Fred Harman

Fred Harman (1902-82) var en amerikansk serietecknare, mest känd för sina västernserier Bronc Peeler (1933-38) och Red Ryder (1938-65). Han hade en förmåga att skapa stämningsfulla och fängslande äventyrsberättelser.

Ett urval källor

En söndagssida med Red Ryder från 24 januari 1943. ©NEA
En söndagssida med Red Ryder från 24 januari 1943. ©NEA

Harman var dessutom en skicklig målare av landskap med västern-tema.

Tillbaka till toppen av sidan


Tidiga år

Fred Harman växte upp på en ranch i Pagosa Springs i Colorado, nära den gränsen till New Mexico. Hans bror var Hugh Harman, medgrundare av Warner Brothers animationsavdelning, som ursprungligen hette Harman-Ising Studios.

Familjen flyttade till Kansas City 1920, där Fred Harman hade en kortlivad karriär som illustratör på Star, trots att han aldrig hade någon formell konstnärlig utbildning.

1921 fick han och hans bror Hugh ett jobb på Kansas City Film Ad Company och arbetade tillsammans med framtida animationslegender Walt Disney, Ub Iwerks och Friz Freleng. De gjorde mestadels animerade kortfilmer i reklamsyfte.

Fred Harman arbetade också för Disneys Laugh-O-Gram Studio, men båda företagen gick i konkurs.

1924 fick Harman jobb som illustratör på Artcrafts Engraving Company och målade och designade även filmkostymer. De flesta av hans affärsinitiativ i Kalifornien, Minnesota och Iowa misslyckades.

Tillbaka till toppen av sidan


Bronc Peeler

År 1933 skapade Harman sin första serie, Bronc Peeler. Titelhjälten, Bronc Peeler, var en rödhårig cowboy som jobbar på en ranch i Colorado, tillsammans med sin grova, mustaschprydde sidekick Coyote Pete. Till skillnad från andra västernserier utspelade sig Bronc Peeler inte i vilda västern, utan i nuet.

Bronc och Pete red förvisso på hästar för att fånga boskapstjuvar eller bankrånare, men de körde också bilar eller flygplan, om det behövdes. Vissa avsnitt förvandlade duon till FBI-informatörer och andra berättelser förde dem till ett förlorat aztekiskt imperium i Mexiko.

Den 7 oktober 1934 fick Bronc Peeler en söndagssida, som kom med en följeslagare, On The Range, som beskrev liv och kultur i västern, också skriven och illustrerad av Harman.

Harman syndikerade Bronc Peeler själv, eftersom bara ett fåtal tidningar ville publicera den. 1935 distribuerade Western Newspaper Union dagsstripparna till olika veckotidningar, vilket ökade seriens publik. Från den 26 april 1937 blev Bronc Peeler syndikerad av John F. Dille Company. Samma år publicerades boken Bronc Peeler, the Lone Cowboy i Big Little Books-serien.

Bronc Peeler som Big Little Book. ©Whitman
Bronc Peeler som Big Little Book. ©Whitman

På inrådan av sin fru ersatte Harman så småningom Coyote Pete med en liten indianpojke, Little Beaver, i hopp om att locka fler barn som läsare. Ändå upphörde söndagsserien den 10 april 1938 och den 2 juli upphörde dagsstripparna.

Bronc Peeler blev tidigt återpublicerad i serietidningar som The Funnies och Popular Comics.

Omslag till The Funnies #1, 1936 och en sida med Bronc Peeler och ”toppern” On the Range. ©Dell
Omslag till The Funnies #1, 1936 och en sida med Bronc Peeler och ”toppern” On the Range. ©Dell
Omslag till Popular Comics #1, 1936 och en sida med Bronc Peeler och On the Range. ©Dell
Omslag till Popular Comics #1, 1936 och en sida med Bronc Peeler och On the Range. ©Dell

Tillbaka till toppen av sidan


King vid ridande polisen

Efter att ha flyttat till New York, efterträdde Harman en kort tid Allen Dean som tecknare av King vid ridande polisen (King of the Royal Mounted). I april 1938 ville Dean gå i pension varför Harman försökte ta sig an serien, utan att lyckas uppfylla förväntningarna. Han blev istället efterträdd av Deans assistent Charles Flanders. Men därefter tecknade Jim Gary King of the Royal Mounted (1939-54) med Gaylord DuBois som manusförfattare.

För Harman var denna korta utflykt till en annan tecknad serie dock inte ett totalt slöseri med tid, eftersom den förde honom i kontakt med manusförfattaren Stephen Slesinger, medan Gary skulle bli assisterande på Harmans nästa serie: Red Ryder.

Tillbaka till toppen av sidan


Red Ryder

På initiativ av Fred Ferguson, ordförande för NEA, fick Harman i uppdrag att skapa en ny västernserie för seriesyndikatet. Samtidigt var Slesinger manusförfattare av en ny serie, Red Ryder, och han sökte en duktig serietecknare med kunskap om tidsperioden, och som kunde teckna dramatiska scener. Harman passade in på beskrivningen.

Den 6 november 1938 gjorde Red Ryder (1938-65) sin debut som söndagsserie. Från den 27 mars 1939 blev det också en daglig serie.

Stephen Slesinger – som skrev manus till King of the Royal Mounted – var som sagt manusförfattare även av Red Ryder, men i slutet av 30-talet och början av 40-talet skrev Gaylord DuBois också några berättelser, liksom Russ Winterbotham.

En stor skillnad mellan Red Ryder och Harmans tidigare serie Bronc Peeler var att Red Ryder faktiskt blev en stor framgång. År publicerade Hawley Publications en Red Ryder serietidning, innan Dell tog över och producerade 139 nummer (1942-55). År 1955-57 utkom nya titlar med Red Ryder utgiven av Dell Comics/Western Publishing.

Förlaget Hawley utgav fyra nummer med Red Ryder (1940-41) numrerade #1, #3, #4 och #5. ©Hawley
Förlaget Hawley utgav fyra nummer med Red Ryder (1940-41) numrerade #1, #3, #4 och #5. ©Hawley
Efterföljande fyra nummer med Red Ryder #6, #7, #8, #9 (1942). ©Dell
Efterföljande fyra nummer med Red Ryder #6, #7, #8, #9. (1942). ©Dell
Det utkom fyra nummer av Red Ryder Ranch Magazine #145, #146, #147 och #148 (1955-56). ©Dell
Det utkom fyra nummer av Red Ryder Ranch Magazine #145, #146, #147 och #148 (1955-56). ©Dell
…och tre nummer av Red Ryder Ranch Comics #149, #150 och #151 (1956-57). ©Dell

Serietidningar med Red Ryder har också utkommit som reklampresent, producerade för eller av merchandising-företag.

Det utkom också flera serietidningar om Little Beaver. Dessa innehöll mestadels nytryck av historier ur dagspresserien. Tolv nummer utkom inom ramen för Four Color Comic (1949-58), och dessutom sex nummer av serietidningen Little Beaver (1951-53), alla från Dell.

Omslag till Four Color Comic #211, 267, 294, 332, 483, 529, 612, 660, 695, 744, 817, 870 (1949-58). ©Dell
Omslag till Four Color Comic #211, 267, 294, 332, 483, 529, 612, 660, 695, 744, 817, 870 (1949-58). ©Dell

Men även originalhistorier blev producerade, illustrerade av studiotecknare på Western Publishing, som Tony DiPaola, Tony Sgroi, Sparky Moore, August Lenox, Dan Spiegle och John Ushler. Dick Calkins var inblandad som manusförfattare.

Omslag till Little Beaver #3-8 (1951-53). ©Dell
Omslag till Little Beaver #3-8 (1951-53). ©Dell

Red Ryders popularitet inspirerade en radioserie (1942-51), ett flertal biofilmer (1940-50), Big Little Books, och en mängd licensierade produkter, som leksaker, av vilka Red Ryders luftgevär kanske är den mest ikoniska.

Ett axplock av Big (och Better) Little Books med Red Ryder. ©Whitman
Ett axplock av Big (och Better) Little Books med Red Ryder. ©Whitman

Tillbaka till toppen av sidan


Målare

Målning av Fred Harman.​
Målning av Fred Harman.

Harman återvände till Pagosa Springs 1940, där han grundade Red Ryder Ranch. Han blev en landskapsmålare med västernmotiv och en av grundarna av Cowboy Artists of America. Genom åren överlämnade han regelbundet olika delar av arbetet till spöktecknare som Jim Gary, John Wade Hampton och Edmond Good.

Harman fortsatte att teckna Red Ryder fram till 1960, då han överlämnade serien till Bob MacLeod. MacLeod fortsatte sedan Reds äventyr till den 30 september 1965.

Under de sista åren av sitt liv fokuserade Harman på att måla, vilket han fortsatte att göra fram till sin död 1982.

Tillbaka till toppen av sidan


Fler serieskapare

Ett urval källor:
Maurice Horn (redaktör): The world encyclopedia of comics, ISBN 0-87754-030-6, 2:a uppl. 1976
Medicine Man Gallery
Who’s Who of American Comic Books
Don Markstein’s Toonopedia
Lambiek Comiclopedia
Strippers Guide
Wikipedia

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.