Texten ”Kamratposten – seriekopplingar på 50-talet” har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1956, del 3 av 3 (2008).
1950, samma år som Fantomen och Serieförlaget startade, kom också Kamratposten. Den hade undertiteln Folkskolans barntidning och under det namnet hade den funnits i nästan 60 år.
Kamratpostens logotype skiljde ibland från nummer till nummer och 1954 försvann undertiteln ”folkskolans barntidningar”.
Många svenska illustratörer bidrog med omslag: Kerstin Thorvall, Åke Lewerth, Rita Rapp, Hans Arnold, Ilon Wikland, Rune Andréasson, Bowen bland flera andra.
Vid det här laget hade den dessutom varit i Åhlén & Åkerlunds ägo i 20 år, men eftersom lärarkåren var engagerad och prenumerationerna gick via skolan, höll förlaget en låg profil. Kamratposten lades inte under Serieförlaget och innehållet ändrades långsamt i början, men det fanns ändå intressanta kopplingar till serietidningarna och även till det stora förlagets veckotidningar.
Tuff och Tuss
Av naturliga skäl var kopplingarna i början starkast till Tuff och Tuss, som var en ambitiös barnserietidning i alla avseenden, och många skickliga tecknare förekom i båda tidningarna.
Einar Norelius gjorde serie av svensk historia i Kamratposten och ritade Jumbo i djungeln för Tuff och Tuss. Åke Lewerth illustrerade Familjen Tuff-Tuff i båda tidningarna, Rita Rapp och Ilon Wikland illustrerade och Gunila Stierngranat tecknade Kulla-Gulla.
I Kamratposten fick en del tecknare chans att göra annat än de var vana vid. George Camitz, som gjort så många omslag, inte minst till Fantomen, tecknade nu seriebearbetningar av Röda Nejlikan och Greven av Monte Christo. Stellan Lüsch gjorde en version av De tre musketörerna.
Ett kul inslag de tidiga åren var Kerstin Pawlos Stålmasken, som väl får sägas kröp i tiden. Lucie Lundberg tecknade Hokus Pokus och Fillejokus, ett gäng troll – och Kerstin Thorvall gjorde omslag.
Undertiteln försvann
1954 försvann undertiteln Folkskolans barntidning från omslaget och Kamratposten hade börjat ändra profil.
En viss serieimport tog sin början. Spud och Tim togs in, samma år som Serieförlaget byggde den lilla smala, tidningen Bob och Frank just på den serien. Signaturen Tim tecknade hunden Bengo och serien kom från England.
Ett avsnitt med Bengo, ur Kamratposten nr 5, 1957. ©Tim
Det svenska serieinslaget övervägde dock. Rune Andréasson gjorde serien Nicke Bock samt mycket pyssel och illustrationer.
Göte Göransson klev in med tuschstift och pensel; den första serien hette Svartskäggs hemlighet och sedan blev det Djungelboken. Den hade han illustrerat som följetong i Tarzan tidigare, men nu togs steget fullt och Djungelboken gick som serie i många år i Kamratposten.
Ett avsnitt med Mowgli, efter Djungelboken av Rudyard Kipling, som tecknad serie av Göte Göransson, ur Kamratposten nr 5, 1957. ©Göransson
Ungdomstidning
Utvecklingen gick mot mer av en ungdomstidning, och man riktade sig även uppåt i åldrarna. ldrottsporträtt, till exempel av Benke Nilsson (höjdhopp) och Orvar Bergmark (fotboll).
Hobby fanns det plats för och bland annat besökte en av tidningens journalister akvaristerna i föreningen Rasbora och träffade Ulf Hannertz.
Inledande sida om Hajen, och Ulf Hannerz, ur Kamratposten nr 10, 1957. ©Åhlén&Åkerlund
Han fick sedan ibland skriva i tidningen och det innan han blev känd i TV:s 10.000-kronorsfrågan som Ulf ”Hajen” Hannertz.
Kamratposten ville gärna vara aktuell. Kalle Stropp och Grodan Boll, som man kunde lyssna på varje vecka i radion, fanns med och gräshoppan och grodan illustrerades av i tur och ordning Einar Norelius, Rita Rapp och Nils Egerbrandt.
Enid Blytons berättelser fanns med i tidningen.
Man skrev om det populära radioprogrammet Snurran och därifrån togs berättelsen Rymdpirater in.
Hoppsan!
Filmaffisch för filmen Hoppsan! (1955). ©Terrafilm
Filmen Hoppsan, som skildrar en serietecknare, spelad av Povel Ramel, och hans vedermödor, fick ett reportage.
Så kunde det handla om hästar, matlagning och sömnad. Lärarna och deras ambitioner fanns hela tiden med. Tidningen hade en språklåda, en konstspalt med porträtt av storheter som Rembrandt och Vermeer och noveller av August Strindberg och Selma Lagerlöf.
Genom kopplingen till skolan fick Kamratposten en trygg utgivning och kunde även utvecklas. Detta gav tidningen en stor spännvidd. De andra försöken från olika förlag med ungdomstidningar som innehöll mycket redaktionellt material, som Falken, Din tidning och inte minst Stjärnmagasinet, misslyckades.
Mot slutet av 50-talet fick man i Kamratposten lära sig vad skiffle var för något och Owe Thörnqvist porträtterades.
Illustratörer som Hans Arnold, Magnus Gerne och Bowen (Bengt Olov Wennerberg) medverkade. Bowen blev några år senare ständig medarbetare i Svenska MAD.
Trotjänaren på veckotidningen Levande livet, den otroligt skicklige illustratören Allan Löthman, började teckna en del i Kamratposten. Och det kom ett inslag som hette Stjärnporträttet, där man kunde möta Gunnar Gren och andra storheter. Stjärnporträttet hade ingått i Stjärnmagasinet, när denna Serieförlagets sista skapelse, försvunnit upp i Levande Livet.
Olle Dahllöf
Fantomen den inbundna årgången
Texten har tidigare varit publicerad i Fantomen den inbundna årgången 1956, del 3 av 3 (2008). ©Egmont
Ett urval källor:
KPwebben