När jag var barn läste jag aldrig böckerna om Biggles eller Bill, och jag läste inte heller många böcker av Enid Blyton, om än det kanske blev någon Fem-bok. Men Olle Dahllöf gjorde det, och han skriver om sin ungdoms läsning i bloggposten Två damer och ett flygaress.
Beräknad läsningstid: 2 minuter
Olle ville med sin text visa hur kulturvärlden för ett 40-50-talist-barn såg ut årgång 1959, och jag kan inte annat än hålla med, även om jag istället för Biggles, Bill och Blyton läste (särskilt i början av 60-talet) Agaton Sax av Nils-Olof Franzén, Tvillingdeckarna av pseudonymen Sivar Ahlrud och Jan-böckerna av de danska författarna Knud Meister och Carlo Andersen.
Vi pojkar läste B. Wahlströms ungdomsböcker, och flickorna läste Kitty- och Lotta-böckerna med flera från B. Wahlströms flickböcker. Det, och en massa serietidningar (särskilt för oss pojkar), förstås. Visst, det fanns Lilla Fridolf, Osynliga Klubben och Grodan Boll på radio, och bröderna Cartwright när TV kom, men det var läsningen som gav en bild av hur livet kunde te sig utanför hem och skola.
Oavsett vad man kan ha för synpunkter om valet av litteratur, så är jag övertygad om att läsningen bidrog till att vi i vår generation blev samhällsnytta medborgare, på ett eller annat sätt. Så, litteratur rekommenderas.
Kort sagt, det är vad den här webbsajten i grunden handlar om…
Ett urval källor:
Biggles.info