Texten ”Fantomen i förändring”, har tidigare varit publicerad i Fantomen – Den inbundna årgången 1958, del 2 av 4 (2009).
Fantomen hade varit en mycket stabil tidning i många år till både form och innehåll. Fantomen-serien förstås, King vid gränspolisen, boxarserier samt västernepisoder från Fawcett. Detsamma gällde faktiskt också för förlagets andra överlevare, Blondie och Tuff och Tuss — det var i stort sett samma serier år efter år.
Nu år 1958 börjar det hända saker i Fantomen. Ja, egentligen redan i julnumret året innan då Buster Perk fick fylla tomrummet efter den sista boxarserien, Joe Palooka.
I nummer 4/58 rider Gula Örnen in, en gammal bekant som tidigare funnits med i tidningen Tarzan. Genren är inte ny, men nu kommer inte västernserierna från Fawcett (som gått i konkurs flera år tidigare efter att ha förlorat copyright-striden kring Captain Marvel mot National Periodical och Stålmannen) utan förlaget heter Prize. En av tecknarna är den mycket skicklige John Severin.
De nya serierna är förelöpare till den största förändringen sen färgen försvann ur Fantomen — den blir veckotidning. Ett krissymptom för att rädda lönsamheten: från nummer 15 kommer Fantomen varje vecka. Nu behövs fler olika serier.
Kid blir Bill
Tidningen ska konkurrera med andra äventyrsserietidningar som kommer veckovis, främst Seriemagasinet och SerieNytt. Delvis tar man in samma innehåll som dessa — västernserier från förlaget Charlton.
I nummer 15/58 börjar Bill Montana och sedan följer Indianspejaren.
Indianspejaren
Om Gula Örnen bjöd på Severin, så görs några avsnitt av Indianspejaren av Al Williamson, men fler stora tecknare står på tur att komma in i Fantomen.
En av dem — och även det redan från nummer 15/58 — är Frank Robbins, för nu börjar Johnny Hazard. Tillsammans med King och Mandrake blir Johnny Hazard en av tidningens mest trofasta andraserier och Johnny finns med i tidningen även idag.
I samma nummer börjar en bilsamlarserie. Två inklistrade bilder som bilaga varje gång och stilenligt är den första en bild på en Volvo Amazon. Så var det också när Höken året innan hade bilbilder.
Innovationerna fortsätter i nummer 21. Efter att ha innehållit mest amerikanskt och en del svenskt material under åren dyker nu franska serier upp i Fantomen. Racerföraren Michel Vaillant är ett exempel.
Det svenska materialet ökar också en smula under året, ingen serie men olika illustratörer som Börje Dorch. Trycket på huvudserien blir större och för att fylla upp med Fantomen börjar man ta in reprinter av äldre materiel och den förste tecknaren Ray Moore dyker åter upp på sidorna.
Gula Örnen
Inledande sida med Gula Örnen ur Fantomen nr 10, 1958. ©Europa-Press
Den välgjorda serien Gula Örnen är en gammal bekant från Serieförlagets Tarzan, där den var med något år från 1953. Den hämtades från förlaget Prize tidning Western Comics och hette där American Eagle.
Huvudpersonen var som ett äpple, röd på utsidan och vit inuti, han samarbetade väl med de vita. Det var dock historiskt korrekt, för stammen var kråindianer, Crow, och de hade siouxer och cheyenner till dödsfiender.
John Severin
Tecknaren hette John Severin, en linjens mästare. Han var värdelös på färgläggning av sina serier, men fick hjälp med det av systern Marie, eller på Gula Örnen av Bill Elder. John Severin gillade realism genom korrekta detaljer och wampum-bältena hade rätt utseende.
John Severin är nog mest känd för sina serieparodier i MAD — men han började karriären med all rita westernserier som Gula Örnen. ©Europa-Press
Hans stora tecknargärning började på Prize 1947 med västernserier och efter några år kom Gula Örnen. Rätt snart arbetade han också för det förlag som skulle bli Marvel Comics, men då hette Atlas och det skulle han göra till och från under tiotals år.
1958 började nya biserier dyka upp i Fantomen — bland annat westernserier från Atlas förlag som senare blev Marvel Comics.
Det verkliga kändisskapet fick han dock hos förlaget EC i början av 50-talet. Där var talanger välkomna, John Severin passade in och han fick även skriva manus.
Han ville inte jobba med skräckserier, utan det blev i första hand krigserier. Han fick göra tre helt egna nummer av Two-Fisted Tales och där kämpade både indianer och indier.
När sedan Mad startade var Severin som gjuten att göra parodier på seriehjältar från skog och vildmark som Robin Hood, King vid Gränspolisen och Tarzan.
Syster Marie fanns också med, hon var en skicklig tecknare och har också kallats EC:s samvete. När John tecknade i Mad kallade han sig ibland Melvin Severin. Hos Prize använde han pseudonymen lePoer, som när han gjorde Fargo Kid och den serien gick med några avsnitt i Fantomen runt årsskiftet 1960.
Annars är det mest hans västernserier från Marvel som publicerats i Sverige och då i Seriemagasinet. De kunde heta Wyatt Earp, Billy Black och Ringo Kid.
Marvel — igen
Hos Marvel blev det senare både Hulken och King Kull och syster Marie fanns med, speciellt på serien King Kull.
John Severin har under åren jobbat mycket brett i seriebranschen, åt många olika förlag: åt Charlton med Cheyenne Kid, åt DC Comics, åt Warren (som gav ut Creepy och Eerie och en del av det materialet gick i svenska Chock på 70-talet).
Severin medarbetade i parodimagasinet Cracked och jobbade även åt Illustrerade klassiker — och vad fick han teckna där om inte delar av Den siste mohikanen.
John Severin föddes 1921 och uppburen och välbelönad lever han fortfarande. Marie Severin, åtta år yngre än storebror John, är också i livet.
Kid blev Bill
I det första veckonumret av Fantomen sker de största förändringarna. En ny serie heter Bill Montana. Tecknare i det här fallet Rocco Mastroserio. Serien kommer från Charlton som ska förse Fantomen med mycket material.
Det är ett unikt förlag i den amerikanska serievärlden, och det var helt självförsörjande, från manus och teckningar till egen tryckning. Charlton gav ut mycket böcker också, och ambitionen var att hela tiden ha pressarna rullande. Om inte annat tryckte man serietidningar.
Det här ledde till en omfattande utgivning och en inte alltid så hög kvalitet. Genrerna var många — västern, krig, bilsport, humor, science-fiction. De betalade ökänt dåligt och hade en ganska stor genomströmning av tecknare.
Serietecknare
En del stora namn som John Severin, Bob Powell, Angelo Torres och Al Williamson, men de hade också trotjänare som Mastroserio, Tony Tallarico, Vince Alascia, Steve Ditko, som längre fram blev den förste tecknaren på Spiderman, samt Dick Giordanoo.
Giordano fick på 90-talet göra en Modesty Blaise-version och ritade för några år sen ett antal Fantomenäventyr för den svenska tidningen.
Förlaget Charlton startade produktionen runt 1945 och höll på i 40 år.
När Fawcett knäcktes av National Periodical (idag DC Comics) vid mitten av 50-talet, fick Charlton expansionsutrymme och tog också över en del titlar, som till exempel Nyoka. Man gav ett tag ut en Tarzan-tidning och rätt länge också en amerikansk Fantomentidning.
DC tar över
Charlton gick dock samma väg som Fawcett, de råkade ut för DC. Förlaget blev uppköpt och Dick Giordano, nu stor redaktör på DC, tog över en del superhjältar som Blue Beetle och The Question. Det stora arvet från Charlton har dock sagts vara The Watchmen. Här fanns gestalter som författaren Alan Moore.
Den brittiske manusförfattaren fick utmärkelsen ’Harvey Award Award 1988’ för ’Best Single Issue’ för Watchmen #9 (1987). ©DC
I Sverige fyllde Charlton främst sidor i Seriemagasinet och Serienytt, från omkring 1957 och in på 60-talet. Det var serier i olika genrer, främst då i Serienytt, med mycket krig och racersport.
Al Williamson
I Fantomen blev det västern — Bill Montana av olika tecknare och sedan i nummer 24, 26 och 32/58 Indianspejaren av Al Williamson. Indianspejaren hette egentligen Cheyenne Kid och kom från tidningen med samma namn. Al Williamson hade hjälp av Angelo Torres med färgläggningen. De hade börjat samarbeta redan hos EC.
Al Williamson kom till EC 1952 och ritade främst Science Fiction-serier. Karikatyren är gjord av Marie Severin, syster till John.
Till förlaget EC (Educational Comics) kom Williamson 1952 som 21-åring och tecknade sedan under fyra år främst science-fiction. Mycket rymdskepp och monster blev det och genomgående snyggt gjorda. Det var hans grej; redan som barn var han fascinerad av Blixt Gordon och serien skapare Alex Raymond blev hans föredöme.
Efter åren som underbarn på EC gick han vidare när förlaget la ner de flesta titlarna. Det blev en period hos Atlas/Marvel och en myckenhet västernserier. När också Atlas/Marvel skar ner började Al Williamson i likhet med andra tecknare vandra runt till olika förlag.
Det finns flera paralleller med John Severin. Williamson ritade åt Prize, EC, Atlas, DC (ett fåtal serier) och skräck åt Warren. Och så åt Charlton då, med serien Cheyenne Kid.
Både Severin och Williamson ritade också lite till Illustrerade klassiker. Severin i sin favoritgenre västern förstås, och Williamson fick göra bakgrunder i serien De första männen på månen.
Williamson i dagspress
Al Williamson skulle dock sedan ägna flera år åt dagstidningsserier. Hans mycket utpräglade Alex Raymond-stil gjorde att han fick arbeta med de serier Raymond en gång startat.
Det blev ett par år på Rip Kirby som ganska självständig assistent åt John Prentice. Detta var i början av 60-talet och några år senare blev det X-9 som under Williamsons tid omdöptes till Secret Agent Corrigan.
I någon episod där dök det faktiskt upp rymdvarelser, men det skulle bli fler i hans nästa dagspresserie — Star Wars. Luke Skywalker och Darth Vader in på 80-talet.
Blixt Gordon, som en gång inspirerat, blev det också då och då. En serietidningsversion i slutet av 60-talet, ett album utifrån den då aktuella filmen i början av 80-talet och slutligen, strax före millennieskiftet, fick Al Williamson rycka in på söndagsserien.
Johnny Hazard
I nummer 15/58 dyker Johnny Hazard upp i Fantomen för första men definitivt inte sista gången. Johnnys första sejour varar ett år, så länge som Fantomen är veckotidning.
Därpå blir det ett uppehåll till 1965 då Johnny återkommer i fem år framåt, den hittills längsta perioden. Sedan blir det ett par år vid mitten av 70-talet — och nu slutligen, sedan år 2006 är Johnny Hazard tillbaka med mycket snygga söndagssidor i färg.
Johnny Hazard är flygare. Från början pilot under andra världskriget, därefter civil flygförare som ofta hamnar i outforskade trakter i främst Asien, med upptäckt av såväl dinosaurier som underjordiska folk.
Johnny har under denna period ofta kvinnliga arbetsgivare, med spännande namn som Flame. I slutet av karriären blir Johnny agent i tjänst hos någon bokstavskombination.
Frank Robbins
Serien fanns från 1944 till 1977 i form av dagsstrip och söndagssida i färg. Skaparen hette Frank Robbins, född 1917 och död 1994. Han var konstnär och serietecknare, med mer ambition i sina serier än att bara försörja sig på dem.
Före Johnny Hazard hade han arbetat med en annan flygarserie, Scorchy Smith, och tagit starka intryck av dess ursprunglige tecknare, Noel Sickles och lärt sig vikten av rörelse i bilden, kontraster, och att ta fram personlighet.
Den motsatta skolan representeras av exempelvis Al Williamson. Robbins hann också teckna Batman ett tag på 70-talet. Efter pension vid 60 flyttade han till Mexico för att ägna sig helt åt annan konst.
Engångare
Johnny Hazard fick en egen serietidning 1960, dock bara med ett enda nummer. Det fick också King vid ridande polisen, bägge två spin-off från Fantomen.
Av Olle Dahllöf
Fantomen den inbundna årgången
Texten har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1958, del 2 av 4 (2009). ©Egmont
Ett urval källor:
PhantomWiki
Rasmus Fantomenindex
Kid Montana (Comic Book Plus)
Cheyenne Kid (Comic Book Plus)
Prize Comics Western (Comic Book Plus)
American Eagle (Grand Comics Database)