Seriealbumen med Tom Puss (1983-84) från Carlsen/if innehöll söndagsversionen av den tecknade serien Tom Puss (Tom Poes) av Marten Toonder. På vardagarna var serien publicerad med beledsagad text, som en bildberättelse. Men söndagsserien, producerad av tecknarstudion ”Cop. Marten Toonder Studio’s, var en vanlig tecknad serie, med pratbubblor istället för text under bilderna.
Båda versionerna gick i Dagens Nyheter (DN), dagsstripparna 1946-2001 och ”söndagsversionen” 1951-63. De här äventyren gjordes ursprungligen som serieföljetonger för nederländska Donald Duck. Det veckoserier DN publicerade var alltså redigerade versioner av DD-serierna.* Några ”söndagsepisoder” blev alltså långt senare även utgivna av förlaget Carlsen/if, som fem små seriealbum (1983-84).
- Tom Puss på Stenåldersfolkets ö (1983)
- Tom Puss och monstret i Hummeldalen (1983)
- Tom Puss och vattensnuffeln (1983)
- Tom Puss och snömännen (1983)
- Tom Puss och de mystiska bubblorna (1984)
Tom Puss på Stenåldersfolkets ö
Tom Puss på Stenåldersfolkets ö (Tom Poes en de tere heer) var publicerad på svenska som seriealbum (1983) från Carlsen/if, i litet format med ett omfång om 44 sidor (40 sidor serier).
Serien var ursprungligen publicerad i Donald Duck från 11 mars till 13 maj 1961. (den 25:e episoden) av Lo Hartog van Banda (manus) och Ben van’t Klooster (teckningar).*
Tom Puss på Stenåldersfolkets ö blev publicerad i DN från 16 juli till 15 oktober 1961, som dess 38:e episod, där den omfattade 14 söndagssidor.
Handling
Bumble är på dåligt humör, och känner sig motarbetad. Han är nära att bli påkörd, och faller i en grop. Dessutom får han sprängsten över sig. Kort sagt, han behöver resa bort för att vila upp sig. Bumble och Tom Puss hyr in sig på fartyget Albatross, och reser ut med kapten Val Ross.
Vid Bistra öarna blir det grov sjö, och de båda spolas överbord. Tom Puss kan simma i land och Bumble fastnar i ett fiskenät men blir räddad.
Vildarna som fångat honom tror han är en fisk-ande och sätter honom på en upphöjd tron. Det är bara medicinmannen som inte är nöjd, så han beordrar Bumble att slåss mot Krusch-Krusch.
Krusch-Krusch
Krusch-Krusch visar sig vara en stenstod som medicinmannen knuffar ner mot Bumble från bergets topp. Bumble blir samtidigt angripen av bin, varför hans flykt undan bina räddar honom från att bli krossad av stenen.
Infödingarna tror att han besegrat Krusch-Krusch, och sätter honom i högsätet på bergets topp. Tom Puss får veta att medicinmannen tänker leda om en bäck in i vulkanen så att den sprängs, och med den Bumble.
Tom Puss försöker få Bumble att rädda sig, men han tror på sin egen osårbarhet. När berget sprängs blåser en het vind de båda ner i dalen till infödingarna, och nu börjar till och med medicinmannen tro på Bumbles osårbarhet.
Kapten Val Ross har under tiden sökt efter de förlista passagerarna på öarna omkring, och anländer nu till Stenåldersfolkets ö, så Bumble och Tom Puss kan åka hem igen.
Tom Puss och monstret i Hummeldalen
Tom Puss och monstret i Hummeldalen (Tom Poes en het monster van de Hop-vallei) var publicerad på svenska som seriealbum (1983) från Carlsen/if, i litet format med omfång om 44 sidor (40 sidor serier).
Serien var ursprungligen publicerad i Donald Duck från 18 augusti till 20 oktober 1962 (den 31:e episoden i DD) av Lo Hartog van Banda (manus) och Ben van’t Klooster (teckningar).
Serien var en uppdaterad version av “Tom Poes en het monster van de holle weg“, av Waling Dijkstram (manus) och Ben van Voom (teckningar), ursprungligen publicerades i Wereldkroniek från 22 december 1951 till 5 april 1952.*
Den uppdaterade versionen av samma berättelse, Hop-dalens vidunder, blev publicerad i DN från 28 juli till 6 oktober 1963, som dess 44:e episod.
Den första versionen blev publicerad i DN från 24 februari till 1 juni 1952, som dess tredje episod, och omfattade 15 söndagssidor.
Handling
Oliver B. Bumble är kallad till hovet och vill färdas via Hålvägen för att spara tid.
Där lär dock finnas ett monster, och vid hovet blir Bumble utsedd att bekämpa monstret.
Andra söndagssidan i original ur den 37:e episoden Tom Poes en het monster van de Holle weg, från 1952. ©STA
Detta monster, som alla är så rädda för, visar sig dock vara ofarligt, varför Bumble utan problem kan visa upp det som sin fånge. Istället är monstret rädd för det mesta, också för minsta lilla mus, vilket skapar en del kaos innan allt ställs till rätta.
Tom Puss och vattensnuffeln
Tom Puss och vattensnuffeln (Tom Poes en de woelwater) var publicerad på svenska som seriealbum (1983) från Carlsen/if, i litet format med omfång om 52 sidor (45 sidor serier).
Serien var ursprungligen publicerad i Donald Duck från 9 december 1967 till 16 mars 1968 (den 52:e episoden i DD) av Patty Klein och Andries Brandt (manus) och Ben van’t Klooster (teckningar).*
Handling
Vattensnuffeln är en katastrofvarelse som gör allt kargt och torrt och om något sådant här bokstavligen faller från himlen en vacker sommardag hamnar du snart i diket! Ett torrt dike alltså, för inte en droppe vatten går längre säker.
Vattensnuffeln är alltid törstig och dricker allt vatten den hittar. Bumble, månar om varelsen, men kommer i delo med polisen som misstänker honom som orsak till torkan.
Samtidigt hotas sultanatet Lanakka av översvämning, eftersom ingen vattensnuffel längre står att finna i Taggiga bergen. Med hjälp av storvesiren av Lanakka blir vattensnuffeln återbördad sitt naturliga habitat.
Tom Puss och snömännen
Tom Puss och snömännen (Tom Poes en de ijzige heinen) har varit utgiven som seriealbum (1983) från Carlsen/if, i litet format med omfång om 52 sidor (40 sidor serier).
Serien var ursprungligen publicerad i Donald Duck från 29 mars till 31 maj 1958 (den 9:e episoden i DD) av Lo Hartog van Band (manus) och Ben van’t Klooster (teckningar).*
Episoden blev publicerad i DN från 13 juli till 14 september 1958, som 25:e episod, och omfattande 10 söndagssidor.
Handling
Våren och värmen har kommit till Bumblestone och Bumble vill ut på promenad, när kyla och snö slår till. Det finns till och med en snögubbe utanför, märkligt nog med fotspår i snön. Det visar sig att snögubbar invaderat Bumblestone Castle, och även själva staden, och kommer på en istäckt väg in till staden.
Invånarna har flytt till en tältstad utanför stan. Tjänsteman Dörrknackare och hans assistent Wally Waggle ser till att Bumble får ett tält. Samtidigt märker Tom Puss att varken polischef Bill Bark eller borgmästare Dickerdack tycker sig kunna göra något. Tom Puss får med sig Bumble för att undersöka vad som pågår.
Hokus Puck ligger bakom
De hittar en stuga varifrån snögubbarna kommer, och där är trollkarlen Hokus Puck. Han förtrollar dem till snögubbar, och de får vandra in till staden som de övriga snögubbarna. Där hamnar de på polisstationen där Bumble råkar komma åt en värmefläkt som tinar upp Tom Puss. Han i sin tur tinar Bumble, men Hokus Puck märker vad som pågår och sätter snögubbarna på att jaga dem.
Tom Puss och Bumble flyr då till Hokus Pucks stuga, men lämnar den snabbt bakvägen. De jagande snögubbarna fyller därmed stugan, som försvinner med Hokus Puck i en lavin. Solen och värmen är därmed tillbaka.
Tom Puss och de mystiska bubblorna
Tom Puss och de mystiska bubblorna (Tom Poes en de brombollen) var publicerad på svenska som seriealbum (1984) från Carlsen/if, i litet format med omfång om 52 sidor (48 sidor serier).
Serien var ursprungligen publicerad i Donald Duck från 22 december 1956 till 9 mars 1957 (den 4:e episoden i DD) av Lo Hartog van Band (manus) och Ben van’t Klooster (teckningar).*
Episoden blev publicerad i DN från 3 februari till 5 maj 1957, som den 20:e episoden med titeln ”Surrballongerna”, och omfattade 14 söndagssidor.
Handling
När Tom Puss en vinterdag åker kälke ser han ballonger och hör ett melodiskt surrande från dem. De är på väg till Bumblestone Castle, och han följer efter. Där finner han slottsherren Bumble och betjänten Josef i ombytta roller. När ballongerna spricker återgår allt till det normala, men fler ballonger dyker upp, på väg mot staden (här kallad Bumbletown), där de ställer till problem.
Hypnosorgeln
Bumble och Tom Puss följer ballongerna tillbaka till sin källa och ser att det är Will Try (här benämnd professor Eyescue) som skapar dem med sin orgel. Tom Puss upptäcker att han spelar med noterna upp-och-ner, vilket förklarar en del. Bumble, å sin sida, vill själv spela på hypnosorgeln, men lyckas istället spränga den.
Professor Getskägg (Goatbeard) har börjat samla in ballongerna, och han startar snart en egen tillverkning. Bumble och Tom Puss söker sig dock till Getskäggs laboratorium, där de får kämpa mot hans maskiner och infall. Till slut slungas de därifrån.
Lösningen på problemet blir att Will Try har ett litet pappersflygplan som kan spränga bubblor. Tom Puss lånar det och Bumble skickar det på ballongerna. Det får även Getskäggs laboratorium att sprängas i luften, och allt återgår till det normala.
Fakta
- Titel: Tom Puss…
- Förlag: Carlsen/if
- Översättning: Cecilia Hansson
- Format: 16×24 cm
- Omfång: 44 sidor (nr 1-2), resp. 52 sidor (nr 3-5) inkl. omslag
- Tryck: inlaga i fyrfärg på bestruket papper, stadigare omslag
- Bindning: klammerhäftad
Läs mer här
- Tom Puss
- Marten Toonder
- Tom Puss i DN
- Tom Puss i söndags-DN
- Moderna fabler: Tom Puss
- Tom Puss äventyr 1
- Tom Puss hjälper Vällingefäras
Fler tecknade serier och titlar
Ett urval källor:
* Tack till Joakim Gunnarsson
Tom Puss-index
Literatuurmuseum
Toonder Compagnie
DN-arkivet
Seriesam
Seriewikin
Wikipedia