Allen Saunders – den ”osynlige mannen”

”Allen Saunders – den osynlige mannen” har tidigare varit publicerad i ”Alfred Andriola’s Kerry Drake, Polisdetektiv” (1993).

Allen Saunders är den ”osynlige mannen” bakom ”Kerry Drake”. Han arbetade redan åt Publishers Syndicate när ”Dan Dunn” skulle förvaltas och han höll i trådarna när den serien skulle förvandlas till ”Kerry Drake”. Alfred Andriola ställde som krav att det bara var hans namn som skulle synas och så blev det. Den som skrev manus och uppfann bovar på löpande band under 30 år var Allen Saunders.

Ett urval källor

Allen Saunders omgiven av ett antal av sina skapelser, bl.a. Apple Mary, Chief Wahoo och Kerry Drake.

Allen Saunders omgiven av ett antal av sina skapelser, bl.a. Apple Mary, Chief Wahoo och Kerry Drake.

Saunders var i medelåldern när han började arbeta med ”Kerry Drake”. Han föddes 1899. Han växte upp i Indiana i olika småstäder. Saunders läste mycket, i första hand skönlitteratur. Han kopierade serier ur dagstidningarna och skrev små teaterstycken. Collegestudierna var inriktade på journalistik. Saunders var en inte oäven skärnttecknare och han försökte även få egna tecknade serier utgivna. Han skrev för kiosklitteratur (så kallade Pulp Magazines). Och han blev också lärare vid sitt college i Wabash.

En skämtteckning gjord av en ung Saunders.

En skämtteckning gjord av en ung Saunders.

How comes your wife takes orders from you so willingly?

Force of habit — she used to be a waitress.

Om Andriola ville bli författare men gjorde karriär som tecknare, så kan man säga att det var tvärtom med Saunders, han var skämttecknaren som blev manusförfattare. Efter att ha prövat olika utkomstmöjligheter kom vändpunkten när Saunders träffade tecknaren Elmer Woggon.

Tillbaka till toppen av sidan


Big Chief Wahoo

Allen Saunders och tecknaren Elmer Woggon, vid en söndagssida med ’Big Chief Wahoo.”

Allen Saunders och tecknaren Elmer Woggon, vid en söndagssida med ’Big Chief Wahoo.”

De gjorde 1935 ett försök med en serie som de kallade ”The Great Gusto” och vars huvudperson hade drag av skådespelaren W C Fields.

En dagsstripp med ’Big Chief Wahoo’ från 28 november 1936. ©Publishers Syndicate
En dagsstripp med ’Big Chief Wahoo’ från 28 november 1936. ©Publishers Syndicate

Serien sålde inte, men när de tog fasta på en bifigur, ”Big Chief Wahoo”, och lanserade honom istället, så gick det bättre.

Original till en dagsstripp med ’Big Chief Wahoo’ från 9 mars 1946. ©Publishers Syndicate
Original till en dagsstripp med ’Big Chief Wahoo’ från 9 mars 1946. ©Publishers

Tillbaka till toppen av sidan


Steve Roper

Skämtserien om den här indianhövdingen skulle så småningom bli äventyrsserien ”Steve Roper”.

En dagsstripp med ’Steve Roper’ från 24 september 1945. ©Publishers

Roper petade Wahoo och fick själv en dag konkurrens av ”Mike Nomad”. Elmer Woggon fanns med på ett hörn som tecknare i över 40 år, men han lämnade huvudtecknandet till först Pete Hoffman och sedan William Overgard.

Allen Saunders skötte författandet långt in på 70-talet. Han hade assistens av sonen John, som sedan var den som tog över.

Tillbaka till toppen av sidan


Mary Worth

Mot slutet av 30-talet fick Allen Saunders sin andra serie. Den var i en helt annan genre. Det handlade om romantik och psykologi. Serien hette ”Apple Mary” och den hade skapats av Martha Orr.

Original till en dagsstripp med ’Mary Worth’ från 14 juni 1941. ©Publishers
Original till en dagsstripp med ’Mary Worth’ från 14 juni 1941, tecknad av Dale Conner. ©Publishers

När hon slutade bad Publishers Syndicate, som hade ”Big Chief Wahoo”, Saunders att ta över skrivandet. Ny tecknare blev Dale Conner och hon följdes av Ken Ernst. Vid det laget hade serien bytt namn till ”Mary Worth” och den skulle med tiden bli ledande i sin genre. Även i fallet ”Mary Worth” lämnade Allen över till sonen John.

På 50-talet var Saunders med vid starten av två serier som kan sägas vara närbesläktade med ”Mary Worth”, nämligen ”Judge Parker” och ”Rex Morgan, M.D.

Klicka på bilden för att läsa mer om ’Rex Morgan M.D.’. ©Publishers
Klicka på bilden för att läsa mer om ’Rex Morgan M.D.’. ©Publishers

Tillbaka till toppen av sidan


Dan Dunn

Allen Saunders skrev alltså manus till skämtserier, äventyrsserier och så kallad tvålopera. 1942-43 var det dags för honom att ge sig i kast med detektivserier i ”procedural school”-genren. Han var serieredaktör på Publishers Syndicate och fick ta hand om ”Dan Dunn”. När den skulle bytas mot ”Kerry Drake” så var det Saunders som skulle ordna saken.

En söndagssstripp med ’Dan Dunn’ från 25 juni 1943. ©Publishers
En söndagssstripp med ’Dan Dunn’ från 25 juni 1943. ©Publishers

Tillbaka till toppen av sidan


Kerry Drake

Saunders hade en position på förlaget och ett ansvar för produkterna, han stod inte och föll med författandet av ”Kerry Drake”. Därför kunde Andriola få hela krediten för serien. Samarbetet var inte gnisselfritt, det förekom upprörda diskussioner kring manusen ibland och Andriola försvarade hårdnackat sin ställning som enda ”Kerry Drake”-namn.

En söndagssstripp med ’Kerry Drake’ från 17 oktober 1943. ©Publishers
En söndagssstripp ur första episoden med ’Kerry Drake’, från 17 oktober 1943. ©Publishers

När Saunders började trappa ner sina arbetsinsatser på 70-talet var ”Kerry Drake” den serie han släppte först. Det bör ha varit hösten 1974. John Saunders hade då länge assisterat sin far med manusskrivandet. Det gällde såväl ”Kerry Drake” som ”Steve Roper” och ”Mary Worth”.

De två senare har överlevt med John Saunders vid manuset, men ”Kerry Drake” upphörde. En av Allen Saunders insatser var att han skolade in sin son under årtionden att bli en bra manusförfattare. Allen Saunders hade också en stor lyhördhet för vad som låg i tiden.

Olle Dahllöf

Olles hörna

Tillbaka till toppen av sidan


PUBLICERING

Artikeln har tidigare varit publicerad i Alfred ”Andriola’s Kerry Drake, Polisdetektiv”. ©Semic

Artikeln har tidigare varit publicerad i ”Alfred Andriola’s Kerry Drake, Polisdetektiv”. ©Semic

Tillbaka till toppen av sidan


LÄS MER HÄR

Ett urval källor:
Stripper’s Guide
I Love Comix Archive
Seriewikin
Wikipedia