Artikeln ”Berömda berättares bästa böcker” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1956, del 2 (2008).
”Visa klassikerna för magistern”, stod det i annonsen. Tidningarna blev väl ingen större succe i skolan, men det var åtminstone okej att köpa och läsa Illustrerade klassiker, detta snälla serietidningsår 1956. Avsikten var nog också att börja mjukt med Alice i Underlandet, trots att drottningen i serien ylande ”av med huvena”. Det blev det dock snart tuffare tag i Illustrerade Klassiker med Hamlet av Shakespeare och Världarnas krig av H. G. Wells.
De här tidningarna vidgade definitivt världen för unga serieslukare och gav den bredd och djup. Man kunde följa med jorden runt i En världsomsegling under havet eller bevittna Erövringen av Mexiko. Man kunde färdas bakåt i historien med Iliaden eller Lejonet från Norden. Och man kunde uppleva djur och natur med Frank Buck och Ernest Thompson Seton; science-fiction av Jules Verne och H. G. Wells; humor i Huckleberry Finn eller tragedi i Moby Dick och MacBeth. Det var brådmoget men stimulerande.
Samlande uppmuntrades. I varje nummer gjorde man reklam för nästa nummer och på baksidan fanns lista med såväl utkomna som planerade tidningar. Illustrerade Klassiker placerades i speciella ställ för att kunna finnas i handeln länge. Tidningarna gavs ut av AB Illustrerade Klassiker och den drivande var Sten Möllerström.
Klassiker-familjen
Till Klassiker-familjen sällade sig sedan Sagoserien, Dubbelklassiker och Världsserien. Ursprunget fanns i USA där Classic Comics hade startat 1941. Albert Kantor och förlaget Gilberton ville ge läsande ungdom något mer än superhjältar.
tecknad av Malcolm Kildale. ©Elliott
Senare ändrades layouten något, till att likna skyddsomslaget till en bok. Exemplet här är Djungelboken av Rudyard Kipling, #83 (1951) med omslag av Alex Blum. ©Gilberton
Här var också skolvärlden ibland entusiastisk. Tidningen fick en del ansiktslyftningar under åren. Titeln ändrades till det kulturellt salongsfähigare Classics Illustrated.
Nya tecknare togs in efter ett antal år, främst Alex Blum som tecknade bland andra Varg-Larsen, Cyrano de Bergerac, Skattkammarön och Den svarta tulpanen. Man började då också göra serier på Shakespeare.
Tecknare
När nedläggningen av de flesta titlarna på förlaget EC skapade en viss arbetslöshet i början av 50-talet gick flera tecknare över till Gilberton. George Evans gjorde Romeo och Julia och han samarbetade också med Reed Crandall i De tre musketörerna.
Andra tecknare från EC var Joe Orlando, Graham Ingels och Al Williamson. Många klassiker var mycket välgjorda och mästerverket har väl ibland sagts vara Goethes Faust illustrerad av Norman Nodel.
169 nummer gavs ut i USA fram till 1969. 148 av dem kom till Sverige. Vad som inte togs över var verk av Rudyard Kipling, Edgar Allan Poe och Arthur Conan Doyle. Rättighetsfrågor kanske? Att På västfronten intet nytt, Frankenstein och Brott och straff inte översattes är lättare att förstå.
Dagspressversion
Illustrerade Klassiker kom inte bara ut i serietidningsform i USA, utan fanns även som bilagor till dagstidningar i slutet av 40-talet. Det var över 10 stycken och de hade ett utökat antal sidor. De blev sedan neredigerade när de kom i egen tidning.
En del av de här utökade versionerna var de första klassikerna som dök upp i Sverige. I veckotidningen En rolig 1/2-timma fanns åren 1947 till 1951 Tom Sawyer, Spionen och andra med senare okända sidor.
Serieböcker från Alga
I Algas serieböcker från 1950, nr 8 och nr 9, gick en längre version av Robin Hood och av annan tecknare än den i klassikersviten från 1957.
Alga-förlaget var ägt av Bonniers som också ägde Serieförlaget. Där pågick diskussioner att ge ut klassikerna mera regelbundet i Sverige. Det var nära att Fantomen fått dem som syskontidning, men en förhandlingsresa som Fantomens ansvarige utgivare Rolf Janson företog till USA 1952 gav inget.
Även efter att Illustrerade Klassiker etablerat sig som egen serietidning blev klassiker publicerade på andra ställen – i veckotidningen Svenska Journalen från 1957 till 1960 och i Stockholmstidningen ungefär samma period. Bulls Presstjänst distribuerade och serierna hade andra översättningar.
Klassiker på licens
Illustrerade klassiker blev en rask framgång i Sverige lika väl som i många andra länder. De kom ut var 14:e dag och materialet började tryta 1962. Behovet fanns emellertid och Europa började producera egna klassiker på licens.
Engelsmännen var först ut med tidningar som Kaparkaptenen och Münchausens äventyr. De höll inte på så länge och sedan blev det faktiskt Sverige som fick producera och ge ut och nu hette förlaget Williams.
Göte Göransson gjorde en handfull äventyr, och först i raden var den utmärkta Äventyret Vasa.
En svenskproducerad specialklassiker – Äventyret Vasa, tecknad av Göte Göransson.
Han gjorde också en Illustrerad Klassiker av Topelius Fältskärns berättelser, och till den fick lustigt nog även legendaren Bo Vilson bidra med material hämtat ur äldre veckotidningar.
Under den svenska perioden blev dock det mesta tecknat i Spanien. Serier, ofta med historiska motiv, och inte alltför roliga.
1976, efter 20 år, upphörde utgivningen och på det sista numret stod 228. Då såldes också Williams förlag till Semic Press. Kanske finns här ett samband – men det är en annan historia.
Olle Dahllöf
Artikeln har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1956, del 2 (2008). ©Egmont
Ett urval källor:
William B Jones Jr: Classics Illustrated: A Cultural History, 2nd edition, ISBN 978-0-7864-3840-2, McFarland & Company Inc.
Seriesam: Illustrerade klassiker 1956-76
Classics Illustrated (Seriewikin)
Illustrerade klassiker (Seriewikin)
Wikipedia