Georges Prosper Remi (1907–83), signaturen Hergé, var en belgisk serieskapare som 1929 blev upphovsman till en av världens mest kända tecknade serier, den klassiska Tintin (Les Aventures de Tintin). Hergé var även upphovsman till serierna Johan, Lotta & Jocko (Jo, Zette et Jocko) och skämtserien Smecken & Sulan (Quick et Flupke).
Innehållet på webbsidan
- Tidiga år
- Le Petit Vingtième
- Fler serier
- Noggrannare Hergé
- Flitig serieskapare
- Standardiserade seriealbum
- Krigsåren
- Serietidningen Tintin
- Studios Hergé
- Alla Tintin-äventyr
Tidiga år
Remi visade tidigt ett intresse för att rita, och han publicerade sina första bilder i skolans scouttidning, Jamais assez (”aldrig tillräckligt”). År 1923 började han medverka i den nationella scouttidningen för Belgien, Le Boy-Scout Belge, och 1924 började han signera sina teckningar med pseudonymen Hergé. Signaturen kommer av det franska uttalet av hans initialer i omkastad ordning, “RG”.
Efter skolan fick Remi 1925 jobb på tidningen Le Vingtième Siècle (förkortat Le XXe Siècle, ”Det 20:e århundradet”) på prenumerationsavdelningen. Året efter, 1926, skapade Hergé scoutserien Totor (Extraordinaires Aventures de Totor, Chef de Patrouille des Hannetons) för Le Boy-Scout Belge. Totor var en mycket resursstark scoutledare som också var hjälten i serien, eller bildberättelsen (med text under bilderna istället för pratbubblor). Inte helt olik Tintin som kom senare. Hergé tecknade serien till 1929.
I augusti 1926 ryckte Rémi in i det militära. Tillbaka från militärtjänsten i augusti 1927 återgick han till Le XXe Siècle som fotograflärling, litografibiträde och illustratör av specialsidor.
Hergé skapade förutom Totor ännu ett par serier innan Tintin, en av dem var L’Extraordinaire Aventure de Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet (1928-29).
Den satiriska veckotidningen Le Sifflet publicerade också två sidor med serier av Hergé ett par veckor innan Tintin hade premiär. Och det var nu riktiga serier med pratbubblor istället för kompletterande text. Den ena hade seriefigurer som uppvisade stora likheter med de kommande Tintin och Milou.
Le Petit Vingtième
När tidningen Le Vingtième Siècle startade ungdomsbilagan Le Petit Vingtième, blev Georges Remi utsedd som redaktör för bilagan. Första numret utkom den 1 november 1928.
Hergé tecknade serien Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet för bilagan, till manus av en av medarbetarna på sportredaktionen. Hergé var själv dock inte nöjd med den serien.
Han fick då i uppdrag att skapa en ny serie, om en ung reporter som huvudfigur, som skulle kämpa för den goda sakens skull världen över. Som skulle vara förebild för tidningens unga läsare. Serien Tintin var därmed född (10 januari 1929).
Fler serier
Hergé skapade flera andra serier förutom Tintin:
- Humorserien Smecken och Sulan (Quick et Flupke, 1930-40) riktade sig till en yngre publik än Tintin. Serien har också utkommit som seriealbum på svenska.
- En annan barnserie var Popol och Virginie (Les aventures de Popol et Virginie, 1934) som gick som följetong i Le Petit Vingtième.
- Hergé gjorde också ett par reklamserier, Den älskvärde herr Mops (Cet aimable M. Mops, 1931-32) och serien med Dropsy (1934), för olika företag.
Noggrannare Hergé
Med femte Tintin-äventyret Blå Lotus (Le Lotus bleu, 1934–35), började Hergé med den noggranna research och omsorg om detaljer som han skulle bli känd för. Denna noggrannare research och högre grad av realism gjorde att Tintin alltmer blev en renodlad äventyrsserie. Inslag av slapstick blev nerbantade (även om de aldrig försvann helt).
Evany och Paul Jamin blev anlitade som assistenter till Hergé, delvis för att hjälpa till med Tintin och Smecken och Sulan, delvis för att bistå med annat illustrationsmaterial till Le Petit Vingtième.
Flitig serieskapare
Andra serier Hergé skapade var:
- Fred et Mile (1931), som han tecknade den för tidningen Mon Avenir (”min framtid”)
- Les aventures de “Tim” l’écureuil au Far-West (1931)
- Serien Les Aventures de Tom et Milie (1933).
- Hergé skapade också Johan, Lotta och Jocko (Jo, Zette et Jocko, 1936-40, 1952-57) för den franska veckotidningen Cœurs Vaillants. Det blev fem episoder, som dessutom utkom som samlingsvolymer, och med tiden även på svenska.
- Ännu en serie av Hergé var Herr Bellum (Monsieur Bellum) som dök upp i tidningen L’Ouest fyra gånger, en gång i veckan 7-28 december 1939.
Krigsåren
Den 10 maj 1940 blir Belgien invaderat av tyska trupper. Tidningen Le Vingtième Siècle liksom bilagan Le Petit Vingtième blir nerlagda. Tintin-episoden Det svarta guldet (Tintin au pays de l’or noir) som då pågår, kommer i Belgien inte att bli avslutad förrän åtta år senare. Däremot fortsatte publiceringen av episoden i Cœurs Vaillants, även efter kapitulationen i Frankrike.
Under åtta år (1940-48) fick läsare av Tintin inte veta hur deras hjälte undkom döden i händerna på Doktor Müller. Den 9 maj 1940 utkom det sista numret av Petit Vingtième. Den innehöll sidorna 55 och 56 i Tintin au pays de l’Or noir (sid 27 i Det svarta guldet). Müller har Tintin utslagen, och är på väg att ge honom nådastöten.
Hergé, som 1939 blev mobiliserad i armén, följde med reträtten till Frankrike. Han återvände dock till Bryssel efter kapitulationen 1940, när kung Leopold III uppmanade folket att återgå till vardagslivet. Han fick snart möjlighet att publicera Tintin i bilagan Le Soir Jeunesse till dagstidningen Le Soir, en av de få tidningar som var godkända under den tyska ockupationen.
När Hergé kunde börja producera serier igen blev det med ett annat Tintin-äventyr, Krabban med guldklorna (Le Crabe aux pinces d’or), publicerad från och med 17 oktober 1940.
Standardalbum
Förlaget Casterman, som givit ut album med Tintin sedan 1934, planerade 1942 att standardisera sin utgivning till omfånget 62 seriesidor i färg. Förlaget bad därför Hergé att börja adaptera tidigare Tintin-äventyr för det nya formatet, ett arbete som inleddes 1942 och sedan pågick till 1955.
Generellt sett kunde ett uppslag i det första versionen bli en sida i den nya, om än det inte stämde till 100%. Jämför sidan ur Krabban med guldklorna med uppslaget ovan. ©Hergé-Moulinsart
Under kriget, 1943, träffade Hergé serieskaparen Edgar P Jacobs. Från och med 1944 kom Jacobs att bli en frekvent medarbetare till Hergé, som färgläggare och tecknarassistent. Mycket av det jobb som gjordes med att uppdatera de äldre serierna stod Jacobs för.
När de allierade befriade Belgien 3 september 1944 pågick publiceringen av Tintin-episoden De sju kristallkulorna (Les Sept Boules de cristal). Hergé blev svartlistad och anklagad för att ha samarbetat med de ockuperande tyskarna, varför Tintin blev nerlagd i Le Soir.
Serietidningen Tintin
De sju kristallkulorna är första delen av en sammanhängande berättelse som fortsätter i Solens tempel. När Hergé blev tagen till nåder och åter kunde börja publicera sina serier, gjorde han det i den nya serietidningen Tintin (Le Journal de Tintin), en veckotidning skapad 1946 för unga läsare. Nu blev avslutningen av De sju kristallkulorna och fortsättningen av historien, Solens tempel (Le Temple du Soleil), publicerad varje vecka 26 september 1946 – 22 april 1948.
När Jacobs 1946 ville stå med som medskapare till serierna, eftersom han gjorde en stor del av jobbet, sa Hergé nej. Jacobs slutade då arbeta för Hergé och skapade den egna serien Blake och Mortimer.
I slutet av 40-talet var Hergé tvungen att avbryta arbetet tillfälligt av hälsoskäl. När sedan arbetet med Månen tur och retur (Objectif Lune och On a marché sur la Lune) började, så visade det sig kräva mycket noggrant tekniskt arbete, och stor uppmärksamhet på detaljer. Publiceringen blev påbörjad 30 mars 1950, men Hergé tvingas göra ett uppehåll på 18 månader på grund av utarbetning. Tintin-serien tog därför paus mellan 7 september 1950 och 9 april 1952.
Studios Hergé
Hergé valde vid återkomsten att anlita ett antal medarbetare och grunda Studios Hergé. Hergé hade redan tidigare använt sig av assistenter, men nu blev det mer som en renodlad tecknarstudio.
Arbetet med Tintin i Tibet (Tintin au Tibet, 1958) var också en ansträngande period för Hergé. Han led vid den tiden av traumatiska mardrömmar, som fick honom att söka hjälp hos en psykoanalytiker, som rådde honom att sluta teckna. Samtidigt genomgick han en livskris eftersom han beslutat lämna sin fru efter 30 år för en yngre kvinna. Den formella skilsmässan dröjde dock till 1977. Resultatet av arbetet med Tintin-episoden blev dock utmärkt, och Hergé lär ha haft Tintin i Tibet som sin personliga favorit bland alla Tintin-äventyr.
Under 60- och 70-talet utkom nya Tintin-äventyr inte längre lika frekvent som tidigare. Idéerna kom inte lika snabbt som i hans ungdom och inte heller behövde han längre spotta ur sig alster för att försörja sig. Castafiores juveler (Les Bijoux de la Castafiore, 1963), Plan 714 till Sydney (Vol 714 pour Sydney, 1968), och Tintin hos gerillan (Tintin et les Picaros, 1976) fick ta den tid de tog beroende på ork och arbetslust. Under senare år påverkade även en blodbristsjukdom Hergés arbetstempo.
Georges Rémi (och därmed Hergé) gick bort 3 mars 1983, mitt i arbetet med det som kom att bli det sista Tintin-äventyret, Tintin och Alfabetskonsten (Tintin et l’Alph-Art).
Remi har tilldelats Adamsonstatyetten 1971, och postumt Harvey Award International 1999, med flera priser och utmärkelser.
Alla Tintin-äventyr
1. Tintin i Sovjet (1929-30)
2. Tintin i Kongo (1930-31)
3. Tintin i Amerika (1931-32)
4. Faraos cigarrer (1932-34)
5. Blå lotus (1934-35)
6. Det sönderslagna örat (1935-37)
7. Den svarta ön (1937-38)
8. Kung Ottokars spira (1938-39)
15. Det svarta guldet (1939-40, 1948-50)
9. Krabban med guldklorna (1940-41)
10. Den mystiska stjärnan (1941-42)
11. Enhörningens hemlighet (1942-43)
12. Rackham den Rödes skatt (1943)
13. De sju kristallkulorna (1943-44, 1946)
14. Solens tempel (1946-48)
16. Månen tur och retur, del 1 (1950, 1952)
17. Månen tur och retur, del 2 (1952-53)
18. Det hemliga vapnet (1954-56)
19. Koks i lasten (1956-58)
20. Tintin i Tibet (1958-59)
21. Castafiores juveler (1961-62)
22. Plan 714 till Sydney (1966-68)
23. Tintin hos gerillan (1975-76)
24. Tintin och Alfabetskonsten (1978-83)
25. Tintin och hajsjön (1972)
KURIOSA
Roy Lichtenstein var inspirerad av Tintin i Det sönderslagna örat av Hergé när han skapade verket Tintin Reading (1993).
Läs mer här
Fler tecknade serier och titlar
Fler serieskapare
Ett urval källor:
Tintins äventyr, digital version
Tintinomania
Tintin.com
Tintin Wiki
Le Journal de Tintin
Intertintin
Mikael Uhlin
Seriesam
Tintins äventyr (Seriesam)
Don Markstein’s Toonopedia
Seriewikin
Wikipedia