Skattkammarön

Skattkammarön utkom 1953 som bilderbok från Åhlén & Åkerlunds förlag. Boken sammanfattar romanen (Treasure Island) av Robert Louis Stevenson från 1883, aktualiserad med anledning av lanseringen av Disney-filmen 1950. Det som gör boken extra intressant är de femton helsidesplancherna i färg (plus omslag), målade av John M. Lindblom (1896-slutet 50-talet), far till Thord Lindblom (1920-89).

Ett urval källor

Omslag till Skattkammarön (1953). ©Åhlén&Åkerlund
Omslag till Skattkammarön (1953). ©Åhlén&Åkerlund

John Mauritz Lindblom illustrerade på motsvarande sätt även Robinson Crusoe (The life and strange surprising adventures of Robinson Crusoe, 1954) av Daniel Defoe från samma förlag.

Omslag till Robinson Crusoe (1954). ©Åhlén&Åkerlund

Omslag till Robinson Crusoe (1954). ©Åhlén&Åkerlund

Som serietecknare tecknade John Lindblom den svenska äventyrsserien “Stig Fredlös”, under signaturen Mauritz, till manus av av Nils Holmberg. Serien blev publicerad i Arbetartidningen och Norrskensflamman på 40- och 50-talet.

I början av 50-talet illustrerade John Lindblom (med signaturen Mauritz) för övrigt även omslag till serietidningen Fantomen nr 23 och 25, 1951, nr 1 och nr 7, 1952.

Omslag till Fantomen nr 23 och 25, 1951, nr 1 och nr 7, 1952. ©Serieförlaget
Omslag till Fantomen nr 23 och 25, 1951, nr 1 och nr 7, 1952. ©Serieförlaget

Tillbaka till toppen av sidan


Handling

Titelsida. ©Lindblom
Squire Trelawney, doktor Livesey och de andra herrarna hade bett Jim att nedteckna händelserna. ©Lindblom

Den unge pojken Jim Hawkins har blivit uppmanad av squire Trelawney, doktor Livesey med flera att nedteckna händelserna kring Skattkammarön.

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 1

Och berättelsen börjar med att världshuset, som Jims far drev, fick besök av en sjörövare, Bill, med ett sabelärr över ansiktet, som blev kvar flera månader. En dag bad han Jim hålla korpgluggarna öppna efter en man med träben, mot löfte om en slant varje månad.

När sedan Bill fick besök av skeppskamraten Svarta Hunden uppstod bråk, och Svarta Hunden flydde. Då avslöjade Bill för Jim att han kom från Flints gamla besättning och att de var ute efter hans sjömanskista.

Jims far dog, och efter begravningen dök en blind tiggare upp, Pew, som gav Bill något, det var ”svarta lappen”, ett varningsmeddelande.

Plansch 1. ©Lindblom
Hans ansikte uttryckte fasa, och han såg nästan dödssjuk ut. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 2

Strax därefter föll han död ned, drabbad av slag. Jim och hans mor insåg att de var i fara, och de letade igenom sjömanskistan och fann där ett vaxdukspaket, som Jim tog hand om.

Plansch 2. ©Lindblom
Och där, på botten av kistan, låg en bunt av något som liknade papper, invecklat i en vaxduk. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 3

När de hörde folk närma sig värdshuset flydde de, ut i dimman. På vägen gömde de sig under ett brovalv när tiggaren med ett sällskap på 7-8 man passerade.

Tullare hade hört talas om deras belägenhet och red mot världshuset, och på vägen råkade de rida ner Pew, som dog. Jim och hans mor tog de med till doktor Livesey och squire Trelawney, för vilka de berättade vad de varit med om.

Jim visade upp vaxdukspaketet, och i det fann de en bok som innehöll en karta över Skattkammarön. Trelawney beslutar då att han och doktorn skulle åka till ön, och ta med sig Jim som skeppspojke.

Plansch 3. ©Lindblom
—Livesey! utbrast squiren förtjust. Sluta genast upp med din eländiga läkarpraktik! I morgon far vi till Bristol. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 4

Jim fick stanna på Trelawneys herrgård över natten, men bodde sedan hos doktor Livesey den närmaste tiden. Efter en månad kom ett brev från Trelawney som berättade att han köpt en skonare, Hispaniola, och att den var utrustad och låg seglingsklar i Bristol. De kunde också läsa att han anställt en gammal sjöman, John Silver, som skeppskock. Denne Silver hade sedan varit behjälplig med att skaffa fram en besättning.

Jim blev oroad när han i brevet kunde läsa att Silver var enbent, det som kapten Bill tidigare bett Jim hålla utkik efter. Men när Jim träffade Silver fann han honom sympatisk, och en dag såg han också honom driva bort Svarta Handen, som besökt Bill på världshuset.

När resan började tyckte kapten Smollett att det var en orolig stämning bland besättningen, men squire Trelawney var inte oroad.

När Jim en dag försökte hämta ett äpple ur en nästan tom äppeltunna behövde han krypa ner till botten, då han hörde röster närma sig. Han kröp då ihop i tunnan, och hörde Silver och en annan karl, Dick, samtala om hur de ska komma över skatten.

Plansch 4. ©Lindblom
—Det gäller alltså att vänta, sa John Silver, men när stunden är inne låter vi kniven gå. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 5

De planerade att få över Smolletts karlar på sin sida, och sedan låta squiren och doktorn leta reda på skatterna, för att sedan slå till under hemresan. Efter en stund ropade någon ”Land i sikte” och alla rusade upp på däck, och Jim kunde smita ut ur tunnan.

Jim berättade så snart han kunde, för squiren, doktorn och kaptenen, det han fått höra. De kom överens om att bida sin tid, åtminstone tills skatten var funnen, och sedan själva slå till först. Det låg dock myteri i luften, så de kom överens om att låta Silver med mannar åka i land, övertygade om att Silver då kunde kväsa de upproriska.

När den andra båten med mannar stötte ifrån, slank Jim ner i båten, och just som de närmade sig land fick han tag i en gren och svingade sig iland.

Plansch 5. ©Lindblom
Just som båten sköt in under strandens trädjättar, reste Jim sig upp, fick tag i en nedhängande gren och svingade sig iland. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 6

Jim sprang genom sumpmark, promenerade över en glänta och gömde sig i snåren. Snart såg han Silver komma, tillsammans med Tom. De hörde ett dödsskri, och Silver berättade att det var Alan som varit för motspänstig, liksom Tom. Och strax såg Jim hur Silver dödade Tom med några knivhugg.

Jim kröp undan och sprang sedan så fort han kunde. Plötsligt i en gles skog, fick han se något underligt. Ett smutsigt, lurvigt monster med brinnande ögon! Var det en apa, en björn – eller en människa? Det var en vildman!

Plansch 6. ©Lindblom
Men så dök det upp igen, detta hemska monster, som kunde vara vad som helst. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 7

Det visade sig vara Ben Gunn, som hörde till Flints besättning och som blev strandsatt övergiven när skeppet tre år tidigare lämnade ön. Gunn fick av Jim veta att Flint var död, men att John Silver var med, tillsammans med ett antal myterister.

Ben Gunn berättade att han visste var skatterna var gömda, att han hade gjort en båt som han hade gömd. Han visste också att berätta att Jims vänner lämnat Hispaniola och förskansat sig i ett blockhus som Flint låtit bygga.

Skottsalvor avslöjade att det pågick strid på ön, och Jim förstod att Silver med anhang ansatte vännerna i blockhuset. Jim gömde sig i närheten för att invänta mörkret, då han kunde smyga sig in. Han fick av doktor Livesey veta att de med en jolle lyckats föra över förråd innan de förskansade sig.

På morgonen närmade sig John Silver med en vit flagga.

Plansch 7. ©Lindblom
Nästa morgon inträffade den stora sensationen att två karlar stod utanför inhägnaden — den ene viftade med en vit flagg. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 8

De ville underhandla, för de ville åt skatten. Kapten Smollett gav dock inte med sig en tum, utan Silver fick vända med oförrättat ärende.

Snart återvände myteristerna i ett väpnat anfall. Till en början utan större lycka, men plötsligt vände lyckan och försvararna var svårt ansatta, och Jim snubblade och föll. En av de trogna matroserna, Gray, räddade dock honom från den store båtsmannen som anföll honom.

Plansch 8. ©Lindblom
Samtidigt såg Jim hur Gray högg ner den store båtsmannen. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 9

Många hade dött i striden och den siste myteristen flydde och allt blev lugnt. Båda sidor var decimerade, och även kapten Smollett var skadad. Efter rådplägning gick doktor Livesey ut och försvann bland träden. Och Jim smet ut för att söka efter Ben Gunns båt.

Jim såg Hispaniola, och att John Silver med tre man rodde iland, och lämnade bara två man ombord. Då fick Jim en idé att ta sig till skeppet, kapa ankartåget och få skeppet att driva iland.

Jim fann Gunns båt, och paddlade ut i mörkret, men den visade sig vara svår att styra. Tidvattnet förde dock honom till skeppet. Med en kniv skar han av nästa hela ankartrossen.

Plansch 9. ©Lindblom
Raskt drog Jim sin kniv och skar av den ena kardelen efter den andra, tills skeppet bara hölls kvar av två. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 10

Ombord hörde han hur de båda kvarvarande i besättningen, Hands och O’Brien, kommit i allvarligt gräl med varandra, men Gunns båt började glida iväg. Ankartrossen brast och både Jim och Hispaniola drev mot land.

Jim somnade men vaknade i skräck när han såg Hispaniola komma direkt emot sig. Han hoppade och lyckades få tag i klyvarbommen i sista sekund, och klättra upp på däck. Där fann han O’Brien död, nedstucken av Hands.

Hands själv var sårad av knivhugg, men inte värre än att han kom emot Jim med kniven i högsta hugg.

Plansch 10. ©Lindblom
—Jag orkar inte stå på benen ens, sa Hands, men om du hjälper mig förbinda mina sår ska jag hjälpa dig segla skutan in i en lugn vik. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 11

Jim drog sin pistol, som klickade eftersom krutet var vått. Han flydde då upp i stormasten, och Hands klättrade efter. Jim laddade om, och hotade skjuta om Hands närmade sig. Istället kastade Hands sin kniv och Jim avlossade sina skott, och Hands föll huvudstupa ner i vattnet.

Plansch 11. ©Lindblom
Innan Jim visste ordet av hade han avlossat båda pistolerna, som sedan föll ur händerna. Men de föll inte ensamma… ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 12

Hispaniola stod nu på grund, och Jim skyndade tillbaka till blockhuset. I mörkret där fann han att det nu var myteristerna som befann sig i huset, och han blev välkomnad av John Silver.

Silver berättade att doktor Livesey erbjudit underhandling, och att de nu som resultat av det övertagit blockhuset med förråd, som de som var där innan lämnat kvar.

Jim berättade att han dödat besättningen ombord på Hispaniola och strandat fartyget där de aldrig skulle finna det. Myteristerna rusade upp för att hämnas, men John Silver stoppade dem.

Plansch 12. ©Lindblom
—Stopp där! dundrade Silver. Vad är du för en? Tror du kanske, att du är kapten här? Men jag ska lära dig annat! ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 13

Myteristerna gick ut för att hålla rådplägning, och lämnade Silver och Jim ensamma. Silver visste att det inte bådade gott, och ville sluta avtal med Jim om ömsesidig hjälp. Han berättade också att han fått skattkartan av doktorn.

Myteristerna kom nu in och gav ”Svarta lappen” till Silver, och anklagade honom för att ha förstört resan. Då visade Silver kartan, som de andra genast kastade sig över. Därmed var grollet glömt, och nästa morgon började de en skattsökarexpedition.

När de kom till platsen för skattgömman fann de gömstället plundrat. Då räckte Silver en pistol till Jim och de båda drog sig undan.

Plansch 13. ©Lindblom
—Jim, vi har vår överenskommelse du och jag, viskade Silver. Ta den här och bered dig på en dust! ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 14

Myteristerna grävde i skattgömman och insåg snart att det var lönlöst, varför de svavelosande förbannade Silver och Jim och ryckte åt sig sina vapen. Då brann det av bösskott från snårskogen, och ett par myterister föll döda ner, och de återstående flydde.

Det var doktorn, Gray och Ben Gunn som avlossat skotten. Tillsammans skyndade de alla till båtarna, och doktor Livesey berättade att Ben Gunn under sin tid på ön gömt undan skatten i en grotta. Och att han själv, när han fått veta det, underhandlat med Silver och lämnat ifrån sig kartan (som alltså var värdelös) mot fri lejd.

Samtidigt hade doktorn under underhandlingen med Silver, kommit med antydningar som fått honom att förstå sitt eget bästa, varför han svikit sina tidigare kamrater.

De förstörde den ena båten, och rodde med den andra iväg till Hispaniola. Där lämnade de Gray som vakt, och fortsatte till grottan där de mötte squire Trelawney, och kapten Smollett, som låg sårad.

Plansch 14. ©Lindblom
Framför en eld låg kapten Smollett, och i ett hörn som endast svagt belystes av skenet, såg Jim stora högar av mynt och staplar med guldstänger. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Plansch 15

Nästa morgon började de transportera skatten till skeppet, och efter några dagar var de klara för avfärd. De tre myterister som var kvar på ön beslutade de lämna åt sitt öde. Men de lämnade ett förråd åt dem i en hög på stranden.

Så en morgon lättade de ankar och lämnade ön. Men när de passerade en udde fick de se de tre myteristerna bönfalla dem att ta dem med, men det skulle riskera ett nytt myteri. När myteristerna förstod att de inte blev bönhörda, slet en av dem sin musköt till axeln och avlossade ett skott som for igenom storseglet.

Plansch 15. ©Lindblom
Men när de såg att skonaren obevekligt fortsatte sin kurs och snabbt seglade utom hörhåll, skickade en av dem iväg en kula, som visslade över huvudet på Silver och for igenom storseglet. ©Lindblom

De var underbemannade och hade händerna fulla ombord, och satte därför kurs på närmaste hamn i spanska Amerika. Där passade John Silver på att smita, och han lyckades få med sig en myntsäck.

Hispaniola blev nu bemannad med nya inmönstrade matroser, och seglade hem till Bristol. Av dem som seglat ut återstod bara fem man, och en dem var Jim Hawkins, som nedtecknade denna berättelse.

Jim Hawkins. ©Lindblom

Jim Hawkins. ©Lindblom

Tillbaka till toppen av sidan


Fakta

  • Titel: Skattkammarön
  • Författare: Robert L Stevenson
  • Förlag: Åhlén & Åkerlunds förlag
  • Utgivningsår: 1953
  • Format: 22×38 cm
  • Omfång: 36 sidor inkl. omslag
  • Tryck: 15 helsidesplancher i färg
  • Illustratör: John M. Lindblom
  • Bindning: Inbunden

Tillbaka till toppen av sidan


Blogg

Ett urval källor:
Rasmus Fantomenindex
Stig Fredlös (Seriewikin)
Thord Lindblom (Seriewikin)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.