Harald Handfaste, en svensk Robin Hood (1946-47) var en historisk serie/bildberättelse tecknad av Bovil (Bo Vilson) efter manus av författaren och regissören Arne Bornebusch (1905-73). Äventyret ”Kampen mot fogden von Dotzen” utspelar sig under tiden för Kalmarunionen. Det har nu blivit möjligt för mig att regogöra för denna episod, tack vare bildfiler som min vän Magnus Magnusson* tillsänt mig.
Kalmarunionen bildades 1397 av kungarikena Danmark, Norge och Sverige. Erik av Pommern utsågs till kung över de tre länderna, och han i sin tur utsåg utländska fogdar i Sverige. De kunde kräva in orättfärdigt höga skatter, och tillåta allehanda övergrepp.
von Dotzen är för övrigt en tysk adelsätt, varav en gren inkom till Sverige under 1300-talet. Men fogden von Dotzen är en seriefigur utan historiska rötter.
Äventyret ”Kampen mot fogden von Dotzen”
Harald Handfaste i Året Runt 1946 nr 1 | nr 2 | nr 3 | nr 4 | nr 5 | nr 6 | nr 7 | nr 8 | nr 9 | nr 10 | nr 11 | nr 12 | nr 13 | nr 14 | nr 15 | nr 16 | nr 17 | nr 18 | nr 19 | nr 20 | nr 21 | nr 22 | nr 23 | nr 24 | nr 25 | nr 26 | nr 27 | nr 28 | nr 29 | nr 30 | nr 31 | nr 32 | nr 33 | nr 34 | nr 35 | nr 36 | nr 37 | nr 38
Harald Handfaste i Året Runt 1947 nr 1 | nr 2 | nr 3 | nr 4 | nr 5 | nr 6 | nr 7 | nr 8 | nr 9 | nr 10 | nr 11 | nr 12 | nr 13 | nr 14 | nr 15
1. Året Runt nr 1, 1946
Serien inleds en vårdag i början av 1430-talet. Trakten är någonstans i Östergötland, nära Kolmården-skogarna, och bönderna dignar under skattetrycket från den utländske fogden.
Harald Didriksson, kallad Harald ”Handfaste”, får se en fogdedräng piska två kvinnor och misshandla en pojke. Rasande kastar han sig över utlänningen, och i striden råkar han döda honom.
2. Året Runt nr 2, 1946
Harald går med kvinnorna och lille Peder till vännen, smeden Björnram, som får veta vad som hänt.
För att Harald inte ska bli hängd föreslår Björnram att Harald stjäl fogdeknäktens häst, som han just skott. Innan han hinner rida bort hotar fogdeknäkten halshugga pojken, om han inte får tillbaka hästen.
3. Året Runt nr 3, 1946
Harald rider tillbaka med hästen, men på ett sätt som överrumplar fiendeknäkten, så att Harald kan rycka med sig pojken.
Tillsammans rider de ut in Kolmårdens urskogar. De råkar dock gå ner sig i ett kärr, så de måste sitta av hästen. Stigmän upptäcker dem och skjuter en pil mot Harald.
4. Året Runt nr 4, 1946
Harald spänner sin båge, men blir överrumplad bakifrån och får lägga ner bågen. Han övertygar dock stigmännen att hjälpa honom rädda hästen.
Harald blir bakbunden och han och pojken blir förda till hövdingen.
5. Året Runt nr 5, 1946
De fredlösa hade sitt läger i en grotta långt inne i Kolmården, och ”Bosse Enöga” är deras hövding. De har svårt att finna byte, eftersom tyskefogden plundrar bönderna in på bara kroppen.
Bosse Enöga blir överraskad när stigmännen kommer med sina fångar.
6. Året Runt nr 6, 1946
Bosse Enöga låter Harald stanna med det fredlösa bandet, men de är oense om att plundra bönderna. Bosse Enöga vill slita tvisten med ”klubbgång”.
Under tiden har den tyske fogden gett order om gripandet av Handfaste.
7 Året Runt nr 7, 1946
Enöga och Handfaste inleder sin klubbgång, och det blir en jämn envig.
Vid bonden Lars gård råkar Vesslan se en utländsk knekt som burdust uppvaktar unga Karin. Eftersom han älskar Karin, ger han fogdeknekten en dansk skalle, varpå han flyr till skogs. Björnram förser honom med vapen, och tillsammans ger de sig ut i vildmarken för att söka Handfaste.
8 Året Runt nr 8, 1946
Ett par vakter ur rövarbandet upptäcker Björnram och Vesslan. Men innan de hinner avlossa någon pil, har Vesslan skjutit av sin armborst.
Björnram knockar de båda rövarna och tillsammans bär de dem till det näraliggande lägret i grottan, vilket får ”klubbgången” att avstanna.
9 Året Runt nr 9, 1946
Björnram visar med ett slag i skallen på en närgången rövare, hur han tagit hand om de medtagna utslagna. Magnus Getskalle låter munnen skena iväg, och Björnram lär honom en läxa.
Harald Handfaste och Bosse Enöga tar åter upp klubbgången, varpå Harald fäller Enöga omgående. Harald förklarar att striden måste stå mot fienden och att bönderna måste vara fredade. Han blir också de fredlösas hövding efter segern över Bosse Enöga.
10 Året Runt nr 10, 1946
Vesslan får i uppdrag att utspionera den utländske fogdens livsmedelsförråd. Men först söker han upp Karin. Där finner han bonden Lars och fader Lautentius, som resonerar om att fogden har lagen på sin sida. Karin försöker kontakta Vesslan, men en knekt kommer emellan.
11 Året Runt nr 11, 1946
Knekten försöker blidka Karin, som stretar emot. Vesslan attackerar knekten, som rycker fram en kniv till försvar. Men Vesslan har varit med förr och slår knekten till marken.
12 Året Runt nr 12, 1946
Knekten tar sig dock upp och tvekampen fortsätter. Karins far, Lars, som vill hålla sig väl med fogden, försöker gå emellan med en knölpåk, men Karin hindrar honom. Det gör att Vesslan får in en avgörande stöt mot knekten.
13 Året Runt nr 13, 1946
Lars tvekar och sänker påken, och Vesslan och Karin lämnar gården. Samtidigt får Harald med de fredlösta på sin idé, att de ska ta från fogden och ge till de fattiga. I fortsättningen ska inga fattiga drabbas av deras framfart.
Vesslan hälsar på tjuv-Jerker, och får av hans hustru låna kvinnokläder. Förklädd närmar han sig fogdens borg.
14 Året Runt nr 14, 1946, På vindbryggan
Vesslan når fogdens borg, och en knekt börjar flörta med honom i tron att det är en fager jungfru. Vesslan säger dock att endast fogden får se var som är i korgen han bär.
15 Året Runt nr 15, 1946 Huggormen
Knekten tar korgen till fogden, som vid öppnandet upptäcker att den innehåller en huggorm. Fogden klarar sig, men efterlyser förrädaren.
Vesslan har under tiden skyndat undan till skogen, övergivit kvinnokläderna, och sökt sig tillbaka till frihetskämparnas läger. Vesslan berättar att han nu vet hur man ska närma sig fogden.
16 Året Runt nr 16, 1946 Till anfall
Fogden låtar genomsöka trakten efter ”kvinnan” som överlämnat huggormen. Det gör att det är färre vakter vid förråden, varför Harald och de fredlösa kan smyga sig fram.
Björnkram, med hjälp av Vesslan, fäller en vakt…
17 Året Runt nr 17, 1946 Fällan
Harald Handfaste, Bosse Enöga och lille Peder smyger fram och Harald ger tecken på att de ”fågelfria” ska inleda anfallet mot fogdens män. Vesslan och Björnram lyckas oskadliggöra en knekt, men Enöga och Handfaste finner sig omringade av fyra knektar.
18 Året Runt nr 18, 1946 Peder kommer
Lille Peder hade lyckats smita undan, och han har stenslingor som han vet att använda. Han träffar den ene knekten efter den andre, och när en knekt vådaskjutit en kamrat, utnyttjar Harald tillfället och agerar. Och Bosse Enöga låter sin kniv tala.
19 Året Runt nr 19, 1946 Från skyn!
Harald Handfaste och de fågelfria går till anfall mot fogdens förrådshus och tömmer det på mat. Hälften av bytet delar de med sig till den svältande bondebefolkningen.
20 Året Runt nr 20, 1946
Fogden rasar över att hans knektar inte lyckats infånga Harald Handfaste.
Plötsligt visar sig Harald i rummet, förklädd till knekt, och hotar fogden med spänd båge. Fogden lyckas dock välta ett bord och ta skydd.
21 Året Runt nr 21, 1946
När knektarna försöker kasta sig över Harald drar han sitt svärd och försvarar sig energiskt.
Harald lyckas dock få tag i en pall som han kastar genom fönstret som leder mot vallgraven. Vesslan och Björnram som väntar utanför, ser pallen falla.
22 Året Runt nr 22, 1946
Vesslan och Björnram kommer till undsättning, tar sig in i fogdeborgen, till rummet där Harald strider mot övermakten, och de fäller närmaste knekt.
23 Året Runt nr 23, 1946
Den starke Björnram sliter loss en av de väggfasta bänkarna, och med den som vapen lyckas han slå alla knektarna sanslösa.
Kvar är fogden som får sig en avbasning. Efter prygeln får han ett varningens ord att genast lämna landet.
24 Året Runt nr 24, 1946
Fler knektar dyker upp i rummet och en ny strid uppstår. Avsvimmade knektar kvicknar till liv, men Björnram sänker dem igen med sitt rundslag. Fogden lyckas dock få tag i en armborst och siktar på Harald.
25 Året Runt nr 25, 1946
Björnram rycker armborsten ur fogdens händer och ger honom en kraftig örfil. Kvarvarande knektar tigger om nåd, och Harald och hans vänner samlar ihop knektarnas vapen och kastar dem i vallgraven. Sedan lämnar de borgen.
26 Året Runt nr 26, 1946
Utanför fogdeborgen möter Harald, Vesslan och Björnram en trupp på tio knektar. På nytt måste de strida för sina liv.
Snart dyker också fogden upp med borgens knektar som beväpnat sig på nytt.
27 Året Runt nr 27, 1946
Övermakten är stor, och Vesslan blir sig besegrad och bunden.
Harald och Björnram kämpar vidare, men för varje knekt som faller tillkommer en knekt till.
28 Året Runt nr 28, 1946
Kampen går vidare, men en knekt lyckas ta sig fram till Harald bakifrån, och tar ett strypgrepp på honom.
Under tiden bearbetar Vesslan repen han är bunden med, med händer och tänder.
29 Året Runt nr 29, 1946
Harald blir övermannad och knektarna lyckas få honom bunden. Nu är Björnram ensam kvar i striden.
Rövarna i grottan har börjat oroa sig för Harald, Vesslan och Björnram, och skickar Magnus Getaskalle att spana. Och han får syn påd. striden.
30 Året Runt nr 30, 1946
Till slut måste även Björnram ge upp, och alla de tre fredlösa är nu bundna fångar. Samtidigt har Magnus Getaskalle rapporterat vad han sett, och Bosse Enöga leder rövarbandet mot fogdeborgen för att utkräva hämnd.
31 Året Runt nr 31, 1946
Medan fångarna försmäktar i fängelsehålan, bevakad av fångvaktaren Jöns Trefinger, tar sig rövarna fram till fogdeborgen.
32 Året Runt nr 32, 1946
I fogdeborgen gör bödeln i ordning sträckbänkarna i tortyrkammaren.
Rövarna, som är för få för att storma borgen, går till bonden Eghil Sjunnessons gård, och Enöga lockar på hans dotter Karin.
33 Året Runt nr 33, 1946
Karin hittar i fogdeborgen och räds inte att försöka rädda Vesslan, hennes älskade, och hans båda kamrater.
Förklädda som gråbröder tar sig Karin och Bosse Enöga in i borgen och mer till fängelsehålorna. Där känner Jöns Trefinger igen Karin.
34 Året Runt nr 34, 1946
Bosse Enöga tar hand om Jöns Trefinger, medan Karin låser upp dörren till fängelsehålan, och förser fångarna med sina medförda vapen.
35 Året Runt nr 35, 1946
Enöga hade tagit död på Jöns Trefinger, medan Karin skyndar på de befriade. Utanför oroar sig de fredlösa för sina kamrater inne i fogdeborgen.
36 Året Runt nr 36, 1946
Gruppen med Harald och Enöga i spetsen tar sig mot vallgraven för att simma över i mörkret. De blir tvungna att söva en vakt som överraskar dem. Björnram knockar honom, men inte förrän han hunnit ge ifrån sig ett rop som varskor de övriga knektarna.
37 Året Runt nr 37, 1946
Den flyende gruppen tar sig simmande över vallgraven, med ett pilregn över sig. Karin blir träffad och Harald och Vesslan hjälper henne iland.
Under tiden har fogden beordrat ner vindbryggan och Enöga och Björnram tar strid med knektarna. Strax får de hjälp av Handfastes band.
38 Året Runt nr 38, 1946
Handfaste och hans band flyr in i Kolmårdens skogar, och knektarna tar upp förföljandet, men förlorar dem snart ur sikte. De fredlösa känner skogarna och kan lägga sig i bakhåll, och skjuta ihjäl flera knektar.
Karin återvänder hem, eftersom ingen sett henne annat än förklädd. Men Jöns Trefinger visar sig fortfarande leva, om än han är medvetslös.
39 Året Runt nr 1, 1947
När Jöns Trefinger vaknar till liv får fogden veta att Karin Eghilsdotter var en av gråbröderna som befriade fångarna.
Fogden låter fängsla Karin och hennes far, och utfärdar en kungörelse som säger att bönderna behöver gripa och överlämna Handfaste, annars avrättas Eghil och jungfru Karin.
40 Året Runt nr 2, 1947
Harald tänker överlämna sig till fogden för att rädda de båda, men Magnus Getaskalle och Björnram ser honom lämna lägret vid de fredlösas grotta, och genskjuter honom.
41 Året Runt nr 3, 1947
Björnram vet ingen annan råd än att söva Harald med sitt ofelbara rundslag. Han bär honom tillbaka till lägret och berättar för de övriga vad som hänt. Bosse Enöga får en idé, att röva bort tyskefogdens dotter, Margareta von Dotzen, och hålla henne som motgisslan.
42 Året Runt nr 4, 1947
Fogdens dotter färdas genom Kolmården på sin väg från Stegeborg. Hon är omgiven av beridna knektar, och i spetsen för gruppen rider Vesslan utklädd till knekt.
43 Året Runt nr 5, 1947
Medan bödeln gör i ordning galgbacken får jungfru Karin ett erbjudande. Hon kan rädda sitt liv om hon går med på att gifta sig med fogden. Men Karin säger att hellre dör hon.
44 Året Runt nr 6, 1947
Harald är bunden i grottan, och får veta Enögas plan att röva bort fogdens dotter. Och strax kommer spejaren Gert Tjyvaskata och ropar att fogdens sällskap är på väg, och att hans dotter är med.
45 Året Runt nr 7, 1947
Vesslan, som förklädd till knekt, rider i spetsen för fogdens sällskap, leder gruppen ”rätt” väg genom Kolmården.
46 Året Runt nr 8, 1947
Plötsligt börjar Vesslan kvittra som en duva, och Margareta von Dotzen undrar varför. Från skogen kommer det duvkvitter tillbaka, och kvittret ljuder vidare genom skogen tills det når Enöga i grottan.
47 Året Runt nr 9, 1947
Enöga ger ifrån sig ett vargttjut som tecken för på att låta att börja. En gran faller därefter tvärs över vägen framför det beridna sällskapet, och pilar susar genom luften.
48 Året Runt nr 10, 1947
Enöga och hans män överfaller fogdens sällskap, och det blir en hård strid. Samtidigt beordrar fogden att Karin ska halshuggas, eftersom kvinnor inte ska hängas.
49 Året Runt nr 11, 1947
Striden mellan de fredlösa och fogdens knektar fortgår, och Enöga försöker ta fogdedottern till fånga. Hon måttar ett slag mot ansiktet på Bosse Enöga, och tar till flykten.
50 Året Runt nr 12, 1947
Bosse Enöga och de fredlösa upptar förföljandet av fogdens dotter. Samtidigt förbereder von Dotzens män avrättningen.
51 Året Runt nr 13, 1947
Till sist infångar de fogdens dotter, och den befriade Harald och hans män rider med henne mot fogdeborgen. Samtidigt blir fångarna förda till galgbacken.
52 Året Runt nr 14, 1947
När fogdens offer står färdiga att lämna jordelivet, anländer den vilt ridande Harald och de fredlösa. De stormar upp på galgbacken, och tar strid mot knektarna. Björnkram sänker bödeln med ett rundslag.
Strax efter kommer Bosse Enöga med fogdedottern, och Harald gör fogden uppmärksam på att de har hans dotter fången. Enöga hotar henne med sin armborst, och hon vädjar för sitt liv.
53 Året Runt nr 15, 1947
Fogden ger sig och beordrar knektarna att lägga ner sina vapen. Harald och hans män har segrat över sina utländska förtryckare. Men befrielsekriget fortsätter, i vilket även Engelbrekt Engelbrektsson deltar.
Nu återstår att befria resten av landet, säger Harald, innan han och Karin under folkets jubel rider bort i täten för de fredlösa.
Läs mer här
- Bovil (Bo Vilson)
- Flygkamraterna
- Fältskärns berättelser
- Göingehövdingen
- Tusen och en natt
- Maj – flicka med melodi
- Harald Handfaste
- Sinuhe — egyptiern
- Besök i Bovilgården
Ett urval källor:
Tack till Magnus Magnusson
Bovil.se
Seriewikin
Svensk Filmdatabas
Engelbrekt Engelbrektsson (Wikipedia)
Erik av Pommern (Wikipedia)