Familjen i garaget

Den då trettioårige Bertil Almqvist skrev tidigt i sin publicistiska bana ”Familjen i garaget, en bilbok för tidens barn”, som hade mer text än bilder (det skulle bli tvärtom i senare produktion, som i Barna Hedenhös).

Beräknad läsningstid: 15 minuter

Ett urval källor

Omslag till nytryck (2004). ©Berghs
Omslag till nytryck av Familjen i garaget (2004). ©Berghs

Originalupplagan utkom 1932, från Schildt förlag, men boken har också utkommit i nytryck (2004) från Berghs förlag. Versionen från 2004 hade lätt uppdaterat språk, och var kompletterad med en artikel om 30-talets Stockholm och dåtida bilar.

Teckningarna i boken var något stramare och mer realistiska än vad vi senare blivit vana vid att se från Almqvist.

Tillbaka till toppen av sidan


Handling

Åttaåringen Nalle Fredriksson, hemmahörande på Sveavägen sjuttiotre, har en dag lekt i Hagaparken. På hemvägen överraskas han av ett slagregn och räddar sig in i ett garage för att den nya rocken inte ska bli förstörd. Garaget vid Norrtull låg i kåkstaden där Wennergren-Center ligger idag.

Jag kan väl stanna här tills det värsta är över, tänkte Nalle. ©Almqvist

Jag kan väl stanna här tills det värsta är över, tänkte Nalle. ©Almqvist

När han väl är därinne hör han hur garagedörren slår igen, hänglåset hakar i, och han blir instängd över natten med fem bilar. Gubbarna som skötte om garaget hade skyndat hem i regnet utan att se eller höra att Nalle tagit skydd innanför.

Så börjar äventyret: Nalle blir rädd när han hör röster och konstiga ljud. Det är bilarna i garaget som blivit störda i sitt nattsömn, och det visar sig att Nalle förstår vad bilarna säger (lite grann som Kalle och Hobbe, där bara Kalle kan höra tigern Hobbe).

Fem par stora, bländande skarpa ögon riktades på stackars Nalle. ©Almqvist

Fem par stora, bländande skarpa ögon riktades på stackars Nalle. ©Almqvist

Tillbaka till toppen av sidan


Persongalleriet

Familjen i garaget består av:

  • Pappan i familjen, lastbilen Scanius-Vabius, en 6-cylindrig Scania-Vabis (Scania och Vabis gick samman 1911) på vars motorhuv Nalle får värma sig
  • Den trötta farmor Fordelia, en gammal 4-cylindrig T-Ford (modellen blev tillverkad 1908-27)
  • Fräsige sonen Huppe, som var en Hupmobile – ett amerikanskt bilmärke (1908-36)
  • Den eleganta dottern Volvolina, en 6-cylindrig Volvo PV652, en då ganska ny bil med en toppfart på ca 100 km/h
  • Tant Minerva, som var mamman i familjen. Minerva ett belgiskt bilmärke (1899-1939)
Nalle bockade sig djupt för fröken Volvolina. ©Almqvist

Nalle bockade sig djupt för fröken Volvolina. ©Almqvist

Den gamla skröpliga Fordbilen berättade att hon hade värk i hjulaxlarna och i förgasarmagen. Fläkten var rostig och hon hade svårt att andas, och hennes fyra cylinderhjärtan krånglade.

Farmor Fordelia stod på sina skeva hjul och kraxade och pep och hostade. ©Almqvist

Farmor Fordelia stod på sina skeva hjul och kraxade och pep och hostade. ©Almqvist

Det dröjde till morgonen därpå innan gubben Jönsson var tillbaka och Nalle äntligen kunde bli utsläppt. Snart var han ute på Sveavägen.

Det var mest bilar med laststjärtar, som skulle ut på sina dagsverken. ©Almqvist

Det var mest bilar med laststjärtar, som skulle ut på sina dagsverken. ©Almqvist

Nalles mamma och pappa hade helt naturligt varit mycket oroliga för Nalle, då han skulle varit hemma senast klockan nio kvällen innan. Men han fick varken ovett eller risbastu, eftersom de var överlyckliga att ha honom tillbaka.

Nalle blev körd isäng, och somnade trots att han sovit en del i förarhytten till lastbilen. När han vaknade hade han haft en underlig dröm: Huppe hade kommit körande uppför trapporna och in i köket.

Hubbe hade kommit körande uppför alla trapporna. ©Almqvist

Huppe hade kommit körande uppför alla trapporna. ©Almqvist

Efter middagen började Nalle göra läxorna, och när han somnat i sin säng för kvällen hittade hans pappa en teckning i läxboken.

Nalle gjorde en teckning som såg ut så här. ©Almqvist
Nalle gjorde en teckning som såg ut så här. ©Almqvist

Tillbaka till toppen av sidan


En ny dag

Nästa dag var det dags för Nalle att återgå till skolan. Tidsmarkörerna i boken är tydliga och lätt nostalgiska. ”Nalle visslade en fin jazzbit och slängde med skolböckerna, som han hade i en läderrem”. Han har glömt stenkulorna hemma och kan inte spela av en stackars fattig folkskolegrabb hans sista dank.

Efter skolan sökte Nalle upp platsen där han nyligen tillbringat en natt med familjen i garaget. Där hittar han tant Minerva som fått ena stänkskärmen tillbucklad i trafiken. Det var en av de fördömda motorcykelvalparna som kört på henne på Riddarhustorget.

Du ska tro att den fräcke smattercharmören fick ovett och blev uppskriven ©Almqvist

Du ska tro att den fräcke smattercharmören fick ovett och blev uppskriven. ©Almqvist

Minerva berättar då också för Nalle att Huppe, som var en sportbil, på söndagen skulle tävla på Kostadion på Gärdet (mittemot Sjöhistoriska museet). Strax därefter kom farbror lastbilen hem, och backade in i garaget.

Så backade den väldiga kolossen in i garaget med buller och bång. ©Almqvist

Så backade den väldiga kolossen in i garaget med buller och bång. ©Almqvist

Snart var även Huppe och Volvolina tillbaka i garaget, men farmor Fordelia förblev borta, hon som aldrig brukade vara ute så länge.

Tillbaka till toppen av sidan


Huppe deltar i biltävlingar

Klockan halv två på söndagen skulle den stora bilrodeon starta. På vägen till stadion hade Huppe fått en materialskada och blivit försenad. Som tjugosjunde bil kom Huppe in på banan och körde som en galning, men gungbrädan togs försiktigt.

Efter vattenhindret blev det motorstopp, och Nalle skrek Heja Huppe! det värsta han orkade. Då hoppade Huppe till och kastade sig över mållinjen, och Huppes seger var klar.

Och så kom en gul bil med svarta stänkskärmar insvängande... ©Almqvist

Och så kom en gul bil med svarta stänkskärmar insvängande… ©Almqvist

Huppe var dock inte på något strålande humör trots segern. För Nalle berättade han att han inte ville vinna, för att hans förare hade inte varit gentlemannamässig emot honom. Men när Nalle ropat på honom hade han släppt tjurigheten.

Materialskadan på väg till stadion berodde på att Huppe hade kört rätt på en lyktstolpe när hans förare hotat med nedskrotning om han inte vann.

Då hade Hubbe blivit så arg att han kört rätt på en lyktstolpe... ©Almqvist

Då hade Huppe blivit så arg att han kört rätt på en lyktstolpe… ©Almqvist

Tillbaka till toppen av sidan


Spritsmugglarna

Dagen efter, på måndagen, kunde Nalle i tidningen se ett reportage från biltävlingen. Där fanns också en annons om att en Fordbil blivit stulen. Nalles pappa kunde berätta att det var morbror Knuts bil som blivit stulen.

Under eftermiddagen hade Nalle varit och besökt bilfamiljen i garaget, men där var en tryckt stämning eftersom gamla farmor Fordelia ännu inte hörts av. Bilarna spekulerade i vad som kunde ha hänt, och Huppe undrade om hon inte blivit såld till en skrotfirma.

Huppe hade rent av framkastat den tanken att farmor Fordelia var såld till en skrotfirma! ©Almqvist

Huppe hade rent av framkastat den tanken att farmor Fordelia var såld till en skrotfirma! ©Almqvist

På kvällen gick Nalle ner till Gamla stan, för att titta på båtarna. Där tog han en genväg genom Södra Bankogränd då han fick höra en bekant röst.

Det var farmor Fordelia som stod där. Hon berättade att det var ett par bovar som fått tag i henne, och Nalle lovade att genast springa till polisen. Men då var det någon som grep honom i nacken.

Nalle och farmor Fordelia hade råkar ut för spritsmugglare.

Jaså, du känner till den här Fordkärran du! ©Almqvist

Jaså, du känner till den här Fordkärran du! ©Almqvist

Nalle blev bunden till händer och fötter och placerad i Fordelias baksäte. Bovarna var på väg för att oskadliggöra honom. Färden blev allt vildare, backe upp och backe ner på grusvägar som var den vägstandard som då rådde. Nalle förstod att de var ute på landet, och somnade.

När Nalle vaknade var allt tyst och stilla. Bovarna kom fram till att de nu, långt från stan, kunde låta pojken löpa, och att det var bästa sättet att bli av med honom. Skurkarna lösgjorde honom och en av dem viskade hotfullt:

—Ryk å ränn så långt vägen räcker!

Nalle sprang gångstigen fram som om han hade eld i stjärten, tills han kom utom synhåll, där han satte sig ner tyst som en mus. Men när bovarna avlägsnade sig från bilen började han smyga sig fram.

Tillbaka till toppen av sidan


Flykten

Av farmor Fordelia fick han veta att de var vid Säbyviken på Ingarö, och att männen som tagit dem dit var spritsmugglare. Fordelia får Nalle att dra i startveven, svänga på ratten och trycka på backpedalen. Sedan fick han svänga på hjulen igen och trycka på framåtpedalen. Fordelia får honom att trycka på gasen, dvs. manicken i ratten.

Innan Nalle visste riktigt hur det gått till, hade de satt full fart framåt vägen.

Farmor Fordelia flög fram, hennes hjärtan slog som i feber! ©Almqvist

Farmor Fordelia flög fram, hennes hjärtan slog som i feber! ©Almqvist

Flera pistolskott small och Fordelia blev träffad i plåtstjärten. Hon sade att det sved vådligt. På vägen var det fri fart och de var säkert uppe i åttio kilometer.

Efter en kvart passerades Skurubron. ©Almqvist

Efter en kvart passerades Skurubron. ©Almqvist

De åkte till närmaste polisstation på Folkungagatan 69 och Nalle berättade alltihop. Sedan skramlade de iväg till garaget vid Norrtull där Jönsson var kvar för att reparera en fjädring på lastbilen.

Äventyret slutade lyckligt och gav goda tidningsrubriker. Nalle blev dock upprörd över att det inte stod något om farmor Fordelias insats. Det visar sig också att den Ford som blivit stulen av morbror Knut var farmor Fordelia. Det vill säga, samma Ford.

När så en tidningsman uppenbarade sig i garaget där Nalle var, tyckte Nalle att han kunde intervjua farmor Fordelia istället för honom. Och hon fick verkligen utlopp för sina känslor, om hur människorna inte respekterade bilarna.

Nalle var förstås tvungen att vara med för att tolka vad den gamla Forden sa, som att motorcyklister är en pest och att fotgängare ska hålla sig på gångbanan.

Farmor Fordelia hade talat sig riktigt varm... ©Almqvist

Farmor Fordelia hade talat sig riktigt varm… ©Almqvist

Och hon menar att bilar vill hellre äta ute vid bensinstationer än inne i sina mörka garage. Hon till och med hotar med bilstrejk om det inte blir bättring.

Och så ville vi gärna få gå på uterestauranger lite oftare... ©Almqvist

Och så ville vi gärna få gå på uterestauranger lite oftare… ©Almqvist

Nyheten blev stort uppslagen i Nyhetsbladet, och fick till effekt att människor nu betedde sig bättre i trafiken.

Tillbaka till toppen av sidan


Ett frieri

En eftermiddag var Nalle på promenad neråt Strandvägen. Där sökte han upp Scanius-Vabius som lastade sand på Strandvägskajen. Lastbilen var glad åt allt Nalle gjort för bilarna, men samtidigt hade han ett melankoliskt drag.

Kofångaren drogs ner till en grimas... ©Almqvist

Kofångaren drogs ner till en grimas… ©Almqvist

Lastbilen var bekymrad för att Volvolina ville flytta hemifrån. Lyxbilinnan Volvolina ville slå sig ihop med en Rolls Royce, till pappa lastbilens förtret.

Man såg tydligt hur de växlade blickar med varandra. ©Almqvist

Man såg tydligt hur de växlade blickar med varandra. ©Almqvist

Scanius-Vabius ser hellre en inhemsk svärson, varför inte en helsvensk Tidaholmsbuss? Men när familjen i garaget ska rösta om saken får Nalles en utslagsröst, och han tycker att den svensk-engelska romansen kan få fortsätta.

Tillbaka till toppen av sidan


Bilturen

Huppes ägare Jakobsson frågade Nalle om han ville följa med på en biltur med Huppe, vilket han gärna ville, förstås. Färden gick mot Ulriksdal på asfaltsvägar. På vägen mötte de en Bugatti med numret A 26. Det var prins Gustav Adolf som var ute och körde.

Huppe var för övrigt kompis med den kungliga Bugattin (liksom Bertil Almqvist var god vän med motorprinsen Bertil). Alla bilar var du och bror med varandra.

När farbror Jakobsson skulle svänga i en skarp vänsterkurva runt en bergvägg låste sig styrinrättningen och Huppe fortsatte tvärs över vägbanan och… – Krasch! Krasch! – direkt i järnräcket…!

Huppe fortsatte tvärs över vägbanan och... ©Almqvist

Huppe fortsatte tvärs över vägbanan och… ©Almqvist

Nalle slungades ut på en åker, och farbror Jakobsson fick en smäll på hakan av ratten. Den hjältemodige Huppe hade väjt för en liten flicka och hellre kör in i järnräcket. Flickan hade sprungit ifrån sin far rätt ut i vägbanan. Huppe fick kylaransiktet hoptryckt och krossade framhjul.

När skolan var slut var det dags för Nalle att åka till landet över sommaren. Huppe stod på verkstan, och Nalle gick till familjen i garaget för att ta farväl.

Avskedet blev nästan smärtsammare än Nalle tänkt sig. ©Almqvist

Avskedet blev nästan smärtsammare än Nalle tänkt sig. ©Almqvist

Sist av allt besökte Nalle Huppe på bilsjukhuset, där han såg kry och reparerad ut. Och Nalle lovade att de skulle ses igen efter sommaren.

Tillbaka till toppen av sidan


Fakta

  • Titel: Familjen i garaget, en bilbok för tidens barn
  • Författare: Bertil Almqvist
  • Omslag och illustrationer av författaren
  • Publicerad: Stockholm 2004
  • Format: 14,5 x 22 cm
  • Omfång: 144 sidor exkl. omslag
  • Tryck: svartvit inlaga
  • Förlag: Berghs
  • ISBN: 9150215477

Tillbaka till toppen av sidan


Läs mer här

Fler publikationer

Ett urval källor:
Libris
Dixikon

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.