonderworld Comics, som fortsatte med #3.

Tillbaka till toppen av sidan


The Flame

The Flame var en serie skapad av Eisner och Lou Fine för Wonderworld Comics #3 (juli 1939).

Huvudfiguren i serien är Gary Preston, som av sin far, en missionär i Kina, blivit placerad i en korg i floden, varpå barnet flyter nedströms till Tibet, och blir räddad av munkar. De lärde honom olika mystiska talanger, som att använda eld. Preston blir The Flame, med stöd av sin flickvän Linda Dale, med Flame Girl som alias.

The Flame fick också en egen serietidning (1940) som utkom med åtta nummer till januari 1942, när förlaget Fox Publications gick i konkurs.

Omslag till Flame #1-8 (1940-42). Eisner medverkade dock endast i #1. ©Fox
Omslag till Flame #1-8 (1940-42). Eisner medverkade dock endast i #1. ©Fox

Ett urval källor:
Don Markstein’s Toonopedia

Tillbaka till toppen av sidan


Doll Man

Eisner skapade superhjälten Doll Man, i Feature Comics #27 (december 1939) från Quality Comics. Eisner skrev manus under pseudonymen William Erwin Maxwell, med teckningarna var i samarbete med Lou Fine (år 1940-42 tog Reed Crandall över som tecknare).

Introduktionen av Doll Man ur Feature Comics #27 (1939). ©Quality
Introduktionen av Doll Man ur Feature Comics #27 (1939). ©Quality

Från 1941 till 1953 utkom Doll Man som egen serietidning, med olika serietecknare.

Omslag till Doll Man #1-5 (1941-43). ©Quality
Omslag till Doll Man #1-5 (1941-43). ©Quality

DC Comics tog över rättigheterna från Quality och efter närmare två decennier gjorde Doll Man comeback, mestadels som bifigur i titlar som Justice League of America, Freedom Fighters och The All Star Squadron.

Tillbaka till toppen av sidan


Yarko

Eisners magiker Yarko (Yarko the Great) dök upp i ett par Fox-titlar, med början i Wonder Comics #2 (juni 1939), sedan i Wonderworld Comics, från #4 (augusti 1939), och i Blue Beetle #1 (vinter 1940). Serien var ursprungligen skriven och tecknad av Eisner själv, och kan ses som en föregångare till Mr. Mystic, som förekom i The Spirit Section (1940-44).

Inledande uppslag med Yarko-episoden ur Wonderworld Comics #7 (1939). ©Fox
Inledande uppslag med Yarko-episoden ur Wonderworld Comics #7 (1939). ©Fox

När serietidningen Karl-Alfred startade 1946 innehöll den Yarko av Will Eisner (nr 1-40, 1946).

Motsvarande inledning ur Karl-Alfred nr 1, 1946. ©Fox
Motsvarande inledning ur Karl-Alfred nr 1, 1946. ©Fox

Tillbaka till toppen av sidan


The Spirit

1940 lämnade Eisner studion Eisner-Iger, efter att han fått ett mycket intressant erbjudande från Everett M. ”Busy” Arnold, utgivare av Quality Comics. Dagspresserier hade vid den tiden fått stark konkurrens från framväxande serietidningar med superhjältar och kriminalserier.

Arnold bad Eisner att skapa en söndagsserie om en brottsbekämpare, liknande The Clock, av George Brenner, men med bättre teckningar. Och det skulle inte bara vara en söndagssida, utan en hel serietidningsbilaga på 16 sidor i veckan, med sju sidor ägnade åt den nya serien av Eisner, The Spirit.

The Spirit #20 (1979). ©Kitchen Sink
The Spirit

Arnold var väl medveten om att uppgiften var mycket arbetskrävande och Eisner fick de legala rättigheterna till bilagan. För att hantera produktionen startade Eisner sin egen ”Eisner Studio” och tog med sig några av sina tidigare kollegor som Bob Powell och Lou Fine.

Den 2 juni 1940 debuterade The Spirit Section (1940-52), som tidningsbilagan brukar kallas, syndikerat av Register & Tribune.

Tillbaka till toppen av sidan


Spirit-Medarbetare

Naturligtvis kunde inte Eisner producera en hel serietidning varje vecka utan ett stort antal spökförfattare och tecknare. Några av dem var John Belfi, Dave Berg, Gene Bilbrew, Tex Blaisdell, Toni Blum, Chris Christiansen, Jack Cole, Martin de Muth, Jim Dixon, Jules Feiffer, Lou Fine, Jerry Grandenetti, Abe Kanegson, Jack Keller, Fred Kida, Robin King, Don Komisarow, Alexander Kostuk, Alex Kotzky, Joe Kubert, Andre Leblanc, Marilyn Mercer, Klaus Nordling, Ben Oda, Don Perlin, Bob Powell, Sam Rosen, Sam Schwartz, John Spranger, Manny Stallman, Manly Wade Wellman, Al Wenzel , Wallace Wood och William Woolfolk.

När Eisner blev inkallad under andra världskriget var i första hand Lou Fine ansvarig för The Spirit mellan 1942 och 1945. Efter sin återkomst skrev Jules Feiffer manus på flera berättelser, inte minst för att Eisner var upptagen med att skapa utbildningsserier för den amerikanska armén.

Efter att Eisner gift sig 1950 hade han ännu mindre tid att arbeta på serien. Den 5 oktober 1952 upphörde därför The Spirit.

Tillbaka till toppen av sidan


Andra serier i The Spirit Section

Bortsett från titelserien innehöll The Spirit Section extra serier i varje nummer, inklusive Jonesy (1948-50) av Bernard Dibble, och Clifford (1949-51) av Jules Feiffer, båda humorserier.

Jonesy, och senare Clifford, var vanligen utfyllnad på sista sidan i The Spirit Section. ©Register&Tribune
Jonesy, och senare Clifford, var vanligen utfyllnad på sista sidan i The Spirit Section. ©Register&Tribune

Eisner själv skrev manus till Mr. Mystic (1940-44) under pseudonymen W. Morgan Thomas, medan Bob Powell tecknade. Serien handlar om trollkarlen Ken, som var brottsbekämpare. Efter att Powell blivit inkallad 1943 fortsatte Fred Guardineer som tecknare till serien upphörde 14 maj 1944.

Mr Mystic från 25 augusti 1940, något av en Yarko-kopia. ©Register&Tribune
Mr Mystic från 25 augusti 1940, något av en Yarko-kopia. ©Register&Tribune

Tillbaka till toppen av sidan


Lady Luck

Lady Luck (1941-49) var skriven av Eisner under pseudonymen Ford Davies, och blev en långlivad serie. Den handlar kring Brenda Banks, en miljonärsdotter som blir brottsbekämpare för att hon är uttråkad. Och hennes alter ego är Lady Luck.

Lady Luck från 25 augusti 1940. ©Register&Tribune
Lady Luck från 25 augusti 1940. ©Register&Tribune

Precis som Batman har hon inga superkrafter förutom sin egen intelligens och atletik, och hennes chaufför Peecolo är den ende som känner till hennes verkliga identitet. Och precis som Superman har hon en oönskad kärlek till någon som inte får veta hennes riktiga identitet: polischef Hardy Moore.

Serieskapare

Eisner skrev bara några avsnitt innan han lämnade över till Dick French och den kvinnliga manusförfattaren Toni Blum. Tecknare var från början Chuck Mazoujian, och han blev efterträdd av Nick Cardy under pseudonymen Nicholas Viscardi, från 18 maj 1941 till 22 februari 1942.

Klaus Nordling tog sedan över från 1 mars 1942 till 3 mars 1946. Han skapade Lady Luck mer efter eget huvud och förvandlade titeln till en humoristisk-satirisk serie. Några månader senare blev seriefiguren återupplivad en kort tid av Fred Schwab, från 5 maj till 3 november 1946.

Lady Luck var dessutom en del av innehållet i serietidningen Smash Comics #42-85 (1943-49) från Quality Comics, återigen tecknad av Nordling.

Omslag till Smash Comics #43. Förutom Lady Luck är Mr Midnight på omslaget, som var en Spirit-liknande serieskapande av Jack Cole på uppdrag av ”Busy” Arnold. ©Quality

Omslag till Smash Comics #43. Förutom Lady Luck är Mr Midnight på omslaget, som var en Spirit-liknande serie skapad av Jack Cole på uppdrag av Everett M. ”Busy” Arnold. ©Quality

De sista fem numren utkom som Lady Luck Comics #86-90 (1949-50).

Tillbaka till toppen av sidan


Andra serier från 40-talet

Förutom The Spirit skapade Will Eisner också några patriotiska serier under andra världskriget för National Comics och Military Comics. I National Comics #1 (1940) debuterade Uncle Sam, kanske den märkligaste superhjälten han någonsin skapade. Han var klädd i de nationalsymbolerna och hade andan som en soldat som dog under amerikanska inbördeskriget.

Omslag, förstasida och sista sida med serien Uncle Sam, ur National Comics #1 (1940). ©Quality
Omslag, förstasida och sista sida med serien Uncle Sam, ur National Comics #1 (1940). ©Quality

Eisner skrev de flesta berättelserna och tecknade några sidor, men det mesta serietecknandet gjorde Dan Zolnerowich, Dave Berg eller Lou Fine. 1944 blev det sista avsnittet publicerat, även om DC Comics återupplivade seriefiguren 1973, som medlem i Justice League.

Eisner försökte också lansera andra serietidningar, men de flesta utkom med endast ett nummer, som Baseball Comics (1949) och Kewpies (1949), eller förblev opublicerade, som John Law och Pirate Comics.

Tillbaka till toppen av sidan


Höken

I Military Comics #1 (augusti 1941) introducerade Eisner och Bob Powell serien Höken (Blackhawk) från Comic Magazines Inc., med Chuck Cuidera som tecknare. Blackhawk handlade om det polsk-amerikanska flygarässet Bart Hawk (kallad Blackhawk) och hans privata flygskvadron, med smeknamnet ”The Blackhawks”.

Omslag och inledande sida ur Military Comics 1 (1941). ©Comic Magazines
Omslag och inledande sida ur Military Comics 1 (1941). ©Comic Magazines

Blackhawk blev en omedelbar succé. Om än Chuck Cuidera tecknade den första historien, blev de flesta episoderna tecknade av Reed Crandall. Under senare år har en del kontroverser uppstått om vem som var den verkliga skaparen av Blackhawk. Cuidera hävdade ofta att hans bidrag vida överträffade det från Eisner och Powell. Vad som är säkert är att Eisner utvecklade konceptet och seriefigurernas uniformer.

Omslag till Military Comics #13 (1942). Redan i #2 hade Blackhawk hökemblemet på bröstet. ©Comic Magazines
Omslag till Military Comics #13 (1942). Redan i #2 hade Blackhawk hökemblemet på bröstet. ©Comic Magazines

Tillbaka till toppen av sidan


Militära instruktionsserier och handböcker

Mellan 1941 och 1972 spenderade Eisner en stor del av sin tid på att producera pedagogiska serier för armétidskrifter. Under andra världskriget, i rollen som specialistofficer, skapade han serier som Private Dogtag i The Flaming Bomb och Joe Dope i Army Motors.

En stripp med Private Dogtag, tuschad av Lou Fine.

Även efter sin aktiva tjänst fortsatte han att tillhandahålla illustrationer och serier för militären, inklusive sin egen egenproducerade tidskrift PS: The Preventive Maintenance Monthly (1951-72).

Några omslag till PS: The Preventive Maintenance Monthly (1956).
Några omslag av Will Eisner till PS: The Preventive Maintenance Monthly (1956).

Eisner startade också The American Visuals Corporation, ett kommersiellt företag som skapade instruktionsmaterial och serier till utbildning och reklam för olika företag och myndigheter. Några av företagets kunder var RCA Records, Baltimore Colts och New York Telephone.

Eisners arméserier är kanske den mest kontroversiella aspekten i hans karriär. Det gjorde honom till exempel impopulär under Vietnamkriget. Det mesta av materialet är kraftigt daterat och bara av intresse för historiker och militärfantaster.

Boken Will Eisner and PS Magazine (2008) av Paul E. Fitzgerald samlar det bästa från Eisners militära serier, med kommentarer och intervjuer med Murphy Anderson, Joe Kubert, Mike Ploog och Eisner själv.

Tillbaka till toppen av sidan


Pånyttfödelse av The Spirit

På 60-talet blev tecknade serier mer seriöst uppmärksammade. Will Eisner var en av de serieskapare som nu blev upphöjd som ett underuppskattat geni. Serien The Spirit blev hyllad i boken The Great Comic Book Heroes (1965) av Jules Feiffer, tidigare assistent till Eisner.

  • Efterfrågan på nya The Spirit-serier var så hög att The New York Herald Tribune den 9 januari 1966 publicerade ett nytt avsnitt på fem sidor, skapad av Eisner.
Original till inledande sida till The Spirit ur The New York Herald Tribune från 9 januari 1966. ©Eisner
Original till inledande sida till The Spirit ur The New York Herald Tribune från 9 januari 1966. ©Eisner

Sedan 60-talet har återtryck av serien blivit sporadiskt producerade av olika utgivare, som Harvey Comics, Warren Publishing och Kitchen Sink Press. Och Eisner har även skapat några nya episoder, och ett flertal omslag.

Tillbaka till toppen av sidan


En ny riktning

I flera år hade Eisner omhuldat drömmen om att skapa mer ambitiösa och personliga serier. Många av hans kollegor var skeptiska till hans planer, men Eisner blev övertygad om att det fanns en marknad för hans arbete.

1969 introducerade Denis Kitchen och Art Spiegelman honom till underground comix, en genre delvis inspirerad av hans eget arbete. När han såg hur de utvecklat seriemediet beslutade han sig för att gå vidare med sin plan.

Hans första nya vanliga serier på flera år var fortfarande enkla i sina ambitioner. För förlagsföretaget Poorhouse Press illustrerade han flera guideböcker med skämtteckningar:

  • Gleeful Guide to Occult Cookery: The Saucerer’s Apprentice (1974)
  • The Gleeful Guide to Communicating with Plants to Help Them Grow (1974)
  • Incredible Facts, Amazing Statistics, Monumental Trivia (1975)
  • Living With Astrology (1974)
  • How To Avoid Death & Taxes…and Live Forever (1975).
Omslag till ett antal skämtsamma guideböcker (1984-75). ©Poorhouse
Omslag till ett antal skämtsamma guideböcker (1984-75). ©Poorhouse

Odd Fact (1975-76) från Register and Tribune Syndicate, var ett kortvarigt försök av Eisner att skapa en titel för dagspress med skämtteckningar med allmänna roliga fakta.

Skämtteckningar (varav ett par original) med Odd Fact, från november-december 1975. ©Eisner
Skämtteckningar (varav ett par original) med Odd Fact, från november-december 1975. ©Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


Ett hus i Bronx

Efter två års förberedelser publicerade Eisner den grafiska romanen Ett hus i Bronx (A Contract with God and Other Tenement Stories, 1978), från Baronet Publishing. Publikationen fick två uppföljare, A Life Force (1988), och Dropsie Avenue: The Neighborhood (1995), båda från Kitchen Sink Press.

Omslag till trilogin med grafiska romaner som började med A Contract with God (1978). ©Eisner
Omslag till trilogin med grafiska romaner som började med A Contract with God (1978). ©Baronet/Kitchen Sink/Eisner

Handlingen i trilogin utspelar sig i ett hyreshus i New York, ett mikrokosmos av människor som antingen flyttar in eller ut. Många berättelser är inspirerade ur författarens egen ungdom som jude i invandrarområdet Dropsie Avenue, under den stora depressionen.

Ett uppslag ur A Contract with God (1978). ©Baronet/Eisner
Ett uppslag ur A Contract with God (1978). ©Baronet/Eisner

Eisner använde denna urbana miljö för att skildra igenkännande mänskliga händelser som berör, både nutida och tidigare händelser. För att framkalla en känsla av äldre tidsepok använde han sepiabläck.

Tillbaka till toppen av sidan


Livskraft

  • Livskraft (A Life Force, 1988), från Kitchen Sink Press. Den andra volymen är en längre sammanhållen berättelse som utspelar sig under depressionen på 30-talet, med flera seriefigurer vars liv sammanflätas. Serien hade tidigare varit publicerade i Will Eisner’s Quarterly #1-5 (1983-85) från Kitchen Sink.
Will Eisner's Quarterly utkom med åtta nummer (1983-85) och innehöll nytecknat material, som Life Force, och återtryck från The Spirit Section. ©Kitchen Sink
Will Eisner’s Quarterly utkom med åtta nummer (1983-85) och innehöll nytecknat material, som A Life Force, och återtryck från The Spirit Section. ©Kitchen Sink
  • Jacob, en 60-årig man, är permitterad från jobbet och undrar vad han ska göra med sitt liv. Han får veta att en tidigare flickvän, Frida, vill immigrera från Nazityskland till New York. Eftersom han fortfarande har känslor för henne, hjälper han henne, med hjälp av maffian. Han överväger att lämna sin egen fru för henne.
  • Under tiden är hans dotter Rebecca kär i en börsmäklare. Jacob motsätter sig deras förhållande, eftersom hennes förlovade är en icke-judisk (goy). Berättelsen utvecklas till en familjesaga om människor som gör moraliska val och som i grunden undrar vad livet går ut på.
Ett uppslag ur A Life Force (1988). ©Kitchen Sink
Ett uppslag ur A Life Force (1988). ©Kitchen Sink/Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


Dropsie Avenue

  • Dropsie Avenue: The Neighborhood (1995). Den tredje och sista volymen följer gatans kronologiska historia från början i den koloniala tiden som en holländsk gård från 1600-talet, till en liten by på 1800-talet, till ett 20-talshus. Medan tiderna förändras förblir människor i princip desamma.
  • De är avundsjuka, främlingsfientliga och paranoida när det kommer till nykomlingar. Små händelser orsakar stora missförstånd. Snöd vinning överkommer moraliska hinder. Äldre invånare flyttar ut, nya människor flyttar in. Alla tycker att deras kvarter ”inte är vad det brukade vara”, men det är uppenbart att det har det heller aldrig varit.
Två sidor ur Dropsie Avenue: The Neighborhood (1995), med flera generationer däremellan. ©Kitchen Sink
Två sidor ur Dropsie Avenue: The Neighborhood (1995), med åtskilliga generationer däremellan. ©Kitchen Sink/Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


Grafisk roman

A Contract with God blev en milstolpe i seriernas historia. Den har ofta blivit kallad ”den första grafiska romanen”, även om det har funnits föregångare till den hedersbeteckningen. Inte minst för att A Contract with God hade en påtaglig kulturell och kommersiell påverkan. Boken skulle distribueras i den vanliga bokhandeln. Och böckerna av Eisner fick stor uppmärksamhet i media, där en del litteraturkritiker gav fantastiska recensioner. Verket kom också att bli översatt på många språk.

Otaliga serietecknare har blivit inspirerade av Eisner att skapa egna grafiska romaner, vilket bidragit till att tecknade serier mer uppmärksamhet. Samtidigt kan termen ”grafisk roman” kanske ifrågasättas som en möjligen onödig åtskillnad från andra utmärkta serietidningar.

Tillbaka till toppen av sidan


Livet på en annan planet

Eisner följde upp sin framgång med flera andra grafiska romaner.

  • Blinka lilla stjärna (Signal from Space, 1983) från Kitchen Sink Press, gick dessförinnan som följetong i Spirit Magazine #19-26 (1978-80) med titeln Life on Another Planet. Serien kan ses som en sf-berättelse om en utomjordisk radiosignal, men handlar mer om hur människor på jorden reagerar på den.
Omslag till Spirit Magazine #19-26 (1978-80). ©Kitchen Sink/Eisner
Omslag till Spirit Magazine #19-26 (1978-80). ©Kitchen Sink/Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


John Law

  • John Law Detective (1983), utgiven av Eclipse Comics, var en kriminalserie av Eisner, skapad redan 1948 men tidigare opublicerad. Berättelserna handlar om en tuff, piprökande detektiv med ögonlapp och hans afroamerikanska skoputsarkompis Nubbin. Även om projektet lagrades, användes istället några episoder till The Spirit. Seriefiguren Sand Serif har till och med sitt ursprung i John Law.
Omslag, förstasida och ett uppslag ur John Law Detective (1983). ©Eclipse/Eisner
Omslag, förstasida och ett uppslag ur John Law Detective (1983). ©Eclipse/Eisner
  • Dead Man Walking (2004), från IDW innehöll nytt John Law-material skrivet och tecknat av Gary Charloner, tillsammans med de tre serier av Eisner som tidigare blev publicerade av Eclipse
  • Angels and Ashes, Devils and Dust #1 (2006) från IDW, innehöll också en helt ny John Law-serie i fyra delar av Chaloner.

Tillbaka till toppen av sidan


Will Eisners New York

  • Storstad (New York: The Big City, 1986) från Kitchen Sink Press. I boken tittar Eisner på det dagliga livet i sin favoritstad. Han berörde både stadens sevärdheter och tillförde mindre romantiska aspekter. Serierna var tidigare publicerade med titeln The City i The Spirit #27-40 (1977)
Omslag, och ett uppslag ur Storstad (1986). ©Alvglans/Eisner
Omslag, och ett uppslag ur Storstad (1986). ©Alvglans/Eisner
  • Storstadsmänniskor (City People Notebook, 1989) från Kitchen Sink Press, är mer anekdotiska serier baserade överblivna idéer och skisser från New York: The Big City. Med 32 förbipasserande seriefigurer berör Eisner små ögonblick i deras liv New York
Omslag och en av serierna ur Storstadsmänniskor (1989). ©Alvglans/Eisner
Omslag och en av serierna ur Storstadsmänniskor (1989). ©Alvglans/Eisner
  • The Building (1987) från Kitchen Sink Press, var resultatet av Eisners melankoliska känslor om förstörelsen av gamla byggnader. För honom var denna förlust lika tragisk som en person som dör. På motsvarande sätt som i A Contract with God skapade han därför denna grafiska roman om invånarna i ett bostadshus
Omslag och ett uppslag ur The Building (1987). ©Kitchen Sink/Eisner
Omslag och ett uppslag ur The Building (1987). ©Kitchen Sink/Eisner
  • Invisible People (1993) från Kitchen Sink Press. Eisner tecknade serien efter att ha läst om en försummad fattig kvinna som begick självmord efter att ha nekats hjälp från samhällets stödsystem. Två månader efter hennes död hade ännu ingen hört av sig om kroppen. Hon blev så småningom begravd i en omärkt grav. Invisible People fokuserar på de anonyma massorna i varje stad, som alla har intressanta historier även om de flesta inte är intresserade
  • Serien blev först publicerad som serietidning, med titlarna Sanctum, The Power och Mortal Combat, av Kitchen Press
Omslag till Invisible People-trilogin av Will Eisner (1992). ©Kitchen Sink/Eisner
Omslag till Invisible People-trilogin av Will Eisner (1992). ©Kitchen Sink/Eisner
  • En samlingsvolym vann Harvey Award (1993) för bästa manusförfattare och bästa serietecknare
  • Will Eisners New York: Life in the Big City (2006) från W.W. Norton, innehöll de fyra ovannämnda grafiska romanerna i en inbunden samlingsvolym

Tillbaka till toppen av sidan


Självbiografisk familjehistoria

Redan A Contract with God hade självbiografiska inslag, men Eisner kombinerade dem med händelser ur andras liv och ur fantasin. Några av hans senare grafiska romaner var mycket mer självbiografiska.

  • The Dreamer (1986) från Kitchen Sink Press, utspelar sig på 30-talet och speglar hans tidiga början som serietecknare. Serien handlar om människor och händelser från tiden på Eisner-Iger Studio. På det stora hela visar den hur svårt det kan vara att få ett företag etablerat och samtidigt behålla sin integritet. Eisner återger en version av den perioden som inte nödvändigtvis är helt tillförlitliga fakta. Men berättelsen har fiktiva seriefigurer och namn, snarare än att direkt skildra honom själv och tidigare kollegor.
Omslag och en sida ur The Dreamer (1986). ©Kitchen Sink/Eisner
Omslag och en sida ur The Dreamer (1986). ©Kitchen Sink/Eisner
  • Familjen (A Family Matter, 1998) från Kitchen Sink Press, kretsar kring ett familjemöte där 90-årsdag för familjens nestor ska firas. Men när familjens medlemmar blir påminda om det förflutna flyter långsamt många frustrationer långsamt upp till ytan. Ett förmodat glatt återseende blir till en bitter konflikt.
Omslag och ett uppslag ur Familjen (1988). ©Alvglans/Eisner
Omslag och ett uppslag ur Familjen (1988). ©Alvglans/Eisner
  • Minor Miracles (2000) från DC, tog Eisner tillbaka till Dropsie Avenue, utan att vara en uppföljare till A Contract with God. Den grafiska romanen fördjupar sig i berättelser om hur tur, otur eller tillfälligheter förändrade seriefigurernas liv i olika riktningar.
Omslag och original till en insida för Minor Miracles (2000). ©DC
Omslag och original till en insida för Minor Miracles (2000). ©DC
  • The Name of the Game (2001) från DC, var löst inspirerad av Eisners mors sida av familjen och utvecklas som en saga som spänner över flera generationer. Det handlar om familjens företag såväl som deras inre konflikter.
Omslag och ett uppslag ur The Name of the Game (2001). ©DC/Eisner
Omslag och ett uppslag ur The Name of the Game (2001). ©DC/Eisner
Krigsminnen
  • Till stormens hjärta (To the Heart of the Storm, 1991) från Kitchen Sink Press, följer en ung man ombord på ett trupptransporttåg under andra världskriget och återspeglar hans ungdom. Han ser tillbaka på den fattigdom och antisemitism som han upplevde som en ung pojke under den stora depressionen.
  • Eisner tänkte sig ursprungligen att skapa en grafisk roman om hur fördomar formar människors personlighet och bestämde sig för att arbeta utifrån sin egen personliga erfarenhet. Innan han visste ordet av hade han skrivit en självbiografi i serieform. Verket belönades med utmärkelserna Eisner Award och Harvey Award (1992) för bästa grafiska album.
Omslag och en sida (i original) ur Till stormens hjärta (1991). ©Alvglans/Eisner
Omslag och en sida (i original) ur Till stormens hjärta (1991). ©Alvglans/Eisner
  • Last Day in Vietnam (2000) från Dark Horse, låter Eisner gräva i sitt krigsförflutna. Boken innehåller sex noveller som återspeglar soldatlivet under andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget. För Eisner bar militärtjänsten en ögonöppnare och han ville göra något med sina minnen. Boken visar att unga rekryter inte bara möter militära svårigheter utan även mentala problem. Verket blev tilldelad Harvey Award (2001) för bästa grafiska album.
Omslag och en sida ur Last Day in Vietnam (1991). ©Dark Horse/Eisner
Omslag och en sida ur Last Day in Vietnam (1991). ©Dark Horse/Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


Serieadaptioner av romaner

Under de sista åren av sitt liv gjorde Eisner olika serieadaptioner av berömda böcker och romaner.

  • Prinsessan och grodan (The Princess and the Frog, 1996) från NBM, bygger på sagan Grodprinsen av bröderna Grimm
  • Den vita valen (The White Whale: An Introduction to Moby Dick, 1991) från Story Shop, är en version av Herman Melvilles klassiska roman (finns även som Illustrerade klassiker nr 17 Moby Dick)
  • Den siste riddaren (The Last Knight: An Introduction to Don Quixote by Miquel de Cervantes, 1999) från NBM, tacklar romanen av Cervantes
  • Sundiata: A Legend of Africa (2003) från NBM, visualiserar en folksaga från Mali
Omslag till tre utgåvor på svenska (1998-99). ©Bokfabriken/Eisner
Omslag till tre utgåvor på svenska (1998-99). ©Bokfabriken/Eisner

”Juden”

Men inte alla serieadaptioner av Eisner följde originalböckerna till punkt och pricka.

  • Fagin the Jew (2003) från Random House, är till exempel en återberättelse av den klassiska romanen Oliver Twist, av Charles Dickens, ur Fagins perspektiv. Fabian var ledaren av gänget med de unga ficktjuvarna i berättelsen. I Dickens originalroman, illustrerad av George Cruikshank, var Fagin en judisk stereotyp, ofta kallad ”juden” i många kapitel. Eisner ger en tänkt bakgrund till hur Fagin ha,ande på brottets bana, och skildrar honom som en mer komplex figur.
Omslag och en sida ur Fagin the Jew (2003). ©Random House
Omslag och en sida ur Fagin the Jew (2003). ©Random House/Eisner

Antisemitism var också ett tema i hans slutliga grafiska roman:

  • The Plot: The Secret Story of the Protocols of the Elders of Zion (2005) från W. W. Norton. Ett sekel tidigare utkom Sions vises protokoll (The Protocols of the Elders of Zion, 1905), som var en antisemitisk bluff om påstådda judiska planer för världsherravälde. Tyvärr har nazister och andra rasister sedan dess tagit till sig boken som bevis. Eisner tecknade sin grafiska roman eftersom boken fortfarande används som propagandaverktyg idag.
  • Den grafiska romanen återspeglar hur ’The Protocols’ skrevs av Mathieu Golovinski, en opportunistisk tsaristisk funktionär i Paris som ville diskreditera liberala judar som människor som planerar att störta världen. Eisner erbjuder också officiella dokument som visar att ’The Protocols’ var plagierad från äldre källor.
Omslag och ett uppslag ur The Plot: The Secret Story of the Protocols of the Elders of Zion (2005). ©Norton/Eisner

Omslag och ett uppslag ur The Plot: The Secret Story of the Protocols of the Elders of Zion (2005). ©Norton/Eisner

Tillbaka till toppen av sidan


Tecknade serier och sekvenskonst

Will Eisner är mest känd som serietecknare och skapare av fiktion, men han publicerade också teoretiska böcker om serier:

  • Comics & Sequential Art (1985, reviderad 1990) från Poorhouse Press
  • Graphic Storytelling and Visual Narrative (1996) från W.W. Norton
  • Expressive Anatomy for Comics and Narrative (2005) från W.W. Norton
Teoriböcker om serier och sekvenserings av Eisner. ©Poorhouse/Norton/Eisner
Teoriböcker om serier och sekvenserings av Eisner. ©Poorhouse/Norton/Eisner

Trilogin är baserad på kurser som Eisner gav på School of Visual Arts, kombinerat med uppsatser om mediet tryckta i The Spirit Magazine. Eisner erbjuder praktiska tips om hur man ritar rörelse, kroppsmekanik, ansiktsuttryck och hållningar. Han visar hur små ändringar i linjer, skuggning, layout, färgläggning, perspektiv, skuggning, alla kan öka effekten av berättelsen eller förmedla olika budskap.

Eisner betonar vikten av att berättartempo och fokusering. Guiderna är en teoretisk analys av serieberättande, skrivet av en person med livslång erfarenhet som serietecknare och illustratör. Trilogin introducerade också definitionen på serier som ”sekvenskonst” eller ”sekventiellt illustrerade berättelser”.

Will Eisner förklara vad som är ”sequential art”.

Tillbaka till toppen av sidan


Erkännanden

Will Eisner blev tilldelad ett Reuben Award (1998) för A Contract with God. Samma år fick Eisner Adamsonpriset i guld för ”exceptionell seriegärning” (1998).

Will Eisner avled 2005 vid 86 års ålder efter en bypass-operation i hjärtat.

Tillbaka till toppen av sidan


Eisner Award

Eisnerpriset (Will Eisner Comic Industry Awards), en utmärkelse i branschen för tecknade serier, grundades 1988, och är uppkallad efter Will Eisner. Priser delas ut för kreativa prestationer i amerikanska serietidningar. Som en del av Eisner Award finns också branschens Hall of Fame.

Tillbaka till toppen av sidan


LÄS MER HÄR

Fler serieskapare

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.