1962 bad Beaverbrook Newspapers Peter O’Donnell att komma med en idé till en ny tecknad serie. Han tänkte länge och väl och presenterade sedan ett manus till Modesty Blaise. Kennedy Aitken, som var serieredaktör (om det fanns en sådan titel) för Beaverbrook, föreslog att de borde erbjuda Frank Hampson (känd för serien Dan Dare och andra serier för serietidningen Eagle) att provteckna serien från manuset. Men Hampson tecknade inte Modesty Blaise, utan det uppdraget gick istället till Jim Holdaway.
Beräknad läsningstid: 5 minuter
Hampson accepterade erbjudandet, men tog många veckor på sig för att leverera serien, utan att (som det verkar) lämna någon förklaring till förseningen.
Det visar sig att O’Donnell inte gillade resultatet och att han tyckte att Hampson helt missförstått karaktären. O’Donnell har inte specifikt förklarat vad det var han inte gillade, men kanske Modesty á la Hampson helt enkelt inte var sexig. Och kanske hon såg inte ut att vara nog tuff för att strida fysiskt på det sätt som manuset krävde. Inte heller såg hon ut som någon som skulle skjuta för att döda.
Jim Holdaway
Hampson fick inte teckna Modesty Blaise. Istället föreslog O’Donnell att hans tidigare partner, Jim Holdaway, skulle få uppdraget. O’Donnell och Holdaway hade tidigare framgångsrikt tillsammans arbetat på serien Romeo Brown.
Åtta provstrippar av Hampson har överlevt, fem som hela strippar och delar av tre strippar. Ingen är färdigtuschad, och det skulle kunna vara så att de ursprungligen endast var skissade. Det kan vara så att de senare har använts för att öva tuschteknik.
Jämförande strippar
Det första äventyret med Modesty Blaise börjar med att Sir Gerald Tarrant med sin assistant John Fraser söker upp Modesty Blaise.
Samtidigt har Modesty, i sin lägenhet med utsikt över Hyde Park, besök av Carter D. Sandford, en mindre lyckad gäst att ta med sig hem från ett party.
Carter har fått för sig att en inbjudan på en drink också innebär frukost. Beskedet blir “Så uttråkad är jag inte”, och Modesty finner det nödvändigt att golva honom.
Våldet i Hampsons version antyds med ljudeffekter i den sista bilden, THUD, istället för att visa det visuellt.
Sir Gerald anländer med sin assistant samtidigt som Modesty, med ett effektivt armlås, naglar fast Sandford på golvet.
Sir Gerald ber om ursäkt för att han kommit vid ett pinsamt ögonblick. Modesty är dock inte ett dugg generad, utan dumpar Sandford i hissen.
Läs mer här
- Modesty Blaise
- Peter O’Donnell
- Jim Holdaway
- Agent X9 25 år
- Beta pocket (Semic)
- Bond och Blaise – barn av det kalla kriget
Ett urval källor:
The Lost Characters of Frank Hampson