Kring Johnny Hazard – Agent X9-klassiker, har tidigare varit publicerad i Agent X9 nr 8, 1992.
Johnny Hazard är en av serievärldens slitvargar och mest kända figurer. Trots det har han bara haft en egen tidning en enda gång. Istället har Johnny dragit ett tungt lass, bland annat i Fantomen 1958-74, innan han tog steget över till den tuffare agentvärlden.
Frank Robbins serie om Johnny Hazard startade i Agent X9 nummer 6/1971, då tidningen svällde till 100 sidor och behövde ta in nya serier. Johnny Hazard var med ofta de kommande fem åren, sällan de nästa tio, men har sedan 1986-87 tillhört de stadiga inslagen. Runt 100 episoder har presenterats och bara ett fåtal har gått i repris.
Det går också att dela in utvecklingen av själva serien Johnny Hazard i perioder. Serien fanns i både en dags-och en söndagsversion och de första rutorna publicerades 5 juni 1944. Det var dagen före invasionen i Normandie och serien började också krigiskt – Johnny Hazard flyr från ett tyskt fångläger och kommer iväg i ett fiendeplan.
1977 upphörde serien. Under dessa 33 år hände mycket.
1945 – frilanspilot
När Johnny Hazard 1945 muckar ur flygvapnet blir han civil pilot, mest frilans. Äventyren tilldrar sig ofta i Fjärran Östern, gärna i Kina. Johnny Hazard, på den tiden en äppelkindad yngling, har många kollegor och kompisar, Scotty, Gabby och “Klipparn“.
Kvinnorna är framträdande och de är både exotiska och självständiga. Johnnys chef ett tag heter Lisbeth Manning. Smaka på namn som Lady Mist, Kitty Hawke, Brandy och Baronessan Flame.
Med den senare jagar Johnny både dinosaurier och snömän.
Fantasifulla äventyr
Under 40-och tidigt 50-tal ger sig serien i många episoder ut i fantasins värld. Flygande tefat, underjordsriken och annat för tanken till Jules Verne. Avsnitten är långa och berättandet firar triumfer. Stilen utvecklas från lite omogen till detaljerad och precis.
De första tio åren är seriens bästa på många sätt. Det som sedan händer runt mitten av 50-talet är att serien börjar politiseras på ett tydligare sätt. Det Kalla Kriget kliver in. “Titaniska Tanja hoppar av” är en representativ titel. Johnny Hazard jagar agenter och för all del även vanliga bovar, men borta är lekfullheten.
Ibland är han CIA-agent och han har fått en ny kompis, Snap Hunter, som fungerar som ett förklarande, politiskt överjag.
Artikeln ”Kring Johnny Hazard Agent X9-klassiker” nämner Snap Hunter, som förekom bland annat i ett av äventyren i serietidningen ”Johnny Hazard” som utkom med ett enda nummer (1960). ©Bulls
Länge är han anställd som testpilot på en USA-flygbas. Redan 1962 besöker han Vietnam. Äventyren blir kortare och mera stressade, stilen börjar lösas upp.
1966-världspolis i Wing
1966 blir Johnny Hazard medlem av Wing. Wing leds av Mr Alpha och ska bekämpa laglöshet varhelst den dyker upp. Ofta finns laglösheten i Kina eller Latinamerika. Wing är en amerikansk organisation, men inte officiellt.
Motståndarna kan heta Claw eller liknande. Det är en James Bond-värld. På 70-talet släpper det politiska greppet och Johnny Hazard tampas mest med vanliga skurkar igen. Nu ser han gammal och lite härjad ut och teckningarna är trötta och skissartade.
Johnny Hazard är Frank Robbins dominerande livsverk och det är hans egen serie. Men med lite mindre stolthet hade han kanske blivit känd som tecknaren av Secret Agent X-9. 1943 blev Robbins erbjuden av King Features att ta över den serien. Han sade nej. Han ville göra något eget, han jobbade redan med någon annans.
Scorchy Smith – Johnny Hazards föregångare
1939 hade Frank Robbins fått ansvaret för Scorchy Smith, också det en flygserie. Han var mycket ung, men gjorde ett bra jobb med dagsstrippama av Scorchy Smith, så bra att han fick starta den som söndagsserie. Scorchy Smith och den tidige Johnny Hazard är mycket lika varandra. Det är en ödets ironi att Robbins i ett berömt avsnitt skildrar hur Scorchy Smith slåss på Östfronten tillsammans med sovjetiska vapenbröder.
En av de tidigare tecknarna av Scorchy Smith hette Noel Sickles och han var stilföredöme för både Frank Robbins och Milton Caniff. Teckningstilen i Johnny Hazard och i Terry och piraterna ställs i princip mot Alex Raymonds och Harold Fosters tradition. De senare sökte en realistisk återgivning med utgångspunkt från illustrationer. Linjerna var fina.
Sickles-Caniff-Robbins-stilen gick ytterst tillbaks på skämtteckningar, linjerna var kraftigare. Stilen var impressionistisk och spelet mellan ljus och mörker, svart och vitt var centralt. Det här var grunden, sedan utvecklade sig de här tecknarna och andra i samma tradition individuellt.
Rikt skuggspel ett kännemärke
Frank Robbins byggde mycket på svart-vita kontraster och skuggspel, främst givetvis i dagsserien. Språket i Johnny Hazard var av det hårdkokta slaget, i Hammetts och Hemingways efterföljd. Frank Robbins strävade också efter en autenticitet i miljöer och maskiner. Man sägs kunna datera episoder efter flygplansmodeller.
Frank Robbins föddes 1917 i Boston. Hans uppväxt blev tuff, ekonomiskt och socialt sett. Hans ensamstående mor såg att Frank hade intresse för teckning och han fick redan som sjuåring gå olika kurser. Han tillbringade mycket tid på museer med studium av stora mästares stil och teknik. Som femtonåring, nu i New York, fick Frank efter att ha arbetat som reklamtecknare, kontakt med en känd freskmålare, Trumbull. Denne hjälpte honom framåt i karriären, Frank gjorde utkast till fresker och han fick stipendium till konstskola.
Från filmaffischer till serieteckning
Efter några år kom Frank Robbins att syssla med att göra affischer åt ett filmbolag och kom den vägen också in på tecknade serier. 21 år gammal fick han uppdraget att göra Scorchy Smith.
Frank Robbins fick alltså en ganska gedigen utbildning som konstnär och han har haft målningar utställda på många kända konstmuseer. Han har fått priser och utmärkelser och när han i 60-årsåldem avslutade Johnny Hazard så blev det flytt till Mexiko och måleri för hela slanten.
“Waiter” (1942), målning av Johnny Hazard-tecknaren Frank Robbins. Denna själfulla målning vann förstapriset på Walker Art Center-utställningen “Paintings of the Year” i januari 1947. ©Robbins
De sista åren före pensioneringen från serietecknandet jobbade Frank Robbins lite åt tidningsförlagen Marvel och DC både med manus och teckningar. Dracula och Ghost Rider åt Marvel, och Flash och Superboy och kanske framforallt The Shadow och Batman åt DC.
Publicering på svenska
För att avrunda med lite kalenderbiteri kring Johnny Hazard så har inte Agent X9 varit seriens enda plattform i Sverige. På 70-talet gick serien ett tag parallellt i Fantomen, där den dök upp första gången redan 1958.
1960 kom en specialtidning med material som tidigare gått i Fantomen.
Allers publicerade söndagsserien i åtta år på 40-50-talen och mycket av det materialet utgavs i sex album av Carlsen Comics på 80-talet.
I Stora Serieboken nr 6 jagar Johnny och Flame sina skräcködlor.
SerieSpecial 1 (1976) innehåller dagsstrippar från 1946 och samma sekvens fanns med i Bild & Bubblas stora seriebok häromåret.
Bild & Bubblas föregångare Thud hade ännu lite äldre material som bilaga.
Olle Dahllöf
Artikeln ”Kring Johnny Hazard – Agent X9-klassiker”, har tidigare varit publicerad i Box X9, i Agent X9 nr 8, 1992. ©Semic
Läs mer här
- Johnny Hazard
- Frank Robbins
- Johnny Hazard 1960
- SerieSpecial nr 1, Johnny Hazard
- Johnny Hazard seriealbum
Ett urval källor:
Frank Robbins, artikel i THUD 31 (nr 1, 1976)
Den politiske piloten, analys av Janne Lundström i THUD 32 (nr 2, 1976)
SerieSpecial nr 1
I Love Comix Archive
Newspaper Comic Strips Blog
Lambiek Comiclopedia
Seriewikin
Wikipedia