”Sinuhe — egyptiern” (1950) blev den sista tecknade serien av Bovil (Bo Vilson). Serien gick i veckotidningen Året Runt från Åhlén & Åkerlund, året efter Bovil gått bort. Själv hade jag tidigare bara sett ett par sidor av den här serien, innan jag nyligen fick mig tillsänd bildfiler från min vän Magnus Magnusson*.
Manus var av Carl Wästfelt efter romanen ”Sinuhe, egyptiern …ur den egyptiske läkaren Sinuhes liv omkr. 1390-1335 f.Kr.” (1946, på finska Sinuhe egyptiläinen, 1945) av finländske författaren Mika Waltari (1908-79).
Romanen, som utspelar sig på farao Echnatons tid, räknas som en klassiker i genren. ”Sinuhe — egyptiern” är en av världens mest sålda finska romaner och är översatt till mer än 40 språk. Ole Torvalds översatte romanen till svenska 1945/46.*
Den tecknade serien tillkom efter att verket översatts till engelska (1949) och placerat sig i toppen av bästsäljarlistan i USA.
Serien skildrar Egyptens och Babyloniens historia och anknyter till den första tredjedelen av romanen.
Sinuhe — egyptiern började i huvudsak som bildberättelse, med texten vid sidan om bilden, men med tiden använde serien pratbubblor allt flitigare.
| Året | Runt | ||
| Stripp nr | Titel | Från nr | Till nr |
| 1-35* | Sinuhe egyptiern | 24/1950 | 51-52/1950 |
Handling
Sinuhe — egyptiern, stripp 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | 32 | 33 | 34 | 35
1 Året Runt nr 24, 1950
Läkaren Sinuhe återberättar, på ålderns höst och från sin påtvingade exil vid Röda havets kust, vad som hänt honom under hans liv. Han skriver ner berättelsen för sig själv, för att ha något att göra i ökenlandskapet.
Sinuhe började sitt liv som hittebarn och växte upp i den fattiga delen av Thebe. Hans adoptivfar Senmut var läkare, och Sinuhe beslutade sig för att gå i hans fotspår.
2 Året Runt nr 25, 1950
För att bli läkare, som sin far, måste Sinuhe studera till präst i Ammons heliga tempel. Prästvigningen sågs också som Sinuhes vuxenhetsdag. Det var dock ingen glädjens dag för honom, eftersom han först den dagen fick veta att han var ett hittebarn.
3 Året Runt nr 26, 1950
I tempelgången i Ammons tempel mötte Sinuhe en vacker kvinna, Nefernefer, och blev betagen av hennes skönhet. Han blev kysst för första gången, men kunde inte följa henne hem eftersom han inte fick lämna templet. Dock fick han en ring av henne som minne.
I templet skulle sedan Sinuhe och sex andra vaka, bedja och fasta i mörkret. Ammon var sagd kunna uppenbara sig för den som var ämnad som präst.
De andra prästaspiranterna tände en lampa, spelade tärning och festade på insmugglad mat innan de somnade. Endast Sinuhe var vaken.
4 Året Runt nr 27, 1950
När prästen på morgonen frågade ut prästkandidaterna, ljög de som sovit och sa att de vakat och hört Ammon. Sinuhe kunde dock inte säga att Ammon uppenbarat sig för honom, men prästen knuffade in honom i ett rum med Ammons staty.
Där hörde så Sinuhe Ammon tala till honom. Men han förstod att det var prästen som talade genom statyns mun, och genomskådade bedrägeriet.
5 Året Runt nr 28, 1950
Som präst av lägsta graden fick Sinuhe göra det tyngsta arbetet. Men han förkovrade sig som läkare och fick snart undervisa yngre kamrater. Och Sinuhe var vetgirig och ställde många frågor, men kom därmed i onåd hos äldre, som inte kunde svara.
För första gången på ett par år fick han sedan lämna området, vandra ut i staden och besöka sina, nu äldre, föräldrar. och uppsöka sin barndomsvän, konstnären Thothmes.
6 Året Runt nr 29, 1950
Tillsammans med Thothmes gick Sinuhe till glädjehuset ”Katten och druvan”, men Sinuhe kunde bara tänka på Nefernefer. Vindrucken som han var blev han utkastad.
Farao Amenhotep III (1400-1353 f.Kr) låg för döden, och Sinuhe blev då tillkallad att som assistent hjälpa huvudskålsborraren Phator.
7 Året Runt nr 30, 1950
Phator borrade ett hål i huvudskålen, och blodstillaren hindrade blodet att flyta. Men Phator kunde inte finna någon sjukdom. Därför dukades det upp en festmåltid, och Sinuhe fick därefter bära den vindruckna Phator till sin bädd.
8 Året Runt nr 31, 1950
På terrassen blev sedan Sinuhe uppsökt av tronföljaren, faraos son, som tog med honom ut i öknen för att möta sin gud. Där fick faraoarvingen ett krampanfall, men en annalkande jägare värmde den fallne med sin mantel.
På vägen tillbaka möter de ett sällskap med bärstol och en präst. Prästen hälsar tronarvingen som en farao, och det är uppenbart att farao Amenhotep är död. Nu säger Phator att han och Sinuhe inte har annat att förvänta sig än en dödsdom, eftersom farao inte blev frisk av huvudöppnandet.
9 Året Runt nr 32, 1950
I Rättvisans Hus blev först blodstillaren dömd till döden, och bödeln lyfte och högg sitt svärd, men han hindrade hugget i sista sekund. Icke desto mindre dog blodstillaren, i fasa och skräck.
Nu visste Sinuhe att det hela bara var en formalitet, varför han lugnt överlevde sin egen avrättning. Snart var han färdig läkare, kunde skaffa sig en slav, enögde Kaptah, och en egen läkarmottagning.
10 Året Runt nr 33, 1950
Horemheb kom hem till Sinuhe och lockade honom bort från Thebe. Sinuhe lovade att med följa honom, men på kvällen träffade han, på nytt efter flera år, Nefernefer.
Han visade henne ringen, och tillsammans följdes de ut i trädgården, men hon varnade honom för att hon slukar sina beundrare.
11 Året Runt nr 34, 1950
Efter en natt med Nefernefer kunde Sinuhe inte längre arbeta, utan måste uppsöka henne på nytt.
Nefernefer hade inte tid med honom, men han lovade att ge henne allt han ägde för hennes tid. Efter att han lämnat över kvittot på att hon nu ägde allt han ägt, avvisade hon honom ändå…
12
Sinufe kan inte glömma Nefernefer, och söker upp henne på nytt. Och hon begär då att han även ger henne hans faders hus för ännu en natt med henne.
Stripp nr 12 saknas i Året Runt.
13 Året Runt nr 35, 1950
Sinuhe kunde inte glömma Nefernefer och uppvaktade henne med åtrå. Hon begärde att han skulle ge henne hans faders hus för att få henne på nytt. Sinuhe gör det hon begär, får en skrivare att skriva en överlåtelse, och Nefernefer ger honom en natt till med henne…
Åter i sin praktik träffar han på nytt en patient som sökte hjälp, som visade sig vara hans slav, den enögde Kaptah.
14 Året Runt nr 36, 1950
Kaptah vill att Sinuhe ska fly staden tillsammans med honom, men till kvällen går de till sängs. I drömmen drömmer Sinuhe om Nefernefer, varför han på morgonen söker upp henne igen, och nu nu begär hon av honom även hans föräldrars gravplats i ”de dödas stad”.
15 Året Runt nr 37, 1950
Nefernefer får Sinuhe att till och med skriva över sina föräldrars gravplats på henne, innan hon låter kasta ut honom som om han vore en tiggare.
16 Året Runt nr 38, 1950
När Sinuhe vaknar till sans efter ett vinrus, skämdes han över hur han låtit sig bli lurad och gömde han sig i tre dagar i Nilens säv. Han trodde sig till och med kunna förlora förståndet.
17 Året Runt nr 39, 1950
På den fjärde dagen gick Sinuhe till sin tidigare bostad och fick veta att hans båda föräldrar begått självmord när de fått veta att de skulle vräkas.
Sinuhe får sin slav Kaptah att ge honom sitt sparkapital för att klara balsameringen.
18 Året Runt nr 40, 1950
För att betala för begravningen av föräldrarna erbjöd sig Sinuhe att arbeta gratis en månad i dödens hus.
19 Året Runt nr 41, 1950
Men först måste han lämna tillbaka liksvepningarna han lånat. Då mötte han en skrivare som överlämnade hans föräldrars sista ord, med förlåtelse och välsignelse av Sinuhe.
20 Året Runt nr 42, 1950
Sinuhe arbetade i fyrtio dagar i dödens hus, och hjälpte Ramose att balsamera sina föräldrars kroppar. Men då han inte hade råd med en kista sydde han ihop kropparna i en oxhud.
Utan möjlighet att låna en båt, stal han en och rodde över floden till de dödas stad. Då den var välbevakad fortsatte han till den förbjudna dalen, i faraonernas närhet, där vakterna sov.
21 Året Runt nr 43, 1950
När Sinuhe grävde en grav fann han en helig skarabé, innan han begravde kropparna.
Efter den ansträngande begravningen somnade han vid Nilen och vaknade av att en livstidsfånge, frigiven efter den nye faraons amnesti vid tronbestigningen, närmat sig honom. Den tidigare fången förklarar sig oskyldig och hoppades att Sinuhe med skarabén skulle hjälpa honom.
22 Året Runt nr 44, 1950
Den frigivne fången ville hämnas den som dömde honom genom att plundra dennes grav. Vakterna vågade inte ingripa, varför den förre fången och Sinuhe kunde avvika med mängder av guld och silver. Syriska köpmän ville gärna köpa deras gravgods.
23 Året Runt nr 45, 1950
Nu stadd vid kassa återvände Sinuhe till sin förra bostad i Thebe, och kallade efter sin slav Kaptah. Denne var fortfarande kvar i huset, och förklädd till syrisk tjänare förde han med sig Sinuhe till hamnen. Där kunde de båda gå ombord på ett fartyg, och avtalade med kaptenen om att ta hand om sjömännen under resan.
24 Året Runt nr 46, 1950
Under resan blev många sjösjuka, och Sinuhe behandlade dem efter bästa förmåga. Väl i Simyra i Syrien gick det väl för Sinuhe som läkare, så väl att han blir rik. Men han saknar en kvinna. Då erbjuder Kaptah honom en slavinna som han köpt.
25 Året Runt nr 47, 1950
Sinuhe är inte glad åt slavinnan som är för påflugen, och i vägen. Men en dag kommer kung Aziru av Amurru och vill ha hjälp med tandvärk. Och han bedåras av Sinuhes slavinna, Keftiu.
26 Året Runt nr 48, 1950
Kung Aziru av Amurru är överlycklig över den lyckade behandlingen, men ledsen över att behöva bekänna sitt begär av slavinnan Keftiu. Sinuhe å sin sida blev glad åt att därmed kunna ge slavinnan som gåva till den lycklige mottagaren.
27 Året Runt nr 49, 1950
Sinuhe fick veta att kriget brutit ut, och han reste till fronten, tillsammans med Kaptah, för att träffa Horemheb, som var truppbefälhavare. Och Sinuhe följer med truppen som läkare i krigståget mot khabirerna, eftersom han ville få kännedom om hur krig är.
28
Sinuhe rider ut med Horemheb i krigståget mot khabirerna – ett av de oerhört detaljerade avsnitten i serien.
Stripp nr 28 saknas i Året Runt.
29
Stripp nr 29 saknas i Året Runt.
30
Stripp nr 30 saknas i Året Runt.
31 Året Runt nr 50, 1950
Efter att ha deltagit i striderna som läkare sände Horemheb ut Sinuhe som spion i främmande länder. Han följde, tillsammans med Kaptah, med en karavan till Babylonien. I Babylon botar han en patient som har svår huvudvärk, till stor förvåning för stadens lokala läkare. Senare berusar sig patienten och faller från en höjd mot sin död.
32
Stripp nr 32 saknas i Året Runt.
33
Stripp nr 33 saknas i Året Runt.
34
Stripp nr 34 saknas i Året Runt.
35 Året Runt nr 51-52, 1950
Läkaren Sinuhe blev kallad till kungen som led av en tandböld. Han botade honom och lät dra ut tanden. Tacksam ville kungen belöna Sinuhe genom att tillfredsställa vilken tjänst han än hade. Och som tjänst bad Sinuhe att få se kungens krigsmakt marschera inför honom. På så sätt kunde han genomföra sitt spionuppdrag.
Istället för att publicera hela sidan, som blev den sist producerade sidan av Bovil, valde Året Runt att skriva en sammanfattning av seriens fortsättning och slut.
Vid Bovil bortgång 1949 ersatte Göte Göransson honom som tecknare av serien. Dock lyftes ”Sinuhe — egyptiern” ur tidningen innan Göranssons sidor hann bli publicerade.
1951 blev serien publicerad på finska i tidskriften Kansan Kuvalehti (ung. ”Folkets Bildtidskrift”)*.
Biofilm
Filmaffisch med ’The Egyptian’ (1954). ©20th Century Fox
Romanen av Mika Waltari har blivit filmatiserad som ”Sinuhe — egyptiern” (The Egyptian, 1954) från 20th Century Fox.
Fotnot
Nils Torvalds berättar att hans far Ole Torvalds översatte Mika Waltaris roman Sinuhe-egyptiern 1945/46. Copyright för den översättningen torde ursprungligen tillhöra Ole Torvalds. Nils vet också att berätta att alla de gamla översättningarna av Waltaris roman gjordes på basen av den svenska översättningen. Finskan var då ett ganska litet litterärt språk.*
LÄS MER HÄR
- Bovil (Bo Vilson)
- Flygkamraterna
- Fältskärns berättelser
- Göingehövdingen
- Tusen och en natt
- Maj – flicka med melodi
- Harald Handfaste
- Besök i Bovilgården
- Försvarskort
Ett urval källor:
*Tack till Magnus Magnusson, Nils Torvalds och Katarina Torvalds-Wiik
IMDb
Digitalt Museum
Göte Göransson (Seriewikin)