Texten ”Robin Hood — evigt grön”, har tidigare varit publicerad i Fantomen – Den inbundna årgången 1958, del 3 av 4 (2009).
I en radioföljetong kring mitten av 50-talet talades det mycket om Lincolngrön* färg, så hette visst nyansen på skogslöparnas kläder.
1958 var ett rejält Robin Hood-år i Sverige. En TV-serie kom på lördagarna. Den var engelsk och huvudaktören hette Richard Greene. Den producerades i England från 1955 och fem år framåt. Hos oss gick den bara just det här året 1958. Signaturmelodin hade legat på de engelska hitlistorna och kunde ibland höras även i svensk radio.
Så kunde man köpa färglagda amerikanska tuggummikort, precis som med Davy Crockett några år tidigare — men Robin Hood var mer långvarig och nådde större exponering i fler media.
Robin Hood fanns som tuggummi — eller rättare sagt tuggummikort med bilder ur TV-serien. Själva tuggummit påminde mest om en tunn skiva plywood.
Han fanns som plastfigur i Kellogg’s Smackspaket och det gjorde också flera av de andra viktiga gestalterna som Marian och Lille John.
Medan Kalas-Puffar stoppade tåg och bilar i sina paket, blev Kellogg’s först med idén att peta ner Robin Hood-figurer bland sina puffade Smacks. Annons för Robin Hood-modellerna ur Kalle Anka & C:o nr 29, 1959. ©Kellogg’s
Och det var nog det här året som View-Masters dockversion kom.
Robin Hood möter dock-Lille John i View Masters spännande bildberättelse. ©Sawyer’s Inc.
Egen serietidning
Som kronan på verket fick Robin Hood också en egen serietidning. Det kom visserligen bara ett nummer, men det var det första i raden av fem årliga utgåvor. Det här var f.ö. Centerförlagets fjärde tidning 1958.
Nu var Robin Hood i serieform inget nytt. Seriemagasinet och Kongo-Jim hade innehållit serien med amerikanska bidrag från förlaget ME av främst Frank Bolle. Oftast fanns Richard Greene på originalomslaget, för TV-serien var en framgång även i USA.
Den svenska nykomlingen Serievärlden publicerade också ME:s Robin Hood under året.
Illustrerade klassiker
Går man tillbaks lite längre så hittar vi Robin Hood redan 1950. Det var den äldre versionen av Classics Illustrated, som blev två nummer av Algas serietidning.
Den nyare versionen kom som nummer 41 av Illustrerade klassiker hösten 1957.
Illustrerade Klassiker nr 38 var Ivanhoe, och där har ju vår hjälte också medverkat.
Robin Hood gick också i Läderlappen, Stålmannen och Tomahawk de här åren. Det materialet kom från DC och deras tidningar The Brave and the Bold och Robin Hood.
Serietecknare
Tecknare var Joe Kubert, Russ Heath och teamet Ross Andru och Mike Esposito. Det var deras Robin Hood-versioner som fanns i de fem årsutgåvorna, så när som på den från 1960 som hade seriematerial från England.
Det var också DC-versionen som skulle dyka upp längre fram i tiden i Fantomen. En första omgång kom i mitten av 80-talet. I en andra vända för fyra-fem år sen publicerades Kuberts och Heaths versioner igen, nu i färg.
Andra stora tecknare som gett sig i kast med Robin Hood har varit Dan Barry, Reed Crandall, Matt Baker och Steve Ditko. John Severin gjorde den obligatoriska Mad-parodin.
Men nu är Robin Hood från England så han har tecknats där också i många år. Engelskt material finns i lilla Seriebiblioteket 1959 — innan man där övergick till engelska krigsserier.
Motsatsen var ett engångsnummer i stort format (drygt A4) 1963 och därefter gick Robin Hood upp i likaledes stora Historiebiblioteket.
Svensken Ola Ericson gjorde en episod 1959 i Televisionens Hjältar.
Det var mycket Robin Hood i serieform från mitten av 50-talet och tio år framåt.
Robin Hood på film
Annars är väl Robin Hood mest sedd på film. Renommerade stjärnor har gestaltat honom, som Douglas Fairbanks på stumfilmstiden, därefter Errol Flynn, Sean Connery, Kevin Costner och nu Russell Crowe.
Disney har gjort ett par filmversioner, först 1952 med Richard Todd i huvudrollen och sedan den tecknade långfilmen 1973.
Robin Hood har blivit föremål för både travesti och parodi — Sinatra-klanen gjorde ”5 äss i leken” (Robin and the Seven Hoods, 1964) och Mel Brooks ”Robin Hood — Karlar i trikåer” (Men in Tights, 1993). TV-serier har det funnits flera under senare år, både med och utan ockulta inslag.
Böcker
Howard Pyles Robin Hood i svensk utgåva (1980), översättning av Jolo och med omslag av Ola Eriksson. ©B.Wahlström
Ifråga om böcker så skrev och illustrerade Howard Pyle Robin Hood-berättelser på 1800-talet; den svenske författaren John O. Ericsson skrev äventyr från 1920-talet och framåt och hans böcker har kommit i flera upplagor. Och Walter Scott skriver om Robin Hood i Ivanhoe, men även i egna böcker.
Gestalten Robin Hood har förändrats. Nämnd på 1200-talet betecknar han en laglös person i allmänhet, så småningom blir han tydligare och en omstörtare. Adelsursprunget, Locksley, och rollen som snällare omfördelare av rikedom och penningar är av ganska sent datum.
Men han inspirerar till tankar och teman kring frihet och förtryck — och i Sverige fick vi under världskriget Per Stigmans äventyr berättade av Nils Holmberg, signaturen AM Marksman. Robin Hood är sinnebilden för en urgammal dröm om friheten på skogen och om oavlåtlig kamp mot förtryckare.
Av Olle Dahllöf
Fantomen den inbundna årgången
Texten har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1958, del 3 av 4 (2009). ©Egmont
Fotnot
* Lincolngrönt är färgat ylletyg som tidigare har sitt ursprung i Lincoln, England, en viktig stad för kläder under högmedeltiden. Färgarna i Lincoln var kända för att färga ull med vejde (woad), en växt som gav en starkt blå nyans, som blev den Lincolngröna färgen när de färgade den blå ullen med gulblommande färgreseda, eller färgginst.