Texten ”Alfs tidiga serieförsök i ungdomen” är författad av Alf Thorsjö för publicering i Affes Arkiv.
Allt sedan barndomen har jag läst och tecknat serier! På allt jag kom åt, tårtkartonger, omslagspapper, väggar, planhyvlade brädbitar – ritade på allt slätt material jag kom över! Och knåpade ihop egna serietidningar som jag delade ut och plågade släkten med!
Jag följde och inspirerades av serierna i den lokala dagstidningen min far prenumererade på i Rottne, utanför Växjö. Plus i de serietidningar jag hade råd att köpa för min lilla veckopeng; de små liggande seriehäftena Prärieserier och Vilda Västern.
Men den riktigt avgörande händelsen kom emellertid när jag i början på 1950-talet, som födelsedagspresent fick en prenumeration på Kalle Anka en kort period. Jag blev helt hänförd av Walt Disneys alla figurer, de blev mina stora favoriter.
Nu började jag kalkera av dem med hjälp av smörpapper och föra över dem i ett ritblock. Färglade dem sedan med vaxkritor, färgpennor eller vattenfärger, och lät fantasin flöda.
Mina föräldrar uppmuntrade mitt serietecknande och förstod att Disney-figurerna var mina stora favoriter.
Tecknad film
Till min och bror Assars stora glädje fick vi i julklapp 1955 en handvevad, 16 millimeters filmprojektor av märket Noris. Plus en handfull Disney-filmer i svart/vitt. Filmerna var ”brandsäkra”, men pausade man vevandet för länge så började det ryka och bildades en bubbla på filmen av den heta lampan.
Nu fick bror Assar och jag en smått genial idé, vi ville tjäna en slant genom att anordna en filmvisning. Vi satte upp en affisch som jag tecknat, på en anslagstavla vid tågstationen i Rottne. Inträdet var hela 25 öre, och vi köpte godis som vi tänkte sälja i pauserna mellan filmerna.
Vi trodde att det skulle komma några få grannungar – men det vällde in 20 stycken från hela samhället som sett affischen!! Det var vintertid, så vår mor Berta fick ta hand om en jättestor mängd tjocka, blöta kläder och skor, som hon var tvungen lägga i en stor hög på golvet i hallen.
Visningen blev en succé och intäkterna från inträdet plus godisförsäljningen blev runt 7 kr!! Och nej, vi blev inte stämda av Disney!
Alfs egentecknade seriehäften i ungdomen.
Till mina hemmatillverkade serietidningar i barn- och ungdomen, hittade jag mest på egna figurer och historier. Jag tecknade jämt och blev med tiden mer driven och utvecklades, de första årens alster var naturligtvis trevande och stapplande och stundom naiva i text och bild. Men fantasin var det inte något fel på.
Mina serietidningar valde jag att göra i litet format, oftast bestående av 8 sidor. Pappersarken fäste jag ihop genom att med hjälp av en syl sticka hål i den vikta ryggen för 2 st metallhäftor, som jag lyfte ut från någon veckotidning.
Det visade sig inte fungera så bra, därför tog jag en nål och trädde björntråd genom hålen istället och gjorde en stoppknut. Så när väl en tidning var färdigtecknad och hophäftad, skänkte jag den till någon i släkten eller en kompis.
Blått skrivhäfte
När jag började skolan i första klass hösten 1953, fick jag av min lärarinna ett linjerat häfte med ett blått omslag. Och med en etikett på framsidan, där mitt namn skulle skrivas in plus klassnumret.
Ett likadant gammalt skrivhäfte som jag fick i 1:sta klass 1953.
Häftet var som gjort och perfekt till att skapa en serietidning, menade jag. Det inbjöd ju med sina lockande, vita linjerade sidor till att teckna upp serierutor med gubbar i. Och det var precis det jag gjorde!
Mitt tilltag blev upptäckt och lärarinnan ställde mig i skamvrån! Det tog mig hårt och tårarna rann, jag var ju bara 7 år! Det var en bestraffningsmetod som tillämpades på den här tiden.
Jo, jag kom över det hela och under åren framåt blev mitt tecknande ännu intensivare och mer målinriktat! Att arbeta med tecknade serier som yrke, det var det jag ville i framtiden som vuxen.
Här kommer några tidiga, utvalda seriesidor från unga år som jag kommenterar.
Kapten Blod
Några av texterna i pratbubblorna skrev jag in med hjälp av en skrivmaskin av märket Halda. Det var viktigt att papperet inte fick vara för styvt, då blev det problem med att mata fram det i rätt läge runt rullen i skrivmaskinen.
Johannes
117 Snurr
Blondie
1958 hände något fantastiskt, jag fick en teckning publicerad för första gången, i BLONDIE Nr 9-1958. Och fick betalt, hela 25 kr! En stor händelse och ett genombrott, tyckte jag!
Det sporrade mig till att ösa på med bidrag till andra tidningar, men nu blev det tyst! Så lätt gick det inte, jag hade mycket att lära fortfarande och behövde utvecklas. Och ha tålamod!
Vilda Västern-serier
En period var det bara Vilda Västern-serier som gällde. Och nu hade jag också lyckats få tag i en penna med stålstift sedan något år tillbaka. Den doppades i en tuschflaska och stiftet hade ca 1 mm bred spets, och när jag vred pennan åt sidan, fick jag en fin, tunn linje också. Det öppnade nya möjligheter för mitt tecknande, att rita mer detaljrikt.
Lite av varje
1961
1961 var verkligen ett produktivt år för mig. Jag tog fram många olika typer av motiv, med mer eller mindre groteska figurer; enbildsskämt, låtsasannonser och annat. Och helt klart var teckningarna inspirerade av MAD.
Jokk Cole (1961).
Jag färglade dem ofta med rött tusch, som jag också förtunnade och fick då fram ljusare toner.
Lite bortom och vimsig.
God helg!
Alf Thorsjö
Ett urval källor:
Seriesam