Artikeln ”Nils Egerbrandt – en seriekonstnär” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1953, del 2 (2005).
Nils Egerbrandt gick ur tiden i början av 2005. Han hade då varit verksam som tecknare i 55 år och hade fortfarande mycket att ge.
År 1953, med starten av tidningen Tuff och Tuss, nådde hans egen serie Olli de stora serieslukande massorna. Olli var i alla avseenden en stor serie. Den var välgjord, och blev publicerad i olika former, som dagstripserie i Dagens Nyheter och som veckoserie i färg i Året Runt.
Serien om inuitpojken Olli, grannflickan Pova och isbjörnen Bobo fanns med under stor del av 50-talet på de här ställena, om än med viss assistans av andra författare och i DN av annan tecknare en lång period. Dessutom exporterades Olli till Danmark, Norge, Tyskland och Holland. Den var bra.
Olli startade i Tuff & Tuss och gjorde succé också i Norge, Danmark, Tyskland och Holland. ©Serieförlaget
Press & Publicity
Men Olli var inte Nils Egerbrandts första serie. Han började hösten 1950 på Press & Publicity som bland annat gav ut Seriemagasinet.
En till en början namnlös serie om en räv och en björn döptes av läsarna till Mickel och Mackel. Den hade först en hel- och sedan en halvsida i svartvitt och gick ett år i Seriemagasinet. Två sidor i färg dök flera år senare upp i tidningen Mästerkatten – dessa sidor är så bra att det är frestande att kalla Nils för Sveriges Carl Barks.
Under åren hos P & P blev det också många illustrationer samt omslag och baksidor till olika tidningar. Seriemagasinet fick flera omslag av honom liksom Stålmannen och Cowboy. I den senare illustrerade han också berättelser. Mycket beundrade är hans reklamsidor för andra tidningar. På baksidan av Läderlappen tipsade han om vikten av att läsa Stålmannen.
I begynnelsen var Nils Egerbrandt litograf, och han tecknade omslag till olika produkter.
Han visste tidigt att han ville bli serietecknare. Prins Valiant och Blixt Gordon läste han gärna. de inspirerade honom. De var magnifika äventyrsserier, men hans egen genre blev skämtserier. Nils deltog i en teckningstävling när han var runt 20 år gammal. Disney sökte tecknare i Sverige och tävlingen annonserades i Filmjournalen. Nils vann inte, men han delade andraplatsen med Rune Andréasson, Bamsefar.
Vida berömda är Nils Egerbrandts baksidesannonser för Stålmannen. Denna med katterna är en favorit. ©Press&Publicity/Egerbrandt
Olli
Efter några år med Olli ökades arbetsuppgifterna. Thomas Funck ville få igång en serie kring sina populära gestalter Kalle Stropp och Grodan Boll och Nils tillfrågades. Debuten skedde i Tuff och Tuss 1955, men sedan gick serien över till Blondie och fanns där i fyra år.
Även Kalle Stropp & Grodan Boll fick en veckoserie i färg och den gick i Husmodern.
91:an
I serietidningen 91:an började det dyka upp illustrationer av Egerbrandt mot slutet av 50-talet. Några avsnitt av en serie som hette Geniet blev det också.
Frisk och Rask
Serien om flottisterna Frisk och Rask var mera långlivad.
En sida med Frisk och Rask (1982) efter manus av Kjell E. Genberg*. ©Egerbrandt
Det kanske är ett sammanträffande att 91:an blev en mångsidig plattform för honom, men det var där han fick sin huvudverksamhet de kommande åren.
Egerbrandt blev 1960 tillfrågad om han ville överta serien 91:an sedan skaparen Rudolf Pettersson blivit opasslig. Serierna Olli och Kalle Stropp las ner och 91:an blev istället huvuduppgiften årtionden framåt både som serietidningsserie och veckoserie i färg.
Nils Egerbrandt gjorde ett förträffligt arbete och en nationell serieklenod överlevde. Dock hade han mycken talang och kunde kanske producerat flera unika egna serier om tiden så medgivit.
Olle Dahllöf
Artikeln har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1953, del 2 (2005). ©Egmont
Läs mer här
Ett urval källor:
*Tack till Kjell E Genberg
Kjell E Genbergs digitala museum
91:an.net
Seriewikin
Wikipedia