Följeslagaren Levande Livet

Följeslagaren Levande Livet har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1961 del 1 av 3 (2012).

1961 upphörde veckotidningen Levande Livet efter 32 år. Åhlén & Åkerlunds rena serieutgivning, tidningar och album, hade två nära tidningar under många år, Kamratposten och Levande Livet.

Ett urval källor

Levande livet utkom som veckotidning i drygt tre decennier (1931-1961). ©Å&Å
Levande livet utkom som veckotidning i drygt tre decennier (1931-1961). ©Å&Å

Innehåll

När dotterförlaget Alga skulle stå för serieutgivningen fanns i LL gott om reklam för Veckans serier och senare på 40-talet när Algas serietidning kom igång med Buffalo Bill så hämtades den serien av Lennart Ek ifrån just Levande Livet.

LL var också den främsta leverantören av material till julalbum, i konkurrens med Vårt Hem. 91:an, Adamson, Blixt Gordon, Carl och Åsa-Nisse hade ursprung där.

När det ambitiösa Serieförlaget startade serietidningen Fantomen så fanns reklamen där i LL och det också för andra av förlagets tidningar som Tuff och Tuss och Tarzan. När den senare tagit upp Buffalo Bill och Tom Mix och blivit Stjärnmagasinet, så gick Stjärnmagasinet 1956 in som en del av Levande Livet.

Redaktören Rolf Lindberg följde med, men han hade även ett annat serietidningsuppdrag – att göra något stort av 91:an. Figuren var ju en trotjänare i Levande Livet och sidor därifrån gick direkt in i den nya tidningen tillsammans med nytecknat.

En sida med 91:an Karlsson ur Levande livet nr 10, 1950. ©Pettersson
En sida med 91:an Karlsson ur Levande livet nr 10, 1950. ©Petersson

Knallhatten som gjort en kort sejour i början av 50-talet i LL fick en ny chans i serietidningen med gnurglor och allt.

Tillbaka till toppen av sidan


Tecknare och illustratörer

Andra personer som var gemensamma för Levande Livet och de olika serietidningarna över tid var olika tecknare och illustratörer. Einar Norelius gjorde väldigt mycket på 30-talet, skämtsidor och illustrationer, och hans Jumbo blev ju stadig i Tuff och Tuss.

Den främste medverkaren med flest framsidor under alla år hette Allan Löthman. Han fick göra två egna serier runt 1940.

Ett uppslag med Svenska öden och äventyr, ur Levande livet nr 16, 1939. ©Löthman
Ett uppslag med Svenska öden och äventyr, ur Levande livet nr 16, 1939. ©Löthman

Hans koppling till serieutgivning var en tidning i början av 70-talet som hette Äventyrens värld, där hans bilder kom in som tack för lång och trogen tjänst. Hans son arbetar på ett verk om honom.

Kopplingarna var tätast under 50-talet. George Camitz var inte bara aktiv i Fantomen och andra utan också i LL.

Göte Göransson, han med Texas Jim, fanns här också.

Gösta Gummesson gjorde Lilla Fridolf i 91.an och Åsa-Nisse i Levande Livet.

En sida med Åsa-Nisse ur Levande livet nr 9, 1956. ©Gummesson
En sida med Åsa-Nisse ur Levande livet nr 9, 1956. ©Gummesson

Einar Lagerwall med scouter i Fantomen pysslade tävlingsbilder. Rolf Gohs kom igång ungefär samtidigt i Fantomen och Levande Livet.

Ola Ericson, med många häftiga bilder i LL, tecknade så småningom Tvillingdeckarna, men då är det 70-tal. Författaren till den var Sivar Ahlrud och det teamet var också aktivt i LL.

Andra skribenter, välkända från Fantomen, var Denis G Langen och Karl-Aage Schwarzkopf. Den senare, också känd för Familjen Tuff-Tuff i Tuff och Tuss, tillhörde redaktionen på Levande Livet. Han gjorde reportage från tuff-tuffa miljöer som nordkalotten och Nordpolen.

Ebbe Zetterstad, snart känd som stor chef, skrev reportage i Levande Livet.

Den lustigaste hopflätningen mellan veckotidningen och serietidningarna var kanske att framsidor kördes om. Två från Tarzan och tre från Fantomen fick nytt liv. Det var på den inkorporerade Stjärnmagasinets tid, 56 och 57.

Tillbaka till toppen av sidan


Serierna

Några Levande livet med Blixt Gordon på omslaget. ©Å&Å
Några Levande livet med Blixt Gordon på omslaget till nr 19, 1936, nr 10, 1937 och nr 24, 1954*. ©Å&Å

Levande Livet var en stor tidning i sig. Den var bärare av många förnämliga serier. Blixt Gordon, västern, 91:an, boxare.

Den första som möter oss är Snälla Svensson av veteranen Axel Bäckman. Den byter snart titel till I mörkaste Afrika, en för tidningen mycket intressant kontinent. Därefter gör Bäckman som sista bidrag Stenåldersliv.

91:an är nummer två, den kommer 1932 över från en annan tidning och är sen med hela vägen.

En sida med 91:an ur Levande livet nr 8, 1939. ©Pettersson
En sida med 91:an ur Levande livet nr 8, 1939. ©Petersson

Rudolf Petersson gjorde också framsidor ibland och fick illustrera tävlingar som vilken saga eller visa 91:an var med i.

Adamson härnäst, av Oscar Jacobsson. Den var inte heller ny. Den gick ut i världen och Adamson blev prisfigur åt Svenska serieakademin.

Adamsson (med två ’s’ ur Levande livet nr 5, 1939. ©PIB
Adamsson (med två ’s’ ur Levande livet nr 5, 1939. ©PIB

Tillbaka till toppen av sidan


Större format
Några omslag av Allan Löthman ur Levande livet 1939. ©Å&Å
Några omslag av Allan Löthman ur Levande livet 1939. ©Å&Å

I slutet av 1935 gick Levande Livet upp i format. Rit-Ola fick en egen sida, Svea rike med kunskap, och Kasperspalten med humor hade mycket Norelius.

Ett inslag med Kasperspalten ur Levande livet nr 14, 1939. ©Norelius

Rudolf Petersson fick in en serie till – Hjälpsamma Jönsson.

En sida med Hjälpsamma Jönsson från baksidan på Levande livet nr 28, 1939. ©Pettersson
En sida med Hjälpsamma Jönsson från baksidan på Levande livet nr 28, 1939. ©Petersson

Den var med en tio år och fick 1952 en kort blinkning när hushållerskan Hulda fick jaga 87:an.

Tillbaka till toppen av sidan


Serier från Amerika

Svenskt hittills, men våren 36 kom det amerikanska och det med besked. Världsserien Blixt Gordon av Alex Raymond. Diana, Zarkov, kejsar Ming tog plats.

Ett uppslag med Blixt Gordon av Alex Raymond ur Levande livet nr 50, 1939. ©Bulls
Ett uppslag med Blixt Gordon av Alex Raymond ur Levande livet nr 50, 1939. ©Bulls

Tolv år på raken och en återkomst runt mitten av 50-talet. Efter Alex Raymond gjorde Austin Briggs olika versioner, Mac Raboy kom i nästa omgång och med Stjärnmagasinet följde Dan Barry.

Ett uppslag med Blixt Gordon av Austin Briggs ur Levande livet nr 12, 1947. ©Bulls
Ett uppslag med Blixt Gordon av Mac Raboy ur Levande livet nr 28, 1954. ©Bulls
Ett uppslag med Blixt Gordon av Mac Raboy ur Levande livet nr 28, 1954. ©Bulls
En sida med Blixt Gordon av Dan Barry ur Levande livet nr 9, 1956. ©Bulls
En sida med Blixt Gordon av Dan Barry ur Levande livet nr 9, 1956. ©Bulls

Året efter mer från USA. Radiopatrullen (Sergeant Pat of the Radio Patrol) av Charles Schmidt, serien som fick heta ’Dick vid Radiopolisen’ när den hade egen småtidning på 50-talet.

En sida med Radiopatrullen ur Levande livet nr 16, 1939. ©Bulls
En sida med Radiopatrullen ur Levande livet nr 16, 1939. ©Bulls

Otto Honk av Bela Zaboly. Kortvarig, för snart skulle Zaboly bli fullt upptagen av Karl-Alfred.

En stripp med Otto Honk återpublicerad i The Funnies #7 (1936). Otto Honk var en s.k. ”topper stripp” till söndagsserien Out Our Way with the Willits av J. R. Williams. ©NEA

Tillbaka till toppen av sidan


Svenska serier

Allan Löthmans första serie kom 1939 och tog upp svenska framstående personer. Flygarna Thulin och Cederström, målaren Marcus Larsson, Karl XII:s spion Stefan Löfving, Sibiriens ängel Elsa Brändström och andra.

Ett uppslag med Svenska öden och äventyr, ur Levande livet nr 21, 1939. ©Löthman
Ett uppslag med Svenska öden och äventyr, ett av Allan Löthmans två seriebidrag, ur Levande livet nr 21, 1939. ©Löthman

Hans nästa handlade om att Sverige invaderas av främmande makt, men då är det 40-tal.

Fortfarande svenskt och amerikanskt. Bob och Frank, hos oss mera känd som Spud och Tim. Oftast annars verksamma i Afrika, men nu hemkallade för att söka spioner i USA. Även de fick en egen småtidning på Serieförlaget.

Sabotageligan, i original Hap Hopper, där jagade man självaste Hitler. Tecknaren hette Al Plastino och framöver blev det för honom både stumme Ferd’nand och Stålmannen. Kapten Jack (Bruce Gentry) en omsorgsfull flygarserie med plattform i Sydamerika. Tecknaren Ray Bailey fick i framtiden teckna Mandrake och rymdkadetter.

En sida med Kapten Jack ur Levande livet nr 6, 1947. ©Press&Publicity
En sida med Kapten Jack av Ray Bailey, ur Levande livet nr 6, 1947. ©Press&Publicity

Fältskärns berättelser

Det svenska var både storvulet och spännande. Från 1942 och två år framåt tecknar Bo Vilson Fältskärns berättelser. Patriotiskt med våra stora krigarkungar. Välgjort, för Bovil var en mycket skicklig yrkesman som rycktes bort i förtid. Han gjorde framsidor och illustrerade i ett flertal år i Levande Livet.

Ett uppslag med Fältskärns berättelser ur Levande livet nr 10, 1943. ©Bulls
Ett uppslag med Bovil och patrioteposet Fältskärns berättelser ur Levande livet nr 10, 1943. ©Bulls

Dotty Virvelvind. Uppväxt i Smallbury i USA, fick superkrafter, kunde flyga, jagade extrema skurkar. Manus av Sture Lönnerstrand, först en textberättelse med bilder av Björn Karlström, sedan en serie av Lennart Ek. Vår egen stålflicka kom i krigets slutskede och flög något år.

Ett uppslag med Dotty Virvelvind tecknad av Lennart Ek ur Levande livet (1944). ©Alga
Ett uppslag med Dotty Virvelvind tecknad av Lennart Ek ur Levande livet (1944). Hjältinnan fick superkrafter efter att ha injicerats med hormoner från skalbagge, myra, spindel och falk. ©Alga
Innan Dotty Virvelvind av Sture Lönnerstrand blev tecknad serie var det en textberättelse illustrerad av Björn Karlström.
Innan Dotty Virvelvind av Sture Lönnerstrand blev tecknad serie var det en textberättelse illustrerad av Björn Karlström.

Lennart Ek skulle inte bli sysslolös, han fick teckna Buffalo Bill istället i flera år. Ett västernäventyr med flera vackra kvinnor och vidare publicering hos Alga.

En sida med Buffalo Bill ur Levande livet nr 6, 1947. ©Alga
En sida med Buffalo Bill ur Levande livet nr 6, 1947. ©Alga

Tillbaka till toppen av sidan


Västernserier

Västerngenren började bli populär och nu kom andra länder in. Under 1949 publicerades Dödens dal (La valle della morte) av Kurt Caesar, en tysk som flyttat till Italien. Mer italienskt, Caprioli gjorde en söderhavshistoria några år senare och i början av 60-talet kom Jacovittis Cocco Bill, här Tuffe Tom.

Första sidan med Tuffe Tom ur Levande livet nr 38, 1960. ©Il Giorno dei Ragazzi
Första sidan med Tuffe Tom ur Levande livet nr 38, 1960. ©Il Giorno dei Ragazzi

Franskt – en lustig Zorro av Oulié, med inslag av den siste mohikanen. Den som ville läsa den ursprunglige Zorro hade romanen av Johnston McCulley några år tidigare.

En sida med Zorro ur Levande livet nr 41, 1951. ©Press&Publicity
En sida med den franske Zorro ur Levande livet nr 41, 1951. ©Press&Publicity

Engelskt – Steve Larrabee vid mitten av 50-talet.

En sida med Steve Larrabee ur Levande livet nr 38, 1956. ©DCMT
En sida med Steve Larrabee ur Levande livet nr 38, 1956. ©DCMT

Men västern är ju dock en amerikansk specialgren och första halvan av 50-talet kunde man glädjas år Guldrush (Casey Ruggles) av Warren Tufts. Mycket snygg och med Zorro-assocationen Joaquin Murieta som återkom.

En sida med Guldrush ur Levande livet nr 1, 1953. ©PIB
En sida med Guldrush ur Levande livet nr 1, 1953. ©PIB

Så fanns också Roy Rogers och den klassiska Lone Ranger, Ensamma Vargen.

En sida med Roy Rogers ur Levande livet nr 1, 1953. ©Bulls
En sida med Roy Rogers ur Levande livet nr 1, 1953. ©Bulls
En sida med Ensamma Vargen ur Levande livet nr 40, 1957. ©Bulls
De andra får sällskap av Ensamma Vargen, ur Levande livet nr 40, 1957. ©Bulls

Tillbaka till toppen av sidan


Boxning

Boxning var också något man gillade i USA och två av bästa serierna gick i Levande Livet, Joe Palooka och Ben Bolt. Den förra, som ju också gästspelat i Fantomen, i LL en tio år och den efterträddes av Ben Bolt som räckte tidningen ut.

En sida med Ben Bolt ur Levande livet nr 22, 1959. ©Bulls
En sida med Ben Bolt ur Levande livet nr 22, 1959. ©Bulls

Joe Palooka hade ett intressant persongalleri med stumme Max och store Humpe och andra.

En sida med Joe Palooka ur Levande livet nr 6, 1947. ©Press&Publicity
En sida med Joe Palooka ur Levande livet nr 6, 1947. ©Press&Publicity

Natur och landsbygd, Knallhatten från det vilda Dogpatch och Mark Trail av Ed Dodd med hela världen som verksamhetsfält. En mycket passande serie i LL.

En halvsida med Knallhatten ur Levande livet nr 20, 1951. ©PIB
En halvsida med Knallhatten ur Levande livet nr 20, 1951. ©PIB
En sida med Mark Trail ur Levande livet nr 22, 1959. ©Europa-Press
En sida med Mark Trail ur Levande livet nr 22, 1959. ©Europa-Press

Det var lite tunt från vår del av världen, men Carl av danske Philipsen och framförallt Åsa-Nisse tog sin plats. Serien om Knohults terror och stolthet av Gösta Gummesson började här 1955.

Tillbaka till toppen av sidan


Fler illustratörer och så skämttecknare

Levande Livet kunde vara en mycket snygg tidning, med många välgjorda bilder. Många tecknare är nämnda, men det fanns fler. Från 30-talet var det inte bara Löthman, Norelius och Bovil utan även Uno Stallarholm. Han fick illustrera berättelser av von Heidenstam, Strindberg, Blanche och Grundström, men även mycket annat. Inga serier här, hans uppburna Röde Orm gick i dagspress.

En novell illustrerad av Uno Stallarholm, ur Levande livet nr 23, 1939.
Inledande uppslag ur en novell illustrerad av Uno Stallarholm, ur Levande livet nr 23, 1939. ©Å&Å

40-talet, speciellt det sena, såg en uppsjö av nya tecknare som Lyngbye, Garms och Jarnestad. En som skulle vara med länge var Stellan Lüsch-Olsson, han fick göra bilder till bygdeberättelser som de om Bäcka-Markus.

Inledande uppslag ur en novell med Bäcka-Markus illustrerad av Stellan Lüsch, ur Levande livet nr 23, 1939. ©Å&Å
Inledande uppslag ur en novell med Bäcka-Markus illustrerad av Stellan Lüsch, ur Levande livet nr 23, 1939. ©Å&Å

En som gjorde egna bilder till sin text var Albert Engström. Han återkom ofta under åren med kolingar och skärgårdsoriginal. Ett lustigt inslag var att han visade upp ryska revolutionärer efter ett tidigare besök i Sovjet.

En annan självillustratör var Greta Molander. Hon var en välkommen gäst med artikelserier från resor i Afrika, Mexico eller runt hela världen. Greta Molander var en svensk-norska som hade vunnit Monte Carlo-rallyts damklass två gånger runt 1950.

Levande Livet var ju i princip en tidskrift för män av män. Dock kunde kompetenta kvinnor med äventyrlig profil komma med. Tjurfäkterskan Berit Bohlin fick göra en artikelserie, spekulationer om flygaren Amelia Earharts öde återkom. Astrid Sucksdorff sköt tigrar, ett antal. Kvinnliga pirater och spioner var alltid intressanta.

Tillbaka till toppen av sidan


50-talet
Skjutande Slim på omslaget till Levande livet nr 43, 1955. ©Å&Å

Skjutande Slim på omslaget till Levande livet nr 43, 1955. ©Å&Å

På 50-talet kom många kända tecknarnamn. Bertil Hegland jobbade inte bara åt Wahlströms. I LL tog han sig an Skjutande Slim och Freddy Winkler. Charlie Bood, Eugen Semitjow, Magnus Gerne och Jan Ullén dök upp, oftast tillfälligt.

Inledande uppslag ur en följetong med Skjutande Slim ur Levande livet nr 35, 1953, illustrerad av Allan Löthman. ©Å&Å
Inledande uppslag ur en följetong med Skjutande Slim ur Levande livet nr 35, 1953, illustrerad av Allan Löthman. ©Å&Å

Det sena 50-talet dominerades av Allan Löthman, Ola Ericson och Rolf Gohs. Den senare fick sitt stora genombrott när han illustrerade en Hillman-följetong 1957.

Lite kuriosa. Torsten Bjarre, mest känd för 113 Bom och Lilla Fridolf gjorde en bild av en Ingo på väg upp. Ur vår djupa seriehistoria hämtades varsin bild av Fritz von Dardel och signaturen Conny. Ett par bidrag kom från amerikanerna Kinstler och Scott Pike.

Det mesta i LL var svenskt men periodvis kom mycket från England eller USA.

Illustrationer kunde vara både realistiska och i den skämtsamma stilen, men så fanns där också rena skämtteckningar med en eller flera bilder. Rit-Ola, Einar Norelius, Rudolf Petersson har nämnts. Andra välkända namn var Tecknar-Anders, Olle Snismarck, Lars Lindh, Gurr, Gson, Ardy Strüwer.

Det fanns också ett starkt danskt inslag. Holger Philipsens Carl (Carlt – nemli’) var en stripp.

Carl på omslaget (på omslagets baksida) ur Levande livet nr 4, 1953. ©PIB
Carl på omslaget (på omslagets baksida) ur Levande livet nr 4, 1953. ©PIB

Gantriis, Mogensen och Wow gjorde oftast enstaka bilder.

Tillbaka till toppen av sidan


Berättelserna

Serier och bilder var inte dominerande, de var lök på laxen. Noveller, följetonger på romaner, artiklar handlade det om till största delen. Populära magasinet som var tillnamnet länge, var en romandel. Ut innehöll fiske och friluftsliv. Gränsen kunde vara fin mellan litteratur och artiklar.

Till en del kändes det som om litteraturlistan var gemensam med den för tidningen Illustrerade klassiker. Världarnas krig, De tre musketörerna, Den osynlige mannen, Skattkammarön, Myteriet på Bounty, Greven av Monte Christo, de spännande. Så fanns där också bidrag av Anton Tjechov och Somerset Maugham, de lite finare.

Horatio Hornblowers utveckling från kadett till amiral gick att följa, de böckerna kom snabbt och återkommande.

Inledningen av en följetong med Hornblower ur Levande livet nr 1, 1953. ©Å&Å
Inledande uppslag ur en följetong med Hornblower ur Levande livet nr 1, 1953, illustrerad av Allan Löthman. ©Å&Å

Jack Londons berättelser från söderhav och nordland gick periodvis under åren.

Så var där mycket västern, speciellt på 50-talet. Krig och åter krig, det fanns två världskrig att ta av och boerkriget och nordamerikanska inbördeskriget. Ett kul inslag var när W. E. Johns, Biggles pappa, i slutet av 1939 berättade om sina flyktförsök från tyskarna efter att hans bombplan åkt i backen.


Deckare

Kriminalskildringar och deckare. Perry Mason var med redan på 30-talet. Charlie Chan kom därefter. Sherlock Holmes givetvis och Edgar Allan Poe.

Ett uppslag med en episod av en Sherlock Holmes-följetong, ur Levande livet nr 22, 1959. ©Å&Å
Ett uppslag med en episod av en Sherlock Holmes-följetong, ur Levande livet nr 22, 1959. ©Å&Å

Evan Hunter, Ed McBains riktiga namn, han skrev.

Del av en följetong med Perry Mason, ur Levande livet nr 32, 1939. ©Å&Å
Ett avsnitt av en följetong med Perry Mason, ur Levande livet nr 32, 1939. ©Å&Å

Bernard O’Donnell bidrog med ett tiotal skildringar av engelsk laglöshet i Märkliga mord. ”Jag tror de gick till USA först”, har hans son Peter O’Donnell berättat. Ja, han med Modesty Blaise.

Carl-Adam Nycop, tidningsmakaren, skrev Vinthunden och fick den illustrerad av George Camitz. Anders Harning, giftig författare, var tidig med en gastkramare. Rysare och kriminalitet låg ju nära varann så Hitchcock passade bra. Han fick stå för mycket i det slutande 50-talet.

Hitchcocks bästa, ur Levande livet nr 24, 1960. ©Å&Å
Hitchcocks bästa, ur Levande livet nr 24, 1960. ©Å&Å

Tillbaka till toppen av sidan


Upptäckare, äventyrare och sport

Upptäcktsresande var en genre, från Sven Hedin till Sten Bergman. Vi var ute i världen, Sucksdorffs, Hans Ostelius, Bengt Berg, Mike Joslin, Kapten Jack (Ove Hertz), Olle Strandberg, Evert Taube, innan den slutade vara en kolonial tummelplats och allting kom närmare.

En artikel om en av våra mest kända äventyrare Ivor Thord-Gray skildrar hur han fann en pojke bland apor när han var verksam i Sydafrika och också hur han tipsade Tarzan-makaren Burroughs.

Idrott var intressant, våra bedrifter. Det skrevs mycket och flera stjärnor fick skriva själva som Sixten Jernberg, Tumba och boxaren Harry Persson.

Ett uppslag med sporttema, ur Levande livet nr 32, 1956. ©Å&Å
Ett uppslag med sporttema, ur Levande livet nr 32, 1956. ©Å&Å
Ett uppslag om Ingemar Johansson, ur Levande livet nr 22, 1959. ©Å&Å
Ett uppslag om Ingemar Johansson, ur Levande livet nr 22, 1959. ©Å&Å

När den tusende Levande Livet kom, i slutet av 1949, gjorde Löthman ett omslag med olika gestalter som var populära att skildra. Indianer, främlingslegionärer, pirater, ridande poliser. Det fanns fler favoritområden; ormar, mycket ormar, hajar, gömda skatter, spöken, gangsters.

Allt intressant var inte avlägset. Sverige fick sitt också. Skildringar av det vackra och humor på landsbygden. Albert Engström och Bäcka-Markus. Också det här en minskande värld när avfolkningen märktes.

Många artiklar handlade om djur och natur, men minst lika många om historia. Levande Livet föregriper dagens populärhistoriska tidskrifter med fakta kring Sveriges krig och Dahomeys amazoner. Stig Kassman och andra skrev initierat.


Film

Film är ju också berättande och mycket från den världen hämtades in. Redan tidigt blev kända filmer följetonger i tidningen, berättade med följebilder. Skattkammarön, Snapphanar, Fångläger 17. Under kriget blev de många. På 50-talet byggde man på filmens bilder och kort text. Mycket västern, Michael Landon sågs som Tom Dooley – rebellen (1959).

Veckans film, ur Levande livet nr 46, 1959. ©Å&Å
Veckans film, ur Levande livet nr 46, 1959. ©Å&Å

Stjärnan Errol Flynn fick i ett antal nummer korta artiklar av Ove Hertz som träffat honom på 30-talet runt Nya Guinea. Då ingick också utdrag ur Flynns färska självbiografi.

Errol Flynn på omslaget till Levande livet nr 41, 1960. ©Å&Å

Tillbaka till toppen av sidan


Specialare

I Levande Livet ingick också hörnor, spalter, frågelådor. Motor med Eskil Karlsson. Vapen, frimärken. Fiske, speciellt sedan Rolf Lindberg blivit redaktör. Naturnissarna Linnman och Dahlbäck. Allvetaren Lic. Ejnar Haglund svarade på alla upptänkliga frågor under årtionden.

Kontakt med läsekretsen där åsikter togs in. 1952 skrev en Sture Algerfors om vad han tyckte om 91:an, Guldrush och Greta Molander. Redaktionen hade läst slarvigt, han hette egentligen Hegerfors och blev sedermera president i Svenska serieakademin.

Tillbaka till toppen av sidan


Reklam

Det vimlade av reklam. För bokklubbar, för Algots kläder, för Ekströms soppor. På somrarna fanns på baksidorna färgglada bilder med Pommac, Champis och på Loranga. Olle Eksell puffade för den senare, han skulle också få teckna i Tuff och Tuss.

Annonser för läskedrycker på baksidan till Levande livet.
Annonser för läskedrycker på baksidan till Levande livet.

Tillbaka till toppen av sidan


Följeslagaren Levande Livet

Tidningen fanns tidigt i mitt liv. Min far hade den. Han läste gärna om Afrika. Storken Abu Markub, berättelsen om Apenkwa som Mike Joslin hittat.

Flera av hans bröder hade den också. Vi bodde grannar på somrarna och det gick att låna äldre nummer. Nu upptäckte jag Blixt Gordon och Fältskärns berättelser, läste romaner om Montezumas dotter och Ärans tecken i skyn. Redan 61 bytte jag till mig 60:ans årgång av en kompis.

Ett uppslag med Blixt Gordon av Alex Raymond ur Levande livet nr 37, 1939. ©Bulls
Ett uppslag med Blixt Gordon av Alex Raymond ur Levande livet nr 37, 1939. ©Bulls

Levande Livet – serier, skrönor och fakta, för mig från barndom till idag.

Olle Dahllöf

Olles hörna

Tillbaka till toppen av sidan


Tidigare publicering

Artikeln har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1961 del 1 av 3 (2012).

Ett urval källor: 
* Tack till Jan-Ola Sjöberg för
bildmaterial 

Libris
Seriesam
Seriewikin
Wikipedia

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.