Under de många år (1942-66) Carl Barks tecknade Kalle Anka (Donald Duck) och de andra ankorna, utvecklade han sin berättarteknik, teckningsstil och design på serierna.
Carl Barks berättarteknik, del II
De första åren var hans stil mycket influerad av tecknade filmer. Men från mitten av 40-talet tecknade han figurerna något mjukare och förlitade sig mindre på överdrivna gester.
Hans första berättelser hade sparsam bakgrund, men med tiden blev bakgrunderna mer detaljerade.
I den ”klassiska fasen” (från slutet av 40-talet till mitten av 50-talet) på höjden av sin karriär, lade Barks ofta till lite humor i bakgrunden. Eller också lät han figurerna dyka upp med underliga uppfinningar.
Oppfinnar-Jocke (Gyro Gearloose), är förstås det bästa exemplet på detta, men det fanns också föregångare. Jocke var bakgrundsfigur i den första berättelse där han förekom, ”Kalle Anka och turknutten Alexander Lukas” (Gladstone’s Terrible Secret). Episoden var publicerad på svenska i Kalle Anka & C:o nr 2, 1953.
Motsvarande sida ur Kalle Anka & C:o nr 2, 1953 (ur Den kompletta årgången 1953, del 1, från 2002). ©Disney
I slutet av karriären blev teckningarna åter glesare och Barks linjer lite mindre tydliga.
”Splash Panels”
Sedan Donald Duck in the Ghost of the Grotto (”Kalle Anka och spöket i grottan”, 1947) har Barks ofta använt halvsidesstora serierutor (Splash Panels), för att markera viktiga delar i berättelsen. De stora serierutorna var då detaljerade utan att överbelasta bilden.
I senare berättelser tappade också de rutorna en del av sin atmosfär.
Inledande serierutor
Barks använde stämningsfulla inledande kvartssidiga serierutor, som inte var en del av själva berättelsen, i ett antal längre Kalle Anka-berättelser. Med dem satte han tonen för sammanhanget i berättelsen. Inte minst i början som Disney-tecknare, men också under den klassiska fasen.
I berättelser med Farbror Joakim (Uncle Scrooge) under den klassiska fasen använde Barks inledande halvsidesrutor. De visade mestadels Joakim i en vardaglig situation. Vanligen var han i sin pengabinge (The Money Bin), utan association till den efterföljande berättelsen.
Senare tecknade Barks åter inledande bilder som var kopplade till berättelsen och mestadels visade utdrag ur innehållet. Den stående frågan var alltid, hur ankorna kunde hamna i den här situationen?
Inledande sida med ’Kalle Anka som gränspolis’ (Donald Duck: Borderline Hero), ur Walt Disney’s Comics and Stories #197 (1957), publicerad på svenska i Kalle Anka & C:o nr 23, 1957. ©Disney
Inledande helsidor
Av särskild vikt som öppningsbilder är helsidesrutorna i ”Brevet till jultomten” (1949), ”Ni kan inte gissa” (1950) och ”Kalle Anka lever lägerliv” (1950). De tre är de enda inledande helsidesrutorna i Barks samlade produktion.
”Introsidan” saknas i inlagan till den första svenska utgåvan, publicerad i Walt Disney’s Serier nr 7, 1954. Istället blev centrala delar av bilden använd på omslaget. ©Disney
Oregelbundna serierutor
Under sin klassiska fas experimenterade Barks med olika design av serierutorna i berättelserna. Han skapade runda rutor och serierutor med sneda kanter, som ofta gav en del av figurernas perspektiv eller rörelse.
Detta stilistiska element finns t.ex. i ”Vilse i Anderna” (1949, se ovan), ”Brevet till jultomten” (1949), ”Ni kan inte gissa” (1950), ”Kalle Anka lever lägerliv” (1950) och ”På jakt efter den försvunna släktklenoden” (1950).
Läs mer här
- Carl Barks
- Barks första serie
- Carl Barks första Kalle Anka
- Carl Buettner tecknade omslagen
- Barks första korta Kalle Anka
- Carl Barks enda Musse Pigg-historia
- Barks tecknade Andy Panda
- Bruno Björn och Benny Burro (Barney Bear and Benny Burro)
- Barks tecknade Happy Hound (eg. Droopy)
- Carl Barks tecknade Pelle Gris
- Farbror Joakim 75 år
- De bästa Disney-serierna
- Carl Barks berättarteknik II
- Vem skapade Kalle Anka?
Ett urval källor:
Ken Bassett (Facebook)
Carl Barks – the Good Artist (Facebook-grupp)
Inducks.org
Wikipedia