Av Anders Andersson
Artikeln ”Knockout-Charlie – Bilar, boxning och båtar” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1955, del 2 av 3 (2007).
Redan i första numret av Fantomen från 1950 får vi stifta bekantskap med Knockout-Charlie, boxaren med ett hjärta av guld. Han medverkade fram till 1956 och var en populär biserie.
Joe’s Car
Debuten skedde 1918 i New York Evening World. Då hette serien ”Joe’s Car” och handlade framförallt om Joe Jinks och hans försök att lyckas som bilförsäljare.
Det här var T-fordens tidevarv när vanliga medelklassamerikaner började få råd att införskaffa egna bilar, och detta kom också att återspeglas på seriesidorna i den amerikanska dagspressen. ”Gasoline Alley” var en annan serie som hade bilar och bilreparationer som bakgrundsämne.
Joe Jinks var en ganska misslyckad person och var alldeles för intresserad av att spela golf och biljard för att lägga manken till och sälja bilar. Under senare halvan av det ”glada” 20-talet blev serien en spegel av det glamorösa och äventyrliga livet i USA.
Joe Jinks
Den döptes om till ”Joe Jinks”, Joe slutade med bilarna och började spekulera i aktier. Han lyckas tjäna en smärre förmögenhet – men förlorar därefter allt på dåliga investeringar i olja, kostsamma filmprojekt i Hollywood o.s.v.
De sista slantarna försvann när han uppfann en golfboll som visserligen gick att slå rekordlångt med, men problemet var att den exploderade efter en tids användning …
Joe var åter pank och det var nu boxningen kom in i serien. Joe bestämde sig för att bli manager — men var utan boxare så han annonserade i dagstidningarna efter talanger.
Den 27 november 1928 steg en ung man in på Joes kontor som visade sig vara helt rätt typ. Hans namn var Percy Whillinger men när Joe sett hans talang i träningslokalen fick han raskt namnet Dynamite Dunn i stället. Dynamite slog ut folk till höger och vänster.
På den här tiden var det inte ovanligt att verkliga personer förekom i serierna. I ”Joe Jinks” mötte Dynamite t.ex. riktiga boxare som Johnny Risko, Primo Carnera och Max Baer och han slog dem allihop.
Höjdpunkten var när Dynamite mötte den maskerade ”Mysterious Mike” i en träningsmatch 1929 och det efter matchen (som Dynamite förlorade) visade sig vara Jack Dempsey som han mött.
Joe Jinks & Dynamite Dunn
Dynamite Dunn blev en mycket populär figur, vilket ledde till ett nytt namnbyte några år senare då serien marknadsfördes under namnet ”Joe Jinks & Dynamite Dunn”.
Skaparen av serien hette Vic Forsythe (1885-1962) och han var ansvarig en bit in på 30-talet, då syndikeringen tagits över av United Features. 1933 fick han erbjudande från King Features att starta en ny söndagsserie. ”Way Out West” blev en kortlivad humor/västernserie.
Pete Llanuza tog över ”Joe Jinks” men ersattes av Moe Leff 1936. År 1937 gjorde Forsythe en kortlivad comeback och därefter följde en rad tillfälliga artister — Harry Homan, George Storm, Doc Winner och Morris Weiss var några av de tecknare som jobbade med serien mellan 1938-44, en period då den helt tappade sin tidigare charm.
Sam och Moe Leff
Uppryckningen kom när teamet och bröderna Samuel (Sam) och Morris (Moe) Leff tog över ansvaret 1944. Moe hade som nämnts gjort ett kort gästspel på serien 1936-37, innan dess var han assistent åt Al Capp på Li’l Abner (Knallhatten).
Från slutet av 30-talet var han dessutom en av spöktecknarna på ”Joe Palooka”, Ham Fisher’s mycket populära boxningsserie.
Bröderna Leff delade jobbet på ”Joe Jinks” så att Moe stod för teckningarna och Sam ansvarade för manus och tusch. Sam signerade ensam serien, förmodligen för att hans bror inte ville riskera sitt arbete på konkurrentserien.
Curly Kayoe
Vid årsskiftet 1945-46 var det så dags för ännu ett namnbyte, nu kallades serien för ”Curly Kayoe” efter den nya huvudpersonen. På svenska skulle han få heta Knockout-Charlie. Moe Leff försvann från serien i slutet av 40-talet.
Som serietidning hade en engångstidning med Joe Jinks kommit ut 1939, serien förekom annars i Tip Top Comics, en månatlig serietidning utgiven av United Features sedan 1936. Materialet bestod oftast av omredigerade dags- och söndagsstrippar.
Tip Top Comics innehöll bl.a. även Tarzan av Hal Foster, Knallhatten av Al Capp, Fritzi Ritz av Ernie Bushmiller. I nr 112 (1945) gjorde ”Curly Kayoe” debut, och han var med i varje utgåva fram till nr 157 (1949), därefter fortsatte serien i den nya systerpublikationen Tip Topper mellan 1949 och 1953.
Då Fantomen startades 1950 behövdes utfyllnadsserier av bra kvalitet och valet föll då bl.a. på Knockout-Charlie. Serien var absolut inte okänd i Sverige då den redan publicerats några år i Expressen.
Redaktionen använde det redan redigerade serietidningsmaterialet från Tip Top Comics, men man undvek att berätta om Charlies bakgrund och hoppade in i handlingen när Charlie går till boxningslokalen för första gången i Tip Top Comics nr 116 (1946).
Så här började det
Vad som hänt innan och som läsarna i Fantomen aldrig fått ta del av var följande:
Inledande seriesida ur Curly Kayoe #1, 1946. I nr 1/1946 finns bakgrundshistorien om hur Charlie började boxas. Det avsnittet har aldrig publicerats i Sverige. ©United Feature
Killer Kayoe
Under en boxningsgala i Madison Square Garden i New York träffar Joe Jinks en ung journalist, för vilken han berättar boxningens historia. Enligt Joe är den främsta boxaren genom tiderna ”Killer” Kayoe.
Kayoe är obesegrad inför mötet med Ernie Judd 1921. Samtidigt som matchen pågår föder hans fru en son på sjukhuset. ”Killer” vinner den stenhårda matchen på knock och den tar så illa att hans motståndare avlider.
Han drar sig tillbaka från boxningen och försvinner från storstaden med fru och barn.
Killers son
Medan Joe Jinks berättar kommer han plötsligt på att ”Killers” son nu måste vara fullvuxen. Tänk om han ärvt sin fars egenskaper!
Joe börjar leta och hittar till slut Charlie på den bondgård familjen flyttat till. Bägge föräldrarna är döda och eftersom Charlie lovat sin far att aldrig boxas ser det mörkt ut för Joe, men när han visar Charlie ett gammalt urklipp som klargör att Ernie Judd gått upp i ringen med en svår huvudskada förstår Charlie att hans far blivit rentvådd.
Så långt förhistorien, som i alla fall ger oss Knockout-Charlies födelseår (1921) — en gissning är att Fantomenredaktionen drog sig för att ha med denna introduktion på grund av dödsfallet i ringen.
När Charlies äventyr hos Pepito i Sydamerika lite abrupt avslutas i nr 11/54 av Fantomen är också det amerikanska serietidningsmaterialet slut. Från och med nr 12/54 övergår redaktionen till att själva redigera dagsstripparna och det pågår i knappt två år.
När serien avslutas i nr 8/56 har det mesta från åren 1944-52 publicerats i tidningen och det är också den klart bästa perioden. Sam Leff hade huvudansvar för serien de senare åren, med Ben Brown som spöktecknare under första halvan av 50-talet.
70-talet på svenska
Serietidningen Buster repriserade några av de sista avsnitten av Knockout-Charlie från Fantomen under 1974, och fortsatte sedan med opublicerade avsnitt fram till 1979. Det motsvarade åren 1953-60 av dagsstripserien.
En av dem som då jobbade med serien var Joe Certa, mer känd som tecknare av ”Durango Kid” i Cowboy på 50-talet och av ”J’onn J’onzz – Mannen från Mars” i Centerförlagets tidningar under tidigt 60-tal.
I den allra sista episoden (Buster 4/79) måste Knockout-Charlie försvara sig utanför ringen, då han riskerar mista sitt hem till en bedragare som presenterar ett gammalt (falskt) köpebrev. Allt ordnar sig för Charlie när hans vän dykaren Davy Jones kan bevisa att Charlies farfar redan var död när brevet daterades.
Davy Jones
Nu sker det sista namnbytet på serien, hädanefter heter den ”Davy Jones” efter den nya huvudpersonen och Knockout-Charlie vandrar ut ur serien.
Serietecknare
Ny artist blev Al McWilliams, en elegant tecknare känd bland annat för ”Twin Earths” (Tvillingplaneterna) under 50-talet och ”Dateline: Danger!” (Toppreportrarna/Våghalsarna) i slutet av 60-talet.
McWilliams har också spöktecknat avsnitt av ”Rip Kirby”. Några av de bästa avsnitten av ”Davy Jones” gick i Seriemagasinet 1969-72. Manus skrevs fortfarande av Sam Leff ända fram till seriens nedläggning 1971.
De allra sista åren var gamle Stålmannen-tecknaren Wayne Boring ansvarig artist, men även Tony Tallarico och John Celardo hoppade in under kortare perioder.
Under seriens 53 år utkristalliseras ett par namn bland alla dem som arbetat med den. Vic Forsythe var skaparen och under sina 15 år utvecklade han serien från en komisk vardagsserie kring bilar till en spännande och rolig boxningsserie.
Sam Leff ansvarade för manus och teckningar under många år och gjorde ”Curly Kayoe” till en av de populäraste sportserierna i slutet av 40-talet. Det är hans version vi alltid kommer att koppla samman med serietidningen Fantomen.
Anders Andersson
Texten har tidigare varit publicerad i Fantomen – Den inbundna årgången 1955, del 2 av 3 (2002). ©Egmont
Anders A
Fantomen den inbundna årgången
Ett urval källor:
Curly Kayoe (Comic Book Plus)
Tip Top Comics (Comic Book Plus)
Tip Topper Comics (Comic Book Plus)
Phantom Wiki