OA Miniatyralbum med teckningar av Sveriges roligaste karl (1946) var ett litet häfte, tryckt av Åhlén & Åkerlund, som enligt märkning på framsidan var en tidningsbilaga. Frågan är bara i vilken tidning (eller vilka tidningar)? Vet du det är du välkommen att höra av dig.
Innehållet i häftet är uteslutande välkända skämtteckningar och en och annan tecknad serie av Oskar Andersson (1877-1906) känd som OA.
Mannen som gör hvad som faller honom in
Häftet inleds med Mannen som gör hvad som faller honom in (1902-06), och den omdiskuterade serien där mannen hälsar på en stornäst man.
Den stornäste mannen kan anses likna en judekarikatyr, men samtiden kände igen honom som journalisten Kristiansson, kallad ”Tapiren”, som hade motsatt sig OA:s inträde i Publicistklubben.
Mannen som gör hvad som faller honom in.
Tecknad serie
Skämtteckningar
Gamle kommendörkapten Skata i flottan spelar priffe med några äldre damer ur societeten. Hvarje gång man skall spela ut råder damerna emellan ett lifligt snattrande om hvem som skall börja, och en som nämnes ”hennes nåd” får oupphörligt uppmaning att det är hon.
Till slut brister kommendörkaptenens tålamod. Han slår näfven i bordet, så kortlapparna flyga och ropar rasande:
—Nåda mig hit och nåda mig dit! Spel ut kärring!
Den skånske löjtnanten.
—Den där hästen tycker jag djäflarr i min själ bäst om — hvilken häst tycker du djäflarr i din själ bäst om?
—Hvem katten är det som håller emot innanför? (1899)
Hezekiel Apelkvist (vice ordförande i K.F.U.M. i Grönköping, avd. VIII, samt skattmästare i logen ”Helan går så länge till drinkaren att han spricker”, därsammastädes. På besök i Stockholm.
—Gives här någon spisning?
Svärfadern (prosten, uppläser vigselformuläret): —Jag Anders P. tager dig Hulda P. till min äkta maka (repeteras af brudgummen) och lofvar att älska dig i nöd och lust.
Brudgummen (något döf): —Att, hva sa farbror?.
—Man måste allt vara redigt full för att kunna gå upp för den här trappan.
En fråga
Den vänlige herrn: —Är ni syskon, små barn?
Goda grannar m. m. sådant
Pastorn (till sin granne till höger): —Hvarför bekänner bror inte spader? Jag tyckte jag såg en spaderdam.
Göra kläderna mannen?
Idealpreusseri
Löjtnanten: —Tusan bövlar, nr 32! Står han inte med händerna framför magen igen!!!
Beväringsmannen nr 32 Persson (blygt): —Jo-o.
En cigarrsnoppare
Löjtnanten (till sin om två minuter blivande brud): —För jävälen Amanda, gå i takt!.
En historia utan ord
—Ä de blod?
—Nej, det är vin.
—Åter igen en olycka.
I värmen
Professorn (i naturvetenskap): —Kan herrn säga av hvad kön våra vanliga röda skogsmyror äro? Äro de hanar eller honor?
Kandidaten (funderande): —De äro hanar och honor om varandra.
Professorn: —Har då aldrig herrn kommit underfund med att de är könlösa?
Kandidaten: —Nej, så tame fan!
Stockholmsfrun: —Hur bär ni er åt här på landet för att få så friska, vackra barn.
—Åh, de ä så enkelt så…
Professorn kommer in i barnkammaren, där en liten gosse är och hälsar på hans små flickor: —Nej, hvad ser jag Amalia lilla, har vi en gosse också!? Det har du inte talat om för mej.
Hon: —De sir ju hur de ä! Du sir ju hur ja gråter! Kan du inte säga ett vänlitt ord?
Han: —De ä jäveln va de regnar i sommar!
Balettmästaren: —Jag tror, fröken Amanda, att era kjolar blir allt kortare och kortare — pass på att ni inte förkyler ert goda rykte! (1901)
Damen (i hvilkens rum ett par hotellgäster genom misstag kommit in): —O, skona mig! Låt mig leva!
Den ena herrn: —Du, Ferdinand, ska vi låta henne leva?
Kör: Ja, må hon lefva!
Ja, må hon lefva!
Ja, må hon lefva till sitt hundrade år!
—Kan du läsa?
—Nää.
—Kan du skrifva?
—Nää.
—Kan du räkna?
—Jaa — sex, sju, åtta, nie, tie!
—Hvarför börjar du med sex?
—Jo, för hos oss kastar vi alltid småkorten!
Nytt från Askersund
Stinsen i Askersund blåser av tåget. Tåget står stilla. Stinsen blåser av en gång till. Tåget står fortfarande stilla. Stinsen undersöker förhållandet.
—Nä, hör nu, pöjkar, va ä de för ett sabla sköj!? Släpp tåge!
—Kom nu, hvarför står du och glor på det där så länge?
—Jo, jag har räknat till 4,718 och har gett mig tusan på att jag ska se den sista.
—Nu tar fan bofinken!
Kunden (som pröfvat och smakat på alla ostar i boden utan att få någon gammal nog): —Inte ä de här någon gammal ost inte. Har herrn inte nån riktigt gammal ost?
Osthandlaren (till biträdet): —Johan, ta å släpp lös Limburgarn!
Beväringen vid sjukvården öfvas i bärandet av sårade och för att få illusion lägger man stora sandsäckar i båren. Nr 114 tycker att båren är för tung och skär sönder en säck så att sanden rinner ut.
Fanjunkaren: —Va fan ä de där?
Nr 114: —Gubevare fanjunkaren, den sårade kräks!
—Hvad står han och svänger med geväret för, 183? Kan han inte hålla ordentligt?
—Jo vars, kapten — men geväret har trampat i någonting!
Fakta
- Titel: OA Miniatyralbum med teckningar av Sveriges roligaste karl
- Utgåva: tidningsbilaga
- Utgivningsår: 1946
- Bindning: klammerhäftad
- Omfång: 32 sidor
- Format: 14×10 cm
Ett urval källor:
Andersson, Oskar: OA:s bästa: en jubileumskavalkad (1976). Bernces, Malmö. 191 sidor. Redaktör Helmer Lång. ISBN 91-500-0339-9 (inb.)
ifokus
dn.se
Runeberg.org
Seriewikin
Wikipedia
De är kul fortfarande 🙂
Definitivt roliga teckningar och (tidiga) serier… 🙂