Karl-Alfred – vår första riktigt stora serietidning!, har tidigare varit publicerad i faksimilutgåvan av Karl-Alfred nr 1, 1946, som medföljde den ordinarie utgåvan av Knasen nr 1, 2006.
Karl-Alfred är inte bara en spenatälskande gentleman, eller snarast sjöman. Det är också namnet på en av våra första serietidningar. Den var större till formatet än våra nuvarande serietidningar.
När den kom 1956 var den ensam, två andra hade funnits tidigare. Genom att överleva längre än ett år, förebådade Karl-Alfred de svenska serietidningarnas guldålder, men blev själv senare ett offer för den.
Karl-Alfred betraktades som en veckotidning; serier som var upptagna av andra veckotidningar var inte tillgängliga för den. I förebilden Skipper Skræk, från den danska grenen av Allers förlag, gick Fantomen men i Sverige fanns den redan i Vecko-Revyn. Det här gjorde att Karl-Alfred fick fyllas med lite ovanligare serier och det gör tidningen seriehistoriskt mycket intressant.
Serierna
Titelns serie finns redan på förstasidan och det är söndagsvarianten. Serien hade funnits sedan slutet av 20-talet och dess skapare, E. C. Segar, hade redan avlidit. Han förekom några gånger i början, men annars är det efterträdaren Bela Zaboly vi möter. På sidan två finner vi mer Karl-Alfred, i en textberättelse som ofta illustreras med Segar-bilder.
Gäckande Skuggan (The Shadow), av Vernon Greene, var en dagsserie som i USA för länge sedan försvunnit in i skuggorna. Den var rätt spännande och dramatisk, men hade inget gemensamt med filmgestalten med samma namn.
Nästa sida visar tydligt hur tidningen fick sträcka sig efter material. Pantomimen Potterby och hertiginnan låg överst på den delade sidan med Blondie, på söndagarna i USA, i ca 30 år.
Lingonkvist hette i original Dinglehoofer und His Dog och var på samma sätt den översta serien på sidan med The Katzenjammer Kids, Knoll och Tott. Tecknaren hette Harold Knerr och hunden hette från början Adolph, men det ändrades av förståeliga skäl redan på 30-talet.
Ensamma vargen
Ensamma Vargen (The Lone Ranger) av Charles Flanders, denna lite träiga västerngestalt, red med indiankompisen Tonto och på hästen Silver i över 30 år i USA. Och i Karl-Alfred under hela dess tid.
Jane var engelska och under det stora kriget var hon de brittiska soldaternas favorittjej. Hon klarade freden också och Norman Pett fortsatte att göra henne till slutet av 50-talet, men i Karl-Alfred var hon bara med några månader.
Mästerdetektiven ”X-9”, här i strippar från Austin Briggs tid, men senare permanent tecknad av Mel Graff. En världsserie med ett årtionde bakom sig. Med i tidningen hela vägen så när som på ett par månader.
Löjtnant Winge, en mystisk serie som gäckat forskningen, åtminstone artikelförfattarens. Från USA, från tidigt 40-tal. Ser ut som om den vore tecknad av Will Eisner ibland, men han mindes den inte.
Tusen och en natt
Tusen och en natt – ett svenskt bidrag och ett utmärkt sådant! Teckningsläraren Tage Sahlin gav sig in i Orientens sagomiljöer, som han skildrade både välgjort och skrämmande.
Jimmy Murphy gjorde Lilla familjen. Toots and Casper hette den hemma i USA och den fanns som söndagsserie i nästan 40 år och i Karl-Alfred från början till slut.
Under den hittar vi en annan klassisk skämtserie, Skippy av Percy Crosby. Här som Lasse.
Åter till England och till den då ganska färska Garth. Skapad 1943 av Steve Dowling. Kort i tidningen, men mångårig som serie.
Ludde på luffen, C. D. Russells Pete the Tramp, han höll sig vid liv i 30 år och i Karl-Alfred åtta.
Pär och Polly
Pär och Polly debuterade i USA som Polly and Her Pals redan 1912 och upphörde först i slutet av 50-talet. Begåvad skapare var Cliff Sterrett.
Nästa serie hade också en begåvad skapare. Will Eisner gjorde Yarko (Yarko the Great) i slutet av 30-talet. Den blev inte långvarig, inte heller i Karl-Alfred.
Den förnämsta serien i början var nog dock Prins Valiant, som då har ca nio år på sin pageklippta nacke. Harold Fosters episka, men ohistoriska, mästerverk prydde baksidan i många år framåt.
Formatändring
1953 upphörde tidningen Karl-Alfred. Den var gammalmodig redan från början med sina små doser av följetongsserier. Skämtserier gick väl an med en sida i taget, men äventyrsserierna blev lidande på det. Och när modernare serietidningar hade långa avslutade avsnitt, så vände sig köparna dit och Karl-Alfred tappade i upplaga.
Sista året bytte man till vanligt format, men varje serie fick samma utrymme som förut.
Av de första sexton serierna var hälften med under hela de åtta årgångarna. Totalt ingick 36 olika serier i en jämn blandning av skämt och allvar. Tillkom gjorde Rip Kirby, Mandrake, Blixt Gordon, Spud och Tim och Lille kungen, för att nämna några.
Karl Alfred var en pionjär som mäktade med 409 nummer sammanlagt. Den var fascinerande läsning på sin tid och är det fortfarande med alla sina ovanliga serier. En svensk serietidningsklassiker!
Olle Dahllöf
Läs mer här
- Klassiska svenska serietidningar
- Karl-Alfred nr 1, 1946
- Seriemagasinet nr 1, 1948
- Kalle Anka & C:o nr 1, 1948
- Min Melodi nr 1, 1949
- Fantomen nr 1, 1950
- Blondie nr 1, 1951
- Tuff och Tuss nr 1, 1953
- 91:an nr 1, 1956
- Lilla Fridolf nr 1, 1960
- X9 nr 1, 1969
- Knasen nr 1, 1970
- Bamse nr 1, 1973
Ett urval källor:
Seriesam
Seriewikin