Chefredaktör, ordekvilibrist och bolltrollare
Artikeln ”Rolf Lindberg – Chefredaktör, ordekvilibrist och bolltrollare” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1954, del 3 (2006).
1954 var Serieförlaget på väg ut. Flera av serietidningarna lades ner eller förändrades, men framförallt skulle ordet serier bort ur rubriken för verksamheten. Rolf Lindberg var med i skeendet och minns det väl.
—Albert Bonnier ville ha bort ordet serier, det var inte fint. Debatten som pågått några år hade satt sina spår. Jag var ju själv med när det kulminerade Åhlén & Åkerlund den där kvällen på Medborgarhuset 1954, och jag och Lukas Bonnier och andra från förlaget hamnade på de anklagades bänk. Det rådde rena lynchstämningen.
—Vi fick också flytta från Warfvinges väg till Åhlén & Åkerlund på Sveavägen och förvandlades till en underavdelning med namnet Ungdomstidningarna.
Redaktör
Rolf Lindberg började på Serieförlaget 1952 och var då bara 21 år. Han var vid olika tillfällen redaktör för mer än hälften av förlagets titlar. Buffalo Bill, Hopalong Cassidy, Tom Mix, Dick vid Radiopolisen, Mysteriemagasinet och Stjärnmagasinet.
—Buffalo Bill var min favorit. Den innehöll så många bra serier – Helgonet och Ben Bolt. Flera tidningar gick ju på export också, Hopalong till Norge och Tom Mix till Västtyskland. Det gjordes även ett provtryck av Tom Mix på engelska och den skulle gå till Afrika, men projektet rann ut i sanden.
Stjärnmagasinet var ju Tarzan från början och den gjordes om trots bra upplaga.
—Jag fick överta Stjärnmagasinet och när den sedan gick upp i Levande livet så följde jag med och började på moderförlaget.
91:an
Innan Rolf Lindberg försvann till Åhlén & Åkerlund på ett tiotal år, hann han med en insats till för serietidningsvärlden. Han startade 91:an. Den skulle stå över kritik och vara hemvävd. Den snälla svenska humorn i 91:an och Kronblom fick sällskap av amerikansk humor med lite mera syra och sting i form av Knallhatten och Olle Bull.
—91:an fyllde 50 i år, så den tidningen har ju blivit ett lyckokast. Själv hann jag med att arbeta på olika sätt åt samma arbetsgivare i 50 år. På Levande livet fick jag bland annat skriva om en favoritsport – fiske. Den tidningen gjordes ju också om och förvandlades till Aktuellt 1962 och senare FIB Aktuellt. Då damerna på mittuppslaget började uppträda alltför utmanande såldes Fibban till en annan utgivare.
Chock
Roffe Lindberg – legendarisk chefredaktör. En bild från 70-talet.
—Apropå det, när vi startade tidningen Chock 1972 så blev jag uppringd och jag trodde det var från vår FIB, men det var FIB Kulturfront och där blev jag kallad Bonniers skräckmästare i Sundbyberg.
Omslaget till premiärnumret av Chock (1972) hade en illustration av Frank Frazetta. ©Semic
Efter Aktuellt blev det en tidning som hette Utflykt ett par år och sedan klassikern Bild-Journalen. Jag var med och tog fram elefantbilderna på Beatles och andra stjärnor. En period kallades jag allmänt Pop-Roffe.
Redaktion 2
1969 var det dags för serietidningar igen. Semic Press köpte upp sin största konkurrent – Centerförlaget. Rolf fick uppdraget att ta hand om den nytillkomna enheten. Där fanns Buster, Seriemagasinet, SerieNytt och flera andra.
I några år satt man kvar i de gamla lokalerna på Bondegatan på Söder, men när Semic Press flyttade till Sundbyberg kom Redaktion 2, som Centerförlaget nu kallades, också dit. Fantomen fördes över för att skapa en viss balans. Dessutom hade Redaktion 2 en tydlig äventyrsprofil där Fantomen naturligt hörde hemma.
”2:an” hade också en mer radikal framtoning än Redaktion 1 och fick därför äran att till exempel starta Chock, som byggde på amerikanskt skräckmaterial ur tidningarna Creepy, Eerie och senare Vampirella. Då hamnade Rolf åter på barrikaderna och fick försvara serier i medierna.
—Jag gillade att arbeta med Buster, jag hade ju själv idrottat en del, fotboll, handboll och badminton. Men det var också kul att få ansvar för Fantomen, en gammal bekant från Serieförlaget. Det var så mycket nyskapande kring den tidningen på 70-talet, med svenska radikala manus till titelserien och egna tecknare.
Så fortsatte det under åren, med olika insatser åt förlagsjätten fram till 1992 och Rolf Lindberg tillhörde de legendariska Semicanerna. Med gott humör och öppet sinne för idéer har han medverkat i den svenska serietidningshistorien.
Olle Dahllöf
Artikeln har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1954, del 3 (2006). ©Egmont
mer att läsa här
Ett urval källor:
Seriewikin