Mad – en kultrevolution

Mad – en kultrevolution har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1960, del 2 av 3 (2011).

Hösten 1960 började vårt språk att berikas. Urrk, potrzebie, axolotlpudding. Alfred E. Neuman (läs Inhuman) myntade sitt Vadå – jag dyster.

Beräknad läsningstid: 7 minuter

Ett urval källor

Omslag till första numret av svenska Mad (1960). ©Williams
Omslag till första numret av svenska Mad (1960). ©Williams

Tidningen Mad kom och med den ett nytt tänk att tackla omvärlden med. Inte ren ironi, men en klarsyn, ett sätt att hitta inneboende svagheter och det i vår omgivande kultur. I serier, filmer, TV och musikvärlden. Man kunde fortsätta tycka om, men såg nu med nya ögon. Lizzie – Lassie, Bröderna Cnaswright fick sitt och Elvis med, men de överlevde.

Mad följde mig i mina tonår. Det första numret kom lagom till trettonårsdagen och jag köpte den regelbundet till runt tjugo. Den fyllde en funktion – gav distans i ett kaos.

När tidningen Mad uppstod i USA parodierade den rätt länge andra serier, men vidgade så småningom skottfältet till annan kultur och till politik. Den hade då formen av serietidning och blev först efter några år ett magasin.

Tillbaka till toppen av sidan


EC Comics

Starten kom 1952, i oktober – november, en tidning med den fullständiga framsidestexten Tales Calculated to Drive You Mad.

Omslag till första numret av amerikanska Mad-serietidningen (1952). ©EC

Det har funnits en oenighet kring initiativet. William Gaines, förlagschefen på EC, säger att idén var hans. Harvey Kurtzman, en av redaktörerna, minns att han tyckte tiden var mogen för något nytt. Hans krigsserier gick dåligt, skräckserierna från förlaget var kritiserade.

Alltnog, humor blev det och den ofta geniförklarade Kurtzman blev redaktör. Hans satir har setts som banbrytande, enligt Terry Gilliam hade inte Monty Python varit möjlig utan honom.

Han gjorde inga egna längre serier till tidningen, men ensidors utfyllnader som hette Hey Look! och så framsidorna. Kurtzmans manus var skisser som de andra fick fullborda.

Original till en sida Hey Look (c:a 1950), förmodat opublicerad. Harvey Kurtzman producerade 150 ensidiga Hey Look! (1946-49) för Timely Comics. Ett dussin av dem förekom senare i MAD (1953). ©Kurtzman

Tillbaka till toppen av sidan


Succé

En del säger att succén var omedelbar, Gaines att fjärdenumret lyfte tidningen. Där kom en stålmansparodi, tecknad av Wally Wood. Det är klart att tidningen måste gå bra när det mest kreativa förlaget satte in krafterna. Manusen, tecknarna. John Severin, Jack Davis, Bill Elder och andra. Musse Pigg, Tarzan, Läderlappen sågs ur nya vinklar, Sherlock Holmes likaså.

Tarzan var parodierad flera gånger i MAD, bland annat som Melvin, Apornas son. ©EC
Tarzan var parodierad flera gånger i MAD, bland annat som Melvin, Apornas son. ©EC
Inledningen till Melvin of the Apes i original, från Mad #6 (1953). ©EC
Inledningen till Melvin of the Apes i original, från Mad #6 (1953). ©EC

Mad inspirerade andra förlag till humorgrepp och i den ökande konkurrensen startade EC en till sådan här tidning – Panic. Den fick Al Feldstein till redaktör.

Omslag till Panic #1 (1954). ©EC

Harvey Kurtzman ville ha ett ägarskap till Mad, det fick han inte och lämnade förlaget. Han startade i tur och ordning de oftast kortvariga Trump, Humbug och Help.

Tillbaka till toppen av sidan


Mad Magazine

EC-förlaget gick det i stort inte bra för, sjunkande försäljning och inte minst censurkrav. För att komma runt dessa, som främst riktade sig mot rena serietidningar, fick Mad bli ett magasin efter nummer 23.

Serietidningen MAD konverterade till magasinsformat från och med #24 (1955). ©EC

Det här var 1955 och i början av året efter kom de sista numren av övriga kvarvarande serietidningstitlar. Al Feldstein fick redaktörsansvaret för lång tid framåt och Mad blev arvet efter EC och har överlevt till idag.

Magasinet fick snart sällskap av grammofonskivor, vem minns inte Loving A Siamese Twin, samlingsvolymer och inte minst pocketar.

De tidiga serieparodierna kom i pocketutgåvor och det var när de letade sig till Sverige i slutet av 50-talet som många här fick sina första kontakter med Mad-humorn.

Vår första pocket kom 1962 och hette Mera Mad och där fick Musse Gnagare en hämnd på ankan.

Omslag till de tre första pocketarna, Mera MAD (1962), Ännu mera MAD (1963) och Ytterligare MAD (1964). ©Williams
Omslag till de tre första pocketarna, Mera MAD (1962), Ännu mera MAD (1963) och Ytterligare MAD (1964). ©Williams

Tillbaka till toppen av sidan


Svenska MAD

Vår Harvey Kurtzman hette Lasse O Månsson, han stod för Mad och senare för Hjälp, som i USA var Help och ett Kurtzman-projekt på fyra år.

Svenska Mad hade många andra begåvade humorister som Bowen och Torvald Sundbaum, Kjell Ståhl och Klas Danielsson.

En sida av Torvald Sundbaum ur Svenska Mad nr 4, 1961. ©Williams
En sida av Torvald Sundbaum ur Svenska Mad nr 4, 1961. ©Williams

Tidningen böt förlag från Williams till Semic 1976, ett uppköp, och fanns där nästan lika länge – till 1993. Atlantic startade om tidningen 1997 och Egmont tog över tre år senare och höll på till 2002. Till 50-årsjubileet förra året kom ett specialnummer.

Inbundna årgångar har det blivit många och pocketar nästan 100, bland annat med Don Martin. 1989 kom Madklassiker 1952-1953 med de äldsta serierna i ett färgalbum. Tillbaks till rötterna.

Omslag till Alfred E. Neuman presenterar Madklassiker 1952-1953 (1989). ©Semic

Omslag till Alfred E. Neuman presenterar Madklassiker (1989). ©Semic

Olle Dahllöf

Olles hörna

Tillbaka till toppen av sidan


Tidigare publicering

Artikeln har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1960, del 2 av 3. ©Egmont

Ett urval källor:
EC Comics Wiki
Heritage Auctions
Wikipedia