Jaktfalkarna (Les Chevaliers du Ciel, ung. ”Himlens riddare”, Tanguy et Laverdure), i Sverige även känd som Jetpiloterna, var en realistisk flygserie skapad av Jean-Michel Charlier (manusförfattare, även av västernserien Blueberry). Serien hette i original Michel Tanguy när den lanserades i Pilote.
innehåll
Serien tecknades av Albert Uderzo, som också tecknade Asterix.
Teckningsstilen skiljer sig radikalt från den i Asterix, och Jaktfalkarna visar att Uderzo var en otroligt duktig tecknare.
Tanguy et Laverdue blev ursprungligen publicerad i serietidningen Pilote, som Charlier och Uderzo startade tillsammans med François Clauteaux (Reklamchef för L’Oréal), Raymond Joly (Presschef på Radio Luxemburg), Jean Hébrard och René Goscinny (manusförfattare på de fransk-belgiska serierna Lucky Luke, Asterix och Iznogoud).
Tanguy et Laverdue fanns med redan i tidningens första nummer 1959, och var tänkt att som tidningens huvudtitel konkurrera med Buck Danny (i Journal de Spirou) och Dan Cooper (i Journal Tintin), men den mest kända serien i Pilote blev istället Asterix.
Seriefigurer
Michel Tanguy
Serien handlade om huvudfigurerna Michel Tanguy och Ernest Laverdure, två lätt tokiga Mirage-piloter i franska flygvapnet, som flög allt med vingar – och lite till. Inte mindre än 34 flygplansmodeller, inklusive två helikoptrar, styrs av Michel och Ernest under alla deras äventyr. I det nionde äventyret, De svarta änglarna (Les anges noirs), publicerat på svenska i Jaktfalkarna nr 3 (1972), försöker Tanguy ensam även flyga en Saab 35 Draken.
Tanguy är en klassisk hjältetyp – modig, rättrådig och intelligent, plikttrogen och allvarlig. I serien stiger han från löjtnant till major.
Ernest Laverdure
Hans trofaste vän Laverdue, excentrisk och skrytsam, kan vara rätt impulsiv och klantig, och står för ett antal humoristiska inslag av slapstickkaraktär i serien.
Laverdue är dessutom en oförbätterlig kvinnojägare som ständigt försöker ragga upp nya kjoltyg och understundom balansera flera oberoende relationer samtidigt. Han är dock, även han, en väldigt skicklig pilot, som alltid är djärv och beslutsam under sina uppdrag. Och han visar sig vara en bra lagkamrat i svåra situationer.
I äventyren får de mäta sina krafter med spioner och sabotörer såväl på hemmaplan som i andra världsdelar. Ibland är de utlånade till andra länder, ibland ute på uppdrag av underrättelsekaraktär. Stundtals tenderar serien att bli politisk.
De svettas i öknen och djungeln och fryser i Arktis. Framför allt så flyger de, dödsföraktande, det franska flygvapnets välkända Mirageplan.
Från början var det tänkt att serien skulle haft ett större kollektiv av piloter som huvudpersoner, ungefär som Höken (Blackhawk), eller Blårockarna (Les Tuniques Bleues). På motsvarande sätt var västernserien Blueberry från början tänkt att handla om hela kollektivet Fort Navajo (som var det ursprungliga namnet på Blueberry).
Publicering
Totalt har över trettio seriealbum utkommit på originalspråket franska, varav 25 album och ett specialalbum (1961-88) fram till Charliers död 1989. Det har senare utkommit fyra album skrivna av Jean-Claude Laidin med ett antal olika tecknare (2002-15), och därefter ännu fler äventyr med andra serieskapare.
Volym #31 och #32 är med manus av Patrice Buendia och Frédéric Zumbiehl (som är en före detta stridspilot) och tecknat av Sébastien Philippe. Volym #33 och #34 av samma serieskapare är på gränsen till science fiction, och #35 är första delen av en ny historia.
Utgivningen på svenska
Förlaget Semic utgav fem färgalbum av serien på svenska i början av 70-talet. Fyra av dem var tecknade av Uderzo, ett av Jijé. Nr 1–3 (1971-72) hade titeln Jaktfalkarna, och nr 4 och 5 (1972) fick heta Jetpiloterna. Namnbytet var med anledning av TV-serien Jetpiloterna (se nedan), baserad på samma figurer.
De två sista seriealbumen fick titeln TV-serien Jetpiloterna, och äldre album fick en banderoll med den nya titeln. ©Semic
Albumen på svenska, med manus av Jean-Michel Charlier, utgivna av Semic Press, var:
- Radarspioner (1971), 4:e äventyret (L’escadrille des cigognes) tecknat av Albert Uderzo, ursprungligen publicerat 1964
- Sabotage i Mellanöstern (1971), 5:e äventyret (Mirage sur l’orient) tecknat av Uderzo, ursprungligen publicerat 1965
- De svarta änglarna (1972), 9:e äventyret (Les anges noirs) tecknat av Jijé, om än det står Uderzo i det svenska albumet. Albumet är i original ursprungligen publicerat 1968
- Uppdrag i Arktis (1972), 6:e äventyret (Canon Bleu ne répond plus) tecknat av Uderzo, ursprungligen publicerat 1966
- I fiendens våld (1972), 7:e äventyret (Cap Zéro) tecknat av Uderzo, ursprungligen publicerat 1967
Det dröjde sedan till början av 80-talet innan ett par nya episoder av Jaktfalkarna, tecknade av Jijé, blev översatta till svenska och publicerade i serietidningen SM Special, dock i svartvitt.
Den därefter lite bortglömda flygarserien Jaktfalkarna kommer nu, efter flera decennier, överraskande på svenska igen. År 2022 inledde Cobolt förlag en samlingsutgivning av serien, med avsikt att publicera från början i kronologisk ordning.
Omslag till Jaktfalkarna, samlade äventyr nr 1, Flygskolan. ©Cobolt
Serieskapare
Manusförfattare
Jaktfalkarna skrevs av den enormt produktive Jean-Michel Charlier (1924-89) som var manusförfattare av de flesta äventyren. Charlier är mest känd för sin skapelse Blueberry (i original Lieutenant Blueberry), västernserien som startade några år senare (1963), tecknad av Jean Giraud.
Han hade några år innan tillkomsten av Jaktfalkarna, börjat samarbeta med (och varit manusförfattare åt) Victor Hubinon på Buck Danny (1947-79). Buck Danny handlade om en amerikansk stridspilot, och var publicerad i serietidningen Journal de Spirou (efter Charlier blev serien fortsatt producerad till 2008).
Charlier var själv utbildad pilot och arbetade som det ett år i början av 50-talet innan han fick fart på karriären som serieskapare.
Charlier fortsatte skriva manus till Jaktfalkarna fram till sin död, totalt 25 äventyr. Jean-Claude Laidin (f. 1949) skrev därefter manus till de sista fyra äventyren (#26-29).
Serietecknare
Albert Uderzo (1927-2020) var tecknare av de åtta första äventyren, och hade dessförinnan bland annat tecknat en fransk version av Biggles. Så även han hade knåpat med flygplan tidigare. Utöver Jaktfalkarna tecknade Uderzo Oumpa-Pa (Oumpah-Pah, 1958-62) och Asterix (från 1959). Han hoppade av Jaktfalkarna redan 1966 när världssuccén med Asterix blivit ett faktum.
De flesta äventyren i serien (#9-22) tecknades av Joseph Gillain (1914-1980) under pseudonymen Jijé, som tecknade serien fram till sin död. Jijé är inte oäven men har inte riktigt samma komiska begåvning som Uderzo. Han var nog skickligare på actionscener än komik.
Fler tecknare
Därefter kom det ytterligare några episoder med serien av andra tecknare.
- Albert Uderzo (1959-67)
- Jijé (1968-82)
- Patrick Serres (#23-24, 1982-84)
- Al Coutelis (#25, 1988)
- Yvan Fernandez (#26, 2002) (#28, 2012) (#30, 2017)
- Renaud Garreta (#27, 2005)
- Frederic Toublanc (#29, 2015)
- Julien Lepelletier (2015)
- Matthieu Durand (2016-17)
- Sebastien Philippe (#31-34, 2018-20)
Jean Giraud tecknade ett par sidor i album #8 (1967) Les pirates du ciel. Även Albert Uderzos bror Marcel Uderzo lär ha varit med på ett hörn under produktionen av album #8. Och Patrice Serres har medverkat på #20 (1981).
Flera kortare serier producerades av Charlier och Jijé till Super Pocket Pilote, som senare utkom i tyska serietidningen Zack. Dessa blev till viss del publicerade på svenska i SM Special, och är delvis samlade i albumserien.
Sedan Charliers död 1989 har det utkommit fyra album skrivna av Jean-Claude Laidin.
Album tecknade av Matthieu Durand (2016 och 2017) har utkommit vid sidan av huvudutgivningen.
Radioteater
När Tanguy et Laverdue hade premiär 1959 blev den samtidigt parallellt lanserad som radioteater på Radio Luxemburg.
TV-serier
Les Chevaliers du Ciel (1967-68), med Jacques Santi (Tanguy) och Christian Marin (Laverdure). ©TF1
1967-68 spelades det in totalt 26 episoder av TV-serien Les Chevaliers du Ciel (”Luftens riddare”), med undertiteln Les Aventures de Tanguy et Laverdure, med manus av Jean-Michel Charlier, om just Tanguy och Laverdure. Med ytterligare 13 episoder i svartvitt blev det sammanlagt 39 episoder. Huvudrollerna spelades av Jacques Santi (Tanguy) och Christian Marin (Laverdure).
Den första säsongens 13 avsnitt sändes i svensk TV i början av 70-talet, med titeln Jetpiloterna.
Omslag till Tanguy et Laverdure #14 (1970) Baroud sur le désert, bearbetat efter lanseringen av tv-serien. ©Dargaud
Ett senare försök att göra en uppföljare gjordes 1988 under namnet Les nouveaux chevaliers du ciel, med nya skådespelare, den maskulina duon Christian Vadim (Tanguy) och Thierry Redler (Laverdure), förstärkt med Anne Teyssèdre (Julie Laverdure).
Film
År 2005 kom även en spelfilm med titeln Les chevaliers du ciel, med Benoît Magimel (Capitaine Antoine) och Clovis Cornillac (Capitaine Sébastien) i huvudrollerna, baserad på den gamla tv-serien. Här heter alltså huvudpersonerna inte längre Tanguy och Laverdure.
Kuriosa
The Knights of the Sky, Tanguy and Laverdure.
- Laverdure sägs ha lånat sitt utseende från Albert Uderzo själv
- I Tyskland (i Zack) fick Laverdure heta Dupont
- I Danmark och Norge fick Tanguy och Laverdure, till en början (i Fart og tempo och Tempo), heta Max Tailer och Smack
- I Storbritannien fick serien titeln The Flying Furies i tidningen Lion med Tanguy och Laverdure namngivna som Jim Power och Terry Madden (även om de fick behålla sina namn i en senare samlingsutgåva av #11-12)
Fler serietidningar och andra seriepublikationer
Ett urval källor:
Peter Nilsson: Jean-Michel Charlier, artikel i Bild & Bubbla nr 2, 2000 (nr 149 från start), Seriefrämjandet, ISSN 0347-7096
Seriesam
Dargaud.com
Kulturbilagan
Actua BD
La mémoire de Pilote
Grand Comics Database
Seriewikin
Wikipedia