Texten ”Centerförlaget inför 60-talet” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1959, del 2 av 4 (2010).
Som vanligt var det Centerförlaget som gav ut flest nya serietidningar även detta år — 1959. Ja, allt nytt i serieväg var nu inte tidningar, Micky-böckerna kom också det här året.
Micky-böckerna handlade om kapten Miki från Vilda Västern, men det var inte serier utan illustrerade berättelser som byggde på serieavsnitt. ©Centerförlaget
Den unge Micky Barrow och hans kompis Fuzzy skulle tämja den laglösa västern. Bakom de här namnen dolde sig Kapten Miki och Windy från Vilda Västern-tidningen. Micky-böckerna innehöll mest text och insprängda, omtecknade bilder från den lilla populära serietidningen.
Man började från början, gick tillbaka till 1952 och tog den första episoden. Miki avancerade där från rekryt till löjtnant vid Nevada Rangers. 1960 kom ett par Micky-böcker till som då innehöll de två följande äventyren.
Vicky-biblioteket, nr 1/1959 t.v., blev Nicky-biblioteket fr.o.m. nr 116/1963. ©Centerförlaget
En snarlik titel, Vicky-biblioteket, startade också. Ett litet format med romantikserier hämtade från England. Serierna tecknades både i England och i Sydeuropa. Efter några år blev titeln Nicky-biblioteket. Oavsett namnet försvann tidningen tillsammans med Centerförlaget 1969 efter uppåt 250 nummer.
Seriebiblioteket inför 60-talet
En annan titel, i samma format, rönte samma öde. Seriebiblioteket hade en logga som efterliknade Seriemagasinets för att få draghjälp.
I början innehöll Seriebiblioteket gamle bekantingen Robin Hood, men bytte året efter till krigsserier. De kom också från England och det mesta hämtades från en tidning som hette War Picture Library.
Omslag till Seriebiblioteket nr 1, 1959. ©Centerförlaget
Tecknarna var även här internationella och den intressantaste var Hugo Pratt, som arbetade åt förlaget Fleetway, senare IPC, när han bodde ett par år i England i början av 60-talet. Seriebiblioteket kom i 233 utgåvor och upphörde 1969 precis som syskontidningen Kommandoserien.
Stålpojken
Förlagets starkaste nykomling det här året skulle hålla ut i 20 år. Det handlar om en världsserie — Stålpojken.
Stålpojken var Stålmannen i tonårsupplaga och hade samma krafter, vilket är intressant för i ursprungshistorien fick Stålmannen inte sin fulla kapacitet förrän i vuxen ålder. För att kunna lansera Stålpojken ändrade alltså DC-förlaget i sin annars mycket strikta gestaltkronologi.
Superman/Stålmannen kom 1938 och Superboy/Stålpojken sju år senare. Debuten skedde i More Fun Comics och Superboy var i början runt sju år men växte snabbt till 16 och i den åldern skulle han stanna.
Superboy fick flytta till Adventure Comics och omslaget till första svenska Stålpojken är hämtat från Adventure Comics nr 248. 1949 fick han den egna tidningen Superboy.
Omslag till Adventure Comics #248 (1958) tecknat av Curt Swan (skiss) och Stan Kaye (tusch). ©Superman Inc.
Oavsett tidningstitel tilldrog sig berättelserna i Smallville, Kansas. Här fanns adoptivföräldrarna Martha och Jonathan Kent, här fanns en nyfiket LL — som stod för Lana Lang.
Precis som för Stålmannen gällde det för Stålpojken att göra goda gärningar utan att identiteten avslöjades. Som sin vuxna förebild hamnade också Superboy i andra media. 1961 kom den första TV-serien och sedan ett antal år kan vi se Smallville flera TV-kanaler.
I Sverige kom de första stålpojksserierna redan tidigt i tidningen Stålmannen. Från 1950 fanns de med då och då. Den egna tidningen kom alltså tio år efter Stålmannen och döptes 1980 om till Rymdens hjältar med Stålpojken. Från och med 1976 fanns såväl Stålpojken som Stålmannen på Semic Press förlag efter en sjuårig sejour på Williams förlag.
Av Olle Dahllöf
Fantomen den inbundna årgången
Artikeln ”Centerförlaget inför 60-talet” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1959, del 2 av 4. ©Egmont
Ett urval källor:
Seriesam
Comic Book Plus
Grand Comics Database