Winsor McCay (1869-1934) var en amerikansk serietecknare och pionjär inom animation. McCay skapade flera tecknade serier, men är kanske mest känd för Little Nemo in Slumberland.
Porträtt av Winsor McCay från 1906 som blev publicerad i New York Herald 17 februari 1907.
Tidiga år
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet arbetade Winsor McCay som skyltmålare, vaudevilleartist och frilansande skämttecknare i Cincinnati, Ohio. Han började arbeta som redaktionell tecknare för dagspress på heltid 1898 och frilansade även för humortidningar.
År 1903, när han förmodligen var i mitten av 30-årsåldern (det exakta födelsedatumet är okänt), tecknade han sin första söndagsserie, Tales of the Jungle Imps, för Cincinnati Enquirer, efter manus av ”Felix Fiddle” (en pseudonym för redaktören George Chester).
Det var förmodligen Jungle Imps som fick tidningsutgivaren James Gordon Bennet att uppmärksamma honom, och som ledde till att han flyttade till New York senare samma år, för att arbeta för New York Herald.
McCay började på Bennetts New York Herald där hans första serier var Hungry Henrietta och Little Sammy Sneeze.
Dream of the Rarebit Fiend
År 1904 började McCay den första av sina två mest berömda serier, Dream of the Rarebit Fiend, som båda handlade om nattliga äventyr.
Little Nemo in Slumberland
Den andra serien om drömmar var söndagsserien Little Nemo in Slumberland som debuterade den 15 oktober 1905, och handlade om en ung pojke vid namn Nemo, som hade fantastiska nattliga drömmar beskrivna i detalj i serierutorna. Drömmarna var inte begränsade till någon särskild tid eller plats och var ofta inte baserade på verkligheten. Man kunde få se Nemo slåss mot indianer, jättar, eller njuta av en tur på en enorm kondor.
Han kunde hugga ner George Washingtons legendariska körsbärsträd, få en kyss av en prinsessa, eller besöka kung Bores frusna palats. Och Nemo fick åka runt på landsbygden i en drakes gap eller segla tillsammans med en grupp pirater. Varje söndagssida slutade med att lille Nemo vaknade, ofta genom att bokstavligen falla ur sängen, eller vakna av skräck eller av en vuxens upphetsade röst.
I serien visade McCay upp olika sätt att använda skärpedjup, perspektiv, komposition, färganvändning och hans otroliga berättarförmåga. På helsidan (40×51 cm) i färg, i söndagsutgåvan av The New York Herald, experimenterade McCay visuellt med kreativt utformade serierutor i varierande storlekar anpassade för varje berättelse.
Serien blev publicerad mellan 1905 och 1914 och fick en kortlivad återupplivning i mitten av 1920-talet.
Andra serier
Innan Little Nemo in Slumberland skapade McCay för New York Herald först Little Sammy Sneeze (1904-07) och sedan Dream of the Rarebit Fiend (1904-25). En annan av hans serier var A Pilgrim’s Progress som blev publicerad i The New York Evening Telegram 1905-09.
McCay tecknade också flera andra kortlivade serier som ”Poor Jake”, ”Humpty Dumpty”, ”Dream of a Lobster Fiend”, ”Little Sweatheart” med flera.
Animerad film
Stillbild ur ”Gertie the Dinosaur”.
McCay var en tidig pionjär inom animation och är särskilt känd för den animerade filmen Gertie the Dinosaur (1914), ett av de tidigaste exemplen på tecknad film. Gertie the Dinosaur innehöll många tekniker, även om den var primitiv med dagens mått mätt, som senare blev utvecklade av andra animatörer.
Innan Gertie gjorde McCay en animerad film med Little Nemo in Slumberland (1912). Han gjorde också flera animerade filmer med Dream of the Rarebit Fiend (1912-21).
Ett urval källor:
Barnacle Press
Cartoons.osu.edu
Old Sunday Comics
Norman Rockwell Museum
Wikipedia