Dick Moores (1909-86) var en amerikansk tecknare mest känd för den tecknade serien Gasoline Alley, som han tog över efter Frank King och ritade den i nästan tre decennier. Dessförinnan arbetade han många år för Disney, där han bl.a. tecknade Ludde.
Richard (Dick) Arnold Moores föddes i Lincoln, Nebraska, 1909 och familjen flyttade senare till Omaha, Nebraska. Modern var pianolärarinna och faderns sålde grammofonskivor. Själv valde han dock den konstnärliga banan och studerade konst vid Fort Wayne Art School, Chicago Academy of Fine Arts och Chouinard Art School i Los Angeles.
Dick Tracy
Därefter tillbringade han fem år (1931–36) med Chester Gould och assisterade på Dick Tracy med att teckna bakgrunder och texta pratbubblor.
När han arbetade för Gould i Chicago träffades han och gifte sig med Gretchen, en musiker.
Jim Hardy
I Chicago träffade han också Frank King, tecknaren av Gasoline Alley. Moores delade studio med King medan han ritade en egen serie från 1936 till 1942 ursprungligen benämnd Jim Hardy. Serien kom senare att introducera en cowboy, Windy, och hans häst, Paddles, varpå serien sedermera ändrade titeln till Windy and Paddles (serien var publicerad på svenska i Veckans serier 1942-43, med titeln Jim Hardy och hans häst).
Walt Disney studios
Efter att ha flyttat till Kalifornien, fick Moores jobb med Walt Disney Studios där han arbetade i 14 år (1942-56), och bl.a. arbetade som tuschare på Floyd Gottfredsons dagspresserie Musse Pigg, och han tuschade åt Paul Murry på Farbror Pontus berättar om Bror Kanin (Uncle Remus and his tales of Brer Rabbit), som debuterade den 14 oktober 1945. Men våren 1946 lämnade Murry studion varpå Moores blev ensam tecknare av serien.
Mellan 1950 och 1955 fungerade Moores som tuschare för Manuel Gonzales på tidningsadaptioner av Disney-filmer som Cinderella (Askungen 1950), Alice in Wonderlan (Alice i Underlandet 1951), Peter Pan (1953), och framför allt Lady and the Tramp (Lady och Lufsen 1955).
Ludde-tecknare
Dick Moores var den första tecknaren på dagspresserien Scamp (1955-88), som var baserad på den lilla valpen från slutscenerna av Lady och Lufsen. Författaren var från början King Features chefredaktör Ward Greene, vars novell Happy Dan, The Cynical Dog hade tjänat som huvudinspiration för filmen.
Måndag den 31 oktober 1955, fyra månader efter filmens premiär, publicerades den första Ludde-strippen i dagstidningar. En söndagssida lanserades av samma team det följande året, i januari 1956.
Vid sidan av arbetet med Disney började Moores frilansera för serietidningar från Western Publishing (Dell Comics). Han tilldelades självklart Dells Disney-serietidningar.
Gasen i botten, Herbie
Mellan 1946 och 1956 tecknade Moores och skrev ibland flera äventyrsserier med Musse Pigg (Mickey Mouse). Den mest kända av dessa är Musse Pigg-berättelsen “The Wonderful Whizzix” (ur Mickey Mouse One Shots #427, från oktober 1952 – på svenska publicerad i Walt Disney’s Serier nr 8, 1954: Den förtrollade bilen), som en del ser som inspiration för Disneys The Love Bug (Gasen i botten, Herbie på svenska).
Moores tecknade dessutom många historier för Walt Disney’s Comics and Stories, med Kalle Anka (Donald Duck), Kajsa Anka (Daisy’s Diary), Piff och Puff (Chip ‘n’ Dale) och Lilla Stygga Vargen (Th Li’l Bad Wolf).
Förutom arbetet med sina serier arbetade Moores på animerade TV-produktioner med sin partner Jack Boyd genom deras gemensamma studio Telecomics Inc.
Moores skapade också en skämtserie för dagspress Merton Musty, som förekom i några tidningar i Kalifornien åtminstone perioden 1948-53. De tidiga episoderna har angiven upphovsrätt det okända “Artists Associated Syndicate”, men det kan också ha varit en del av Telecomics Inc.
Moores tecknade också en och annan bilderbok för barn, t.ex för Little Golden Books (FiB:s Gyllene Böcker i svensk utgivning).
Gasoline Alley
Vid mitten av 50-talet letade Frank King efter en assistent som så småningom kunde ta över den dagspresserien av Gasoline Alley på vardagarna. King hade tidigare lämnat över söndagsserien 1951 till sin tidigare assistent Bill Perry, och kom nu ihåg sin gamla kollega från Chicago.
Moores lämnade Disney och flyttade till Florida 1956 för att assistera på Gasoline Alley.
Från början skrev Moores bara manus, men snart nog hjälpte han också till med tuschning och skissning. King pensionerade sig från serien 1959 och överlämnade arbetet med dagsstripparna till Moores. Om än King dragit sig tillbaka kan ha fortsatt att lämna idéer och föreslå historier fram till 1964, då Moores signatur började dyka upp på serien.
När sedan även Perry gick i pension år 1975 tog Moores över också söndagsserien och kombinerade berättelserna till en fortgående historia.
Modernisering
Moores arbete på serien var mycket framgångsrikt. Han moderniserade stilen och utnyttjade mer dramatiska kompositioner. Hans känsla för komedi och mänsklighet passade tidsandan i det amerikanska samhället samtidigt som han fortfarande bibehöll seriens grundton.
Moores gav de kvinnliga karaktärerna större och tydligare personligheter. Och på 70- och 80-talet upphörde seriefigurerna att åldras, något som annars Gasoline Alley tidigare hade varit känt för.
Moores flyttade till i närheten av Asheville, North Carolina, där han tillbringade resten av sitt liv. Under sina sista år med serien skapade Moores historierna, skissade ansikten och utarbetade handlingen i grova drag och skickade sedan arbetet till en annan tecknare som tuschade, såsom hans assistent, Jim Scancarelli, som tog över serien efter Moores död 1986 av lever- och njursvikt.
Utmärkelser
Moores mottog utmärkelsen Story Comic Strip Awards från National Cartoonists Society 1973, 1980, 1981, 1982 och 1985, och deras Reuben Award 1974 för sitt arbete på Gasoline Alley.
Ett urval källor:
Don Markstein’s Toonopedia
Lambiek Comiclopedia
Seriewikin
Wikipedia