Roy Lichtenstein var en amerikansk målare och skulptör, verksam inom popkonst. Särskild känd är han för sina tavlor som liknade uppförstorade tecknade serier (skapade primärt 1961-66, men också senare). Många av dem hade som tema krigsvåld eller sentimental romantik. Kort sagt, han kopierade serietecknare.
Roy Lichtenstein (1923-97) var tilltalad av typiska grafiska element i traditionella serier, liksom av uppenbara klichéer i såväl berättelser som teckningar. Det roade honom att hitta särskilt tydliga uttryck i serier som han kunde återskapa som konst – även pratbubblorna..
Lichtenstein gjorde mer eller mindre subtila förändringar av de teckningar han kopierade. Han kunde ändra komposition, använda bara en del av en serieruta, eller ibland kombinera två eller flera serierutor till en tavla.
Färgerna ändrade han också, som i serietidningar blev tryckta med raster (Ben-Day Dots*) för återgivning i fyra färger (cyan, magenta, gult och svart) som erbjöd ett fylligt färgtryck. Men de rasterpunkter Lichtenstein målade såg helt annorlunda ut. Vi kan kalla dem Roy Lichtenstein Dots. Förminskar man hans tavlor med seriemotiv kan de se ut som serierutor, men i verklig storlek ser man de individuella rasterpunkterna.
Hans tavlor var i många fall – i varierande grad – rena kopior, en del av dem kanske skulle kunna sägas vara plagiat, men de innehöll också element av eget skapande.
Live Ammo
I ett av sina tidigaste popkonstverk, Live Ammo (1962), valde Lichtenstein att visa fem tavlor tillsammans som en grupp. Så visades de när de först ställdes ut på Leo Castelli Gallery, New York, och på flera platser därefter.
De blev senare uppdelade och sålda som en diptyk (”dubbeltavla”), Live Ammo (Take Cover), och tre separata tavlor, Live Ammo (Blang), Live Ammo (Tzing) och Live Ammo (Ha! Ha! Ha!).
Lichtenstein vs Warhol
Lichtenstein använde vanligen serier med relativt anonyma seriefigurer som förlagor. Dessförinnan, i sina första seriemotiv, hade han använt välkända seriefigurer. På våren och sommaren 1961 målade han Look Mickey, Popeye och Wimpy (Tweet).
Andy Warhol, som vid den tiden var en välkänd konstnär, ställde ungefär samtidigt (april 1961) ut fem av sina målningar baserade på tecknade serier.
Warhol och Lichtenstein hade inte träffats, och Lichtenstein målade sina första tecknade seriemotiv ungefär samtidigt som Warhol ställde ut sina. Det är därför möjligt att ingen av dem var medveten om vad den andre gjorde, och att de kom fram till valet av ämne oberoende av varandra.
Serietecknare och tavlor
Bland de många tavlor av Roy Lichtenstein där han funnit inspiration från tecknade serier, kan vi hitta serier från bland andra följande serietecknare (klicka på länkar för att ta del av, och läsa mer om, resp. seriemotiv):
A-G
| Serietecknare | Serie | Titel | År |
| Jack Abel | Live Ammo (Ha! Ha! Ha!) | 1962 | |
| Crak! | 1962 | ||
| Torpedo…Los! | 1963 | ||
| Tony Abruzzo | Kiss IV | 1961 | |
| Drowning Girl | 1962 | ||
| Hopeless | 1963 | ||
| In the Car | 1963 | ||
| Thinking of Him | 1963 | ||
| No Thank You! | 1964 | ||
| Oh, Jeff… I Love You, Too… But… | 1964 | ||
| Sleeping Girl | 1964 | ||
| Ohhh… Alright… | 1964 | ||
| M-Maybe | 1965 | ||
| Ross Andru | Bratatat! | 1963 | |
| Carl Barks | Donald Duck | Reflections: Portrait of a Duck | 1989 |
| Martin Branner | Winnie Winkle | The Engagement Ring | 1961 |
| Ernie Bushmiller | Nancy and Sluggo | Reflections on Nancy | 1989 |
| Milton Caniff | Steve Canyon | Mr. Bellamy | 1962 |
| Hy Eisman | New York World’s Fair Mural (Girl in Window) | 1963 | |
| Myron Fassande | The Kiss | 1961 | |
| Ted Galindo | Forget It! Forget Me! | 1962 | |
| Kiss II | 1962 | ||
| Kiss III | 1962 | ||
| Masterpiece | 1962 | ||
| I Know How You Must Feel, Brad! | 1963 | ||
| Jerry Grandenetti | Jet Pilot | 1962 | |
| Live Ammo (Tzing) | 1962 | ||
| Arrrrrff!! | 1962 | ||
| As I Opened Fire | 1964 | ||
| Bob Grant, Bob Tottens | Mickey Mouse | Look Mickey | 1961 |
H-Y
Ett urval källor:
Harry W. Janson: Konsten, tredje utgåvan, Bonniers, 1988, ISBN 91-34-50937-2
L’image sur le mur
Art in Context
CBR Comic Book Resources
Roy Lichtenstein (Guggenheim Museum)
The Next Panel
Deconstructing Roy Lichtenstein
Deconstructing Roy Lichtenstein (Flickr)
The Man who Didn’t Paint Ben-Day Dots
Image Duplicator
Lambiek Comiclopedia
Fotnot
* Ben Day-processen är en tryckteknik (för fyrfärgstryck) för att skapa olika färger på papper. Den utvecklades (1879) av illustratören och tryckaren Benjamin Henry Day Jr, och processen beskrivs ofta som Ben Day-prickar, men andra former kan användas, som parallella linjer eller texturer.
Beroende på vilken effekt som önskas, beroende på färgnyans eller optisk illusion, kan små färgade punkter placeras tätt samman, isär eller överlappande. Magenta-prickar kan, till exempel, tryckta brett isär upplevas som rosa, och cyan (blå) och gula prickar tryckta tätt tillsammans kan upplevas som grönt.
Tekniken användes ofta i mitten av 1900-talet, inte minst i färglagda serietidningar, för att på ett billigt sätt skapa olika färgnyanser och skuggning.
Processen skiljer sig från s.k. Halftone-punkter, varierande i storlek, som vanligen skapas baserade på fotografier för att producera olika nyanser av skuggning eller färg. Ben Day-prickar, å andra sidan, är lika stora och jämnt fördelade över ett specifikt område.
Roy Lichtenstein utgick ifrån, men förstorade och överdrev, Ben Day-prickarna i många av sina målningar och skulpturer. Därmed visualiserade han den tryckteknik som serietidningarna var producerade med, varifrån han hämtade de teckningar han kopierade.